Så var det dags för Stadsloppet och den sista gången jag sprang så var jag betydligt lättare och förstås även i bättre form. Och vad nervös jag var inför loppet, kunde knappt jobba och kanske var det även sista dagen på mitt ordinarie jobb då jag tänkt dra igång för fullt med enklaresport. Mycket att tänka på alltså. Jag hade dessutom bokat massage eftersom jag ville prova att mjuka upp ben och fötter innan som annars har en tendens att domna bort. Men för att göra en lång historia lite kortare så kändes det helt okey på uppjoggen och det kändes som man flöt fram. Men efter ca. 1 km så började det att kännas mer och mer stelt bara för att gå fram i rent joggtempot allteftersom. Men hoppet är det sista som överger en men när jag strax efter 4 km blir omsprungen av en annan på jobbet som startat i gruppen bakom så ville jag bara bryta. Jag hade då fått kämpat rent mentalt hur länge som helst med krånglande fötter och så kommer man och blir omsprungen hur lätt som helst. Men jag fortsatte att springa på men den nya gatstenen tog hårt på fötterna så när jag kom fram till Ullis så tecknade jag att hon skulle knyta upp skorna för skulle jag försöka så hade jag nog fastnat i kramper. Skönt med 10 sekunders vila inför sista halvan. Sen är det bara att kämpa på och på upploppet så känner jag att det är nog och börjar kräkas igen fast nu i målfållan. Det var länge sedan jag var så slut och kanske inte så smart med så lite sömn sista veckan. Tiden blev 45.11, det kan jämföras mot 35.12 2005. 2006 var jag iofs i bättre form men hade ngt skit i kroppen så då hade jag högre snittpuls än min maxpuls och fick tiden 36:30. Känns som om det gått fort utför men skönt att veta var man står, nu kan det bara gå bättre och jag är taggad att komma tillbaka. Jag vet att jag borde kunna orka med tanke på att jag orkade ta ut mig.

Efter loppet fick jag ta igen mig ordentligt, tror jag blev slagen av Hasse också och det svider förstås! ;-)