Halvtuff dag på jobbet och jag verkar fått ont i nacken, typ mellan skuldrorna och jag kunde inte riktigt härleda varifrån det kom. Jag tänkte lite på löpträningen igår men det verkade osannolikt. Sen träffar jag på idrottsläraren och han känner av ryggen och känner en rätt rejält knuta och menade att det var en "stressknuta". Hmm, inte helt osannolikt, med tanke på dagen. Och själva smärtan gjorde mig också på lite dåligt humör och när det var dags för arbetslagsmöte så känner jag att lite frustration bara flöt ur mig och jag fick be lite grand om ursäkt, efteråt. Det kändes inte riktigt som mig. Men allting hänger ju ihop förstås. Sen, väl hemma, så var det dags för lite mat och sen skulle Ullis och jag iväg till Safiren för lite Core-träning. Det skulle bli första gången på mycket länge. Så lite sugen var man ju. Men Ullis hade fortfarande värk från måndagens magpass. Nåja, jag var iaf sugen och kände mig stark. Men känslan sammanföll inte med utfallet. Efter att ha morsat på alla bekant så var vi då igång. Det var som att få en smäll på käften och man undrade hur man skulle klara hela passet! :-0 Magen skrek efter nåd efter bara några minuter och här skulle man mala på, övning efter övning! :-0 Och halsmusklerna fick jobba då jag inte var van vid träningen. Helst skall man ju kunna separera dem men det gick inte. Men jag kom igenom passet men frågan är hur bra utförda övningarna blev... ;-) Men kul att vara igång och jag märkte ju vad jag behöver jobba på. Fast, och nu är jag tjatig. Jag vet ju varför jag är så slut. Det är fortfarande så att jag inte är helt fit for fight ännu. Det dröjer nog 1-2 veckor till, skulle jag gissa. Och mitt i passet, då vi skulle balansera på rumpan/svanskotan, så får jag så jäkla ont så jag springer och roffar åt mig 6-7 mattor till och slänger under mig. Och jisses vilken skillnad! Det var som att ligga i sängen och jag kände mig som Prinsessan på ärten. :-)