Fredag morgon och idag skulle vi nog bege oss hemåt. Tanken fanns dock alltid på att vi kanske skulle hitta något smultronställe. Gårdagen var ljuvlig och det var en härlig kväll med god mat och en härlig solnedgång vid vattnet. Jag lyckades även få alla rätt på Primetime så Ullis finmiddag kommer allt närmare! :-) 

Men nu var det alltså fredag och vi började med en morgonpromenad och den blev runt två kilometer och sen lite frukost på det. Snart var det hög tid att checka ut och en bil hade ställt sig lite dåligt så jag fick trixa lite så bilarna bakom kunde åka förbi. 
Snart var vi iväg och nu satte vi direkt fart ut på E4:an och det blev lite småstopp i både Värnamo och sen Gränna. Härlig utsikt och det var många som ville ta kort.

Sen raka vägen hem och borta bra men hemma bäst-känslan kom över en. :-)

Jag älskar ju campinglivet men vi köpte nog för dåliga kuddar och nästa gång tar vi nog de vi har hemma.

Sen är det ju ruggigt kul att så många har skänkt pengar till min insamling! :-0 Jag fyller ju 50 år i år och jag önskar mig inga presenter utan man får istället skänka pengar i mitt namn till Hjärt-Lungfonden och jag är överväldigad över starten! :-)

Måndag morgon och vi gick en morgonpromenad innan frukost. Vi tog vägen längs vattnet men det var hiskeligt mycket knott så man fick gå med en hand framför munnen och andas i springan. Ruggigt. Det blev väldigt backigt upp mot huvudvägen, i Gränna, och sen tillbaka mot campingen. Tror vi fick ihop runt fyra kilometer och det var en skön start. Sen frukost på det och sen var det bara att förbereda sig på avfärd. Det blev en pulshöjande start med att tuffa igenom ett knökfullt Gränna med extrabred husvagn och dessutom rätt lång. Men snart var vi ute på motorvägen och nu styrde vi kosan mot Ullared. Vi parkerar husvagnen och går och försöker få tag på några vagnar men man skall visst ha mynt och när vi frågar om vi får swisha några äldre kvinnor så fick vi absolut inte det utan det var bara att ta vagnarna.

In i affären och den här gången var jag lite mer taggad och jag köpte faktiskt lite kläder till mig själv och snart kom även Ullis igång. Vi hittade dessutom lite till husvagnen och när vi kom ut från affären så hade vi bränt ett antal tusenlappar. Men det kändes också som om vi sparat lite pengar och det är den känslan som får gälla. 

Efter lite glass och tjats med någon mobilförsäljare så körde vi vidare. 

Nu åkte vi mot Falkenberg och efter lite körning i den staden så ser jag att helt plötsligt bolmar ut rök från hjulhusen på husvagnen och jag får panik! Brinner det? tänker jag. Jag stannar och stoppar trafiken och ber Ullis öppna husvagnen och jag inspekterar snabbt husvagnen inifrån och ser att det i alla fall inte brinner. Det är faktiskt parkeringsbromsen som slagit i och hur var det ens möjligt? Kanske var det något bus vid något rödljus men det borde man ju märkt. Nåja, det gick att åka vidare men det luktare rejält bränt och däcken var svedda. 

Vi ringer runt lite och hittar en camping med ett riktigt original. Han åker runt på sin cykel och ser ut som Pettson i Pettsson och Findus. Jag är lite trött och förstår inte instruktionerna så det tar ett tag innan jag förstår att jag måste stå två meter ifrån häcken. Vi förklarar att vi bara skall stå över natten. Det var för övrigt en märklig körning fram till campingen. Vi körde på mobilens gps och den ledde in oss på en riktigt smal väg och ett möte där hade varit omöjligt. Som tur var kunde man åka en annan väg sen. 

Efter att ha installerat oss tänkte vi gå och kolla på vattnet och det var mycket tång och nu var det så mörkt så vi tänkte bara slänga av oss kläderna och hoppa i. Men så kommer det några lampor emot oss och det är en traktor som skall göra rent och vi skrattar för oss själva. Det blir till att gå tillbaka utan en droppe havsvatten på kroppen.

Efter en god natt, där det snarkades rejält från en husvagn, så var det frukost och sen dags att bege sig vidare. Det luktade fortfarande lite om däcken men de såg ut att fungera bra. 

Vi ringer runt igen och nu fastnar vi på Bengts camping för det var svårt att hitta en plats i Mölle och den i Lerberget, i Höganäs, fick vi plats först imorgon. Det var dessutom väldigt dyrt i Mölle och med faciliteter som inte var något för oss. Vi checkar in och receptionen var mobil och vi fick en bra plats men det var lite svårt att backa in så några hjälper till att skjuta in den. Med cyklarna bak stack kroken fram rätt långt men det skulle nog fungera och det var dessutom bara för en natt, igen. En helt okej camping och nu gick vi ned till stranden och det var drygt en kilometer dit. Nu var vi cirka en mil från Halmstad och jisses vilka vågor! Det var rödflagg men vi gick ned och badade och skrattade och hade roligt! Ullis var väldigt orolig för mig då jag åkte omkull och mycket riktigt fick jag mig en riktig kallsup. Men vi överlevde och det där var vågor det! :-) Det var visst rena surfparadiset och några var ute i vågorna. Väl tillbaka så ser jag att jag en fästing på halsen och inte har vi något bra verktyg. Men efter några försök så får jag bort hela fästingen - skönt!

Onsdag morgon och nu åkte vi vidare mot Lerberget, Höganäs. Vi checkar in och när vi kommer fram till vår plats så undrar man vart den är? Vi kollar igen på kartan och den verkar vara mer inne i skogen och mycket riktigt. Man får få in runt tjugo meter innan man ser vart den skall vara och vilken tur att vi har dubbla elsladdar som man kan skarva. Vi backar in den och tomten är ju helt okej men den lockar inte till att sätta upp något förtält och ganska bredvid finns en lekpark men barn har man ju inte dött av. Faktum var att den var lite avsides och trots att det var husvagnar överallt så var man själv. Helt perfekt alltså. 

Vi installerar oss och kollade sen in stranden. Det blev en pizza som vi delade på i husvagnen och sen spelade vi lite kort. Jag passade på att försöka få igång allt i husvagnen och flottören verkade ha hängt sig men till slut fick vi igång den också. Så nu hade vi en fungerande toalett också och den fick jag absolut prova på natten då jag bälgade i mig Coca-Cola.... 

Torsdag morgon och nu skulle vi kolla av Mölle-halvön. Vi åkte mot Mölle och sen vidare mot själva naturrummet, med fyren och allt vad som fanns att se. Vi började att gå mot fyren och vi ser att det skyltas lite åt några grottor och hur kom man dit? Vi hittade en brant nedfart och den var läskig och man förstod ju att det skulle bli etter värre att ta sig tillbaka. Vi frågade ett par om det fanns en cool väg tillbaka och deras barn var redan i färd med att forcera ett tuff bergsvägg och vi började men sedan kände jag bendarret och Ullis verkade heller inte så sugen så vi gick tillbaka samma väg vi kom. Vi vågade helt enkelt inte. 

Till slut är vi tillbaka och nu smakar räkmackan himmelskt och sen får vi lite tips av en ung tjej som jobbade där och hon var så rolig då hon sade att det "ju var ungdomar" som mest var på ett ställe. I meningen efter så pratade hon om något med käring och gubbvik.... Vi förstod piken och log mot varandra. 

Vi åkte ned en bit och chansade på en vik men det var satans tufft att hitta och snart hittade vi en klippa där vi kunde sitta och se ned på en stand och ut mot havet. Det kryllade av tumlare som var uppe och tog luft. Man såg säkert runt 6-8 stycken i snitt under en minut. Till slut så försöker vi hitta ned till stranden och vi går ned och det är ju inte den bästa stranden då det är stora stenar. Men vi kommer ned och badar och det är helt okej. Allt får dock ett slut då några barn har siktat några krabbor och Ullis och jag tycker att det räcker med bad nu. Vi går upp och torkar oss och lägger oss i solen i någon kvart. Sen går vi upp igen och det känns i benen. 

Vi försöker hitta till Systrarna Lundgren, som är ett fik och på vägen dit ser vi Mölle krukmakeri och vi åkte dit och tänkte köpa lite men det var sjukt lång kö så det fick bero. 

Sen knappar vi in adressen och när vi kommer fram så märker vi att det är oerhört populärt och vi får ställa oss i kön men snart får en tant spel och menar att hon har bokat. Vi förstår dock att "bokningen" endast bestod i att hon kollat ut ett bord och där hennes man nu sitter. Det slutade med att hon på något sätt lycket komma förbi mig och Ullis och jag sade att hon ju inte behövde tränga sig förbi hela kön. Hon svarade något att vi ju vara unga och pigga... Hon verkade minst lika pigg i och för sig... 

Vi pekar vad vi vill ha och sen skall man betala. Det blev nog allt time high på den fikan men det var det värt. Riktigt gott och ibland får man unna sig. 

Tillbaka mot campingen och nu stannar vi i Nyamnsläge och försöker hitta en strand och bada. Till slut hittar vi en bra strand och tar även ut supen då Ullis skall simma. Rätt stora vågor men jag kan ju sitta och ro. Vi har dock lite otur och det är en del tång och det stör Ullis lite. Även mig som inte vill ramla i just där. En del stenar också. Mot slutet provar jag att stå och jag klarar det fastän vågorna är stora. Men så fort de kommer på sidan får jag slänga mig ned. 

Väl hemma så myser vi till på stranden med pizza och alkoholfritt bubbel. Riktigt mysigt!

Så kom man då iväg men det var en tuff start. 

Ullis och jag hade bokat två nätter i Gränna och valde ej återbetalning för en liten spruta är väl inte så farligt, va? 

Det visade sig vara en riktig pers. I torsdags tog jag sprutan och natten till fredagen så började jag få ont i huvudet och sen på fredagen så började jag känna mig lite medtagen. Asch då, tänkte jag. Ullis undrade om vi skulle äta lunch på Åda golf och varför inte. Jag började känna mig sämre och sämre men mat måste jag ju ha och vi åt och jag höll god min då vi var ute bland folk. En bekant kom fram och beklagade min brors bortgång och vi pratade lite.

Väl hemma så började jag att få feberfrossa och jag hade helt klart feber och det blev många timmar i sängen. Och vi som skulle åka iväg imorgon. 

Lördag morgon och jag kände mig fortfarande lite sjuk men det var klart bättre och det kändes som om det var i slutet och jag började att förbereda mig inför avfärden. Timmarna gick och nu kändes det nästan helt bra. När det gått i princip ett dygn så var det bara enstaka kraftansträngningar som kändes av i huvudet. 

Vi kommer fram och checkar in och efter att vi backat in husvagnen så undrade Ullis om jag inte blev sned på killen som stod bredvid och gestikulerade hur jag skulle köra. Han blev nog mest sur då han måste ha trott att jag helt negligerade honom för jag såg honom inte alls. Backa med släp kan jag så slipper helst öldrickande besserwissrar som skall förklara hur man skall köra.

Vi installerar oss och äter gott i husvagnen så nu får vi testa hur ugnen och spisen fungerar. Det blir lite fint nötkött och potatis. Jag gjorde även rent filtret till AC´n för det borde bli kallt snabbare och sen blev det rejält drag. Lite bad och sen kort i husvagnen på kvällen. 

Söndag morgon och nu skall vi göra Visingsö. Vi är lite sena till en färja så vi snabbar oss men jag har visst glömt att pumpa Ullis cykel så vi vänder snabbt tillbaka och jag trycker snabbt i luft och vi återvänder mot färjan. Snabbt, snabbt till kontoret för att köpa biljetter men vi blev några av de sista att missa färjan då det var typ fullt. Nåja, det kom en till färja om 15 minuter. 

Visingsö! Nu skulle vi göra ön och vi åkte via en liten grusväg uppåt och åkter så långt upp vi fick och sedan in mot en golfklubb och kollade in den. Vi såg att man nog kunde få åka med i flygplan men en snabb koll på en vindvimpel gjorde att jag tyckte det kunde bli en annan dag. Sen vidare mot stranden och vi var lite sugna på att bada och gick en sväng längs stranden och där det var mindre folk var det lite sämre vatten så det slutade med att vi väntade med badet. Där det verkade bättre var det smockat och då fick det vara. 

Sen vidare mot centrum och nu skulle vi äta. Centrum låg typ mitt på ön och där fanns en fin restaurang och vi satte oss och väntade. Och väntade. När man är hungrig så känns väntan etter värre och när maten äntligen kom så var det bara till den ena och de beklagade att de gjort fel och det blev mer väntan. Sen hade de mage och ville ha dricks men jag slog in summan det skulle vara och inte en krona mer. Men det var gott men 40-45 minuters väntetid drog ned betyget. Och då pratar vi ändå om lunchtid och Thai-mat. 

Nu var det dags att cykla igen och det började kännas lite i rumpan. Vi var riktigt kaffesugna men vi tog några kontroller på Hitta-ut först och sen vidare mot Persgården, där vi brukar fika. Det har i alla fall blivit några gånger. Vi pratar med ägaren som känner igen oss och när dottern kommer ut så säger jag "Hej, Moa!" och hon förstod ingenting. Jag förklarade att vi brukar prata med hennes pappa och mamman kör också triathlon. 

Vidare ned mot södra udden och jag tog ett snabbt bad och sen var det dags att cykla igen. Vi tog en alternativ väg tillbaka och när vi närmade oss Persgården igen så började vi att plocka kontroller och nu var det all in. Några var inne i snårig skog och det tog lite tid och en bommade vi lite men i övrigt gick det bra och sen tog vi den allra, allra sista och gjorde high-five! Nu mot färjan och som ni förstår så hade klockan tickat på och vi åt lite av vad vi hade i kylskåpet. Tyvärr hade jag slagit på någon upptiningsfunktion så mycket var ljummet och vi fick äta eller slänga. 

På kvällen softade vi och spelade lite kort. Badet försvann i blåsten men vi satt lite vid piren och bara njöt. 

Torsdag morgon och jag kollade på serien till frukosten men sedan fick jag fart. Jag insåg att det inte var något att vänta på. Först blev det lite jobb med Enklaresport och sedan larmade jag av boden och hämtade gräsklipparen. Nu var det dags! Jag ser att grannsonen, med fru, är ute och fixar på deras tomt och jag pratar förstås lite med dem. Sen är det bara att köra på. Det är riktigt varmt och hur kan det bli så många småkart? Det var ju säkert över tusen stycken? Kunde de inte hålla sig kvar i träden? Det är fruktansvärt varmt och när jag äntligen är klar så inser jag att jag är sjöblöt och har dessutom ljusgråa byxor, mysigt... Det blir en kall dusch och snart är det dags att bege sig till Gnesta för den andra vaccindosen. Förhoppningsvis den sista men man vet ju aldrig vad forskarna kommer på eller framförallt hur virusets överlevnadsstrategier är. Jag morsar på en bekant och då han inte ser drar jag ned munskyddet och då ser han. Sen var det direkt in och denna gången var det ingen kö alls. Det var mycket tjat om att att man måste sitta kvar i en kvart så jag ställde timern och satte mig på en stol. Sen kommer Ingrid från Welis och sätter sig bredvid och vi pratar lite och jag förklarade att jag inte var tillgänglig alls i höst. Ut från väntrummet och där går jag åt fel håll så jag får vända och morsar skrattandes igen på Ingrid. In på affären och köpte mig en kall dricka och ut så hälsar jag på mer personal från skolan och det visade sig att det inte bara var jag som hade haft det tufft på slutet. Tråkigt!

Väl hemma så packar jag lite till husvagnen och inser att cyklarna bak säkert kommer att göra så att jag får lite för lågt kultryck men det är väl bara att packa om lite så det får bli morgondagens projekt. 

När Ullis är hemma så äter vi lite och snart kommer R förbi och det blir lite kaffe och för min del alldels för många punschrullar... 

På kvällen så började jag att må dåligt och frågan är om det var sprutan eller fikat. Ullis och jag åker i alla fall och tar oss ett dopp och idag var det ljuvligt i vattnet. Alltid lite kallt precis i början men kommer man bara i så är det skönt. Armen började att kännas av mer och mer och jag läste på Facebook att många mått lite dåligt att sprutan. 

Och mycket riktigt så vaknar jag på natten och har huvudvärk och dricker lite vatten. 

Onsdag och jag sov rätt bra, har jag för mig. Jag gick direkt upp och såg till så att DHL kunde hämta produkterna de missade igår och sen gick jag och vattnade min nya grässådd, innan det blev för varmt. Efter det så tog jag lite frukost och tittade på the Legends of tomorrow. Nu kändes det som det spårat ur lite med olika världar som slagits ihop men ändå så var det en sekvens som fastnade lite i mig. Den berörde mig lite på djupet. Sen kom posten och vad rolig post. Det var nya tankkortet, där jag nu har 108 öre rabatt på diesel och nya körkortet förstås. Efter det så bestämmer jag mig för att lägga ut min insamling till Hjärt- och lungfonden och Tim tyckte det var idiotiskt men det kändes riktigt bra. Du behöver väl inte skriva att du inte vill ha presenter och jag skrattade. Sen kommer DHL när jag ringer Ullis och samtidigt som jag instruerar killen, som var sommarvikarie, så pratar även Ullis med någon på sitt jobb. På högtalartelefonen så låter det som alla pratar med alla. Sen ringer lokala orienteringsklubben upp och säger att jag har vunnit i någon dragning. De drar visst två vinnare varje månad och det fördelas med en som tagit många kontroller och en som tagit färre. Hon undrade vilken kategori jag var och jag svarade att jag tagit alla i både Trosa kommun och Gnesta kommun samt ett tiotal runtom i Jönköping och hon häpnade. Ja, det här gällde ju bara i Trosa kommun, sade hon. Jag blev i alla fall riktigt glad och jag fick Spa för två personer och Ullis och jag pratade nyligen om just det. 

Sen har visst tiden gått rätt fort så nu fixade jag lite inför dagens utflykt med Ullis. Vi möttes upp vid Stensund och åt gott vid vattnet och tog sedan ett härligt bad. Tyvärr med algblomning nu så det fick bli en dusch när vi kom hem. 

Väl hemma så fixade vi lite inför husvagnssemestern och avslutade med lite kortspel och vi fick med oss Tim nu. Felix jobbar morgon och behövde lägga sig tidigt. Jag lyckades vinna men den stora vinsten var att bara vara tillsammans. En riktigt bra dag på många sätt och vis. Avslutningsvis så kändes det mycket bra att flera stycken redan skänkt pengar till min insamling! Stort tack!

Med risk för att vara lite djup men ibland måste man reflektera och sätta saker i sitt sammanhang. Mycket har hänt och jag är fortfarande mitt i det. Som det verkar så har jag inte samma problematik som satte stopp för både min far och min bror men det är ändå jobbigt att inte riktigt fått svar på allting och just nu har de ännu inte fått stopp på mina extraslag som orsakar att jag så lätt går sönder och liksom går ned mig. Som det verkar så kan jag kompensera rätt bra genom att köra hårt men läkaren tyckte att jag skulle vara försiktig men efter det så känns det som om det rasat och med sorg på det så har det gått fort utför och jag har både gått upp i vikt och fått mer problem med kroppen. Dessutom verkar varje liten motgång ta mångdubbelt på mig så jag försöker verkligen vara positiv och det så ofta det går. Men ibland går det inte alltid och då får man bryta ihop. Jag tycker dock att jag kan balansera på rätt sida. 

Idag var det lite av en sådan dag att jag liksom föll över kanten och det blev lite gråt och lätt förtvivlan. Kanske tyckte jag synd om mig själv men det får man väl göra ibland, tycker jag. 

Dagen började i alla fall med att jag tog tag i en del beställningar och jag fick iväg en rätt dyr skate men det sura var att kunden redan betalat då det var ett byte av storlek. Sen var det lite hjul, skydd och ett flipbelt. Jag bokade hämtning men dagen gick och DHL kom inte. Men vad sjuttsingen, tänkte jag. Jag råkade glömma mobilen några gånger och en gång hade visst DHL ringt och pratat in men jag fick för mig att det var en kund som undrade hur det gick med en beställning som fastnat i Kina. Jag kände att jag behövde lite lugn så jag väntade med att lyssna av meddelandet. Det var i alla fall DHL som ringde och beklagade att deras sommarvikarie låg långt efter och att de fick skjuta på hämtningen tills imorgon. Nåja, det skall väl ingen kund dö av, tänkte jag. 

Det blev även lite filmserie och en sekvens tog hårt på mig då de sörjde en person som dog. Egentligen är serien lite larvig men de är duktiga på att beröra och det känns som om jag bara måste se klart på den. Jag vill INTE rekommendera den för den är egentligen rätt dålig men jag har fastnat i den nu. Det är the Legends of tomorrow. Men min hjärna gillar helt klart tankar på rymd och tid.

Sen fixar jag iordning lite kaffe, mölk och skall åka till affären och köpa mat för att sedan ta mig till Stensund där Ullis skall möta upp. Men på affären så kommer jag ihåg att jag glömt badkläderna och åker hem igen. Nu är jag lite sen men Ullis låter mig veta att jag kan ta det lugnt. Väl framme och vi pratar om livet, äter lite god mat och vi skippar badet då vi är lite sena för kvällens klubbträning. 

Fort hem och byta om och nu glömmer jag mobilen och det är lite surt då jag skall ha den för att ta tid på intervallerna. Målet var att coacha och eventuellt springa med första gruppen men var är alla? Det är bara en pappa och son som brukar vara där på somrarna. Jag pratar lite med dem och sen joggar jag och Ullis lite. Det känns tungt men börjar släppa efter ett tag. Det kändes som om det inte skulle gå att springa alls så det var ju positivt. Det blir lite tungt på slutet och jag stannar vid 2,5 kilometer, det fick räcka och var ändå ett fall framåt. Soleksemet hade böarjat lägga sig så fastän det var soligt så slängde jag av mig jacken efter några varv. 

Sen kom huvudgruppen och Ullis fortsatte att jogga lite och jag pratade lite med pappan. 

Efter det så tackade vi för oss och nu åkte vi direkt till Stensund för jag hade fått för mig att jag råkat packa upp Ullis badkläder och lagt de kvar. Men när vi kommer fram så är det inga där och efter en kort stund så kommer vi på att jag ju hängde upp dem i badrummet då de vara lite fuktiga från dagen innan. 

Vi badar ett bra tag och det är riktigt skönt och välbehövligt att kyla ned kroppen. 

En rätt bra dag ändå med tid att landa och ladda batterierna. Nu längtar jag efter lite semester med älsklingen!

Måndag och idag var det dags att ta tag i lite saker. Vi behövde få undan på lite saker från tomten och jag åkte ned till Ullis jobb och lånade ett släp. Sedan fort tillbaka och började packa in. Jag försökte väcka Tim, för att få lite hjälp, men han sov som en stock. Jag insåg att den mörka rullgardinen inte hjälpte till att få upp honom så jag drog upp den och släppte in lite ljus och försökte igen. Sedan gick jag ut och hoppades att han skulle vakna till. Mycket riktigt så dröjer det cirka tio minuter och sedan kommer han. Vi packade in i släpet och fick ta lite sortering på plats. Det var lite gamla säckar med gräs och sådant måste man ta tidigare. Sedan var det en massa annat så vi fick helt enkelt springa lite där på plats. 

Jag hade tagit på mig en långärmad tröja för att skydda soleksemen och kanske att de hade börjat lugna sig lite. 

Efter runt en timma var vi klara och jag ville samtidigt få hem lite anläggningsjord och åkte och köpte det också. Eller jag fick köpa på krita då de visst skulle ha kontanter, vem har det nu för tiden? Men frågan var om jag skulle ta en eller två hinkar... Det var dock så billigt så jag fyllde upp två hinkar och hoppades att det inte skulle bli så mycket över. 

Väl hemma så satte jag mig i soffan och började jobba ihop träningsprogrammet som jag glömt bort helt. Två gånger i följd har jag helt glömt bort det och första gången var det förstås helt förklarligt då jag hade stor sorg och dagarna bara gick. Sorgen är givetvis inte över men det känns som om jag borde vara mer alert. 

Jag satt där och jobbade och kände att ögonlocken blev tyngre och jag somnade till lite då och då. Hur blev då programmet, kanske vän av ordning undrar? Nja, jag gjorde det lite lätt för mig och använde samma som förra året s fastän jag var trött så borde det inte blivit så mycket fel.

Sen kommer Felix hem och är lika trött och undrar vart han skall parkera. Jag har spridit ut bilar och släp över hela uppfarten. Jag förstår att han är trött efter att ha gått och lagt sig sent och sen fick gå upp tidigt. 

Men nu vill jag ta tag i sådden och lägger ut jord i hålen och sår gräs. Det visade sig att två hinkar till och med var för lite så jag får komplettera med vanlig blomjord. Bara att hoppas att det blir bra. 

Sen hämtar jag Ullis och lämnar förstås samtidigt släpet. Jag fixar till det sista med sådden och vattnar lite. Nu kommer det att gå några veckor och ju längre tiden går, ju mer kommer jag att misströsta. Men sen brukar det bra lös och Biltemas gräs växer nästan för bra. Det kanske blir läge att köpa en robotgräsklippare sen. 

Ullis och jag tar lite kaffe och slappar lite. Vi hade egentligen tänkt att åka till Stensund för ett kvällsdopp men nu frågade Tanja och då drog hon och Ullis iväg istället. Jag gjorde då klart det sista med sådden, för jag var inte riktigt klar förresten. 

När Ullis kom hem så pratade vi lite om livet och fixade lite med husvagnen, det börjar bli riktigt gemytligt i den nu. Sen avslutade vi med lite kortspel och efter att Ullis drog in en kåk och tog utspelet i första så ändrade vi oss till att köra till 30 poäng istället för 25. Jag lyckades plocka ikapp och Ullis undrade varför jag bara lade ut korten under en omgång men svaret var snart uppenbart. Vad sägs om fyra ess och en kung! :-0 Inför, det som skulle visa sig vara, sista omgången så stod det 24 lika och sen fick Ullis färg och tog utspelet och jag fick kåk. 30-30! Perfekt avslutning. :-)

Söndag och idag skulle vi iväg med smågrabbarna och Lina till Skärgårdsvåfflan, i Oxelösund. Men de var vsst lite trött och sköt på tiden lite. Jag och Ullis drog lite tidigare för att titta in på lite prylar till husvagnen och det blev Mio och Rusta och Coop. Vi fick börja på Coop då vi var lite väl tidiga och vi tog oss en kaffe och en kaffe på vägen ut. Jag ser att en man kollar väldigt länge mot oss och vi tror att det beror på att det kanske ser konstigt ut då vi står och trycker i skuggan mitt emellan de två stora byggnaderna. Men vi var tvungna då jag ju blivit så svedd av solen och behövde få lite lugnare på huden. Någon menade på att det ju är tredje gradens brännskador och det kanske det är. Jag har dock inte haft så stora problem och det ser värre ut än vad det är. Men nog sjutton måste jag hålla mig borta från solen. När vi går in på Mio så stöter vi på mannen igen och då känner vi ju igen honom och det är en gammal bekant från Vaghärad. Det blir lite prat och sen tar vi oss ett varv på Mio men hittar ingenting. Det blir istället en snabb sväng på Stadium och inköp av nya badbyxor då jag förlagt de andra. Sen möter vi upp Lina och grabbarna och de har även med sig mormor.

Ullis och jag har lite koll på vart det ligger och det var även bra skyltat. 

Det var smockfullt och vi hade tur som fick parkering men sen var det en jäkla ruljans. Jag räknade med att de hann med en familj på ungefär 1,5-2 minuter och det innebär ju en omsättning på runt 15-20 tusen i timmen. Och det var garanterat full fart i ett par, tre timmar om dagen. Tyvärr tog vi lite för mycket och magen var smockfull när vi åkte. Vi hade hoppats att de inte skulle ha så bråttom men rätt som det var så var det hemfärd. Ullis och jag tog kustvägen hemåt för att eventuellt bada men det var smockfullt på de mer officiella ställena och även andra. Nåja! Det fick vi väl ta igen på kvällen. 

När vi kom hem var vi sugna på mer kaffe och jag bryggde en kanna och T och R skulle visst komma förbi, trevligt! 

Det blev lite prat om cykling och sen visade vi vår nya husvagn och jag förstod inte varför AC´n inte fungerade och Ullis blev lite orolig. Sedan, när de hade gått, så testade jag igen och då förstod jag att man var tvungen att peka mot själva AC´n. 

Efter det så blev det en tur till Stensund och vi gick några kilometer och sedan blev det bad. Det kände initialt lite kallt men efter ett tag så badade vi utan problem och det var både skönt och folkfritt. 

På väen hem beställde vi från Trosa Sushi och sen var det fotbollsfinal och det är bara att gratulera Italien. Den här gången hejade jag på er och jag tror de flesta gjorde detsamma.