Lördag och jag vaknade rätt tidigt men gick och lade mig igen. Jag hade nog tänkt att Roger redan skulle vara uppe men snart så hörde jag honom stöka runt lite så jag gick upp. Vi satte igång en kanna kaffe och snart dröjde det inte länge förrän även Magnus hade vaknat och vi tog lite frukost och kollade på Blåbärsloppet. Tanken fanns först att kolla på det live men de flesta vara morgontrötta så vi blev kvar ett tag hemma hos Magnus. 

Jag fick i mig bra med frukost och passade sedan på att packa ordentligt. Jag hade vaknat upp med rejäl smärt i vänster baklår och trots massage igår kväll med en maskin så var det etter värre nu på morgonen. Jag fick lite liniment av Göran men det smärtade så mycket så jag hoppade upp och ned på stolen och efter någon timme så fick jag nog och försökte duscha av mig det och just då, i duschen med värmen, var det hemskt. Sen släppte det lite. 

Efter det ville alla ned på stan och vi traskade och det var skönt att röra på musklerna och allteftersom så kom träningsvärken på lite olika ställen. 

Vi var inne i sporttälten då Anders skulle kolla in lite prylar till Vasaloppet. Varmt som fan var det och jag kände att svetten rann på ryggen och det blir förstås inte bättre då man har träningsvärk. 

Sedan var tanken att äta lite men jag tog bara två mackor och sedan drog vi ut till Sivert då jag ville få rent på mina skidor. Det är ju enklare då klistret är färskt. Sivert lovade dock att det kunde han ta bort senare. Så jag fixade iordning skidorna till Anders och Göran istället och nu är det bara att hoppas att de blir bra. Blir det inte bra spår så kommer klistret att ligga i men man får ju hoppas att spåren håller. Bra glid borde de ha i utförslöporna, i alla fall. Om de inte kommer då alla har plogat förstås. Då kanske de, eller i alla fall Anders, står på näsan. Göran kör med skin och det hugger inte på samma sätt. 

Hursomhelst så fick vi kaffe och fika efter och det var trevligt. Så trevligt så jag höll på att glömma bort tiden innan vi kommer på att vi måste börja röra på oss. 

Jag blir avsläppt vid stationen och efter lite småkaos då ingen vet vad det är för tåg som står på perrongen så får jag besked om att det är rätt tåg men att de inte hunnit skylta om. Först var det en som ropade till mig att det var fel och då var det inte så långt kvar så man blev lite orolig. Jag sätter mig och det är helt tomt i min vagn! Men vad f-n!

Första klass står det också och jag blir orolig att jag sitter fel också. Tågvärdinnan sade dock ingenting och snart rullar tåget. 

Lite komiskt då jag tittar ut och det ser ut som det står något annat än Mora på stationen...

Killen verkade glad och vinkade visst till några bredvid mig.

Efter några stationer kommer det in några killar som bara stinker cigaretter och de breder ut sig i sätena på andra sidan gången. 

När värdinnan kommer så visar det sig att de inte alls skall vara på det här tåget och att de absolut måste avlägsna sig från första klass. Jag blir då ännu mer orolig och passar på att kolla min biljett och det står banne mig första klass på den. Det var ju skönt. Jag går och köper mig en stor räkmacka och en kaffe till det och njuter av lyxen. Ha ha! 

Vi är nu lite försenade men det verkar vara gott om tid för bytet i Stockholm. Jag känner att jag är mätt nog och fastän jag skulle hinna äta lite på Centralstationen så får det vara. Jag har ringt Ullis lite då och då och vi kan prata ovanligt länge innan det brutits. 

Jag passar på att kolla och lyssna på Melodifestivalen och det blev ju inte riktigt samma sak att titta på det hemma och i lugnt och ro men det funkade. 

Ullis och jag bestämmer att hon kommer och hämtar mig i Södertälje Syd då jag skulle fått vänta en timme där annars.

När jag kommer fram är Ullis lite sur att hon var sen för vad säger man om det här välkomnandet! :-0

Bästa Ullis! :-)

Väl hemma så får jag en liten chock! Hon har fixat och donat i halva huset. De nya gardinerna är uppsatta, listen i vardagsrummet är målat och så även köksbordet. Utöver det har hon tränat mer än jag åkt skidor. Superfint var det - Ullis är grym!

Fredag morgon och jag vaknade lite då och då. Jag hade laddat med lite sportdryck och känt att jag kommit kapp lite då jag varit lite tom på energi på slutet. 

Rätt som det var så var Anders inne i rummet och jag vaknade lätt. Han skulle snart ha skjuts till bussarna och jag klädde på mig och efter typ tio minuter så åkte vi. Han var taggad och jag passade på att ringa Ullis på vägen hem sen. 

Snart låg jag i sängen och somnade om. Jag vaknar igen och det är rätt tidigt så jag passar på att läsa lite i den nya boken. Sen så hör jag att Roger är uppe och tassar och jag går upp och drar igång en kanna kaffe. Det blir kaffe med Roger och efter ett tag så har vi även väckt Magnus och han joinar oss på en kopp. 

Vi har sagt när vi tror att Roger skall behöva åka och jag kan tänka mig att det blir ungefär samtidigt som Mora-laget så det är ingen svår matematik. 

När det gått ett tag så visar det sig att vårat lag, Team Enklaresport XC, går som tåget. Jisses! Vi plockar massor redan på första sträckan och där hade jag räknat med att vi skulle vara efter typ 10-15 minuter men vi är före! Oj, då! På andra sträckan var min beräkning att vi skulle plocka ikapp viss tid men nu bara drygade vi ut och det gjorde mig lite oroligare men då jag kollade in gamla kort, från förra året, så ser jag att då var Magnus och jag kvar till åtminstone klockan 11 men det kändes omöjligt nu. Vi börjar ta på oss och efter lite mer i magen så åkte vi mot bussarna och klev på. Nu började jag bli orolig och Magnus tyckte det var roligt men jag tror det ingår för mig att komma i rätt stämning. 

På bussen så visar det sig att Robin Bryntesson sitter och jag kände inte igen honom först. Han pratade lite om sin podd och förstås om när han åkte Vasaloppet baklänges, imponerande! Att kunna åka ett Vasalopp baklänges alltså och han gissar att han skulle kunna göra det på 5.15 om han inte stannade och pratat med alla. Jag tänkte själv på mina 5.58, då jag var som bäst, och blev sjukt imponerad! Det går ju ruggigt fort i vissa backar. 

Sedan av från bussen och nu hade jag lite lätt panik då Roger snart skulle komma. Jag utgick ifrån att Magnus inte skulle kunna komma ikapp och lade ifrån mig skidorna och sprang på toaletten. Lika bra att försöka göra ifrån sig men det var trångt och jag vet inte om det ens var värt att försöka. 

Sedan av med sakerna och när jag nästan är klar så ser jag att vi är på gång! Fan! Nu är det bråttom och jag bestämmer mig för att skippa glasögonen då jag inte vill sinka laget. Jag tar med mig ryggsäcken och går och tar på mig skidor och stavar och sedan hinner jag bara slänga fram ryggsäcken framför Roger som håller på att stå på arslet. Jag nuddar Rogers stav med min och tycker att det får räcka men Roger hade sagt att de direkt nämnt något om att man skall ryggdunka varandra. Ha ha! Inte så lätt då jag slängde hinder framför Roger men det är klart. Jag hade tänkte att ge Magnus ryggsäcken men jag fick inte tag på honom. 

Jag slår på klockan och drar iväg. Jisses! Jag drar på ordentligt och i bakhuvudet så undrar jag om det är så smart men det går bra och jag tar det lite lugnt efter första lilla backen så jag inte går in i väggen direkt. 

Jag håller ihop och snart går det utför med en jäkla fart och jag får tårar i ögonen och kan knappt se! Wow! Vilken fart och jag känner tårarna strömma längs kinderna. Efteråt såg jag att jag var uppe i över 47 kilometer i timmen och det är klart att det känns då man inte har glasögon. 

Jag har bra fart och jag plockar folk hela tiden och förstår ingenting. De innan har ju kört så jäkla bra och jag är livrädd att förstöra för mitt lag och tänker att alla kommer åka om mig. Speciellt då vi är så långt fram. Men det är väldigt få som åker om mig och jag trycker på rätt bra. Ju längre det går ju tröttare blir jag och jag förstår att jag gått på rätt hårt. Jag kommer på att jag nog borde kunna se på klockan hur fort det gått och jag blir förvånad. Men vad sjutton, tänker jag. Jag borde ligga på runt 4 minuter per kilometer om inte snabbare. Mot Eldris och nu är det några enstaka som även åker om mig och några riktigt snabba. 

Genom Eldris och jag tar min andra halvkopp med vätska. Jag märker att man tappar en del tid då man dricker och det är ju lite pinsamt då man åker så kort sträcka men jag har å andra sidan inte tränat något så den tiden får jag ta. 

Mot slutet så kommer en lite stöddig kille på stakskidor och nickar lite som att han var grym. En backe börjar ganska omgående och jag ser hur han hoppar till då jag helt plötsligt åker om honom, rejält snabbare. -Vilka jäkla skidor! sade han och jag skrattar för mig själv. Massor av klister under helt ordinära skidor men då stålsicklade. -Inget glid! ropar jag och skrattar ytterligare. Det skulle förstås vara ingen glidvalla för glid det hade jag ju. 

Mot slutet så börjar jag tappa lite fart och en rolig åkare kommer lite bakifrån och ropar mitt namn och att det är så roligt. Jag pratar lite och sen åker han för att ta lite vätska vid Falu rödfärg och jag tycker det ser ut som små kaffekoppar och åker efter. Killen kör in i killen som skall servera så inget blir kvar till mig och jag åker vidare. Jag vrider om kniven lite och undrar om det är så man skall göra med motståndarna och strax efter så visar jag att jag skämtade lite. Ha ha! Det tog lite innan han förstod. Han undrade om han hade vält mig men jag förklarade att han välte omkull all dricka.

Sen är det bara att kämpa på och jag ligger hela tiden på gränsen men jag chansar inte då jag ändå vet att matchen mot Magnus lag redan är klar. Han borde inte kunna ta igen det här och jag har ju mestadels åkt om folk. 

Sista biten och nu är det lite jobbigt. Jag kommer in mot Mora och sedan bara staka innan de sista pucklarna. Nu blev jag trött men orkar trycka ut det sista i spurten.

Så skönt att åka in i målportalen och sedan bara ta av skidor och stavar. En kall alkoholfri öl och sedan försökte jag ta mig bort till gängen som hejade. Några hade inte hunnit komma in men de kom strax efter. 

Vi väntade sedan in Magnus som inte verkade ha så bråttom men de hade också gjort det bra. 

Efter duschen så blev det hämtpizza och sedan spel som var riktigt roligt. 

Jag läste lite till och blev klar på natten med boken. Jag ringde förstås till älsklingen så fort jag kunde och hon var så stolt - vad kul! Sen hade hon visst tränat mer än mig i alla fall. Hon är grymt. Boken skriver jag om i annat inlägg då jag ännu inte skrivit om den förra boken. 

Morgon och vi tänkte gå tidigt till frukosten då vi läst att det var rätt lugnt då. Vi kommer ned ungefär tjugo över sju och det var absolut lugnt och skönt. Något litet barn som hostade och jag planerade min väg till att plocka på mig. 

Riktigt gott och vi satt rätt länge. Vi tog om en massa gånger men jag var fortfarande mätt från gårdagen då det var middag så sent. 

När jag går och hämtar bilen så längtar jag redan hem. Borta bra men hemma bäst. Så kändes det. Riktigt nice här men det är det även hemma. 

Vi kollar in lite affärer i Västerås och sedan tänkte vi rulla hemåt. Det är visst blixthalka lite här och var så vi tog det lite lugnt och lät tiden gå innan vi kom iväg. 

Vi åt förresten lite mat på Ikea och delade på en semla.

När vi närmar oss Södertälje så bestämmer vi oss för att äta på det där hamburgerhaket vid Scaniarinken, Queens Burger, och Ullis vill även kolla in några blommor. Efteråt förstår jag att det var till stället bredvid robotdammsugaren. Vi kollade in Blomsterlandet som ligger ganska nära men vi blev inte riktigt nöjda. Men vilken Monstera för hela 999 kronor! Jisses! Den var visst lite sällsynt, därav priset.

Sen var det ett bråttomjobb med två par skidor då de skulle åka iväg till Vasaloppet redan imorgon bitti. Det fixar jag, sade jag. Det var en bekant som hade skickat en fråga igår men då hade jag inte kollat mobilen. På morgonen svarade jag och han och hans bror hade blivit superglada. Bara hoppas spannet är bra men de hade visst redan provåkt dem. Vallningsfria skidor är framtiden för det är alltid jobbigt att få till fästet. Speciellt för ett Vasalopp.

Torsdag och eftersom jag inte behövde jobba kom vi iväg tidigare. Först lite frukost och sen började vi att packa det sista. 

Vi kom iväg rätt bra och resan mot Västerås gick bra. När vi kommer fram så frågar vi om vi redan nu, innan vi kunde checka in, kunde ställa av oss våra grejer och parkera bilen så att vi kunde ta en löptur. -Jodå! det skulle gå bra, sade kvinnan i receptionen och som vanligt tog det emot lite för mig. Jag var nästan mer sugen på löpband men Ullis hade förstås rätt. Solen lös och det var inte så värst kallt. Jag hade dock endast packat ned mina kolfiberskor för jag har fått så ont av de vanliga löparskorna på slutet. 

Vi kommer iväg och det är lite segt i början men rätt snart börjar det släppa och Ullis säger något om att farten hade höjts och det är förstås för att det börjar släppa för mig. Jag frågar en kvinna om hon har några tips på löprundor men hon kan bara lite svenska så hon undrar om det går bra på engelska. Det verkar inte riktigt vara hennes språk heller men vi förstår vad hon menar och hon tipsar om en park en bit ifrån. Vi börjar springa längs kanten, i alla fall. Tanken är att vi kanske viker av mot parken, där vi tror att den är men vi ser att många är på isen och jag är sugen på att testa. Vi har dock inga broddar med så lite läskigt var det. Isen är dock fin och verkar rätt tjock. När vi kommer ut en bit så smäller det av sprickbildning och en bit ut låter det som f-n! Jisses! Det är ju lite läskigt när det blir sådana temperaturförändringar och rätt snart springer vi inåt igen. Vi kör nu på land hela tiden och när vi kommit till ett ställe där det verkar vara en privat strand och inghängnat så vänder vi och nu provar vi att hitta parken och rätt snart verkar vi ha hittat den. Det verkar dock mest vara bra löpstigar i skogen så snart springer vi upp där. Riktigt nice men lite småjobbigt men jag gillade det. När vi kommit igenom hela skogen så springer vi hemåt igen och vi sprang cirka åtta kilometer och avslutade vid en Hemköpsbutik där vi handlade lite smått och gott. Vi behövde ju ha något innan maten som var rätt sen. Nu väntade spa!

Hemåt och vi bytte om direkt och gick med badrockar till spaavdelningen. Den visade sig vara gigantisk och det var två våningar. När vi tittade ut så ser man att det är något typ av vattenpalats och det är visst Kokpunkten. Det for människor lite fram och tillbaka i rutschkanor men det ingick visst inte i vårat paket. Hos oss var det lite lugnare men dock väldigt mycket folk. Där det var lite lugnare gick vi in och det blev bastu och aroma-rum innan vi däckade i en skön soffa och sov en haltimme. Sedan tillbaka och nu hittade vi en skön pool också och det blev lite lugnare mot slutet, innan de skulle stänga för den här sessionen. 

Sedan åt vi lite gott innan vi inväntade vår middag som skulle bli en tre-rätters. 

Vi bytte om och gick sedan till restaurangen och fick ett bord. Efter bra service så bestämde vi oss för en råbiff till förrätt och jisses vad god den var. Den fick 10/10! Wow! Sedan blev det en röding och den var inte mycket sämre så jag ger den 9/10 innan vi gav oss på efterrätten och kanske började man bli för mätt nu. Den var riktigt god den också och jag ger den 8/10, helt okej! Vän av ordning kanske undrar vad efterrätten var och det var en cheesecake. 

Sen somnade man gott. Bra present till mamma, ungar!

Söndag och idag var det dags för en ny tatuering och jag hade absolut varit lite hemlighetsfull. Ullis skulle hjälpa Tanja och själv väntade jag och passade på att kolla hur stor tatueringen skulle vara. Den fick varken vara för stor eller för lite. 

Dock så fick jag meddelande på morgonen att deras vanliga lokaler inte var tillgängliga, av någon anledning. Jag fick se en video från en husbil, trodde jag, och det såg okej ut så jag sade ja. 

När jag kommer till adressen så ser jag dock ingen husbil och jag ringer en bekant som bor i närheten och då ser jag en från tatueringsfirman i backspegeln och det var ingen husbil utan en omgjord husvagn. 

När jag väntar så tappar hon en flaska i backen och jag tänker inte så mycket på det. 

Jag passar på att fixa en gammal tatuering som blev fel färg på texten och den började hon med. Sen gick hon på den andra armen och nu skulle det ske. Jag försökte slappna av i den konstiga ställningen och sen var hon då klar. Egentligen hade jag tänkt att maken skulle göra den då jag tycker att han är riktigt bra men jag kände mig ändå ganska trygg. 

Jag tittar och känner mig nöjd. Så vad var det? Det är en fin text med Ulrika Lovisa och noter under vilket handlar om min fru, förstås, men även om en låt jag skrev till henne för hela 27,5 år sedan. 

Ulrika Lovisa! Du betyder allt för mig

Sen den dagen då vi möttes 

Är du min egen tjej. 

Ulrika Lovisa! Så vacker och så fin.

Men det allra, allra bästa. Det är att du är min!

När jag skall betala så strular det med mitt kort av någon konstig anledning och jag är dessutom kladdig även en orange färg. Det är förstås färgen som hon fyllde i TUB med. Den upptäckte jag senare, på vägen hem, på jackan. Och lite på min väska. Med nagelborttagare så försvann det fort från jackan så ingen större skada skedd. 

Sen drog vi till Felix då Ullis och han skulle springa en runda. Själv tänkte jag plugga lite. 

Vi var inte där så himla länge men de körde en runda på typ 90 minuter och själv tyckte jag bara tiden försvann men så brukar det vara då jag pluggar. Det gick i alla fall rätt bra och alla var nöjda. 

Hemåt och vi tog en burgare i Västberga och drog vidare. 

Hemma och jag avslutade med lite schack. Det är ju kul och jag hann även köra en match mot Felix. Han slarvade lite så jag avgick med segern. Seger blev det även mot en bot på kvällen men jag känner ändå att jag har mycket att lära. Men frågan är om man skall lägga så mycket tid på det. 

Lördag och idag var det fullt upp. Först, efter frukosten, så drog vi till träningen på Medley, som förresten gick bra, och sedan direkt till Trosa där vi lånade släp av Ola. Därefter åkte vi till Tim och Cilla och slängde på deras gamla soffa som skulle till tippen. Det var lite nostalgiskt för det var min och Ullis gamla soffa som vi köpte då barnen var rätt små. Tim och Cilla hade fått ned den i bitar så det var enklare att få ned den i den trånga trappan. Nu var den till och med utanför så det var bara att slänga upp den, och lite annat skräp, på vagnen.

Till soptippen och det gick fort att få släpet tomt och nu var det full fart till Vagnhärad då de hade fått Tanjas gamla soffa och det var snällt. Upp med den och så vidare till Trosa igen där vi tillsammans bar upp den.

Efter att ha lämnat släpet så körde vi förbi La Piazza och köpte två degar och jag passade på och fråga om de ville vara med på utlottningen på vårat lopp och de ville de, kul! Fyra pizzor sponsrar de med.

Sen var det hem och dags för dusch innan vi drog vidare mot Vrena då Carro bjöd på fika då hon fyllde år. Precis innan vi kom dit så tog vi oss en hamburgare men jag var ändå lite för hungrig så det åkte ned lite för många fikabröd. Naglarna fick jag målade av lilla Melissa dock och det var nästan så jag hade panik av de små klisterlapparna på naglarna. Fy! :-0

På vägen hem blev det återigen Pål Jungs hage och vi kollade runt i några affärer innan vi drog hemåt.

Hemma så fixade vi iordning våra pizzor och sen till kvällen blev det Melodifestivalen och vad hög nivå det var. Jag blev lite förvånad att Maja Ivarsson gick så bra. Visst var hon bra men inte trodde jag att hon skulle knipa en finalplats. John Lundvik satte jag i alla fall. Den var bra men jag hoppas den inte vinner. Det är lite för tillrättalagt.

Naglarna kom dock väl till pass då jag kollade på spektaklet! Skämt åsido var det bra och bra programledare.

Jag avslutade med att spela några partier schack. Nu valde jag lite lättare motstånd men jag tycker inte jag har någon bra strategi utan det är bara några drag i taget jag tänker. Måste bli lite bättre på det.

Till jobbet och det var precis som vanligt segt. På tåget fick jag blippa kortet och det var nytt. Jag har alltid tyckte att det varit jobbigt att bara visa upp det gröna busskortet och på det får man även åka tåg. Nu kändes det bättre så de ser att man inte fuskar. Segt ändå och svårt att komma igång. Desto roligare när jag slår upp datorn på jobbet och ser att älsklingen skickat med en hälsning! :-D Den kändes ända in i hjärtat. 

På skolan var det återigen grymma prestationer och så roligt när de lyckas med saker de inte trott var möjligt. 

Jag lyckades komma hem i bra tid men på tåget nu fanns det ingen blipp. 

På kvällen så blev det tyvärr ingen träning idag heller men jag spelade lite schack och jag fick först remi mot en bot och strax efter så vinner jag och det är alltid kul. Nu måste jag vinna mot en bättre bot. 

Och nej! Jag lägger inte till en massa schackvänner. Jag spelar mest mot botar och någon match mot Felix ibland. 

Onsdag och på skolan var det full fart med gymnastikredovisningar och det känns alltid lite jobbigt när man själv är sämre än eleverna, vilket jag är på rätt många saker i gymnastiken. Men det är bara att erkänna. Just gymnastik var min akilleshäl och kanske lite dans. 

Först så läste jag dock ut en bok innan jag drog iväg till skolan och jag satt och läste ut en bok på morgonen. Den heter "Hur man förälskar sig i en man som bor i en BUSKE". Författaren heter Emmy Abrahamson och hon skriver lättsamt och roligt. Det handlar om en svenska som jobbar och bor i Wien som engelsklärare. Man får följa henne och hur hon lever. Plötsligt så träffar hon på en uteliggare som vänder upp och ned på allt. Till slut blir man nästan arg på henne och Emmy lyckas verkligen med sitt konsttrick att man lever sig in i huvudpersonens känslor. Rolig och spännande bok. Den får 4/5. 

Tillbaka på skolan och det var alltså bra fart och jag hann även plugga lite och skicka iväg några snabba mail om vårat kommande lopp. Allt verkar gå bra. 

På vägen hem så hinner jag med en bra buss och har lite tid att läsa min nya bok som heter "Ser mitt huvud tjockt ut i den här?". Jag tänker att jag tar en kaffe och en liten kaka på caféet på Centralstationen och det var första gången jag var där inne. Ägaren var dock så pratglad så min tänkta lässtund blev istället till att lyssna på ägaren som pratade om allt möjligt. Till råga på allt så håller jag på att glömma boken men som tur var så slutade han inte att prata då utan ropade till mig. Nu kommer jag inte ens ihåg vad han pratade om... 

På tåget och jag hann läsa lite men somnade snart till. 

På kvällen så röjde vi rejält i en låda och jag försökte sortera upp det på sängen. Sedan hittade jag en gammal däckare som gör så att lyset tänds automatiskt. Hm, den har jag svårt att släppa så jag började kolla om jag kunde montera den men det såg alltför krångligt ut så jag ritade upp trådarna så kanske man kan kolla upp det med en elektriker senare. Och imorgon kommer en elektriker på besök...