Ja, vad säger man? Sist jag åkte Öppet Spår så gick det lite under 6 h och nu hade jag dessutom inte samma kondition och dessutom gått upp ca. 20 kg. Lägg därtill att jag haft massor av jobb på slutet och det innebär mindre sömn. Men innan alla jobb så har det känts hyfsat bra men jag hade inga direkta långpass på skidorna men ändå inte alltför få skidmil.

På söndagkvällen så kände jag mig seg i kroppen men på måndag morgon så var det mycket bättre och jag hade ganska bra självförtroende inför loppet. Väl framme så går jag fram och ställer ut skidorna och märker ut stället så jag skall hitta det senare. Sen försöker jag mig på ett toalettbesök men till ingen nytta och det får väl ändå vara positivt. Så startar loppet och nu börjar histiorien:

Pang! Där gick starten och jag märker att många trycker på rätt ordentligt och det jag kommer ihåg från sista gången var att jag då var en av dem. En som hela tiden bytte spår och ville ta positioner. Nu låg jag istället kvar ganska länge i ett spår. Men till första backen då! Den är gigantisk och tar ju aldrig slut. Och jag märker ganska snart att allt är inte som det borde vara. Jag blir alldeles för slut på att bara försöka gå uppför backen. Och så fortsätter det. Innan Risberg så börjar jag bli tokmör i hela kroppen och får hela tiden stanna vid sidan av spåret bara för att ta igen mig och jag går uppför alla brantare backar. Jag funderar starkt på att bryta i Risberg då jag är helt tokslut. Ja, tankarna fanns faktiskt redan i Mångsbodarna och i Smågan eftersom jag då redan var tom på energi.

Men jag fortsätter och farten börjar bli löjligt låg men jag glider om alla i nedförsbackarna och behöver inte slita på rakorna där jag i princip återhämtar mig. När jag börjar se skyltarna som visar att vi snart klarat av halva loppet så borde det kännas bra men det är rena pesten för jag skakar och har svårt att fokusera! Och det känns förjävligt att jag skall köra lite långt och lite till.

Men jag försöker att få i mig mer och mer vätska. Energi i form av mat går inte att tänka på nu för det skulle jag bara få upp.

Direkt efter Oxberg så händer det som inte får hända. Jag kikar bakom axeln för att kolla att det är lugnt att byta spår men jag är så snurrig så jag tappar balansen och sen vete f-n hur skidor och stavar låg. Och att bara ta mig upp tog apmycket på krafterna och jag låg som en klubbad säl. Jag undrar i mitt stilla sinna om verkligen bindningarna klarade av det där men det verkar lugnt. Men efter fallet så börjar jag oftare att kunna åka lite mer i uppförsbackarna. Det verkar som jag börjar få in energin lite mer nu. Kanske var jag alldeles för uttorkad från start. Men det är fortfarande riktigt, riktigt jobbigt!

Men i nedförsbackarna så åker jag hela tiden ikapp de som åker ifrån mig uppför.

-Vilket glid, utbrast en kvinna och jag skrek att jag inte hade ngn glidvalla under. Ja, det måste man ha, svarade en äldre herre som inte verkade hört vad jag hört. Men ibland var det ngn som hade likvärdigt glid men det var inte många alls och det beror även lite på den just då aktuella snön.

Hursomhelst så börjar jag ändå att se det som lite möjligt att klara mig i mål och enda anledningen till att jag fortsätter försöka är att det är totalt 4 på vårat jobb som kör. Fast jag förstår att jag inte kommer att komma först med tanke på att det går så otroligt dåligt. Jag orkar inte ens räkna på vilken tid jag kommer få.

I Eldris så börjar hoppet komma tillbaka, det är ju ändå ganska lättåkt nu men jag vågar ändå inte släppa på helt då jag ligger på gränsen hela tiden.

Sen ser jag att jag börjar komma ikapp en riktig drummel till karl som utan att kolla bakåt i startfållan körde fram och tillbaka med skidorna så det gick under mina. Han trängde sig dessutom in från sidan. Men jag fick släppa honom ur tankarna då han börjar dra ifrån. Men in mot campingen så tänkte jag köra på lite för att visa de som hejade på mig men upptäcker att jag är så sjukt slut så jag undrar hur det ser ut. Men tack för hejandet! Det värmde! Sen uppför de sista backarna mot målrakan och där kommer Ullis fram och viskar att det är lite jämnt mellan mig och en kille på jobbet och jag, fastän jag är så slut, ökar så mycket jag orkar. Då passerar jag dessutom "Drummeln" och det var ju en skön bonus men mot mål så börjar allt att snurra och väl i målfallan så börjar jag att kräkas och faller i princip ihop. Jag är så jävla slut och blir tillslut inledd i sjukstugan där jag börjar att skaka. De är riktigt snälla och jag får i mig dricka och ser till att jag blir varm men nu börjar jag att stelna till och kroppen gör så jävla ont! De ringer på Ullis och när hon och Felix kommer så kommer det lite tårar. Efter ungefär 1 timme så skjutsar de mig till campingen och i princip ända fram till duschen. Jag får låna en tjock varm rock men det räcker inte utan jag skakar tänder i bilen så det är inte klokt och musklerna krampar så fort jag försöker ta ett steg. Men tabletterna jag fick har börjat verka så efter duschen så börjar det kännas hyfsat bra och jag kan utan större problem gå tillbaka till husvagnen. Sen så blir det hämtpizza! :-) Hmm! Det smakade kanon och nu kunde jag få i mig allt, faktiskt! Och ett glas vin också! :-) Undrar hur det känns imorrn....

Tiden blev förresten 8.09

 

Joey

2 mars 2010 00:23

Din tok! Men impad är jag.

 

Niclas B

2 mars 2010 09:42

Tack! Tror jag.... :-)

 

Ellinor

2 mars 2010 14:56

Galning! ;) Men i mål kom du. Strongt.

http://www.sub40before40.blogspot.com

 

Tiger

2 mars 2010 15:39

Bra kämpat! Sist du åkte var det dessutom isräls så jag tycker du gjorde en helt godkänd insats i år.

 

Niclas_B

2 mars 2010 23:58

Ja, det var en läxa jag fick där! Tack E och.... Hmm, jag ser dig framför mig men kommer inte ihåg namnet.... Asch, vad irriterande! Men tack! :-) Aha! Den berömda sub40-bloggen! Måste läsa!
Erik?

 

Tiger

4 mars 2010 10:12

Japp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det en speciell dag. Dels så skulle en nära mig göra en rätt stor sak och dels så är det idag tre år sedan lillebror gick bort. Det kom så plötsligt och som vanligt gjorde jag en låt om det. Tror den kan bli bra men än så länge känns den int...

Tisdag och det började som en vanlig dag men rätt snart får jag ett sms som ger mig lite kalla kårar. Det stod att hen skulle höra av sig på kvällen och det utan att vi kommunicerat så mycket sista veckorna. Usch! tänkte jag. Jag berättade förstås fö...

Måndag och det var nog som en vanlig dag förutom att jag började ta tag i alla viktiga delar inför loppet. Det var mailande och förstås lite reklam inför loppet. Ringde Björn som försökte få tag på några avspärrningar som vi kan använda för att göra ...

Söndag morgon och jag hade sovit riktigt dåligt. Vet inte om jag tog för mycket kaffe igår kväll men jag låt och tänkte för mycket på hur bra koll jag hade på loppet och allt det runtomkring. Så var det möte idag men det är ju nästan två veckor kvar ...

Lördag och Ullis var upptagen med annat och jag kämpade på med mina examinationer. På något tråkigt sätt så hade jag tre av fem examinationer, i nuvarande kurs, som jag blivit underkänd på. På en av kurserna råkade jag ut för ett rejält slarvfel som ...