Tisdag morgon och jag är riktigt seg. Har svårt att komma upp och kanske körde jag hårdare än jag trott på cykeln. Hursomhelst så har jag lite sovmorgon så det är inte hela världen och när det väl är dags för lektioner så känner jag att jag är på tårna. Och de två lektionerna jag hade gick riktigt bra. Mellan lektionerna har jag dock en lucka och tänker smita till den lokala bygghandeln och jag startar bilen och sopar ren bilen från snö. Sen backar jag ut bilen och ser att oljelampan lyser och åker förstås in igen. Men vad f-n, tänker jag. Men det är ju en gammal bil och jag har säkert inte tänkt på att kolla olja på ett längre tag. Men det hinner jag inte göra nu så jag får helt enkelt avvakta med mitt ärende. Sen var det möte och när jag loggar ut så ringer jag direkt till Ullis och kollar var hon är för jag är sugen på att fixa klart de sista rören i källaren. Hon säger att hon är hemma om tre minuter och jag gör mig iordning så åker vi direkt. Vi morsar på Svennis och sen skall jag plocka på mig lite kopplingar men då det står två män vid hyllan så väntar jag förstås men de blir aldrig klara. Men på riktigt! Det går nog en kvart! Borde man inte veta innan vad man skall ha? Nu börjar Ullis också att tröttna. Till slut så blir det ledigt och jag smiter in och plockar på mig. Normalt så brukar jag köpa av en kompis men han har inte haft tid och jag kunde knappt bärga mig. Det blev ett kort rör och några kopplingar. När jag hör en summa på över 700 kronor så rycker hela jag till. Men oj! Det var lite oväntat men jag betalar förstås men kan inte riktigt släppa det. Jag köpte ju knappt någonting och jag måste kolla kvittot sen. Vi fixar mat och den äter vi när vi börjar se på "Unbelievable". Helt okej serie men nu ringer det på dörren och det är kompisen som kommer med rördelar. Han verkar imponerad över det jag gjort och det är ju kul. Det var ju dock lite surt att jag stod på bygghandeln så länge i onödan. Jag tackar så mycket och sen ser jag och Ullis klart på avsnitten och nu började det bli spännande. Jag känner att jag är lite för sliten för att träna och vill samtidigt få upp en handdukstork. Jag får hjälp av Ullis att måtta ut hålen och börjar borra. Sen vill vi se slutet av serien och jag gör några mackor. Vi tittar och sen känner jag att jag bet till i något hårt och blir orolig och lite äcklad. Vad sjutton var det för något som låg i brödet. Det är något hårt och jag får ut det och det är en sådan där plastbit som håller ihop påsen men den är typ liksom ihopsatt men då med lite bröd emellan. Så det var ändå skönt att det inte var något värre och det har förstås blivit något fel vid produktionen men jag kunde gjort mig riktigt illa men nu gick det bra. Efter serien så fortsatte jag att montera ihop rören och timmen blev sen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Söndag och det var inte mycket att vänta på. Två pass skulle in idag och det tog emot lite grand. Först ut var långpasset och vi trippade iväg strax efter 10 och farten stegrades lite hela tiden och rätt som det var så hade vi sprungit 16 kilometer o...

Lördag morgon och idag skulle vi till Ikea så det var bara att pallra sig upp och jag som hade laddat med en påse godis för ett morgonpass. Miss i kommunikationen men det kan bli så ibland då det är mycket kring kost och träning just nu.  Vi åkte d...

Fredag och det var inga konstigheter. Bra lektioner och sedan avslutades dagen med en redovisningsdans och även min kollega fick vara med och titta. Vi blev nästan chockade över hur bra de var och det var kul att förmelda betygen på dansen.  Sedan ...

Torsdag och jag fick åka tidigt till skolan då jag hade ett möte som jag i och för sig kunde ta via teams men då skulle jag få bråttom till skolan efter det. Jag åkte istället tidigare och försökte få tag på mötesdeltagarna då jag inte aviserat innan...

Onsdag och det var jobb och möten. Jag hade förresten haft ett möte i början på veckan som inte var jättekul då jag fick veta att min fortsättning på skolan inte såg ljus ut. Vi kan väl säga som så att vi hade olika uppfattningar men jag gråter inte ...