Det verkar vara många sjuka i fotbollslaget för det dök bara upp 3 spelare och så jag då förstås.

Men då blir det ju sjukt bra kvalitet på de olika momenten vi tränar och visst blev det så. Men vi fick förlytta oss rätt snabbt för på ett ögonblick så blev det så mörkt så det gick inte att se mer än 10 meter framför sig och speciellt inte de röda mörka konerna. De dök liksom upp i synfältet 1,5-2 meter framför en. Och det går förstås inte när man kommer med fart. Så vi bröt upp och jag gick till grusplan och slog på de stora lamporna, det blev skillnad!

Där fortsatte vi med lite övningar för att sedan avsluta med en liten prickskjutar-tävling som Tim vann. Han har en skön känsla i högerfoten. Det var nästan utklassning. Men skönt att röra på sig.

På vägen hem så möter vi några stora lastbilar och med deras ljus i ögonen så ser jag inte att det kommer en mörklädd person som skall passera övergångstället. Trots att jag håller mycket låg hastighet så ser jag inte honom (och det gjorde ingen annan heller i bilen) förrens i sista stund. Han pekar mot skylten och jag försöker visa att det är mörkt ute och att han inte syntes. Det tar han som att jag pekar finger och jag blir alldeles paff och står helt stilla ett tag medans vi blänger på varandra. Sen snurrar jag runt och åker fram till honom och förklarar att jag INTE pekade finger mot honom ifall han nu trodde det. Med barnen i bilen så ville jag inte bråka alltför mycket. Och då bad han förstås om ursäkt.

Men det här med mörklädda gångare, dessutom i motljus, som skall passera ett övergångsställe. Förut har jag aldrig tyckt att det varit ett problem men nu håller de på att bygga om vägen så den är avsmalnad på några ställen. Kanske gör det att fokus hamnar på fel ställe och speciellt i mörkret. På med reflexer, folks! 

Det verkar vara många sjuka i fotbollslaget för det dök bara upp 3 spelare och så jag då förstås.

Men då blir det ju sjukt bra kvalitet på de olika momenten vi tränar och visst blev det så. Men vi fick förlytta oss rätt snabbt för på ett ögonblick så blev det så mörkt så det gick inte att se mer än 10 meter framför sig och speciellt inte de röda mörka konerna. De dök liksom upp i synfältet 1,5-2 meter framför en. Och det går förstås inte när man kommer med fart. Så vi bröt upp och jag gick till grusplan och slog på de stora lamporna, det blev skillnad!

Där fortsatte vi med lite övningar för att sedan avsluta med en liten prickskjutar-tävling som Tim vann. Han har en skön känsla i högerfoten. Det var nästan utklassning. Men skönt att röra på sig.

På vägen hem så möter vi några stora lastbilar och med deras ljus i ögonen så ser jag inte att det kommer en mörklädd person som skall passera övergångstället. Trots att jag håller mycket låg hastighet så ser jag inte honom (och det gjorde ingen annan heller i bilen) förrens i sista stund. Han pekar mot skylten och jag försöker visa att det är mörkt ute och att han inte syntes. Det tar han som att jag pekar finger och jag blir alldeles paff och står helt stilla ett tag medans vi blänger på varandra. Sen snurrar jag runt och åker fram till honom och förklarar att jag INTE pekade finger mot honom ifall han nu trodde det. Med barnen i bilen så ville jag inte bråka alltför mycket. Och då bad han förstås om ursäkt.

Men det här med mörklädda gångare, dessutom i motljus, som skall passera ett övergångsställe. Förut har jag aldrig tyckt att det varit ett problem men nu håller de på att bygga om vägen så den är avsmalnad på några ställen. Kanske gör det att fokus hamnar på fel ställe och speciellt i mörkret. På med reflexer, folks! 

Det verkar vara många sjuka i fotbollslaget för det dök bara upp 3 spelare och så jag då förstås.

Men då blir det ju sjukt bra kvalitet på de olika momenten vi tränar och visst blev det så. Men vi fick förlytta oss rätt snabbt för på ett ögonblick så blev det så mörkt så det gick inte att se mer än 10 meter framför sig och speciellt inte de röda mörka konerna. De dök liksom upp i synfältet 1,5-2 meter framför en. Och det går förstås inte när man kommer med fart. Så vi bröt upp och jag gick till grusplan och slog på de stora lamporna, det blev skillnad!

Där fortsatte vi med lite övningar för att sedan avsluta med en liten prickskjutar-tävling som Tim vann. Han har en skön känsla i högerfoten. Det var nästan utklassning. Men skönt att röra på sig.

På vägen hem så möter vi några stora lastbilar och med deras ljus i ögonen så ser jag inte att det kommer en mörklädd person som skall passera övergångstället. Trots att jag håller mycket låg hastighet så ser jag inte honom (och det gjorde ingen annan heller i bilen) förrens i sista stund. Han pekar mot skylten och jag försöker visa att det är mörkt ute och att han inte syntes. Det tar han som att jag pekar finger och jag blir alldeles paff och står helt stilla ett tag medans vi blänger på varandra. Sen snurrar jag runt och åker fram till honom och förklarar att jag INTE pekade finger mot honom ifall han nu trodde det. Med barnen i bilen så ville jag inte bråka alltför mycket. Och då bad han förstås om ursäkt.

Men det här med mörklädda gångare, dessutom i motljus, som skall passera ett övergångsställe. Förut har jag aldrig tyckt att det varit ett problem men nu håller de på att bygga om vägen så den är avsmalnad på några ställen. Kanske gör det att fokus hamnar på fel ställe och speciellt i mörkret. På med reflexer, folks!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag och när jag hade någon lucka så fortsatte jag att lägga ut bilder och det något vi verkligen måste ändra på till nästa år. Ja, att fördela ut uppgifter alltså men det var som sagt var ny mark för oss. Blir spännande att höra om mitt jobbförsla...

Tisdag och när jag fick en lucka så var det lite efterjobb med loppet. Det var intervjuer med ÖSP, resultatrapportering och lägga upp lite bilder. Jag bad förresten journalisten att ta ned min inverkan och absolut ingen bild då jag var sjukt trött på...

Måndag och nu var det mest en massa fix, efter loppet. När jag fick den minsta luckan så försökte jag få ordning på resultaten och när jag lyckades rätt snabbt var jag orolig över att jag missat något. Resultaten verkade blivit rätt men jag var visst...

Söndag natt och när klockan ringde, efter en och en halv timmes sömn så hatade man loppet. I alla fall just det för bara efter några minuter var man verkligen på tårna. Jag gick på toaletten och borstade tänderna och på den korta tiden så var man ver...

Lördag morgon och jag hade varit uppe några gånger och kollat läget. Sen gick jag upp av mig själv lite innan klockan sex och började plocka fram saker ur husvagnen. Jag tog upp så mycket som behövdes till början av loppet så det inte skulle bli kaos...