Fredag och idag var det Sillen Runt. Som vanligt för mig, på slutet, som support. Det var nog rätt många år sedan jag själv sprang men har ändå sprungit ganska många gånger. Det som jag och Ullis startade av en ren slump då vi bara sprang på lite måfå och det ena gav det andra och sedan, efter några, år var det mer uppstyrt och alltid på Långfredagen. Traditioner skapas ofta av slump. Som våran Nyårsjogg också, för den delen.

Hursomhelst så låg jag på morgonen och försökte fixa med en ny sponsor men snart var det dags att bege sig mot Safiren för att plocka över lite dryck från Flaken till min bil.

Där var Anders N och Fredde S och väntade. Den sistnämnde kallar alla för ”Jägarn” så då får väl jag också göra det förstås. Snart kom även Flaken och hans son samt Sanna och Ida. Så sex stycken och det brukar vara några fler men i år var vi lite sena på att lägga ut det. TUBen har tagit nästan all tid och energi.

De joggade iväg och sedan åkte jag hemåt och tänkte att jag hade ju massor av tid på mig. Förut brukade jag cykla ett litet pass men nu var även Ullis hemma och då tänkte jag inte på att tid försvann då vi pratade om lite allt möjligt och jag började att fixa lite hemma som att tvätta av husvagnen lite och lite annat.

Sedan var det bråttom och jag inser att jag nog kanske kommer lite försent till första stoppet. Snabbt in i bilen och till Willys för att köpa in lite fika och godis.

Jag ringer på vägen och berättar att vi får skjuta fram första stoppet lite och när jag kommer fram så kanske det är en kilometer senare än vanligt så ingen större fara.

Alla verkade pigga men för Ida närmade det sig längdrekord så det började säkert ta emot lite grand.

Men Anders hoppar av då han känner av sitt knä och det var ju i och för sig inte så dumt då vi kunde prata lite om loppet. Och prat blev det. Hela tiden. Vi ringde även Tim som visade hur livestreamen fungerade och jag ville få in Anders på den så att han också såg. Det verkade super men ett litet orosmoment var hur vi skulle lösa internet utan att låsa upp min mobil men det var just nu lösningen.

I Gnesta så hoppar även tjejerna av och jag är lite förvånad över att Flakens son springer så lätt fortfarande. Det hade jag inte väntat mig speciellt inte efter att han blivit så muskulös. Riktigt grymt.

Sedan servar vi på några ställen...

...och hinner prata vidare om loppet och Anders spelade även upp ett klipp från en ultralöpar-podd där vi nämndes med positiva inslag. Kul att höra! De tyckte att vi gjort det bra.

Ultraaktuellt - allt om ultralöpning. 1:09:43 in i programmet så nämns vi. Finns på spotify. 

När jag släppt av Anders och snart kom de tre löparna joggandes tillsammans. Grymt jobbat!

Flaken nämner något om att sonen David skall springa hem till Trosa också och jag tror att han skojar men det gjorde han inte. Jag höjer rejält på ögonbrynen då han springer iväg på lätta steg. Jisses! Det blir en mara till slut!

Sedan höll jag på lite med loppet och bar in lite fler saker i husvagnen. Jag hör att grannen är lite upprörd och undrar vad som hänt.

En banderoll får mig att fundera. Den är supertung och när jag ser på den så är den på hela 20 meter (!) och saknar dessutom hål. Jag mailar och undrar vad det är för special och det visar sig sedan vara en banderoll, eller duk, som man kan klippa och göra som man vill med.

Umara levererar!

Ullis och jag går sedan och äter lite mat på Piccolino och det är gott men jag får tyvärr pommes istället för ris och säger till.

Snart har jag även ris i en skål, vid sidan om. Bra löst! Gott!

Nu får jag också svart på vitt att jag fått godkänt på sista kursen, så himla skönt. Tror jag fick veta det i onsdags men glömde skriva om det. Den var på hela 11 poäng och kanske var det på nåder att jag klarade det.

Yippie!

På kvällen gick vi en liten promenad och tittade på teve.

Ullis och jag började med att titta på en film på morgonen och det var trevligt med en feelgood-film till frukosten. Den hette Det kommer alltid en ny himmel och handlade om en ung tjej som börjat förlora sina drömmar. När hennes mamma gick bort så kom det fram att mamman spelat in en film till sin dotter där hon fick uppdrag och det handlade om att ta tag i sitt liv och filmen var överraskande bra. Den får nog 8/10. 

Efter det så plockade vi ihop lite skräp och slängde på tippen. Bland annat våran gamla takfläkt som har gjort ett bra jobb. Egentligen gillade jag den skarpt och var uppskattad när det var riktigt varmt. 

Sedan åkte vi och pratade lite med Trosa Aktivitetspark och de skickade in lite mer priser till vårat lopp och det var kul.

Efter det kom Rosie förbi på en fika och vi frågade om hon inte kunde texta våra presentcheckar men hon vågade inte riktigt och det förstår jag. När hon gick och Ullis var på yoga så passade jag på själv och efter några checkar så fick jag hjärnsläpp och skrev fel. Ajdå! Nu hade jag inte råd att skriva mer fel så nu fick jag skärpa mig. Jag var lite ringrostig men tyckte ändå det blev helt okej. Det finns absolut några som kunde gjort det bättre men nu börjar det bli hög tid att få klart med allt så jag körde på. 

Vän av ordning kanske undrar varför det inte står någon summa på ettorna men det är för att det inte är klart. Någon av dem blir med stor sannolikhet Totalvinnare och då får man 6000 kronor och den andre 3000 kronor. 

Efter det tog jag och Ullis en korv på OKQ8 och åkte sedan till Trosa för att gå ett varv på banan. Nu skulle det visst vara klart med arbetet vid ån. Jag ville även mäta sträckan där man skulle ha kameror. Så vi åkte till start- och målområdet och parkerade. Efter det var det bara att traska på och det är ju irriterande att man ännu inte kommit igång ordentligt. 

Jag mätte upp ställen där vi skall ha extra kamerabevakning och det är bra om det står hur långt man kommit så nu har jag det klart.

Söta vantar!

Området som var fixat var supersnyggt men lite småjobbigt att gå på. Det liksom sjönk ned lite men det är så liten bit så jag tror estetiken uppväger. Ullis tyckte det var lite Ölandskänsla över gruset och jag håller med. 

Onsdag och jag började förbereda att äntligen få klart med ett inlägg om en sponsor. Idag var det nog dags och jag letade fram några bilder på nätet då jag satt på tåget.

Sedan var jag framme på skolan. På onsdagar har jag ofta lite tid att planera på morgonen och så även idag. Jag passade på att planera in mentorstiden, imorgon, och jag kommer på att man kan ju köra orddelen på högskoleprovet för eleverna. Det är ju viktigt att kunna många ord men de här kanske skulle bli för svåra för mina mentorselever som går i åttan. Nåja, det är ju en tävling och man kan ju gissa för jag tänkte mig en Kahoot. Sagt och gjort. Jag börjar lägga in orden i en Kahoot och det tar förstås lite tid att skriva in allt och sen är det lektion. Idag fick eleverna träna lite extra inför orienteringen eller göra något annat aktivt. Några tog en promenad och själv gick jag några hål med duktiga Linus som tröstlöst försöker ge mig tips på hur jag skall kasta långt. Vid lunch lade jag dessutom ut sponsorns dryck och tog ett eget beslut på hur deras dryck skall fördelas. Vi får väl se om någon har en åsikt. Det är så många beslut som måste tas så ibland måste man bara göra det.

Sedan så umgås jag lite med några elever och visade dem en illusion som de inte trodde på så jag fick förstora upp bilden och zooma in den ”gråa” delen på bägge och jämföra. Egentligen rätt sjukt men det visar sig ofta att relativiteten spelar in överallt. Typ hela tiden.

Inte är det lätt att se att flickorna har samma färg i ansiktet? Zoomar man in så ser man att det faktiskt är det.

Sedan lekte jag lite med bilder och försökte få en bra reklambild till vår Selfie-Corner. Det var svårt men jag tyckte jag lyckades och det var okej för personen på bilden också. Det var han, Nisse, som vann loppet förra året. Vi passade på att ge honom en gratis start då det nog är kutym att vinnaren skall ha det. Det var det ingen som tänkte på då.

En corner som egentligen är en roll-up...

Väl hemma så ser att jag reportaget kommit om vårat lopp och shit vad bra det var! Skulle man klaga på något så var det väl bilden på det springande barnet, vem det nu var av dem. Det var lite svårt att se.

Till affären och vi behövde lite energi så det blev två munkar som vi delade. Lite som en ny variant, ha ha!

Avslutningsvis så tittade vi på Knutby Krist Brud, vansinnigt bra och vansinnigt sjuk!

Sen så kollade jag på lite produkter som vi nog borde ha till loppet, kanske har jag tid att köpa dem imorgon. Som kamerastativ och klockor.

Söndag och jag låg och surfade lite på mobilen och kollade in några andra ultralopp och hur de hade gjort. Alltid kan man få lite tips och idéer, tänkte jag.

Sedan var det förstås 5-milen och det var ett riktigt grisföre men hoppet stod till Jonna Sundling, Ebba Andersson och Frida Karlsson. Sundling tappar dock och snart får även Frida Karlsson kämpa och jag tycker det ser lite mörkt ut men Ebba har ju imponerat i det här mästerskapet och kanske kan hon kräma ur det sista. Men Frida kommer hela tiden ikapp, då det är lite mer lättåkt och rätt som det var så hittar hon en bättre teknik där hon liksom inte skär ned lika djupt i snön och helt plötsligt så är det hon som hela tiden är i täten och ser ut att återhämta sig. Sundling börjar också, efter ett tidigare skidbyte, närma sig igen men nu är det lite för stor lucka.

Rätt kul dramatik där norskorna försöker lura svenskorna att göra ett skidbyte men det ordnade upp sig. Varvet efter blev det dock ett skidbyte men svenskornas generellt fina glid höll i sig och på slutet var det två svenskor och två norskor som gjorde upp om det. Tyvärr så blir det för trångt för Ebba när Frida viker in mot höger, vid en liten sprintbacke, och Ebba står på näsan och nu är det Frida mot Johaug och Heidi Weng. Frida har dock bra surf under skidorna och dessutom mest krafter kvar så det blir totalt 6-0 i guld för Sverige mot Norge. Vilket mästerskap men så otroligt tråkigt för Ebba som säkert kommer gräma sig över det här ett bra tag. Tänk att ha kämpat sig igenom 49,5 kilometer skitföre och så kör man in i sin lagkamrat. Hoppas verkligen att Frida nu inte såg att Ebba kom till höger och skulle stänga… Reglerna gav dock Frida rätt men jag kan tycka att det är ett gränsfall och vi får hoppas att det var fair play. Att se stavspetsarna i den snön var heller inte det lättaste.

Efter skidorna blev det ett cykelpass och nu testade jag att puffa gammal astmaspray för att se om det skulle hjälpa. Det gjorde det nog men det var ändå något som tog emot.

Jag körde så länge som det kändes bra och idag blev det hela 55 minuter och det var inte fy skam. Skönt! Det blev dock lite lättare än jag brukar.

Efter duschen så drog vi till Ikea igen då Ullis var sjukt sugen på att göra om och hennes driv vill man inte bromsa. Vi passade på att äta lite och sedan köpte vi en massa saker så att vi skulle kunna fixa. Det blev en massa prylar så att man kan montera gardiner i taket och inte på väggen.

Vi orkade dock inte fixa så mycket på kvällen.

Lördag och Ullis jobbade och jag passade på att plugga efter att jag bloggat ikapp några dagar. 

Sedan var det dags för 5-milen för William Poromaa och satan vad pigg han verkade superhet medan Kläbo höll på att tappa tätgruppen flera gånger men han bet sig fast om och om igen. 

Sedan var det bara William och fyra norrmän och en efter en föll ifrån. På slutet så körde William hårt men fick inte luckan han hade behövt och Kläbo spurtade ifrån. Men vilken resa William gjort och så välförtjänt! Tvåa i världen! Nu var i och för sig inte ryssarna med men så är det och så skall det vara.

På kvällen var det Melodifestivalen och Ullis och jag tog en promenad till affären först. Det blev tacos och så satte vi oss och tittade. Kajs Bara bada bastu var en lite läskig utmanare till Måns och mycket riktigt var det mellan dem det stod. 

Finnarnas bidrag var absolut trallvänligt men inte skulle väl den vinna? tänkte jag. Hursomhelst så var de väldigt skickliga och nu är det som det är. Förra året var det Norge och nu Finland. I år tänker jag att alla finlandssvenskar bidrog. Det är väl närmare en miljon. 

Torsdag och idag hade Ullis plockat ut en ledig dag för att kunna träna lite. Tanken var att hon skulle springa från Nyköping till Oxelösund och sedan träna lite på Medley men idag var det ett riktigt skitväder. Det var ju så bra igår!

Hursomhelst så är inte hon en som bangar så lätt så snart åkte vi tillsammans mot Nyköping och jag släppte av henne vid ÖoB-parkeringen och sedan var jag tvungen att sticka direkt då jag annars skulle bli sen. Sedan väljer jag dåliga vägar men det beror mest på att jag inte har full koll på vägen mot Oxelösund. Jag borde förstås åkt ut på motorvägen ganska omgående men jag visste inte hur lång vägen dit var. När jag svängt av förstår jag att jag bara skulle fortsatt en liten bit. 

Jag kommer fram och är kanske någon minut sen bara och det var ju ingen fara. Först mobilinsamling och sedan hann jag förbereda inför mentorstiden. Snart är Ullis framme och det var visst för kort så hon hade fått springa lite till i Oxelösund. Rak motvind och det var förstås lite segt. Jag springer bort och hälsar på henne innan hon drar och simmar. 

Sedan är det mentorstid och idag skulle eleverna skriva ihop lite inför mötet med politiker och vad grymma de var. Barnen alltså! På kort tid fick de ihop så mycket bra synpunkter så jag blev lite chockad. 

Jag avslutade med en lektion efter maten och sedan mötte jag upp Ullis och nu skulle vi fika. Vi tog en tur runt i Oxelösund och efter ett tag hittade vi Birgers konditori. Ullis såg direkt vad man kunde förbättra och bara att man hade utemöbler inomhus drog ned betyget men fikat var helt okej men absolut inte det bästa man ätit.

Sedan drog vi till polisen, i Nyköping, då Ullis skulle fixa nytt pass. Vi var lite tidiga men Ullis ville kolla om de hade någon lucka och det var inga problem. Vad skönt! Efter knappa tjugo minuter kunde vi åka vidare och nu blev det en tur mot stan och vi parkerade på Åhlens-huset. Jag tycker direkt att jag känner igen en person från en skola men jag hade inte så mycket med honom att göra så jag låtsades inte se honom. Sen liksom exploderade det och jag sprang på gamla elever hela tiden och någon började nästan gråta och sade att han saknade mig så. Så roligt och jag såg att Ullis log. Jag skämtar inte om jag säger att det var runt femton personer totalt, uppdelat på några omgångar som stannade och pratade. Vilken härlig boost och man känner att man betytt något för ungdomarna. Det jobbigaste är alltid när man skall komma på vad de heter och jag kunde inte placera en elev och han blev lite sur först. Men men, glömma bort namn kommer jag göra fortsättningsvis också men får jag bara tänka ett tag brukar det lösa sig. Då jag bytt jobb många gånger så blir det lite rörigt. 

Efter det blev det en tur till ICA-Maxi och tog en runda där. 

Vi avslutade med att åka till Chopchop och köpte hem lite mat som vi åt hemma sedan. Vi tittade lite på teve och missminner jag mig inte alldeles så var det Superstars och sedan gjorde jag mig klar för att springa lite. Dock tänkte jag ta löpbandet då de andra sprang utomhus. 

Jag hann hälsa på Putte och såg bara ryggarna på Nicke Iwar då de drog iväg. 

Löpbanden var först upptagna men jag stretchade lite innan ett blev ledigt. Usch! Det var riktigt trögt och jag kom aldrig igång och kände mig som en uppblåst ballong. Jag hade hört att någon känt av pollen och det var väl hassel nu? Jag tänkte att det säkert var något sådant för mig för det var hemskt. Jag kom aldrig igång och det blev bara värre och värre. Farten fick jag också sänka men inte ens då jag låg på 8,5 kilometer i timmen funkade det och jag bröt vid fem kilometer. Helt rökt. Så himla ledsen för nu fanns suget på att komma igång och det känns som jag har sådan otur. Hela januari och en del av februari och december försvann ju så formen är ju borta. Sedan det här. Det var som att spring i sirap och med ett ok över sig.

Jag körde lite zwift men det gjorde det förstås inte lättare. 

Jag bastar lite och låter Putte få höra mitt gnäll. Tack för att du står ut, Putte!

Rätt som det var så var han borta och jag inser att jag lagt för mycket tid på att gnälla och inte ens tog på mig. Ha ha!

Nu måste jag kolla om det är pollen. 

Onsdag och idag var det lite lugnare och jag kunde förbereda mig lite inför kommande prov nästa vecka. Idag hade Ullis fixat till så att vi skulle få se en testfilm då Hannes Holm håller på att spela in en ny storfilm som de ville få tips och idéer om. Det var intressant. Om jag inte kommer ihåg fel så skulle den kosta väldigt mycket och bland annat Robert Gustafsson och Jonas Karlsson skulle vara med i den. Mycket mer än så visste jag inte.

När jag slutade så väntade Ullis på mig och vi åkte först och åt på Camilla och Puttes, i Oxelösund. Det var helt okej. Den burgaren får 4/5.

Sedan drog vi till Nyköping och köpte lite gott till filmen. Det blev ett litet stopp på ÖoB innan vi gick lite på stan. Sedan mot bion och jag hade ingen aning om hur det här skulle gå till. Eller aning har man ju alltid men var väldigt osäker, i alla fall.

När vi kommer in så är det en lång kö och rätt som det var så smyger det liksom in en herre lite på sidan, då vi stått en stund. Hm, det där var en ful trängning, tänkte jag. Ullis stod med ryggen till och såg ingenting och det gick typ fem minuter. Sedan vänder hon sig och blir förstås lite irriterad och är tuff nog och säger lite högt ”stod inte vi bakom de där” och pekade lite mot paret längre fram. Jo, sade jag. Han skruvar på sig lite men gör ingen direkt ansats att flytta sig och jag bryr mig inte så mycket. Sedan hör jag att personalen säger något till ett par är och handlar i kiosken om att filmen visas i två salonger och när jag ser dem smita iväg så rycker jag tag i Ullis och följer efter. Där är det mycket mindre kö men den släpps in lite efter den andra kön men det är ju inte hela världen. Det är bra med plats. Tyvärr så verkar trängselparet också ha följt efter oss. Ha ha!

Snart är filmen igång och det är alltså en rå produktion där ingenting är finslipat och mycket kommer att fixas till efterhand. Här vill de ha tips och idéer och efteråt skulle vi visst prata i grupp. Det kan ju alltid bli lite tryckt stämning. Vi fick väl se hur det skulle bli.

Så var det filmen igång och man märker ju att det är en råproduktion men den är helt okej. Absolut inte i Ove-klass men å andra sidan är den inte klar. I filmen medverkar  alltså bland annat Robert Gustafsson och Jonas Karlsson och Pernilla Andersson har gjort musiken.

Efteråt kommer producenten in och även Hannes Holm. Hannes stordiggar jag och han har bland annat regisserat En man som heter Ove och den vet man ju hur bra den blev. De börjar fråga lite om filmen och jag känner mig först lite tom på idéer men sedan kommer jag på en bra sak. Det är när man klipper från Roberts karaktär till att man ser en yngre man komma på cykel och det känns som om man förflyttats bak i tiden och man tror förstås att det är Robert som ung eftersom de är rätt lika och Roberts blick liksom flackade iväg. Efter en bra stund förstår man att det är nutid och det tog jag upp. En kvinna framför mig och Ullis gav mig medhåll och kanske drog jag ett strå till stacken med att göra filmen lite bättre. Det visade sig vara Roberts svärson som kom cyklandes och det blev lite tokigt att man trodde att det var Robert. Sedan kom jag med några små infall men i övrigt så var det om vissa scener borde vara med eller inte. Som när dottern helt plötsligt börjar kyssa en gammal pojkvän och det känns malplacerat. Men jag såg å andra sidan inte det många andra såg eller ens tänkte tanken att det fanns romantik kvar mellan ett dem. Det blir spännande att se slutresultatet sen.

Efteråt vill jag gå ned och ta ett kort på mig och Hannes och Ullis hängde förstås med – trevligt!

Hannes började direkt att ropa på Jonas men jag sade att det inte behövdes. – Du är min favvo, sade jag! och skrattade. Men Jonas imponerade rejält. För mig så har rollen som polischef i Beck inte varit till hans fördel. Den karaktären har inte varit den bästa och jag tycker den borde utformats lite annorlunda.

Vi åkte sedan hemåt och det blev rätt sent men en väldigt trevlig och intressant kväll.

Tack, Ullis!

Söndag den andra mars och det var förstås Vasaloppet. Normalt så brukar jag sitta på en spinningcykel och leda Vasaloppsspinning men nu var den nya ägaren lite seg och ärendet hade hamnat mellan stolarna. De hade dock svarat men lite sent. Men sitta i soffan med frugan och kolla på loppet är också något jag längtat efter.

Vi var lite sega och kom väl upp kvart i åtta så det blev till att sätta fart och duka upp en god frukost fort.

Starten gick och jag var rätt säker på att det inte skulle bli så snabba tider då det var rätt varmt. Dock så låg de hela tiden med rätt bra i förhållande till rekordtiderna men de hade också bra med vind i ryggen rätt ofta. Kul att se Alvar Myhlback så stark under loppet men jag trodde nog mest på någon av norrmännen eller Emil Persson. Spurten och snart låg det tre svenskar i bredd och som de kör. Alvar visar att nu är det allvar och han drar det längsta strået och var klart bäst. Så roligt att se och han är nu den yngste någonsin att vinna Vasaloppet.

Yngst tidigare var premiärvinnaren Ernst Alm från 1922. Alvar var också den yngste att någonsin köra Vasaloppet och innan det var det Birger Fält som jag fått äran att preparera skidorna åt flera gånger. Nu är det bäst att visa att jag inte lagt ned verksamheten så jag får lite mer jobb igen men som det är nu så är det kanske ett tiotal jobb om året bara. Funkar bra med tanke på att jag jobbar heltid som lärare och pluggar halvtid. Vi får väl se. Alltid bra att ha i bakfickan om jag måste gå ned lite i tid. Det är lite omorganisation på gång.

Hursomhelst så är det sen Stina Nilsson som länge lett loppet. Hon gick ifrån rätt tidigt och jag var lite orolig om hon skulle möta väggen och det var rejält segt i sista backarna. Fy bubban! Men så roligt att hon är tillbaka i toppen men kanske inte på det sätt man trott att hon skulle vara.

Sedan var det skid-VM och Skiathlonen och jag hade trott en hel del på William Poromaa, speciellt efter att han stuckit ut hakan på slutet och faktiskt gjort bra resultat. Norge klev dock segrande ur striden och William blev åtta, säkert en missräkning för honom. Sedan var det då damerna och vilken jäkla batalj! Ingen hade väl räknat med Ebba men hon måste ha gjort världens formtopp och ingen hade väl räknat med att det var hon som skulle snuva Johaug på guldet. Alltså, hur nära var det egentligen? Två, tre centimeter? Gud vilket jäkla race. Det var som att se två boxare fast på skidor.

Själv fick jag hybris och funderad på hur många Vasalopp man skulle kunna klara av nästa år. Åtta (!) stycken fick jag ihop men det är förstås inte vettigt.

Sen började man att kolla på Gunde Svans gäng och vad roliga de var! Man kunde inte slita sig och rätt som det var så handlade det om att få kamerateamet att hitta Gunde och hans adeptrar, det var minst lika roligt.

20.12 så gick den sista i mål men de fick visst tjuvstarta lite på sträcka två för att inte sabba hela grejen. 21.00 så gick visst den avslutande delen i serien som jag tror hette ”Mot alla odds”. Den ville man se och hela dagen gick åt att kolla på skidor.