Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan.

Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ur Playitas. Vi gick upp tidigt för en morgonjogg innan frukost. Det blev fem kilometer för mig och Ullis körde lite extra då hon var piggare.

Jag låg lite på gränsen men smärtan i knäet.

Vi körde lite skön yoga direkt efter också och sedan blev det frukost och den var också ljuvlig. Det var lite sorgligt att man skulle åka hem idag och rätt snart dessutom.

Efter frukosten var det bara att ta sig hem och packa väskorna. Det var lika bra att få det klart och sedan hade vi runt en timme kvar innan bussen skulle komma men vi gick ned till receptionen och satte oss och spelade lite kort. En kvinna undrade vad det var för spel och jag förklarade lite snabbt. Hon undrade om man måste vara två och kanske bjöd hon in sig själv men Ullis och jag låtsades inte förstå eller ställde i alla fall ingen följdfråga.

Nu kommer jag inte ihåg vem som vann men jag spelade i alla fall upp mig från de inledande spelen där jag var värdelös.

Sedan kom då bussen och sedan gick det några timmar på flygplatsen med incheckning och sedan en fika på ett café. Vi kom på att vi fikade på samma ställe förra gången. Nu såg jag Daniel Adams Ray igen så han var förstås också på Fuereventura samtidigt som oss.

Så var det då dags och nu fick vi en annan resenär bredvid oss eller bredvid mig rättare sagt. Vi pratade lite och han var så stolt över sin dotter och berättade lite om henne.

Som vanligt var det jobbigt att lyfta men väl uppe så kunde jag slappna av lite.

Jag spelade lite schack och lyckades få till två remi i följd mot ”Nelson”.

Så var det då landningen och den var lika läskig som vanligt men gick visst ”väldigt bra”.

Vi får ut våra väskor och sedan gällde det bara att kliva på rätt buss och var sjutton skulle man stiga av. Med lite hjälp av några som jobbade på flygplatsen så chansade vi lite och kom så nära man kunde, bra jobbat.

Vi åker hemåt och det tar evigheter genom stan då de håller på och bygger överallt och vi är hemma halv ett. Fy fasicken och nu skulle man jobba imorgon…

Tack för nu, Playitas!

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske…

Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer.

Sedan frukost på det.

Positivt var att snittpulsen var låga 135 slag i minuten. Farten var dock låga 6:48 per kilometer.

Sedan fick vi besked om att vi behövde beställa en pokal till då en till av ungarna som sprang hela 36 kilometer också ville ha en pokal. Nu gav vi dem chansen att antingen få en pokal eller få pengar. Nästa år gör vi om tävlingen lite grand så det blir en frontyard på slutet. Tiden kommer hela tiden att minskas om fler barn är kvar vid 25 varv.

Vi solade lite idag också och nu blev det vid vår egen pool. Ullis och jag diskuterade om en som solade topless verkligen var en kvinna. Det gick verkligen inte att se någon skillnad men till slut så var vi överens om att så nog var fallet. Lite skumt för sedan tog hon på sig så mycket kläder så det var skumt åt andra hållet.

Jag passade på att messa Björn också då ett företag som han förmedlade kontakten till fortfarande inte hade hämtat sina grindar.

Ett kort var jag tvungen att skicka också...

Sedan körde vi ett styrkepass på ett häftigt ställe där de brukar ha yoga. Nu var det bara vi där eller i alla fall för det mesta. Rätt som det var så är det kysskalas mellan två tjejer.

Passet gick bra och jag var nöjd. Det tog drygt en halvtimme.

Sedan slappade vi lite i lägenheten och hoppades att värmen skulle lägga sig lite.

Nu var det väl dags att träna igen och jag tänkte att jag nog skall testa att jogga igen.

Det blev prick fem kilometer och pulsen låg i snitt på 142 slag i minuten, helt okej.

Vi duschade av oss och gjorde oss iordning för lite god mat. Det blev som vanligt svårt att hålla ned portionerna men det kan behövas lite extra energi när man tar ut sig.

Jag avslutade med en remi mot schackboten Nelson.

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit lite för mycket cola på kvällen innan. Ullis drog iväg på en morgonjogg medan jag tog det lugnt och kurerade mig. Sedan frukost på det och bara man kom igång lite så kändes det bättre men i början var det hemskt. Det kanske är kört med löpning nu. Något kanske gått sönder eftersom smärtan kommer från menisken som verkar vara känslig för mig.

Efter det blev det lite solande och läsning, det funkade bra det också. Boken var riktigt bra så jag läste gärna på ett tag men behöll tröjan på för det mesta. Det var jag ganska ensam om. En del var sjukt röda och ändå så låg de kvar och bara lapade sol.

Det blev faktiskt ett yoga-pass på 45 minuter, det får jag inte glömma och det var helt okej. Så lite träning blev det för mig idag. I övrigt så gick vi lite och det var skönt. 

På kvällen åt vi gott som vanligt!

Fredag den andra maj.

Idag var vi ute tidigt och gick en promenad innan frukost, riktigt skönt.

Sedan blev det Sun Salutation innan vi åt frukost.

Idag gick vi till hotelldelen och vi passade på att simma några längder. Bara för att känna på så det inte blir en chock sen. Jag skyddade mig rejält och passade på att läsa en bok också.

Sedan ville vi ha lite lunch och gick och köpte en pizza och njöt av den. Supergod!

Nu ville vi springa igen men frågan var om mina ben var så pigga men vad f-n! Det är ju bara att prova.

Vi satte igång och relativt snabbt så kändes det bra och på något sätt blev det intervaller av det hela. Kanske blev vi inspirerade av ett löpargäng som var där och sprang.

En glass på det och sedan väntade duschen.

Mot middagen och som vanligt lastade jag på ordentligt. Fastän jag tränar relativt mycket så vete sjutton om jag kommer gå ned ett endaste gram.

Vi avslutade med lite kortspel och jag kände mig lite tom och dränerad. Det är mycket som hänt på slutet och det är så trist med att det blev som det blev med skolan. Men det var skönt att bara landa lite.

Torsdagen den första maj. Idag ville vi prova på att springa till fyren och det är en jäkla tuff bana.

Först var det dock frukost och sedan gick vi på någon stretch-yoga. Den var riktigt bra och något som jag behövde.

Men så var det då dags att svira om till löpning igen.

Det tog absolut emot men jag hade nog bestämt mig för att försöka komma i riktigt bra form i höst så det var bara att ta tjuren vid hornen.

Riktigt tuff start och efter ett lite tag så var vi överens om att springa i 800 meter och gå i 200 meter och upprepa. Med tanke på lutningen så var det ett smart drag. I slutet så var det omöjligt att springa då det var alltför brant lutning och benen var fyllda av mjölksyra. Pust!

När vi kommer fram så upptäcker vi att Ullis skor har smält! Jisses! Jag såg ju att det hade blåst in lite lavasand och med tanke på hur jäkla varmt det var igår, på stranden, så kan man förstå det. På mina skor syntes det ingenting. Skorna hade endast sprungits tre kilometer på löpband innan och sen nu.

Vi får väl reklamera dem sen för hon kunde ju absolut springa med dem då det var ett parti i hälen som var borta. Det blev nog när hon stod still och tog kort.

Vi stannade till och kollade runt samt tog några fler kort innan vi skulle börja springa igen och nu hade man stelnat till.

Det gick dock fortare än jag trott att bli pigg igen och nu var det ju i och för sig nedför nästan hela tiden så det var rätt behagligt.

Längs nere igen så tog vi några fler kort innan vi gick till lägenheten och duschade av oss. Skorna såg inte så roliga ut men man ser ju att de är nya för övrigt.

Sedan var det dags för lite mat och när vi promenerar längs området så ser vi att ett gäng getter är och äter på buskarna runt minigolf-banan. Lite kul.

På kvällen tog vi oss en lång promenad och det var skönt att röra benen på ett lugnare sätt.

Tisdag morgon och det var bara att masa sig upp och packa in resväskorna i bilen. Vi hade fullt sjå med att inte gå över 15 kilo på våra bägge resväskor. Vem som hade mest förtäljer inte historien men ni kan säkert gissa. Ha ha! Efter lite ompackning så fördelade vi ut vikten lite och nu måste det vara lugnt. Ullis berättade om ett par som endast klarade sig på en resväska. Helt omöjligt, tänkte jag. Men men. Man har ju olika intressen och vi hade väl väldigt många träningskläder men jag hade faktiskt bara två par skor med mig. Ullis hade lite fler par. 

Vi kom efter ett tag in på vår långtidsparkering och snart stod vi och väntade på en buss. Jag var lite kissnödig så jag pep in på en toalett och sedan när vi åker ifrån så pratar jag lite om Ullis ryggsäck och kommer direkt på att min är borta! I ren panik springer jag fram till chauffören och ber om honom stanna och som tur var hade vi inte kommit så långt. Vi får gå tillbaka för min ryggsäck stod inne i ett väntrum. Det var ju en jäkla start. 

Snart är vi igång igen men förstås på en annan buss och nu har vi allting med oss. 

Efter lite stök så kommer vi upp till gaten och väntar. Jag ser Daniel Adams Ray och det är andra gången jag ser honom och bägge gångerna har varit på en flygplats. Förra gången skulle både han och jag samt Ullis åka från Umeå och direkt springa Stockholm Marathon. Det gick inget vidare efter en gårdagskväll i ett kallt större skjul. Men eftersom det var ett bröllop så får man köpa det. Det går flera maratons. Det var ett fint bröllop, i alla fall. 

Nu väntade vi på att bli insläppta och Ullis sprang iväg lite snabbt på toan och rätt som det var så öppnade de ombordstigningen och Ullis stod i kön. Sen är det visst bara öppet i fem minuter och jag springer bort och kollar om jag ser Ullis men hon är för långt in i kön som går in mot damernas. Nåja, det borde vara lugnt och jag springer bort och kollar hur länge till de har öppet. 

Nu ser jag Ullis som är helt omedveten om att det är bråttom och springer bort till henne och snart är vi ombord. 

Vi får sitta bredvid en finska som beställer in alkohol i en stridande ström. Själva är jag och Ullis supertrött och somnar om vartannat men jag är lite tagen av då vi lyfte för jag gillar verkligen inte att flyga. Eller i alla fall så ger starterna men framförallt landningarna ett stort obehag. 

Vi sover och jag spelar lite schack då och då, när jag är vaken. 

Sen skall vi landa och Ullis ser att jag är rädd och håller handan. Mot slutet så blundar jag och blir rejält uppskrämd då det liksom skakar till som av en luftgrop och sen börjar vi bromsa. Men vad f-n! Landade vi där. Det gick ju rätt smidigt och jag känner en lättnad. Det har tyvärr inte blivit bättre med åren och nu är jag visst inte bara spruträdd, jag är flygrädd också. Samt rädd för kryp i buskarna som råttor och ormar. Ha ha!

Bra välkomnande med ett flyt i Bajens färger! :-)

Transfern till hotellet går bra men vi går av vid fel ställe och får sedan en specialtransport till rätt stället. Jag har redan checkat in på på bussen men det tar ändå lite tid. 

Lägenheten är superfin och vi tog det bara lugnt på kvällen och åt gott. Det blev en liten promenad längs området. 

Nice!

TUB-loppet!

Fredag morgon och jag tog bilen idag då jag behövde komma fort hem. Med facit i hand borde jag förstås tagit ledigt men det visade sig sen att mina nior var i Polen och jag behövde heller inte hoppa in på någon lektion.

Först var det lite discgolf med mina åttor och jag var själv med på några hål. Alla var duktiga.

Sedan kollade jag av så det var lugnt att dra och jag hann få i mig lite mat också innan jag drog.

På vägen hem blev det lite samtal då både grindar och toaletter var på väg. Han med toaletterna behövde lite vägbeskrivning och det var en rolig kille men jag skulle själv inte riktigt hinna dit så jag ringde Anders och kollade om han kunde ta emot toaletterna och det var lugnt.

Väl hemma så kopplade jag på husvagnen och slängde in några sista grejer innan jag och Ullis åkte ned och ställde upp vagnen.

Väl på plats så var det en massa jobb med att få upp grindar, tält och diverse flaggor. Borden fixade andra med så var det högt tempo lite överallt. Sen så åkte jag och Ullis och målade lite på raksträckan innan vi hämtade Tim som skulle fixa med livestreamingen under loppet.

Tim fixade med datorn och vi andra slutförde våra uppgifter och några deltagare hade redan börjat få upp tält och det började bli lite nervöst. Hade jag verkligen koll på allting för nu hade jag typ allt i huvudet och med lite stress så kändes det som det kokade över. Jag sade till en person att jag önskade att man inte skämtade så mycket då jag kände att det skulle bli för mycket och han förstod.

Sen var det bara att försöka lägga sig och hu vad kallt det var. Jag verkar inte fått någon ordentlig fart på systemet och går upp på natten och slår på gasolen men snart står det gas out på displayen och där och då förstod jag ingenting. Troligtvis så hade mekanikern dragit av en kran då värmepannan var på service i höstas. Jag tog på mig ordentligt med kläder och försökte somna om.

Jag var lite trött då jag vaknade och var helt själv uppe. Jag tog fram allt ur husvagnen och ställde ut i tälten.

Sen började det droppa in folk och snart var vi klara att dela ut nummerlapparna och jag var redo att börja prata men Tim fick inte igång livestreamingen och det visade sig att han inte blivit tilldelad alla rättigheter på Trosa Ultra Backyard-kontot. Snart så loggade han in i mitt namn och då gick det bättre. Typ 40 minuter försenat fick vi igång streamingen och vi var igång på nätet också.

Jag brukar normalt vara nervös då jag skall börja prata men jag var så himla stressad så jag märkte inte av så mycket och snart var man varm i kläderna och när loppet äntligen startade så kände man att nu borde allt vara på plats.

Rätt direkt så kommer en deltagare tillbaka som skadat sig och vi tillkallar sjukvård. Riktigt trist och det tar ned humöret en hel del. Vi hade helt missat en skylt som stod på ett dåligt ställe men det får vi i tävlingsledningen ta på oss fastän alla kunde ha sett den innan. Hursomhelst så är det jag som har det yttersta ansvaret för loppet så vi skulle få anledningen till att återkomma i ärendet.

Allting verkar fungera bra och så även utlottningen av priser. Jag åker runt och kollar hur det går med filmningen. En mobil har dött och det visar sig att sladden var dålig. Lite otur.

Sen är Mini-TUBEN igång och det är inte fullt men ganska många barn ändå. De springer hela tiden men jag har mitt fokus på stora loppet men försöker ändå få in dem då och då. Både i livestreamingen men även så att jag ropar upp dem.

Alla gör ett jäkligt bra jobb och jag är typ överallt.

Men Mini-TUBEN-löparna verkar inte vilja ge sig och det knorras lite bland föräldrarna. Vi i styrelsen tar ett snabbt beslut att låta tre barn dela på segern för de är max tio år gamla och var då uppe i 36 kilometer! Jisses!

Alla känner att det var ett bra beslut och till nästa år får vi styra upp det lite och köra en frontyard mot slutet och kapa tiden de har på sig att springa banan på hela tiden.

På kvällen så har jag och Ullis det lite lugnt och jag går och lägger mig i husvagnen och Ullis åker hem.

Jag har fortfarande inte kollat igenom husvagnen och känner att jag snabbt vill komma i säng så jag har på mig lite kläder i sängen ändå. Jag sover bättre nu än förra natten och får några bra timmars sömn.

Det har tunnats ut rejält och de på natten har skött utlottningen väldigt bra. Ullis och jag tar över och Anders går och lägger sig.

Sen är vi bra med folk och allting fungerar kanon. Jag kollar upp hur det är med den som skadat sig och det blev rätt illa. Jag erbjuder lite som kompensation men senare så får vi kontakt och det var ännu värre så vi slår på ordentligt och hon tycker att vi har visat välvilja och vill komma tillbaka. Det var skönt men förstås hade vi önskat allt ogjort.

Totalkänslan är dock ändå väldigt bra för alla är så nöjda och jag känner att lyckats riktigt bra med nästan allt. Det finns absolut några grejer jag missade men det är småsaker i sammanhanget.

På slutet är det bara några stycken kvar och man börjar nästan bli orolig att de skall hålla på nästa natt också.

Snart så är det bara två kvar och snart så uppvisar tvåan Niklas Drakfors yrsel och kastar in handduken på slutet. Vinnaren Magnus Högfeldt är asstark och dansar och bjuder på sig själv, så himla skön!

Hela teamet är nöjda och vi avslutade med flaggan i topp.

Det var ett bra och starkt gäng som plockade ihop allt och det gick fortare än beräknat – me like!

Stort tack allesammans och jag ser redan fram emot nästa Trosa Ultra Backyard. Nu är jag dock väldigt trött så det kommer nog bli segt imorgon, på jobbet.

Så himla kul att vi tog över loppet och gjorde det så bra!

Pizzan dagen innan          Funktionärerna                  Vinnaren Magnus!

Lördag och på morgonen så lade jag ut lite reklam om Rönninge Backyard Run och det visade sig att de som arrangerar loppet även springer vårat lopp. Lite som vi gör med Anders som springer deras lopp. En bra symbios.

Sedan pysslade jag lite med elen då jag köpt en ny sorts dimmer som man skall kunna koppla upp via nätet och förstås även styra manuellt. Tror det blir bra men vi har tight med plats där dörrfodret är i vägen. Men förra gången så klippte och slipade jag ned kontakten rätt rejält. Borde fungera nu också.

Vi åkte sedan upp till stan då Ullis ville se Kungsträdgården då det inte var så mycket folk så rätt snart satt vi i bilen och åkte uppåt. Vi åkte direkt och parkerade hos Felix och gick sedan på en promenad mot Kungsträdgården. Det var en liten bit och vi ville inte störa Felix eller ens gå in då han var tokförkyld.

Väl framme så tog vi lite fina kort och nu var det inte lika mycket folk och vädret var heller inte tiptop.

Sedan gick vi och fikade vid ett av Camilla Hamids fik. Ullis hade hört talas om en princessbakelse som visst var något extra. Det ser rätt litet ut och har precis öppnat. Vi passar på att beställa lite frukost och när jag frågar om en smörgås ingår i frukostbuffén så är hon, i kassan, oförskämd. Jag kontrar och säger samma sak och då förstår hon nog att hon gick över gränsen. Kanske var jag fel klädd då jag gick i sportkläder då vi skulle gå en hel del.

Sedan kom då fikat och frukosten och frukosten var riktigt god men vad säger man om bakelsen. Fy f-n vad gott, säger jag! Ullis tyckte det var det godaste hon ätit och jag kommer inte på att jag ätit något godare heller. Nästan i klass med min Pinocciotårta! Ha ha! Nä, skämt åsido så är den ruggigt god och väl värt ett besök. Lite mastig så det var bra att vi delade på en.

Sedan handlar vi kaffepods och nu har det börjat regna. Vi försöker skydda fikat så gott det går men regnet tilltar i styrka och det är bara att gömma sig under huvan och traska på.

Vi köper lite till Felix på vägen och när vi närmar oss ringer vi och han verkar halvt död. Han har verkligen insjuknat så vi ställer grejerna vid dörren och det tar evigheter innan han orkar sig fram och man har hur han hostar. Fy bubban!

Vi frågar om han skall ha lite till och det vill han så vi går och köper lite mera och ställer vid dörren och säger åt honom att krya på sig.

Nu åker vi nedåt igen och vi stannar vi till i Kungens kurva. Jag hoppar in på Jula och köper en ny strömbrytare som Anders säger att jag skall ha och Ullis går in på en affär bredvid. Jag köper sedan lite nya kläder till resan, det blir skönt. Sedan blir det en hamburgare på vägen och som vanligt gör de fel med isen. -Ingen is, tack! säger jag. Som tur var såg jag när hon började sleva bland isen och jag ropade till. Varför ha is när drycken är så kall ändå? Det är ju inte så att jag kommer vänta en halvtimme med att dricka den. Det måste väl vara så att företagen tjänar på att ha is i dryckerna då is är billigare än drycken. Men kostar ju också att ha igång ett isaggregat. Det är sådant jag funderat på men hursomhelst vill jag inte ha is i min dryck.

Efter det åker vi direkt till Trosa för att lämna lite prylar och pratar lite med honom. Han verkar piggare nu så det var ju riktigt skönt då han är en viktig kugge med livestreamingen. Nu hade dock Cilla insjuknat och det är ett jäkla skit med alla förkylningar. Jag tänkte att det vore en katastrof om jag skulle bli sjuk då jag har så jäkla mycket i huvudet och det är svårt att ens få ned allt jag gör. Men det måste man nog få om jag faktiskt skulle bli sjuk. Men i år har vi fått en bättre fördelning och det var nödvändigt. Sjukt grymt arbete av alla i lopp-gruppen.

Vi passar sedan på att åka och hälsa på svärmor då Louise och Göran är där. De bjuder på smörgåstårta men varken jag eller Ullis är hungriga då vi precis ätit.

Sedan passar vi på att tvätta bilen på vägen då vi skaffade ett tvättkort hos OKQ8. Smidigt men det blev inte ens helt rent då vi inte tvättat på ett bra tag. Rejält ingrott alltså men vilken skillnad. Lite läskigt att sitta där i bilen dock. Vi skrattade gott!

Ingen träning idag men bra med promenader.