Snöfemman!

Så var det dags för barnen i fotbollslaget att springa Snöfemman, som FK Studenterna arrangerar. Och jag hade i ett dumt ögonblick sagt ngt om att jag kunde springa ifall ngt barn blev sjukt eller så... Givetvis så ringer lagledaren 10 minuter innan och säger att en kille inte kan springa längre. Och riktigt skadeglad var han också! ;-) Men jag försöker få fram att det hinner jag ju inte packa iordning nu! Men på det örat lyssnade han inte och jag drog ihop några saker lite snabbt och 10 minuter för sent, jag är normalt alltid sen..., så kommer vi fram till samlingsplatsen och drar direkt iväg. Vi tuffar iväg i regnet och ligger väl på ganska precis 110 km/h när plötsligt den ena bilen liksom bara försvinner... Jag ringer upp och kollar vad som har hänt. Han meddelar att han plötsligt kände hur han inte längre hade kontakt med bakhjulen och sänkte därför farten. Så vi sänker farten och inväntar de som är bakom. Men vi kom fram i god tid och morsar på lite bekanta. Självklart glömmer jag att trycka ut en parkeringsbiljett men kommer på det efter ngn halvtimme och ingen lapp på bilen - skönt! Jag joggar sedan upp och känner väl av benhinnorna lite lätt men det verkar funka. Några av grabbarna är rejält nervösa och en kille fick så ont i magen så han klarade inte av att starta. Men han har sprungit lopp förut så han kommer igen. Tim, min äldste son, har faktiskt inte varit med och sprungit lopp på länge och är väl ingen riktig långdistansare. Han är däremot riktigt grym på sprintdistanser. När loppet startar så ser jag vår snabbaste löpare dra iväg som en raket och efter ett tag så ser jag tyvärr Tim som har startat för snabbt. Han är problem med vaderna och när jag kommer ikapp honom efter ca. 750 meter så försöker jag peppa honom. Men i den första riktiga backen så börjar han ge upp. Jag har själv fått ont i benhinnorna och är tvungen att gå lite. Då kommer Felix och Chaiwat och springer om mig. Då ser jag att Tim gett upp och försöker peppa honom. Det försvinner väl runt 40 sekunder för mig men jag bestämmer mig sedan för att springa vidare. Jag tar det som ett träningspass men jag är så stel i benen så det finns inte. Men till varvningen tänkte jag ta mig. Jag kommer dock ikapp Felix och Chaiwat mot varvningen och har bättre utförslöpning så när jag glider förbi då så sporrar det lite och jag fortsätter. Men jag måste tyvärr gå direkt i backen efter och de glider ifrån mig igen. De får kanske 50 - 60 meter innan jag börjar springa igen. Då är det lättlöpt och nu började jag strunta i smärtan. När det är dryga kilometern kvar så kommer jag med hög fart och springer om dem, inte så schysst kanske men försök att få en gammal löpare att sluta med gamla tricks! Nu ger jag järnet men Felix ser inte att det bara är 1 km kvar och orkar inte hänga på. Och jag har riktigt hög fart den sista biten och flyger förbi några andra löpare. Men när vår snabbaste löpare ropar så ropar han även på Chaiwat sekundrarna efter. Trots att jag har hög fart så kommer han som en raket och jag, som håller på att spy, får förstås ge upp direkt. Jisses! Han hade kämpat sig ikapp och gick till och med förbi på slutet. Det var starkt. Felix kommer ca. 15 - 20 sekunder efter. Nu låter det här som om det är snabba tider men så är tyvärr inte fallet. Det gick alldeles för sakta i början och med 20 kg mer i vikt än sist jag sprang så kan det förstås inte vara så snabbt. Jag fick tiden 27.11 Hmm... Nåja, nu kan det bara gå bättre! ;-) Fast för ungarna så var det riktigt bra. 5 km är ganska långt ändå att springa och de gick inte ngt alls.

40-årskalas - en spännande tillställning!

Vi skulle ha en överraskningsfest för min storebror, Peter. Men vi hade ju lite svårt att komma och det var ju lite tråkigt. Vi gjorde dock ett försökt och fick till det till slut. Tim skulle vara hemma och fick skjuts hem från loppet och Felix, jag och Ullis drog vidare upp mot Sandviken.

Tyvärr så hinner vi inte i tid för själva överraskningen men när vi ringer på dörren så blir det förstås ytterligare en överraskning för Peter, det kändes helt okey! :-)

Sen var det trevligt värre och jag kunde förstås inte hålla mig utan började dra historier på löpande band och körde en lite lek där alla skulle säga ett ord och det blev en liten berättelse. Samtidigt som folk började droppa av så fick tyvärr en person för mycket i sig och började vräka ur sig än det ena och än det andra. Det fanns liksom inget stopp och vi övriga blev chockade. Men det fick inte förstöra festen, det var vi alla överrens om. Man kan säga att vi hade inga problem att veta vad vi skulle prata om till frukosten iaf...

Men totalt så var det en jättetrevlig fest och Peter kände nog sig nöjd. Själv bävar jag numera inför min 40-årsfest! ;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...