Sjunde januari och det innebar Tims födelsdag! 26 år och det är så att man blir lite rädd. Vart tar tiden vägen? :-0 Men Tim jobbade ju kväll så började dagen med att fortsätta renoveringen i källaren och åkte iväg för att köpa lite mer saker på Woodys, i Vagnhärad. Men först en sväng till soptippen och tömde bilen på skräp, det tog sin tid. Efter Woodys så hann jag med en sväng till affären för att köpa några bakelser för att fira Tim med. Så det blev ett minikalas med Tim och Felix kom inte riktigt upp ur sängen. Sen fortsatte jag att jobba med renoveringen och nu har jag verkligen kommit igång. 

Onsdag och jag och barnen gick upp tidigt för att göra iordning lite frukost på sängen till Ullis. Det är en tradition vi brukar ha. Huruvida Ullis verkligen sov är ju svårt att veta då vi skramlade i köket men snart var vi klara och gick sjungandes in och "väckte" Ullis. Hon blev väldigt förvånad över presenten för det hade hon inte väntat sig, en smart-watch. Hon hade ju precis köpt sig en ny träningsklocka och var fullt inne på att lära sig den så nu blev det ännu mer att sätta sig in i. Efter lite frukost i sängen så fortsatte vi i vardagsrummet. Senare så gratulerade vi även Tim, som ju fyller år imorgon men då är det ju arbete igen. För dem andra alltså. Tim fick coola träningskläder och verkade också väldigt nöjd! Så kul när man lyckas träffa rätt. Sen kom vännerna R och T på besök och det blev lite gofika. Coronan gjorde förstås att det inte blev mer besök och det är ju bara som det är. Tråkigt men det gäller att inte sura ned sig. 

Sen blev det en härlig pastagratäng och efter det ville Ullis och jag träna. Tim tränade nog också och han bestämde sig för att börja träna på Safiren igen då det blev lite omständigt med resorna till Trosa och Skrotnissarna. Ullis och jag körde i alla fall en ny bana och det var kul men det blev rätt lugnt med en snittwatt på 140 på en dryg halvtimme. 

På kvällen tog vi det nog lite lugnt och jag kommer faktiskt inte ihåg vad vi tittade på. 

Femte januari och det är Ullis födelsedags och för all del även hennes brors födelsedag också. Dock är de inte tvillingar och faktum var att jag inte gratulerade henne första gången jag träffade henne för då var jag på kalas hos hennes bror och förstod inte att hon också fyllde. Men det var för 30 år sedan och sedan dess har jag förstås gratulerat henne och i sommar firar vi 30 år tillsammans. Men idag var det hennes dag men jag och barnen tänker gratulera henne imorgon då alla är hemma istället. 

Först så skulle jag upp och iväg till Nyköping för att återlämna sladdar och dosa från mitt dygns-EKG. Tyvärr så fick jag inga större problem men visst tryckte jag några gånger och jag lär ju haft mer dubbelslag än tidigare då det bara har ökat. Jag parkerade bilen och gick och lämnade grejerna och sedan var det bara att vänta in klockan då jag skulle hämta Ullis paket på Elgiganten. Innan dess hann jag med en tur till Byggmax för att kolla på lite byggmaterial och sedan åkte jag förbi Björns cykel för att snattra lite och kolla på cyklar. Killen visade mig en snygging och jag blev lite sugen och han sade att han skulle ge mig ett bra pris men jag ville inte riktigt höra priset då då jag har fullt upp med renoveringen hemma. Så efter att nästan sprungit skrattande ur butiken for jag vidare till Elgiganten och nu gick det bättre att hämta ut Ullis paket. Igår hade jag ju glömt min legitimation. Sen fort hem och väl hemma blev det förstås fortsatt renovering och jag tycker verkligen det är kul att bygga. I alla fall när man gjort allting själv. När Ullis kom hem så välkomnades hon med lite blommor och vi bestämde oss för att beställa hem lite mat men först ville vi cykla lite. Och vi körde en ny bana och skapade ett event utav det. Det blev ett ganska lugnt pass och jag snittade 140 watt. Sen blev det då mat från vår favoritpizzeria och lite lugnt framför teven efter det. 

Ja, vilken dag! Idag skulle jag in till sjukhuset för att återigen köra en 24-timmars EKG och jag kom upp bra och sen iväg. Samtidigt hade jag ett ärende som jag inte riktigt kan avslöja här och nu men det förstår ni snart om ni följer min blogg. Hursomhelst så får jag träffa en pratglad och trevlig sjuksyster och hon tar först ett vanligt EKG och sedan kopplar hon på mig mätmaskinen och allt går smidigt. Sen skall man trycka på en knapp varje gång man känner något obehag från hjärttrakten. Det har jag ju gjort förr så jag visste hur det gick till. Sen får jag vänta lite i Nyköping och när jag väl kommer fram så har jag glömt en liten men viktig sak och jag får återkomma imorgon istället. Hmm, sådant som händer. Sen passar jag på att besöka Byggmax och jag köper på mig lite fler vinklar till mitt projekt. Och imorgon tänker jag ta mig en till titt hade jag tänkt. Väl hemma så fixar Tim lite mat och sen visar det sig att hans jobbresekompisar har bytt skift så det blir problem med transporten hem inatt. Hmm, det får vi lösa säger jag och snart är Felix också uppe och vi kommer överens om att vi alternerar men att jag troligtvis börjar. Tyvärr slutar Felix två timmar tidigare än Tim och det är ju inget kul att sitta och vänta i en bil i två timmar. Jag hinner med att fixa lite med mitt projekt men det är svårt ensam. Sen kommer Ullis och efter lite mat så vill vi träna men eftersom jag kollar hjärtat vill jag stressa det med lite löpning. Det är ju löpningen som brukar ge mest problem. Ullis skulle vara med på ett event och jag tänkte passa på att köra lite zwift-löpning och letade efter fotpodden. Det tog ett tag men själva hållaren var borta så jag tejpade fast den på skon. Sen var det bara att köra igång. Ullis skrattade till när hon tittade bak för jag sprang i kalsongerna och tyvärr blev det en annan kalibrering så zwift visade en högre hastighet än jag faktiskt sprang. Faktiskt mycket högre så när jag sprungit över sex kilometer på zwift så var det i själva verket bara lite över fem kilometer på löpbandet. Och just idag gick det förstås hur bra som helst och jag sprang bättre än på mycket längre. Typiskt. Sen fick jag ju inte duscha med alla sladdarna på kroppen men jag duschade iaf underdelen och så fick jag stå med bar överkropp framför fläktarna i källaren. Jag fick däremot en hel del refluxbesvär och då tryckte jag förstås på knappen för de har hela tiden blivit alltmer vanliga och jag kan tyvärr påminna mig om att pappa hade en hel del sådant på slutet också. Så det känns smart att kolla upp det. Efter det så blev det lite godis och glass faktiskt för att verkligen stressa systemet och det var lite läskigt med själva laktosen för det är då jag fått rejäla problem förut. Men det gick rätt bra men kände av någonting iaf. Sen fick jag mig en timmes sömn innan jag skulle åka och hämta Tim. Lite segt att gå upp efter att man somnat men jag tänkte att jag ändå skulle vinna på det i längden. Det började snöa på vägen upp så jag sänkte farten men eftersom jag kom iväg i god tid så fick jag vänta ett tag. Tim ringde upp sedan och undrade vara jag var och det visade sig att jag stod på fel ställe. Men efter lite snack så var jag på rätt ställe och vi kunde åka hemåt och jag somnade som en stock. 

Söndag och äntligen skulle det bli cykling igen. Jag har blivit lite slö de sista dagarna men nu var det dags igen. Först så hittade jag inte mitt papper på vilka banor jag hade kvar och vilka längder och höjdmeter det var. Men sen hittade jag det och det underlättade förstås. Vi bestämde oss för att köra runt sex mil och kul att det var en öppen bana. Fullt med folk och jag gillar ju att ta ryggar. Ullis däremot trampar gärna bara på och ibland så missade vi varandra lite. Sen kommer det en sprint och jag satsar järnet. Väl i mål så slutar jag och då dör trainern! :-0 Ullis undrade om hon skulle stanna men jag sade att hon kan köra på. Efter ca. 40 sekunder så verkar det funka igen men det går bara några sekunder innan det är likadant. Det händer ingenting då jag trampar men efter totalt drygt två minuter så verkar trainern ha piggnat på sig och jag kan börja köra igen. Ullis är förstås långt före men jag säger att jag kör på och försöker hänga på i snabba klungor och under lång tid så går det riktigt fort men jag börjar bli lite trött. Till slut är jag ikapp och Ullis verkar superpigg och jag får kämpa för att hänga på. Kul bana och det blev runt 62 km och runt 500 höjdmeter. På kvällen var det Primetime och jag klantade mig på en fråga och fick offra en livboj men sedan gick jag rent och plockade in hela... 64 öre! :-) Det hela blev lite för lätt då det gällde att hitta den röda tråden och kunde man den så var också svarsalternativen väldigt lätta. På kvällen sen blev jag supertrött och somnade i soffan konstant så det var bara att inse att slaget var förlorat och gå och lägga sig...

Lördag morgon och jag började med att hämnas på Ullis och filmade henne då hon sov. Fast hon verkar vakna så himla lätt så minsta ljud gjorde att hela filmprojektet fick läggas ned. Sen var jag förstås lite seg som jag brukar men till slut kom jag upp och då var det med värsta entusiasmen och efter att ha räknat och donat i källaren vill jag iväg till brädgården. Jag fick med mig Tim och snart hade vi plockat ut det virket vi ville ha och dessutom kapat upp det till bra längder så man fick in det i bilen. Sen hem och nu gick det inte att stoppa mig. Träningen fick stå åt sidan för nu skulle det snickras. Lite klurigt men snart hade jag fått in en bra procedur som gjorde att det blev bra. Mycket tid men det verkade inte hända så mycket men så är det ibland i början. Jag var ändå nöjd och bättre att fundera en gång för mycket än en gång för lite. Tyvärr råkade jag gå in i sladden till borrmaskinen så det blev givetvis glappkontakt. Hmm, den som jag var så nöjd med. Jag får väl se om jag orkar plocka isär den för att montera på en ny sladd. Känner jag mig rätt så kommer jag att försöka med det precis när jag inser att det är kört. 

Jag sov rätt länge och eftersom jag inte drack så vaknade man förstås inte upp med någon baksmälla men jag kände ändå av att det blev en del sötsaker. Ullis hade visst filmat mig för att jag sovit så sött. Kul att man lyckas se söt ut någon gång! :-) Sen ville hon ut och springa men jag hade för ont i knät så det blev renovering för mig istället. Nu har jag äntligen kommit igång i källaren och det är ju riktigt kul. Men idag var det inget som var öppet så det blev mest planering. Sen mot kvällen ville vi få bort snitslarna så vi bestämde oss för det men vi hade återigen otur med vädret. Givetvis regnade det igen men nu skippade jag paraplyet, det var för jobbigt att släpa på då man skulle ta bort snitslarna hela tiden. Men det var ändå en skön promenad och när vi sedan gick där det inte var belysning var det förstås nästan helt becksvart men snitslarna syntes rätt bra. Väl hemma blev det en varm och skön dusch.