Så var det innebandy igen och den här gången hade jag varit grymt stel innan och dessutom varit på filmvisning innan. Man fick sitt på sådana där plaststolar som till en början verkar sköna men efter 10-15 minuter så börjar det värka i ryggen. Men det var kul och det är Tim som är med i ett filmprojekt. Hursomhelst så hinner vi handla lite innan och sedan är det dags att byta om. Jag kör mitt stretchprogram men hinner inte alls tagga till och är klart sämst på plan det två första matcherna. Tror f-n jag lyckades styra in allt.... bakåt! :-( Men sen börjar det lossna och jag är liksom med i förväg, det är så man visst måste spela då rörelserna blir långsammare...

Jag lyckas få iväg en boll på kanten som Henke hinner ikapp och skickar snyggt tillbaka. Jag har fritt mål och tar det hyfsat lugnt men "Långstånken" toksatsar och far över målet och får hela sin tyngd över knät som hittar den vassaste och otäckaste delen på innebandymålet. Alla förstår ju direkt att det kan ha gått illa och det såret såg ruggigt äckligt ut. Över knät så sitter det ju liksom lös hud och tänk Er såret som en halvöppen mun som bara liksom väntar på att kroppens bloduppstoppande reaktion skall släppa och pulsera ut blod.

Vi skickar på ett provisoriskt plåster och sedan drog han med ilfart upp till sina "paranteser". Jag har mycket svårt att tro att det går att plåstra om ett sådan öppet sår på knät, det lär bli 6-7 stygn där.

Sen drog vi igång igen och vi kom faktiskt igång riktigt bra och fast vi på pappret var det klart sämre laget så lyckades vi iaf skaka om det andra laget lite grand på slutet. Sen bytte vi lag men jag var alldeles för slut och innan mitt lag fick någon hjälp av mig så låg vi under med 7-3. Sen så tvingade jag mig själv att kämpa och koncentrera mig så jag var till lite hjälp och tror Ni inte vi plockade upp och vann! :-) Riktigt kul och som tur var så lyckades jag med en snygg grej då jag mitt i röran tog fart och liksom vispade till bollen och fick med mig den. Det såg riktigt snyggt ut men jag hade mycket tur också.

Men precis på slutet så springer jag rätt hårt och går in i väggen, nja inte bokstavligt alltså! Jag håller på att kräkas och försöker att bara stå på benen. Sen lyckades vi vinna och jag tar helt jävla slut. Känner att hjärnan kokar och försöker få fram att ngn skall hämta vatten som jag kan hälla över mig men ingen hör eller orkar. Efter 10 minuter så orkar jag då upp och duschar huvudet i kallt vatten - fy f-n vad skönt!

Pallrar mig hemåt och käkar en munk! Nu väntar en kall öl - livet kan var underbart! :-)

 

Niclas B

1 maj 2009 00:09

Med facit i hand så blev det 4 stygn men skall jag vara ärlig så tänkte jag först skriva (såja!) 3-5 stygn men sedan tänkte på sårets storlek och ändrade mig! :-0
Hoppas iaf att det gick bra! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fredag och det var lite småsegt att åka till jobbet när de flesta andra var lediga. På skolan så hade jag fått en uppgift att få lite ordning på innergården och snart nog var jag igång. Jag förbannade det faktum att jag glömt kepsen hemma för solen s...

Torsdag och jag var ensam hemma då Ullis jobbade. Som vanligt så är kaffe det viktigaste och jag släpade mig upp rätt tidigt och satte på det och sedan bullade jag upp i sängen och började att jobba lite med saker att ta upp på vårat uppföljningsmöte...

Onsdag och när jag hade någon lucka så fortsatte jag att lägga ut bilder och det något vi verkligen måste ändra på till nästa år. Ja, att fördela ut uppgifter alltså men det var som sagt var ny mark för oss. Blir spännande att höra om mitt jobbförsla...

Tisdag och när jag fick en lucka så var det lite efterjobb med loppet. Det var intervjuer med ÖSP, resultatrapportering och lägga upp lite bilder. Jag bad förresten journalisten att ta ned min inverkan och absolut ingen bild då jag var sjukt trött på...

Måndag och nu var det mest en massa fix, efter loppet. När jag fick den minsta luckan så försökte jag få ordning på resultaten och när jag lyckades rätt snabbt var jag orolig över att jag missat något. Resultaten verkade blivit rätt men jag var visst...