Fredag och det var golf rätt så tidigt så jag kom upp och gjorde lite sysslor och hann även med att jobba lite med Enklaresport. Sen packade jag in golfsakerna och åkte iväg. Jag hann med att chippa lite innan det var dags att börja och idag var det som vanligt Lasse men även två andra bekantskaper och det var ett trevligt gäng. Med i golfbilen kom även D och P. 

Idag gick det lite bättre men det var fortfarande ovanligt många skitslag. Dock fanns det några riktigt bra hål och jag fick igång puttningen på slutet. Så det blev mersmak och kanske kan det lossna snart. 

Sen försökte jag få tag på Ullis men jag fick inget svar då jag ringde. Precis då jag skall åka iväg från parkeringen så kommer hon dock och jag får vända och vi ställer av min bil och åker vidare i hennes. Hon var på väg till Stensund för att simma lite. Jag svalkade av mig och det var oerhört skönt och jag hade fått ett otrevligt skav av värmen. Men riktigt skönt i vattnet. 

Sen for vi hem och gjorde oss iordning för att heja på de som skulle springa Trosa Stadslopp. Idag är det ju den egentliga dagen fastän chansen fanns att man kunde springa tidigare. 

På plats så var det ett litet mindre gäng och vi hejade och det var riktigt bra insatser av Lalla la och Zedflanders. 

Drar upp rullgardinen och ser nya husvagnen och det första jag ser är taket och att det är en spricka i kåpan till AC´n. Ajdå! tänker jag. Inget större omak egentligen men det borde väl ha tagits upp och jag tycker väl att det borde föranleda någon minskning av summan. Speciellt när det även dök upp en liten skada på en bänk helt plötsligt. Nåja, det fick jag ta hand om senare. Jag började med att röja upp lite på tomten och sedan drog jag in till Nyköping för att fotografera mig. Det gjordes för övrigt där man verkar köra upp. Så jag kikade lite på det och undrade vad för något de ville testa mig på. Tjejen i receptionen önskade mig lycka till och jag betalade ingenting där. Sen åkte jag till Volvo och frågade lite saker då jag antog att jag måste besikta det kommande draget för att få använda det och jag beställde även en ny backspegel till gamla bilen då den visst behagade att ge upp på vägen in. Hade jag haft sinnesnärvaro så hade jag förstått vad det plötsliga vobblandet betytte och kunde förhindra tusen bitar glas på vägen...

Ullis hör av sig och undrar om vi kan äta lunch tillsammans och det vill jag men jag är lite sen. Då är klockan nära lunch och jag letar efter något glasfiberaktigt på Jula för att laga det lilla märket. Hon tycker att jag inte skall stressa men när jag inser att jag bör ha full koll på vad det är för underlag så avbryter jag just det uppdraget och beger mig hemåt. På vägen hem så inser jag att jag nog kan hinna och kanske även ta med mig lunch från Åda Golf. Men hon kan inte svara och jag hinner passera Åda då hon ringer upp. Vi bestämmer att vi äter på La Piazza istället. Jag beställer och väntar in henne och det blir en trevlig lunch, dock med mycket besök av fåglar då de hade ställt ett brickställ utomhus. Det blev rena festen för fåglarna då en person lämnat en större bit. 

Sen pussades vi adjö och jag åkte hemåt och nu hann jag både se några avsnitt av the Legends och jag hann även klippa lite runt husvagnen så inte en buske står och nöter på den. Jag letade även efter lite kåpor och skickade en bild på kåpan till säljaren. 

När Ullis kom hem så var jag redo för nu skulle vi till Trosa och lämna igen nycklarna till bankfacket för de skulle de stänga igen och man har ju inte så mycket i dem. Eller vad hade man förresten? Det låg väl något om huset kanske... Det var lite spännande på något sätt. Men först skulle vi stanna till hos Lina och ungarna. Det blev lite kaffe och lite biljard mot Vicke. Jag var extremt duktig i första matchen och vann den lätt men i andra började jag att missa alltmer men kände ändå att jag var på väg mot en säker seger då jag skjuter i den svarta.... skiten i fel hål! :-0 Men då! Oavgjort och bägge glada! Det ingår ju i spelet att göra rätt och det gjorde inte jag. 

Sen fick jag läsa obduktionspapperna om Jocke och fastän det är fackspråk, typ fikonspråk, så verkade ju allt som vi hade hört stämma men nu fick man det på papper. Ett tips till alla är ju att kolla upp sig lite då och då. Jag tänker förstås inte gå in på detaljer utan mer ge ett allmänt råd att ta hand om er och alltså kolla upp er då och då. 

Sen tack och kram och in till banken. Där var det kö och jag tänkte minsann inte stå i kö om det inte behövdes och vi hade ju bokat tid. Kanske bestod kön inte av sådana som skulle lämna in bankfacksnycklarna. Jag ringer och det hinner knappt gå fram en signal innan V står i dörren. Hon hade dock inte mobilen på sig utan hade bara fått för sig att vi kanske skulle stå och vänta. Så det var skönt att kunna gå förbi kön som värsta VIP! Ha ha! :-)

Så skulle vi då gå in och hämta våra papper och det var som i da Vinci-koden. Men inga roliga överraskningar dök upp utan det var bara några tråkiga huspapper och man kan ju fråga sig varför man betalat flera tusen för det. Jag menar. OM det skulle varit en brand, skulle det varit nödvändigt att skydda just de papperna? Nja, tveksamt. Men nu slipper man fundera. 

Efter banken så mötter vi upp Millan och hennes barn och vi kom ungefär samtidigt till oss. Efter lite tid på tomten så bestämmer vi oss för att åka och äta och det blir La Piazza igen. Men Millan var inte så övertygad då hon visst var missnöjd sist och kom även ihåg att Ullis var det. Ja, jag var nog det också då man på slutet har det alltid varit bra och så även på lunchen. Idag blev det en 150-gramsmeny och den var helt okej och även Ullis var nöjd med sin Halloumiburgare. MIllan däremot... Nä, inte heller denna gång blev hon nöjd och hon måste ha haft otur. Eller så kanske hon är en riktig gourmand! :-)

Vi tackar för oss och åker till Spindelparken och både mamma och barn fick leka, kul! Jag hejar på några elever och de verkar tycka att det var lite pinsamt att träffa läraren och så fortsätter det då vi går på stan. Vi träffar flera elever och alla verkar tycka att det är pinsamt, konstigt. :-) Det blir en glass på stan och nu har klockan tickat på så vi får bege oss hemåt och vinkar adjö till Millan och barnen. En riktigt hektisk men kul dag! 

Nu såg jag att säljaren svarat och hon tyckte inte att de skulle stå för någonting då de inte sett felet. Det är väl själva definitionen av dolda fel och jag svarade att jag inte tänkte bråka men att det kanske skulle kännas bättre för dem med en symbolisk summa. På det kom inget svar och då får det vara. Jag är supernöjd med köpet och det här går ju att fixa. Det blev ett bra pris också så det finns utrymme att fixa de små felen.