Ja förra bloggen slutade jag ju med att jag åkte hem från skolan och upptäckte att jag glömt en viktig bok. Det var ju sista inlämningsdag, för examinationen, på söndag. Så det var bara att inse att det var lika bra att åka tillbaka och hämta den. Men först landade jag lite hemma. Sen åkte jag och Ullis till skolan och det stod noll bilar på parkeringen så jag blev lite rädd att det skulle vara låst med någon specialnyckel eller t.o.m vara något larm på, som jag inte kunde slå av. Men jag blev lite förvånad att det var öppet och när jag ropar så hör jag att en av fritidspersonalen var kvar. Jag tror att jag var där runt 16.30 Jag gick iaf in i mitt klassrum och hämtade boken och snart var vi på väg igen. Ullis hade hört att ett nytt fik skulle öppnas i Björnlunda så vi åkte förbi men det såg stendött ut och snart förstod vi att det skulle öppnas imorgon, lördag. På jobbet hade jag hört mig för och förstått att det nog skulle bli bra. Tillbaka hem och jag satte mig direkt och började med min uppgift. Eller fortsatte med min uppgift kanske man skall säga för jag hade ägnat en hel del tid på att förstå på mig på det här med syntaktiska meningar och bisatser. Det var dessutom en hel del regler som gjorde det extra krångligt och när man väl tyckte att man kunde det så hade man en annan idé en stund senare. Men det var kul och spännande och det var väl för väl! :-) 

Hursomhelst så klämde jag in lite cykling både lördag och söndag. Men korta rundor men jag tror det är viktigt att hålla igång. Och speciellt för knät. Rätt som det var, på söndagen, så kände jag att nu fick det vara nog. Dock så kände jag, någonstans i bakhuvudet, att det nog var smart att ögna mig igenom det några gånger men det kändes som luften var slut. Jag brann ju för uppgiften, och borde kunna det här, så någonstans fanns en förhoppning om ett extra högt betyg. Men nu fick det bli som det blev. 

Och väldigt tufft med skolan där jag helt plötsligt har gått från en ständig elevassisten till ingen. Dock med ett mellanhopp med en kollega som skulle vara med två dagar i veckan men med ansvar för flera ämnen, de dagarna. Det var helt okey för mig då jag kunde planera andra lektioner bättre. Men nu är kollegan hemma p.ga den rådande Coronan och det kan man ju inte säga så mycket om. Tvärtom är säkerhet väldigt viktigt men jag går förstås på knäna. Men det är ju upp till mig att säga till men det är så lite jag. Nu har jag iaf flaggat för hur det ligger till, om ledningen nu skulle missat det. Hursomhelst så får jag lägga upp lektionerna lite annorlunda nu så jag orkar med. 

Måndag och jag haltar som vanligt och nog sjutton slår jag i knät som sedan värker minst en halv dag. Och nu tänker jag att det äntligen är dags att ta tag i matens kemi. Det är ett projekt som bör förberedas bra men jag har ju legat efter men nu kändes det som jag banne mig måste börja. Det var ju så lätt på kursen men ledaren var van och instruktionerna, som vi fick, kunde varit tydligare. Men ungarna var duktiga men några moment blev lite konstiga och gav inte det utfall som jag önskat. Men vi fortsätter nästa måndag och nu har vi iaf börjat. På kvällen så var jag lite trött men försökte ändå cykla lite. Det var dessutom Astrid Lindgren-tema, på Primetime, och det drog igång mitt under cyklingen. Jag hade kommit igång med cyklingen men när det kommer en fråga om Pippis häst, som jag svarar fel på, tillsammans med 90% andra, så dör min motivation. Ha ha, det var så lustigt, iaf så här i efterhand. Frågan löd! Vad hette Pippis häst i originalversionen? 1. Hästen 2. Lilla gubben 3. Pricken Lägg därtill att man har lite tidspress. Tänk på erat svar nu och så skriver jag det rätta längst ned. Jag blev helt tom och tappade lusten för att cykla... Ha ha, det låter ju onekligen som det inte behövdes så mycket för att störa mig och det var nog rätt att bryta där. 

Sen tisdag och nu har ju tisdagarna blivit något av Supertisdagar då så många nya kommer till träningarna och jag blir både taggad och motiverad. Jag gillar ju att coacha också och det passar ju bra då jag är lite skadad. När jag kommer ned så håller Ullis på att avsluta med ett innebandylag och det har blivit som så att hon springer med det laget först och fortsätter med nybörjargruppen där jag även ansluter och hjälper till lite. Nu fick jag en chock för jag trodde det skulle var bara ngn person, eller ingen alls, på nybörjarträningen. Istället var det nog 8-9 stycken och minst en helt ny. Så Ullis börjar med att jogga upp en varv och så hjälper jag till lite med löpskolningen men Ullis tar hand om det mesta. Sen droppar det inte en hel del folk och många börjar jogga upp och sen, ganska precis klockan 19, så ropar jag ut lite instruktioner och det verkar vara runt 25 stycken. Mycket handlar förstås om instruktioner om avstånd, med tanke på Corona, och efter uppjoggen så ropar jag till mig Ullis som får visa övningarna tillsammans med mig i mitten på planen. Resten av gänget springer förstås utspridda på banan. Det funkar riktigt bra och jag fokuserar lite extra på vad man skall tänka på och sedan drar de igång. Jag filmar lite och lägger sedan ut på Instagram och Facebook. Det blir riktigt bra och man kan verkligen se hur kul det är! :-) 

Veckan fortsätter sedan och onsdagen tittar vi på film, på skolan. Jag försöker underlätta för mig på de lektioner som inte längre är mina och det blir en skön avlastning. På onsdagskvällen så orkar jag med lite cykel igen och nu blir det 48 minuter och det verkar som jag skakat av mig nesan med Pippis häst. Det var ju för jäkligt att jag skulle missa den frågan. Jag som dessutom läst mycket om Astrid Lindgren på universitetet. 

Torsdag och jag släppte av Tim på busstationen, i Gnesta, och åkte vidare mot vårdcentralen för en ny koll på knät. Tim har förresten börjat jobba på Kvarnbackaskolan så det blir extra tidiga mornar för mig som ofta åker och släpper av honom. Tanken är ju att vi skall passa på att övningsköra lite så det måste vi lösa. Hursomhelst så märker vi stora framsteg men det låser sig fortfarande men sjukgymnasten är inne på att vi skall rehaba mycket och inte sikta in oss på operation direkt då det är sämre i längden. Hon kanske har rätt. Det går ju ändå åt rätt håll. 

Sen på kvällen så blir det motorcykeln in till Nyköping för att träffa Ullis småsyrror. Men bara en har tid att träffas men det är mysigt ändå. Vi går i hamnen och de har märkt upp ordentligt med avståndsmarkeringar och alla verkar sköta det. Gott med glass men vi blir lite oroliga över motorcykeln. Det börjar låta om kedjan igen som verkar bli så torr fort. Jag måste hitta ett bra smörjmedel och det asap! 

Fredag och det brukar betyda mysdag men först ser jag till att eleverna får jobba hårt först och alla sköter sig bra. Och vi avslutar med lite fika och Lilla Aktuellt Skola. Jag försöker också få fram om jag blivit godkänt på min uppgift men hittar inget. På kvällen sen så hittar jag något om att det VERKAR som att handledaren skall ha skickat ut något till de som inte blivit godkända och det borde ju per automatik innebära att jag iaf är godkänd. Det var inte helt klart men så tolkade jag det. På kvällen så satt jag och jobbade lite med ett matteprov vi skall ha på måndag. Förklarar jag ordentligt, hur de skall fylla i, så kan det innebära att provet blir automatiskt rättat och det är ju fantastiskt. 

Och hur var det nu med Pippis häst? Jo, den kallades visst för Hästen, i originalversionen, och jag gissade ju på Lilla Gubben. Med facit i hand, och som jag beskrev det här, så låter det förstås inte helt fel att det var Hästen som var rätt svar och någonstans i bakhuvudet så lät det bekant. I efterhand... ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och det var fullt ös idag. Idag skulle jag göra lite mer på skolan och det gick superbra. Egentligen ingen överraskning. Hursomhelst så var det en bra och rolig dag. Jag såg att armbandet, till klockan, började sjunga på sista versen och bl...

Onsdag och det var återigen en bra dag, i alla fall för mig. Jag passade på att komma ikapp med lite saker och försökte även få ordning på mina låtar igen. Det har verkligen fastnat och den här gången fick jag igen nobben och musik är verkligen svårt...

Tisdag och det första man ser är ett sms från älsklingen och reportaget i ÖSP var visst klart. Det såg riktigt grymt ut och det ville man förstås dela. Jag hade ju bett om att inte få ta så mycket plats och det blev en perfekt blandning. Dock lyckade...

Måndag men det kändes som man blivit lite dagvild och Ullis höll med. Det är väl lovdagarna som ställt till det. Jag jobbade iu i och för sig i fredags men jag var ju rätt ensam om det. Slet hårt också så jag borde ju verkligen känt att det var en va...

Söndag och jag ser att jag fått svar om en fråga om chip-tider och det skulle bli väldigt dyrt så frågan är om man inte kör vidare med ett billigare alternativ. Jag tror att man kan skapa lösningar som fungerar ändå, trots många löpare som kommer in ...