Onsdag och efter en kul dag på jobbet så satte jag mig på bussen och rätt som det var så var man framme. När jag skall kliva av så händer dock någonting och kroppen lyder inte alls. Jag står på andra sidan vägen och när det är lugnt försöker jag gå fort över vägen men det är sirap i benen. Precis när jag är över så går det lite uppför, mot OKQ8, och jag orkar inte ens gå och ringer snabbt till Ullis då jag blir orolig. Tänkte att hon kan höra om jag försvinner. Det går sakta men jag kommer hem men jag är låg som sjutton och tar igenom mig. 
Jag hade bokat upp mig på reservplats på coren men bokar för säkerhets skull av mig.

Jag hänger dock på och nu funkar kroppen igen och jag hade väl ett jäkla blodtrycksfall. 
När Ullis går till gruppträningen så går jag till träningsmaskinerna och givetvis blev den enda crosstrainern upptagen. Jag frågar hur länge hon skall köra och det var bara tio minister så jag gymmade lite först. Det blev biceps och triceps samt lite bröst.

Sen var crosstrainern ledig och jag körde på sedvanliga 12 i motstånd och strax över 70 i kadens. Det blev 42 minuter och kändes helt kanon.

Jag hoppar duschen men vi fastnar lite i samtal och nu blev det kallt att gå hem i shorts så temperaturen sjunkit rejält. In på affären och väl hemma blev det dusch och lite teve.

Söndag och vi sov ut rätt länge innan jag gick upp och slog på lite kaffe och gick och köpte lite mjölk och frallor. 

Sedan blev det lite morgonteve innan vi drog iväg till Stensund och där blev det en lite promenad och det kändes lite segt. Det har blivit lite väl mycket socker på slutet och det känner jag av i kroppen. Jag längtar verkligen efter operationen nu och hoppas innerligt att den lyckas den här gången. 

Under promenaden träffade vi Roxana och hennes man samt deras barnbarn och vi pratade lite innan vi skiljdes åt. 

Nu gick Ullis och jag och hämtade några handdukar i bilen för vi tänkte bada lite. Det borde man väl klara, tänkte jag. 

Väl på plats så är det några lite överallt så vi går till bryggan innan dansbanan och då ser jag en säl komma simmande och den är upp rätt länge och jag ropar på Ullis vilket sälen hör och kollar åt mitt håll i säkert 5-6 sekunder innan den dyker. 

Ullis och jag försöker spana efter den men den är helt försvunnen. Sen får vi vänta lite då ett äldre par är vid dansbanan och jag hittade inte mina badbyxor och tänkte näcka. Det är även några segelbåtar ute så får att de inte skall kapsejsa så väntar vi lite. Sen är det då dags och jag tänker inte tveka. Ned och sen slängde jag mig bakåt. Det blev inte den vansinniga chock jag förväntat mig men efter typ tio sekunder så börjar fötterna att domna men jag tvingar mig i ett tag och det släpper lite. Det är som det händer något i kroppen och det känns banne mig bra. Jag är väl i ungefär 30-40 sekunder och går sedan upp och Ullis går i och tvekar inte. Det blir en gång till för både mig och Ullis och det är verkligen en kick. 

Skönt dopp och sen räknar jag med att frysa rejält men det är som det blir varmt i solen och man torkar fort. 

Torka fort hade jag tänkt att förtältet också skulle göra men det var det värre med. Vi tog ned tältet och drog ut det på gräset men det blev hela tiden fuktigt på undersidan så vi fick torka det innan vi vek ihop det. Så det tog några timmar och vad mycket tältpinnar jag slagit ned... 

Vi åkte sedan hemåt men passade på att äta lite på La Piazza igen och nu blev det hamburgare. 

Väl hemma så blev det en kaffe innan jag tänkte att Ullis skulle prova att åka motorcykel för första gången. Helt själv alltså men hon tvekade lite men jag visste att hon skulle klara det utan problem så snart åkte jag bort på motorcykeln och Ullis kom med bilen efter och vi stannade till vid Woodys. 

Jag visade grunderna och sen tog vi det lite pö om pö men rätt snart så åkte hon iväg helt själv och såg ut som hon aldrig hade gjort annat. Grymt! Vi får väl se om det blir några fler åkningar men hon tyckte det var riktigt kul.

Måndag och nu började det närma sig, imorgon skall eleverna komma. Uppstartsdagarna är nog de allra värsta, typ innan eleverna kommer och det skall bli så skönt att äntligen vara igång. 

Nu handlade dock mycket om de två första dagarna så inga lektionerna utan mera information och lite lekar. 

Väl hemma så var jag helt slut och jag kände mig både tom och full på samma gång, lite svårt att förklara. Eller hemma och hemma. Vi åkte ut till Stensund för att springa och efter ett tag så gjorde vi faktiskt det. Det var riktigt skönt och jag har nog behövt komma ut och röra mig. Vi sprang och sprang och det var sjukt stökig terräng och man fick jobba för varje meter. Värmen gjorde sitt och när vi var klara hade vi endast kommit sex kilometer men det kändes nästan som det dubbla. 

Vi hämtar handdukar och badkläder och försöker hitta en ledig brygga. Efter lite stök, då vi inte först såg att bastubryggan var upptagen, så var vi på vår vanliga brygga och kylde ned oss. En coca cola zero på det så var man människa igen. 

Vi åkte sedan hemåt och passade på att köpa en fin tavla av Anne, den blir perfekt i gästrummet. 

Sedan blev det lite Manifest och rätt som det var så var vi klara med serien och den får 3,5 i betyg. Klart sevärd men inte det bästa man har sett. 

Söndag morgon och jag måste sovit lite dåligt och nytt jobb spelar förstås in men jag brukar också känna av saker som månen och liknande. Kanske var det det för jag kände mig lite i obalans. Igår kväll tog vi ett kvällsdopp i månljuset och imorse blev det frukost på bryggan. 

Vi lade oss och bara slappade på luftbädden och givetvis slocknade jag. Där kan jag inte ligga länge förrän jag snusar. Idag var det en podd om manlighet men jag kände inte igen mig så det kanske var lite väl starka generaliseringar men i dagens samhälle finns det fortfarande gamla konstiga strukturer som är värda att luftas.

Sen kollade jag på en ny hjälm till Ullis och sen blev hon lite rastlös och vi åkte hemåt. 
Väl hemma så kollade jag av så att jag inte missat någon räkning och betalade några stycken.

Efter det blev det lite slappande i hammocken och dagen bestod mest av återhämtning och vi avslutade med några avsnitt av Manifest.

Lördag och vi vaknade lite senare då vi var uppe och tittade på lite stjärnfall. Så vi inte riktigt visste var på himlen man skulle titta så kan vi förstås ha missat några men snart såg jag ett och vi ändrade lite fokus och såg till att vi inte stördes av månen. Snart såg vi ett riktigt kraftigt jag blev så häpen så jag glömde till och med att önska mig något - haha!

Sen satt vi säkert i tio minuter till innan jag såg ett till och precis innan vi skall krypa till kojs så kommer ett väldigt konstigt ljusfenomen och jag skämtar om att det där nog snarare var ett UFO. Dagen efter skall vi läsa att det var en raketuppskjutning och det stämmer överens med tidpunkten. 
Vi tog en mysig frukost på bryggan och sen paddlade vi lite SUP men nu hade det friskat på med vågorna och man fick kämpa. Rejält våt så hänger jag upp lite kläder på ett träd då vi stannade till vid en ö några kilometer ut. 
Hemåt hade vi vågorna i ryggen men känslan är snarare att det bromsar men det gör det såklart inte. Jag känner dock att jag omöjligt kan hänga på Ullis, på sin smalare SUP.

Helt färdig och vi tar igen oss på den uppblåsbara sängen och man somnar förstås som vanligt. Nu lyssnade vi på Robert Aschberg som alltid är kul att lyssna på men som dock blivit lite bitter på ålderns höst.,

Nu började det att bli sent men vi skulle Janne mig springa lite så vi bytte om och snart joggade vi. Det började skymma rätt snabbt så det blev endast några kilometer men det fick duga. Rejäla refluxbesvär så jag fick till och med stanna men löpningen kändes bra. På slutet så hälsade vi på några bekanta och jag fick gulla med en superfin tax.

Efter det gick vi och tvättade av oss och kvällen avslutades med några avsnitt av Manifest. 
 

Lördag och vi sov hyfsat länge och tog sedan en god kopp kaffe.

Jag gjorde ett nytt försök med kemiskt trä på fönsterkarmen och kände mig riktigt nöjd. Nu skall det bara slipas och sen kanske en sista förbättring. Det blir ju bra men är svårt att jobba med. 
Egentligen skulle vi varit i Gränna idag, för ett simlopp Ullis skulle deltaga i, men osäkerhet kring bansträckning gjorde att vi hoppade det denna gången. 
Sen drog vi iväg till Mörkö för att kolla in en loppis och eventuellt skulle vi fortsätta till Södertälje för ett inköp av ett motorcykelbatteri. Jag har länge tänkt att beställa ett nytt men är det så himla dåligt med Biltema? tänkte jag. Jag tänkte väl att det är några hundringar billigare och därför tänkte jag köpa ett bättre och förstås dyrare. Jag började ändra mig och fotade batteriet i alla möjliga vinklar. 
På vägen ut till loppisen så inser jag att jag glömt mobilen så Felix fick skicka över bilderna till Ullis.

På loppisen tyckte jag det mesta var skit men så ser vi en fotmassage från Trend Rehab och sådana brukar vara bra och rätt dyra. Maskinen såg helt ny ut och en snabb googling visade att de låg på runt 1500-2000 kronor. Då vi egentligen inte hade tänkt köpa den så gjorde ändå priset på 150 kronor att jag köpte den. Dock med lite prut och det var väl det enda i kråksången då jag inte gillar att pruta men jag hade ändå satt en gräns. Den visade sig vara i mint condition. Apropå mint condition så rättade jag en säljare som sålde fina och coola muminkoppar i mind condition. Mint heter det väl ändå? sade jag. 
Liten fika på det innan vi åkte över färjan och ett besök på Biltema. Där hittade vi rätt många saker och så köpte jag då ett nytt batteri och jag trodde det var ett skämt när jag såg priset på 469 kronor. Jag hade nog räknat med 850-900 kronor så det är ju lite larvigt att jag väntat med inköpet.

På Biltema tänkte vi prova att äta lite men själva maten var slut så vi körde på en french hot dog istället.

Hemåt och där fastnade vi framför Netflix igen och när det var dags för mat så körde vi lathet hämtmat. 

Mot kvällen drog Ullis och jag till Stensund för ett kvällsdopp och det är ju så skönt. 

Hem igen och det blev återigen några fler avsnitt av Manifest.

Vi såg förresten älg på vägen hem och som vanligt rådjur och kronhjortar.

Ja, det blev rubriken träning fastän pulsen inte lär gått över 100 och vän av ordning undrar säkert varför men jag är inte den som brukar avslöja allt för tidigt. Vi tar det steg för steg...

Upp på morgonen, vid campingen i Sandviken, på östra sidan. Vi skulle upp tidigt för att träffa Ullis brorsbarn Amandas och hennes kille. Vi går upp och borstar tänderna och går på toan. Sen börjar vi plocka ihop tält och stuvar på allt på hojen. Rätt som det är så kommer det ett sms att Amanda fått förhinder. Det var tråkigt men nu behövde vi inte stressa, då vi var lite sena. Ullis hade dock verkligen sett fram emot att träffa henne, det märktes. 
Granntjejen, från tältet bredvid, sade att det var galet lugnt här och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hade lust att fråga något om hennes man som lät som ett sågverk. Hon var förstås van vid snarkningarna men det var inte vi. Så två nätter i rad, på samma plats, var det högljudda snarkningar i en följd. Det var inte så det upphörde heller men idag hade vi packat lite bättre så det var lite mer plats i tältet.

Vi bestämde oss ändå för att komma iväg tidigt och på slutet såg vi även "sågverket". Han såg fortfarande trött ut och jag misstänker att drivningen av fabriken var av alkoholhaltig kaliber.

Upp på hojen och vi körde på och stannade inte förrän i Visby. Efter att ha hittat en bra parkering så lämnade vi hjälmar och motorcykelkläder och började leta efter ett fik. Vi hittade ett ganska omgående innanför murarna. Det var fräscht och gott men jisses vad det kostade. Jag brukar inte bry mig men jag hajade till. 
Vi började sen att gå runt och som vi gick. Det var kanske lite planlöst och några gator kom man till om igen men så fick det vara. 
Jag ville se platsen där Ing-Marie Wieselgren bragde om livet och vi letade ett bra tag men jag hade svårt att hitta. Hon verkade vara en sådan godhjärtad person så det var extra tragiskt. Vi gick in en sväng i den stora fina kyrkan och så höll vi på. Vi gick och vi gick. Jag var tvungen att prata lite med Björn Hellberg, som signerade böcker. Han är ju så skön och speciell. Dock är jag inget fan av hans sätt att skriva böcker men men. Det var dock inget jag nämnde...

Rätt som det var så träffade vi på "Taxi-Fredde" och han var visst där och spelade med Chribbe. Ulli och jag skulle nog föröka komma och lyssna men samtidigt skulle vi upp väldigt tidigt nästa morgon så det var tveksamt om det var en sådan bra idé. 
Efter det bestämde vi oss för att ta ett riktigt varv runt muren och sen behövde vi nog hitta campingen och vi fortsatte att gå. Det var ju bara några kilometer. 
Väl framme så ser den bra ut men det är rätt dyrt då vi ändå skulle upp tidigt och inte hade någon adapter för elen.

Vi sade att vi skulle fundera men kommer sen på att det är fräscht och smidigt.

Tillbaka mot motorcykeln och vi bestämde oss för att ta den där campingen och hittade helt plötsligt platsen där Ing-Marie blev mördad. Vi stannade till en stund och och gick sedan mot hojen. 
Först en lite tur på marknaden och i en närliggande butik där hojen stod. 
Upp och iväg till campingen. 
Jag brydde mig inte om att välja plats så vi tog den som vi blev anvisade och då det var en långsmal camping fick man gå en bit. Eller jag åkte förstås och Ullis gick. 
Campingen var superfin och bägge var nöjda.

Vi gick och försökte hitta en plats att bada på men stranden var stenig och full av alger. Sen ändrade vi oss och gick mot en brygga och jag blev helt hänförd! Vilket vatten och det var underbart att bada. Ullis råkade slå i en tån i det hårda underlaget. Det var som skön betong som blivit till i olika lager och det gick lite upp och ned. Förutom det var det magiskt och vi tog lite sjötvål och kände att det räckte för kvällen.

Vi tog en sväng till stan och åt lite mat på en pizzeria. Även det galet gott och faktiskt hyfsade priser. Tror Ullis betalade 278 kronor för en löjromspizza och jag runt 150 kronor för en enklare variant. 
På vägen tillbaka så hejar vi på Fredde och Chribbe och förklarar att vi dels inte fick bord och sen måste vi upp tidigt.

På vägen tillbaka träffar vi helt plötsligt Amanda och hennes kille. Så kul! De firade 6-årsdag men hade tid att prata med oss ett tag. Det var riktigt kul att träffa dem men snart var det dags att bege sig.

Dags att sova och nu behövde man inte bekymra sig om snarkningar då vägen låg nära och en ambulanshelikopter lyfte och landade då och då. Jisses! 
När jag kollade antal steg hade jag fått över 40 000 steg! :-0
                   
 

Lördag morgon och jag var superstel och riktigt trött efter den usla natten. Tältgrannen snarkade oavbrutet hela natten och både jag och Ullis kände oss som vrak. 
Efter någon halvtimme var vi dock igång och vi tänkte ta en frukost på vägen.

Vi slängde av motorcykelväskorna och sen satt vi fart mot Blå Lagunen men tanken var först lite frukost på vägen. Åminne eller Slite såg ut att passa bra. 

Sjukt skön känsla att åka utan packning. När vi kommer till Åminne så är det nästan så att man åker in och ut ur byn i samma mening men vi ser att det finns en camping men vi åker vidare. Det såg ut att vara lite större i Slite. Vid en raka drar jag på ordentligt och motorn får jobba lite.

Snart är vi i Slite men inte ser vi något fik och när vi åker in mot något Elsas café så är det bara en liten bod och dessutom är den stängd.

Jag ser en herre vid ett hus och åker fram och stänger av motorcykeln. 
Han förklarar var det skall finnas ett bra fik och sen när jag skall starta hojen så går den inte igång och snart så är det kört! :-0 Den går absolut inte igång och mannen undrar vad som händer och jag förklarar att den inte startar. Asch! menar han. Gå en runda så startar den sen då den fått vila, säger han.

Ullis och jag blir lite lätt bedrövade men då vi ändå måste få i oss lite frukost så försöker vi hitta fiket. Hur vi än letar så hittar vi det inte. Vi frågar ett par men de var utländska och kände inte till området. Rätt som det är så ropar en man från en balkong att det finns ett fik vid Kupolen och det är billigt! Han upprepar det igen och skall jag vara ärlig så såg han ut som sju svåra år och verkar levt ett hårt liv. Fiket vid pizzerian var visst så dyrt och han fnyste åt det.

Vi traskade vidare och han följde våra steg.

Det visade sig att Kupolen var något slags härbärge och dessutom stängt. Man undrar hur han tolkat vår klädsel? Vi frågar nästa och även han såg ut att ha plågat sin kropp med alltför mycket alkohol. Det kommer inget vettigt från honom och jag börjar tycke (!) att namnet Slite är ett passande namn.

Vi går in på Coop och rätt som det är så kommer en kundvagn farande från mannen tidigare som verkar hittat en burk att panta och vagnen stod visst i vägen... 

Vi hittar lite att äta och går till en gräsplätt och intar kaffe och smörgås samt delar på en stor smoothie. 
Det smakade gott men ni var det då dags att kolla hojen och kanske ha en plan hur vi går vidare om vi inte får igång den.

Vi behövde inte ändra på någon plan för nu var batteriet hur piggt som helst. Konstigt! Det verkade som att en varm motor inte var en höjdare. Varför kan jag inte förklara.

Sen så tyckte Ullis att jag absolut inte skulle stänga av då hon gick och slängde skräp men givetvis gjorde jag tvärtom och Ullis blev lite orolig men det var helt i onödan för den startade hur bra som helst igen.

Mot Visby, för nytt batteri, eller mot Blå Lagunen. Asch! Mot det coola kalkbrottet fick det bli. :-)

Vi passerar Gotlandsvåfflan och det hade vi i bakhuvudet. 
Väl framme vid badplatsen så parkerar vi och det ser superfint ut. 
Vi hittar en plats och snart är vi i vattnet. Det äR lite läskigt att veta att det är så djupt men vi hittar en bra plats som har en liten platå innan det sluttar. Jag provar att crawla och det går bra men jag spänner mig lite. 
En gammal löparkompis morsar och vi kände verkligen inte igen honom men det var kul att ses. 

Sen åkte vi till Gotlandsvåfflan och det var supergott. Jag förklarade att vi har ett liknande ställe vid Oxelösund och killen säger att han bor där och det visade sig ställa. Hur stora är oddsen. Att det stämde var det ingen tvekan om då han berättat lite.

Tillbaks på campingen så var det dags för lite löpning och det tog emot. Superfina spår och omgivningar och vi tog ett dopp efteråt. 
Superfin strand och rätt som det är kom det stora vågor vilket var roligt. Vi badade ett tag och gick sedan och duschade av oss.

Sen provade vi restaurangen och vilken jäkla mat och service! Wow! 
Bra dag och nu skulle vi väl få bättre sömn men tror ni inte att det är en ny snarkare på precis samma plats...