Söndag och jag vaknade till mitt på natten men somnade sen om och sov sen som en stock. Ullis ville låta mig sova ut och hade målat som bara den. Och vi som skulle ut på ett långpass. Igår pratade vi lite om att ta passet inomhus, det kunde möjligtvis vara lite halt ute. Men Ullis hade pratat med Tanjis på morgonen och de skulle testa att springa utomhus och jag kunde förstås hänga på. Sagt och gjort men vilka skor skulle man ha. Hmm, det blev vanliga skor utan broddar och vi tänkte köra på de ställen som hade bra underlag. Och jag stretchade ordentligt innan men inatt, och på morgonen, hade jag varit riktigt stel igen. Och inget godis heller. Nu har jag bestämt mig och det ordentligt. Jag mår ju inte alls bra av det. Däremot åt vi pasta igår och det kan givetvis förklara min ökade stelhet. Hursomhelst så stretchade jag så så mycket jag hann med. Men redan efter någon kilometer så började det låsa sig i vänster ben. Då sänkte vi farten och strax efter två kilometer så stannade jag och stretchade lite. Och Ullis joggade lite och vände efter ett tag. Sen fortsätter vi men det tar bara en kilometer till så får jag stanna och Ullis fortsätter. Efter typ två minuter är jag igång igen och nu har jag väl bestämt mig för att kämpa mig igenom nästa jobbiga period, som för övrigt blir lättare och lättare. Jag hinner inte så långt förrän Ullis och Tanjis möter upp. Den sistnämnda är sugen på Hungarundan men det verkar osäker med underlaget, så jag protesterar. Och övriga verkar hålla med. Jag får snart börja kämpa igen, och jag ligger ngt steg bakom. In mot Trosa så känns det riktigt bra och vi kör genom Trosa och sen tillbaka mot Vagnhärad. Tanjis verkar riktigt nöjd och får ihop en bra bit över sitt tänkta mål, som var en mil. Ullis och jag hade 18 km som mål och det verkar bli perfekt för Ullis. Själv så hade jag ju stannat några ggr och låg ca 600 meter efter. Väl hemma, och då hade det blivit lite jobbigt, Ullis blev hungrig förresten, så låg hon precis i fas för att få 18 km jämnt. Jag passade på att ta en extra slinga på slutet och stannade vid prrick 18,00 km. Det roliga var att Ullis och jag sprang precis lika länge. Nja, det skiljde en sekund! 1.50.37 och 1.50.38

Det känns bra och det blev stretching tillsammans sen. Efter det då? Jag slappade och Ullis målade. Duracellkanin

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fredag och det var lite småsegt att åka till jobbet när de flesta andra var lediga. På skolan så hade jag fått en uppgift att få lite ordning på innergården och snart nog var jag igång. Jag förbannade det faktum att jag glömt kepsen hemma för solen s...

Torsdag och jag var ensam hemma då Ullis jobbade. Som vanligt så är kaffe det viktigaste och jag släpade mig upp rätt tidigt och satte på det och sedan bullade jag upp i sängen och började att jobba lite med saker att ta upp på vårat uppföljningsmöte...

Onsdag och när jag hade någon lucka så fortsatte jag att lägga ut bilder och det något vi verkligen måste ändra på till nästa år. Ja, att fördela ut uppgifter alltså men det var som sagt var ny mark för oss. Blir spännande att höra om mitt jobbförsla...

Tisdag och när jag fick en lucka så var det lite efterjobb med loppet. Det var intervjuer med ÖSP, resultatrapportering och lägga upp lite bilder. Jag bad förresten journalisten att ta ned min inverkan och absolut ingen bild då jag var sjukt trött på...

Måndag och nu var det mest en massa fix, efter loppet. När jag fick den minsta luckan så försökte jag få ordning på resultaten och när jag lyckades rätt snabbt var jag orolig över att jag missat något. Resultaten verkade blivit rätt men jag var visst...