Så var det tisdag och jag gick upp rätt tidigt då jag vill kolla några kontroller men väl framme på jobbet så ville några kollegor prata så tiden gick. Så det slutade med att jag inte hann kolla något innan. Sen kommer då första klassen och vi ett svagt ögonblick sade jag ja till att de fick använda cyklarna. Klassen pratar lite så jag glömmer bort att visa hur själva kontrollerna ser ut. Men det löser sig nog, tänkte ja. När de kommit iväg så snörade jag på mig mina skates och det kändes bra. Jag körde runt lite grand och de blev förvånade över att se mig. Sen dags för lite lunch och efter det var det dags igen. Nu var det min egen mentorsklass och några elever var visst i obalans sedan tidigare och jag fick kämpa med att få ut dem. Och samma sak igen. Jag körde runt och det blev samma runda som tidigare och den är runt 4,5-5 km. Lite beronde på hur jag åkt. Ibland blir det lite fram och tillbaka men idag blev det närmare en mil då jag åkte lite mer på den första rundan. När jag sen kom tillbaka till gympahallen så ser jag att många ringar hänger nere och jag har en del att få bort innan jag kan gå på mötet. Hmm, det var ju lite irriterande. Jag jobbar på samtidigt som jag tar emot eleverna och när jag sedan kan gå på mötet så är jag runt tio minuter försenad. Till råga på allt så är det stormöte men är det tight med tid mellan lektion och möte så kan det ilbland bli så här. 

Sen hemåt och väl hemma så tar vi oss lite att äta och sen är det full fart till löpträningen. Där är det först nybörjarträning och en ny kom till träningen och idag var det teknik-tema. Kanske lite likt ett tidigare tema men det är aldrig fel med bra teknik. Den nya, som jag inte riktigt har namn på ännu, blev iaf såld på träningen och ville vara med - kul! Sen  huvudträning och bra drag. Själv hade jag svårt att komma igång och jag valde först att springa med en rätt ny tjej och när hon var nöjd så försökte jag öka lite och efter ett tag så hade jag nog ökat för hårt för nu kändes det som mjölksyran sprutade ur öronen men det var kul att pusha sig själv. Dock så hade jag inget att sätta emot när snabblöparna svepte förbi mig. Lite surt då man själv varit rätt snabb och man undrar vad som hänt. Jag tror dock att det sitter ihop med min bikuspida aortaklaff men det är bara att kämpa på. Nu väntar jag på att få kallelese för ett nytt hjärttest. Sen somnade jag riktigt gott! Helt slut blev jag.