Inledning

Då jag gör en studie om barns utsatthet på nätet, och ligger efter, behöver jag snabbt få in så många svar från möjligt och jag riktar in mig mot de som har barn i låg- och mellanstadiet. Jag är jättetacksam om ni kan ställa upp och studien är helt anonym och ni får gärna sprida den men jag kommer samla in resultaten redan nu på söndag kväll, den 26 maj. Men omröstningen får vara kvar ett tag då den är intressant och förhoppningsvis kan den göra skillnad och försvåra för förövarna.

Bakgrund

Det som slagit mig, när jag arbetat med en kurs, är att vi äldre liksom lever med internet på ett helt annat sätt än den yngre generationen. Det får mig att vilja undersöka om det faktiskt är så att vi låter barnen leva fritt i den digitala världen utan att egentligen ha någon insyn. Det jag vill undersöka är om det förhåller sig på det viset och, i så fall, hur utbrett det är.

När en annan var liten så fanns det inget internet och det var enklare för ens föräldrar att ha koll på en och när man var åtta år så spelade man fotboll, lekte ”burken” och slängde sand på varandra. Nu är barnen ute på sociala plattformar och tyvärr ofta, som det verkar, utan insyn.

Visst fanns det faror även då en annan var ung men jag tror att glappet nu är så stort så vi behöver konkretisera det och synliggöra om det är så att barnen får surfa fritt på nätet. Ingen skulle skicka ens barn genom mörka gränder själv men tänker vi likadant när det gäller att surfa på nätet och får mobiltelefonen följa med in i sovrummet på natten?

I min roll som lärare så är det viktigt för mig att förstå vad barnen har med sig i ryggsäcken men framför allt för att jag bryr mig om människor och vill hjälpa till om jag kan. Jag vill också försöka göra skillnad så att inte barnen är oskyddade på nätet.

Syfte

Jag vill alltså undersöka hur bra koll föräldrarna har på sina barns surfande och även om det finns tillfällen då barnen kan vara helt själva när de surfar. Om det är så att det är ett stort glapp så vill jag synliggöra det glappet så att det förhoppningsvis blir säkrare på nätet för barnen. Jag tänker att jag vill rikta in mig på barn i låg- och mellanstadiet då jag tror att det är då man är som mest utsatt.

Omröstningen finns här till höger i bloggen!

Torsdag och jag var lite småirriterad på jobbet men hade några bra snack med kollegor som förklarade läget vilket var bra. 

Men i det stora hela en bra dag och jag gick hem rätt nöjd. Tänkte jag skulle försöka söka jobb idag också men CV-kungen verkade ligga nere och det är där jag har min grund ligger då jag brukar söka jobb. Nu känns det ju väldigt bra då jag kommit in på VAL, i höst, och det innebär att om jag bara har ett nytt idrottslärarjobb påskrivet så är jag behörig inom ett par år. 

Jag lyssnade på musik och missade som vanligt ett gäng elever som ropade på mig och apropå att missa någon som ropar så ropade Carro på mig i morse då jag gick till skolan. Jag gick med en elev från bussen och när Carro ropar så ser varken jag eller eleven vem som ropar och bägge vinkar lite tafatt men personen i bilen hojtar högre och högre och sen ser jag att det är Carro, ha ha! Igår vinkade jag förresten på Johan som också kom åkandes förbi mitt jobb. Då var det han som såg förvånad ut då jag stod och jobbade med en elev och var säkert på fel skola för Johan som är Camillas man. För de som inte har koll så är både Carro och Camilla Ullis systrar. Apropå släkt så fyller svärmor år idag och Ullis och jag skulle förstås dit och gratulera men det var också träning som jag bara måste gå på fast det tog emot idag då jag blivit lite överhettad. 

När jag kommer hem så var det också möte med RaceID och jag förseslog att jag skulle ringa upp och köra trepartssamtal och då ta med vår vice tävlingsledare också som gärna vill vara mer delaktig vilket känns underbart. RaceID är dock lite sena men det gjorde ingenting då jag hann börja med maten för idag skulle det bli lite stressigt. 

Jag sköljde riset, för en gångs skull, och kokade upp vattnet och lade i riset. Sedan hann jag även börja med att värma upp kycklingen i pannan och var samtidigt igång med samtalet. 

Det var ett mycket bra samtal och smart att börja med att fånga upp oss och våra frågor tidigt och speciellt innan vi öppnar upp anmälan. 

Sen kom Ullis och vi skulle äta men riset smakade inte bra. Det hade blivit som gröt och jag skulle förstås sköljt mycket senare. Nu sköljde jag innan och fick vänta på att vattnet skulle koka upp. Inget smart och jag fick lite ont i magen och blev uppsvälld. Inte blev det bättre efter fikat hos svärmor då jag inte kunde motstå mazarinerna. Det var dock trevligt besök och uppskattat. 

Sedan iväg till träningen och nu började magen stå i fyra hörn. Jag börjar förresten tro att jag har en gnutta ansiktsdyslexi för det hälsar extremt mycket folk på mig och jag känner typ igen 10 % och idag var det samma sak på gymmet. Så det tar typ ett tag innan jag börjar koppla. Det var i alla fall ingen av det ordinarie gänget där men Ullis och Tanja skulle springa och då sprang jag förstås med dem. Eller förstås och förstås... Det tog emot rejält och frågan var om jag ens skulle orka. 

Vi började i alla fall och det var helt okej. Tanja har visst en runda hon vill köra och vi börjar vid Å-promenaden och direkt när jag kommer ned bland träden så blir det mycket tyngre i lungorna och det svider lite. Fan för pollen. Det blir som jag får en ryggsäck på mig och jag inriktar mig på att kanske klara 4-5 kilometer och sen lär jag inte orka mer. Det var dock en positiv överraskning att jag ens kunde springa så jag var ändå lite nöjd. 

Det är sjukt fint vid vattnet så det överväger och jag ropar till och vill ta kort!

Sedan iväg igen och jag ser att Ullis och Tanja, som springer bredvid varandra, landade precis så en kopparorm klarade sig precis mellan deras skor. Den var typ tjugofem till trettio centimeter så det var konstigt att de inte såg det men var visst glada för det hörde jag efter att ha påtalat det. 

Upp från skogen och nu börjar det släppa och jag känner mig stark men vet av erfarenhet att det kan ta slut då man varit igång ett tag. 

In i snåriga skogen med mycket rötter och det tar absolut en del kraft men för dem var det visst återhämtning då farten gick ned. För mig blev det tvärtom så det var skönt att komma ut på asfalt och nu känns det bättre igen men längden börjar ta lite men när vi lämnar av Tanja så är jag supernöjd och Ullis och jag fortsätter hem och det blir åtta kilometer. Supernöjd kille! Primetime gick förresten igång då jag vi joggade sista biten och nu var det Per Gessle-special och lite kul att en fråga om vilken som var Pers fjärde platta kom upp och jag svarade förstås mazarin, vilket var rätt! :-)

Sen tittar vi på Robinson och jag kommer på att jag glömt att lämna bilen till en kille som skall fixa den. Jag hade nog inte hunnit idag förresten så jag hoppas det är okej imorgon. 

Onsdag och på skolan var det återigen trevliga aktiviteter som att slipa och cykla med en elev. Riktigt kul om jag skall vara ärlig. Skönt väder om än lite blåsigt. 

När jobbet var klart så hoppade jag av och gick och hämtade mitt nya armband som jag beställt. Ullis ville även ha en lykta så då köpte jag det också och jag kunde visst använda hennes rabatt men jag hade visst också själv lite rabatt så det blev bra. 

På bussen hem så fixade jag lite med vårat lopp och det var lite rabattkoder som jag lade in. Tyvärr var det sjukt varmt på bussen och jag ångrade att jag inte bytte plats för då jag skall stiga av och bara byter säte så märkte jag vilken skillnad det var. 

Sen var det Robinson och sen åkte jag till Björn för att låna ett släp. Han hade visst ett som bara stod. Förstod inte varför men jag lånade det gärna mot att jag skulle besikta det. När jag kommer ned och väntar på Björn så hör jag något surrande ljud och upptäcker snart att det åker en drönare över mitt huvud och senare, efter att Björn kommit ned, att det är Oskar som håller på och styra den och han kommer strax också ned. 

Släpet är stort som sjutton och när jag frågade varför det bara stod så handlade det om att totalvikten blev för stor med deras stora bilar. Det är ju lite lustigt. Björn och jag har faktiskt känt varandra längre än jag känt min fru som dessutom är hans syrra. Nu sponsrar han dessutom det nya loppet och det är skitkul. Det är lite hektiskt i någon vecka nu men sedan kommer det bli lugnare med det. Björn ville själv inte springa loppet men hans son Martin var sugen. 

Tisdag och det var ungefär som vanligt på skolan. Rätt mysigt men inte lika mysigt när jag ser att fakturan från bytet av varmvattenberedaren kommit. Dock ändå skönt att den ändå var på det som den skulle. Typ 25 500 kronor och nu kommer vi få varmvatten igen. Förut så höll det i ungefär 20 sekunder så det blev snabba duschar. Värre än Gunde Svan typ. 

När det var lunch så var det pannkakor som gällde då jag inte ville riskera att få i mig vitlök för den här skolan är verkligen speciell. Då jag inte har intyg så är det supersvårt för de har vitlök i typ allting och jag får ont i halsen då och då. Även när de säger att det inte är vitlök så kan det vara det och nu är det så kort tid kvar så jag skiter i att skaffa intyg då det blir så bökigt. 

Fick också svar från min egen kommun men det var ju inte så att det var de som helt plötsligt hörde av sig utan det var jag som legat på. De skulle höra av sig om plantorna som skulle vara beställda men aldrig verkar komma. Våran häck blev ju förstörd efter ett arbete utanför vår tomt och nu har jag och Ullis bestämt oss för att ta plantorna och kanske sätta på något annat ställe för det kommer se sjukt konstigt ut med små, små plantor mitt i. Vår häck kanske kan ta sig efter några år för det är lite grönt i alla fall. 

När jag kom så tittade vi förstås på Robinson och sedan kom jag inte ihåg vad vi gjorde men det var nog lite jobb på tomten. 

Måndag och när jag hade lite lugnt så passade jag på att försöka söka polistillstånd, till loppet. Tommy T sade att de aldrig brukar godkänna förrän det är ett halvår kvar och jag förstod nog inte att det var en regel så jag sökte och skickade med lite allt möjligt. Det dröjer inte så länge förrän någon ringer upp mig och det är handläggaren på polisen som var väldigt trevlig och tillmötesgående. Hon förklarade att man inte kan söka för tidigt utan de har ett halvår som gräns för att det kan alltid hända saker som förändrar bilden. Hon förklarade också vad jag behövde ändra i min ansökan så nu vet jag och kan även sammanstråla med Tommy och Anders i höst för en ny och bättre ansökan. 

Jag tog ändå beslutet att göra som de allra flesta lopp gör och går ut med anmälan tidigt. Det finns ju ingenting som säger att det inte skulle bli godkänt och vi sätter dessutom stopp vid 250 personer på stora loppet. Sen kommer det förstås några besökare men det är ju ändå klart hanterbart.

Jag hade en riktigt bra dag på jobbet också och det brukar jag alltid ha. I alla fall när det handlar om min primära uppgift. Vi avslutade med en sjukt skön cykling i shorts.

Jag hann även fixa lite med det nya loppet, 2025, och det är förstås några saker som skall fyllas i men när det gick så fort så undrade jag om allt blev rätt. Rabattkoderna kunde jag inte lägga in förrän loppet blev godkänt av RaceID. 

Vi tittade förstås på Robinson men det var det första vi gjorde när vi kom hem. 

Just ja! Jag beställde lite prylar till gamla bilen också och fick svar från en mekaniker som kunde hjälpa mig. 

Söndag och på morgonen så förberedde vi lite inför mötet och jag åkte förstås ned till ICA Trossen och köpte smörgåstårtan jag hade beställt. Några hade tyvärr fått förhinder men Anders N kunde vara med på länk. 

Sen var det då dags och det blev stressigare än jag hade trott. Först så hade vi lite styrelsemöte men det handlade mest om några ekonomiska detaljer. 

Efter det mötet så var det då alltså dags för själva avslutningsmötet där framförallt jag ville tacka för allas insatser och förstås ha en utvärdering hur det hade gått och vad man hade för förslag inför nästa år. För det var nog alla överens om. Att vi skulle köra även nästa år. Det var ju så sjukt kul och förhoppningsvis blir det lättare nästa år då man redan gjort det ett år. Riktigt kul var det i alla fall och det var också själva mötet eniga om. 

Tyvärr fick jag inte in smörgåstårtan i kylskåpet och vi ville heller inte dela upp den innan så vi började med tårtan samtidigt som höll i mötet. Som vanligt blir det att jag själv inte kan äta och det är inte första gången det blir så. 

Nåja, jag skar upp en bit efter ett tag och försökte äta då någon annan pratade vilket alla gjorde efter mina punkter. 

Vi bestämde oss också för att köra loppet den 26:e april, 2025 och då har vi ändå varit snälla mot ett konkurrerande lopp där jag hörde av mig innan. Annars hade vi nog kört samma datum men jag tror att 26 april är ett bra datum. Det borde inte bli lika varmt som i år men man vet ju aldrig. 

Direkt efter mötet så lade jag upp nyheten att svågern Björn sponsrar med hela 15 000 kronor som jag vek åt prispengar för att slippa "bråka" med några andra huvudsponsorer. Tror det blir mäktigt att man kan säga att han tar hela biten med prispengar, faktiskt. 

Sen blev det fika med Rosie och tiden gick. Jag fixade lite med tomten men vi behövde ju träna också men nu började man bli varm och trött. 

Till slut så behövde vi komma iväg och leverera lite smörgåstårta och hos Anders och Romina så fastnade vi på en kaffe och lite trevligt prat. Sen hann vi en sväng till Sanne också innan vi åkte vidare mot Stensund. Det tog absolut emot lite men jag ville så gärna springa så det var väl bara att kavla upp ärmarna och köra? 

Vi parkerar bilen och sen är det bara att börja men jag får direkt väldiga problem med min pollenallergi och det är som jag har 20 kilo som bara trycker ned mig. Dessutom så jag får svårt att andas. Vi springer bort mot bron och det verkar vara en tjej eller kille som är barbröstad men den gör inte så mycket för att skyla sig så jag utgår från att det är en kille men sen får jag titta bort för det är ju en kvinna och Ullis tyckte att det kanske inte var så konstigt för Stensund är väl lite av en naturistcamping, eller vad det heter. 

Vi fastnar dock vid bron för en är fortfarande inte klar och vi är lite på gång att chans men det är för bökigt och vi får vända tillbaka och i ögonvrån så ser jag att kvinnan fortfarande inte skyler sig så mycket och det är ju lite lustigt hur det har ändrat sig genom åren. Jag har för mig att väldigt många solade topless då jag var liten, i alla fall många fler än nu. Nu är det annorlunda men man kanske inte behöver sitta så himla öppet. Kommer aldrig att glömma då jag och Ullis var vid bryggan och badade då en kille och en tjej bara tog av sig alla kläderna och man blev helt paff. Väldigt jobbig känsla faktiskt. 

Nu joggade vi i alla fall på men det kändes sjukt jobbigt och rätt som det var så sväljer jag någon jäkla mygga och får problem. Jag hostar och hostar och sen börjar jag att kräkas. Sjukt obehagligt och tårarna sprutar. Ullis tyckte att hon kunde varnat men det är ju upp till mig att ha koll. Jag får stanna upp och ta igen mig och vi joggar vidare. 

Det är fortfarande tungt och släpper liksom inte men när vi kommer ut mot havet och havsbrisen kommer så försvinner pollenpartiklarna och det är mycket lättare. Sådan skön känsla men det släppte inte helt men det var en välkommen paus. 

När vi kommit runt 17 minuter så vänder vi och det blir ett bra men kortare pass. Tanken fanns att bada också men det började bli sent. 

När vi är tillbaka vid själva campingen så möter vi några gamla campinggrannar och snackade lite. Trodde det skulle bli segt att komma igång sen...

Vi skippar badet och åker hemåt.  Där blev det dusch och sedan Robinson. 

Lördag och vi var uppe rätt tidigt och fixade med tomten. Jag grävde på lite på tomten och Ullis fixade med rabatterna. 

Sen åkte vi och hämtade pizzor till lunch. 

Efter lunchen ville Ullis ha blommor så det blev en tur till Västerljungs blommor och där pratade vi lite med en gammal bekant. Eller bekant till en bekant snarare men vi sågs någon gång då och då när det var något speciellt. 

Sedan ville vi göra upp med Parkgolfen, som hade köpte in lite väl mycket godis till vårat lopp. Lite brist i kommunikationen, kan man säga. Men jag tyckte vi gjorde en ädel sak och köpte upp halva godislagret. 

Sedan skulle vi panta och jag tycker att jag känner igen killen i cowboy-hatt och när han säger: "Hej, Niclas! Ni kan gå före!" så faller poletten ned. Jag börjar nästan undra om jag har ansiktsdyslexi eller syns jag lite för mycket överallt. Den här mannen hade jag dock jobbat med några veckor. Jag tycker att det nästan är mer regel än undantag att folk hejar som jag inte känner igen. 

Nåja! Vi fastnade vid pantstationen ett bra tag ändå då maskinen blev full och vi fick tillkalla hjälp. 

Sedan handlade vi och Ullis var duktig och kom ihåg kvittona. De brukar man annars glömma bort. 

Sedan hemåt med för mycket godis.... igen! Jag mår ju så dåligt när jag ätit och ändå så kickar suget igång när äckelkänslan försvunnit. 

Vi kom i säng rätt tidigt då vi ville fixa iordning inför morgondagens avslutningsmöte med årets Trosa Ultra Backyard. Vi ville vår uppskattning och smörgåstårta verkade alla tycka var ett bra förslag. 

Fredag och idag hade jag och Ullis tänkt att träna lite efter jobbet. Tanken var att vi skulle springa lite i Ekensbergsskogen och sedan simma. Jag hade inget sug på att simma alls och kanske inte Ullis heller. Så det försvann snart ur planeringen men springa skulle vi väl, eller... 

När jobbet var slut så gick jag ut till Ullis, som väntade, och vi åkte mot stan och parkerade. Ullis skulle fixa naglarna och jag satte mig utanför och väntade för jag klarar inte av rengöringsmedlet, det liksom sätter sig i lungorna och jag får svårt att andas. Där satt jag och fixade lite med bilder inför den kommande nyheten om vårat lopp. Vi kommer släppa den nyheten och förstås vilket datum loppet går nästa år på söndag. När jag satt där i solen så kom det förbi lite elever då och då. Någon, som alltid brukar stanna och prata, såg mig inte alls för jag var säkert på helt fel plats där jag satt. Några andra pratade däremot och undrade vad jag gjorde där själv. Sedan kommer jag på att jag kan ju gå in på Clas Ohlson och kolla om de har något armband då det jag har nu har gått sönder och det har jag provisoriskt laget med gummisnoddar på ett finurligt sätt. Jag fick tänka till lite och detta kändes rätt bra men förstås inget man vill ha för alltid trots att det kändes bättre på handleden. 

Sedan så kollade vi lite kläder innan vi åkte och åt på ChopChop. Vi passade på att kolla på några affärer på paviljonger då vi tänkt köpa en idag. Det skulle nog bli Jula ändå. 

Sedan tillbaka till den sidan och nu hade köerna släppt lite. Vi gick in på Jula och bestämde oss för den och när jag åkte bak för att hämta den så gick Ullis på Lager 157. Paketet är skitlångt! och jag vete sjutton hur jag skall få in det. Hm, jag tar paketet och låtsas som jag har koll och får packa om helt där bak. Passagerarsidan får jag skjuta fram så långt det går och fälla upp sätet och sedan blir det till att se om jag kan få in den lite på tvären. Pust! Det verkar gå men frågan är om man ens kan sitta på något stol där bak men det får bli ett senare bekymmer. Jag har ju busskort också. 

Efter att Ullis kom så löser vi det tillsammans och det visade sig fungera. 

Nu skulle vi in på Blomsterlandet och nu började jag bli orolig igen. Vi köpte ju massor men det borde förstås finnas plats där bak då paketet var relativt smalt och mycket riktigt. Men skall vi inte handla lite mat också? säger Ullis. 

Vi borde göra reklam för Volvo V90 för de kan svälja mycket last och snart puttrade vi hemåt men vi tog en glass också men vi råkade ta en för mycket och snart mådde man dåligt. Ullis fick ta den sista och den smakade inte ens gott. Det KAN bero på att man redan ätit för mycket. 

Väl hemma så var det bara att börja montera och jag tänkte att det väl inte var så mycket att ha för 2000 kronor men det var visst ett kap. Riktigt nöjd och skulle den bara hålla i några säsonger så var det ju inte så farligt. 

Vi avslutade kvällen med att titta på Masked Singer och vilken överraskning med fröken Snusk! Det hade jag verkligen inte väntat mig så nu är det väl bara att slänga "masken" och bli en riktig sångerska?

Dags för ett nytt armband?