Det verkar vara många sjuka i fotbollslaget för det dök bara upp 3 spelare och så jag då förstås.

Men då blir det ju sjukt bra kvalitet på de olika momenten vi tränar och visst blev det så. Men vi fick förlytta oss rätt snabbt för på ett ögonblick så blev det så mörkt så det gick inte att se mer än 10 meter framför sig och speciellt inte de röda mörka konerna. De dök liksom upp i synfältet 1,5-2 meter framför en. Och det går förstås inte när man kommer med fart. Så vi bröt upp och jag gick till grusplan och slog på de stora lamporna, det blev skillnad!

Där fortsatte vi med lite övningar för att sedan avsluta med en liten prickskjutar-tävling som Tim vann. Han har en skön känsla i högerfoten. Det var nästan utklassning. Men skönt att röra på sig.

På vägen hem så möter vi några stora lastbilar och med deras ljus i ögonen så ser jag inte att det kommer en mörklädd person som skall passera övergångstället. Trots att jag håller mycket låg hastighet så ser jag inte honom (och det gjorde ingen annan heller i bilen) förrens i sista stund. Han pekar mot skylten och jag försöker visa att det är mörkt ute och att han inte syntes. Det tar han som att jag pekar finger och jag blir alldeles paff och står helt stilla ett tag medans vi blänger på varandra. Sen snurrar jag runt och åker fram till honom och förklarar att jag INTE pekade finger mot honom ifall han nu trodde det. Med barnen i bilen så ville jag inte bråka alltför mycket. Och då bad han förstås om ursäkt.

Men det här med mörklädda gångare, dessutom i motljus, som skall passera ett övergångsställe. Förut har jag aldrig tyckt att det varit ett problem men nu håller de på att bygga om vägen så den är avsmalnad på några ställen. Kanske gör det att fokus hamnar på fel ställe och speciellt i mörkret. På med reflexer, folks! 

Det verkar vara många sjuka i fotbollslaget för det dök bara upp 3 spelare och så jag då förstås.

Men då blir det ju sjukt bra kvalitet på de olika momenten vi tränar och visst blev det så. Men vi fick förlytta oss rätt snabbt för på ett ögonblick så blev det så mörkt så det gick inte att se mer än 10 meter framför sig och speciellt inte de röda mörka konerna. De dök liksom upp i synfältet 1,5-2 meter framför en. Och det går förstås inte när man kommer med fart. Så vi bröt upp och jag gick till grusplan och slog på de stora lamporna, det blev skillnad!

Där fortsatte vi med lite övningar för att sedan avsluta med en liten prickskjutar-tävling som Tim vann. Han har en skön känsla i högerfoten. Det var nästan utklassning. Men skönt att röra på sig.

På vägen hem så möter vi några stora lastbilar och med deras ljus i ögonen så ser jag inte att det kommer en mörklädd person som skall passera övergångstället. Trots att jag håller mycket låg hastighet så ser jag inte honom (och det gjorde ingen annan heller i bilen) förrens i sista stund. Han pekar mot skylten och jag försöker visa att det är mörkt ute och att han inte syntes. Det tar han som att jag pekar finger och jag blir alldeles paff och står helt stilla ett tag medans vi blänger på varandra. Sen snurrar jag runt och åker fram till honom och förklarar att jag INTE pekade finger mot honom ifall han nu trodde det. Med barnen i bilen så ville jag inte bråka alltför mycket. Och då bad han förstås om ursäkt.

Men det här med mörklädda gångare, dessutom i motljus, som skall passera ett övergångsställe. Förut har jag aldrig tyckt att det varit ett problem men nu håller de på att bygga om vägen så den är avsmalnad på några ställen. Kanske gör det att fokus hamnar på fel ställe och speciellt i mörkret. På med reflexer, folks! 

Det verkar vara många sjuka i fotbollslaget för det dök bara upp 3 spelare och så jag då förstås.

Men då blir det ju sjukt bra kvalitet på de olika momenten vi tränar och visst blev det så. Men vi fick förlytta oss rätt snabbt för på ett ögonblick så blev det så mörkt så det gick inte att se mer än 10 meter framför sig och speciellt inte de röda mörka konerna. De dök liksom upp i synfältet 1,5-2 meter framför en. Och det går förstås inte när man kommer med fart. Så vi bröt upp och jag gick till grusplan och slog på de stora lamporna, det blev skillnad!

Där fortsatte vi med lite övningar för att sedan avsluta med en liten prickskjutar-tävling som Tim vann. Han har en skön känsla i högerfoten. Det var nästan utklassning. Men skönt att röra på sig.

På vägen hem så möter vi några stora lastbilar och med deras ljus i ögonen så ser jag inte att det kommer en mörklädd person som skall passera övergångstället. Trots att jag håller mycket låg hastighet så ser jag inte honom (och det gjorde ingen annan heller i bilen) förrens i sista stund. Han pekar mot skylten och jag försöker visa att det är mörkt ute och att han inte syntes. Det tar han som att jag pekar finger och jag blir alldeles paff och står helt stilla ett tag medans vi blänger på varandra. Sen snurrar jag runt och åker fram till honom och förklarar att jag INTE pekade finger mot honom ifall han nu trodde det. Med barnen i bilen så ville jag inte bråka alltför mycket. Och då bad han förstås om ursäkt.

Men det här med mörklädda gångare, dessutom i motljus, som skall passera ett övergångsställe. Förut har jag aldrig tyckt att det varit ett problem men nu håller de på att bygga om vägen så den är avsmalnad på några ställen. Kanske gör det att fokus hamnar på fel ställe och speciellt i mörkret. På med reflexer, folks!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det en speciell dag. Dels så skulle en nära mig göra en rätt stor sak och dels så är det idag tre år sedan lillebror gick bort. Det kom så plötsligt och som vanligt gjorde jag en låt om det. Tror den kan bli bra men än så länge känns den int...

Tisdag och det började som en vanlig dag men rätt snart får jag ett sms som ger mig lite kalla kårar. Det stod att hen skulle höra av sig på kvällen och det utan att vi kommunicerat så mycket sista veckorna. Usch! tänkte jag. Jag berättade förstås fö...

Måndag och det var nog som en vanlig dag förutom att jag började ta tag i alla viktiga delar inför loppet. Det var mailande och förstås lite reklam inför loppet. Ringde Björn som försökte få tag på några avspärrningar som vi kan använda för att göra ...

Söndag morgon och jag hade sovit riktigt dåligt. Vet inte om jag tog för mycket kaffe igår kväll men jag låt och tänkte för mycket på hur bra koll jag hade på loppet och allt det runtomkring. Så var det möte idag men det är ju nästan två veckor kvar ...

Lördag och Ullis var upptagen med annat och jag kämpade på med mina examinationer. På något tråkigt sätt så hade jag tre av fem examinationer, i nuvarande kurs, som jag blivit underkänd på. På en av kurserna råkade jag ut för ett rejält slarvfel som ...