Så var det dags för blodgivning igår och man blir fasicken mer rädd för sprutan ju äldre man blir. Det här var visst min 15:e gång och järnvärdet låg sjukt jämnt, enligt sköterskan. Hon kanske inte uttryckte sig med de orden men iaf.

Ullis låg bredvid och hävdade bestämt att vi tävlade när hon var klar på snabba 4,5 minuter. Jag blev väl klar på strax under 5 minuter och höll inte med om att det var tävling! ;-)

Fast jag har känt mig lite trött på slutet och har druckit för dåligt så jag hade heller ingen lust att pressa för hårt i den där kudden.

Det är rätt skönt att lämna blod faktiskt och är man spruträdd så kan man ju alltid titta bort när de sticker, det gör ju inte direkt ont. Det bästa är förstås att man gör en god gärning och man är förstås med och hjälper andra med det här.

Efteråt så kände jag mig dock lite småtrött men inte något märkvärdigt utan jag tror mer på att det har med den senaste tidens värmebölja att göra. Rätt skönt att det är lite svalare nu.

 

Ullis

24 juli 2010 19:50

Jag pressade inte heller mycket på kudden...du tycker bara att d är jobbigt att förlora mot mig!
puss, puss

 

Förloraren?

24 juli 2010 20:56

Nja, lite kanske men du kan ju inte bestämma att det är tävling en bit in i första set! ;-)
Puss!

 

Emelie

24 juli 2010 21:14

SV:JA! Det var helt fel att bedömma mig sådär! Vet du äns hur mycket jag väger eller så? NEJ PRECIS! Jag är inte i närheten av anaroxi, bara fetma, helt ärligt! jag ligger kanske 20 kilo ifrån undervikt och 5 kilo ifrån fetma gränsen, så avgör själv! OCH LÄGG NER DITT JÄVLA SKITSNACK SJÄLV!

http://www.fourlegs.bloggplatsen.se

 

Niclas_B

25 juli 2010 11:42

Vem har snackat om anorexi och hur mycket du väger? Och för att bli så upprörd tyder ju verkligen på att du är frisk? Hmmm, nope! Hoppas dina vänner är starka iaf.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och det var fullt ös idag. Idag skulle jag göra lite mer på skolan och det gick superbra. Egentligen ingen överraskning. Hursomhelst så var det en bra och rolig dag. Jag såg att armbandet, till klockan, började sjunga på sista versen och bl...

Onsdag och det var återigen en bra dag, i alla fall för mig. Jag passade på att komma ikapp med lite saker och försökte även få ordning på mina låtar igen. Det har verkligen fastnat och den här gången fick jag igen nobben och musik är verkligen svårt...

Tisdag och det första man ser är ett sms från älsklingen och reportaget i ÖSP var visst klart. Det såg riktigt grymt ut och det ville man förstås dela. Jag hade ju bett om att inte få ta så mycket plats och det blev en perfekt blandning. Dock lyckade...

Måndag men det kändes som man blivit lite dagvild och Ullis höll med. Det är väl lovdagarna som ställt till det. Jag jobbade iu i och för sig i fredags men jag var ju rätt ensam om det. Slet hårt också så jag borde ju verkligen känt att det var en va...

Söndag och jag ser att jag fått svar om en fråga om chip-tider och det skulle bli väldigt dyrt så frågan är om man inte kör vidare med ett billigare alternativ. Jag tror att man kan skapa lösningar som fungerar ändå, trots många löpare som kommer in ...