Så var det då dags för Ullis inplanerade "Långa dagen", som hon kallar den. Nog inspirerad av Colting. Det var simning, cykel och löpning inplanerad men jag fick skippa löpningen och köra Cross Trainer istället. Eller om jag iaf skulle testa att springa en liten stund iaf. Men hursomhelst så skulle vi först ut till Stensunds brygga för lite häng med gänget och sedan skulle vi köra på. Vi kommer iväg lite sent så när vi kommer fram så har Svarte Petter redan simmat och han sitter och pratar lite med Puff. Efter att ha hälsat på dem så dukar vi fram och vi ser att vi har glömt simglasögon och badmössor. Ja, det såg vi förstås lite innan men vi kollar med Svarte Petter om han har något han kan låna ut och absolut. Det hade han. Men jag får köra utan badmössa då han bara hade en. Mer brukar man ju inte ha med iofs. Förutom jag då som brukar ha det mesta med mig... Läs: brukar. Men alltså inte idag. 

Efter lite frukost så är det då dags och Ullis piper lite om att det är kallt men jag tycker det funkar hyggligt att komma i. Och jag har puffat i mig lite mer ventoline än vanligt då jag dessutom kör utan mössa ju. Tanken är att vi skall simma tre varv på långa banan och det borde bli lite drygt 1,8 km. Vi räknar med det iaf. Men nu är det Ullis som har lite svårt att andas i början. Kylan tar hårt på henne och jag känner givetvis också av det men det funkar hyfsat bra. Vi tar ibland några små pauser men oftast så matar vi på. Jag provar lite olika tekniker och jag i början så tycker jag att jag drar ifrån Ullis rätt bra men hon är nog bara inte varm ännu för på slutet så tog jag i riktigt hårt men hon hängde med hur lätt som helst. Jag är rätt slut och det förvånar mig. Vi har visserligen inte laddat för det här och gårdagen satt i. Det är visst rätt tufft att gå runt på Kolmården i närmare nio timmar. Tuffa backar och så förstås Wildfire. Det kändes i hälsenan kan jag lova. Vi packar in i bilen och drar hemåt. Våra cyklar är redan klara så vi byter bara om till cykelkläder och går ut med hojarna och drar igång. Tanken är att köra nio mil, det skall man ju fixa men det var ju det här med energin. Vi känner oss inte alls laddade men det måste väl också vara bra träning. Att liksom köra på lite energi från början. Vi kör ut på gamla E4, mot Nyköping, och när vi kommer fram till första avfarten mot Runtuna så tar vi in där. Det var egentligen lite för tidigt men jag börjar fundera på om det inte blir alldeles för långt att ta in vid nästa avfart. Så fick det bli. Men det var rätt dålig väg, iaf inledningsvis, och det hoppade och for. Och rätt kuperat. Några monsterbackar, iaf med våra ögon mätt, drar vi upp i och det känns som bra träning. Men snittet dras ju förstås ned. Och när det går nedför så håller Ullis igen. Kanske smart för man har ju sett några riktiga skador. Jag försöker dricka en flaska per tre mil och det funkar bra. Det blir ett pinkstopp. Närmare Gnesta så är det en idiot som prejar oss. Bara för att jävlas. Jag kan tyvärr inte hålla mig utan drar upp ett finger när jag konstaterat att det verkligen var så. Han lär ju inte köra bättre nästa gång han kör förbi en cyklist då man agerar i affekt. Men man undrar ju verkligen hur det står till då man (Läs: han) väl hoppas på att man skall köra i diket. När vi kommer in i Gnesta så vill Ullis ta in mot Lästringe, för att få det lite längre för det kommer nog inte bli nio mil det här. Och när vi närmar oss Sille Krog så hoppar vi in där och köper oss en varsin cola och en grillad med bröd. Vi har ju mycket kvar efter cyklingen. Snart så sitter vi på cyklarna igen och det börjar kännas i rumpan. Väl hemma så ställer vi in cyklarna och Ullis gör sig iordning för att springa och jag går raskt bort mot Safiren. Tyvärr är jag riktigt stel i hälen så jag vågade inte ens springa utan ställer mig på en Cross Trainer direkt. En äldre kvinna frågar lite hur man får igång den där maskinen och jag förklarar. Sen dyker en äldre herre upp och jag får förklara för honom med. Han kör i tio minuter och sedan försvinner han. Samtidigt så ser jag en kvinna i varmpoolen som liksom flyter som en kork. Hon bara svävar i vattnet och rätt som det var så dyker den äldre herren upp. De verkade väldigt intima och ett tag så undrade jag om de inte gjorde något väldigt opassande. :-0 Nä, de hjälpte nog bara varandra med att flyta. Men tiden gick fort iaf men jag kunde ju inte glo in på dem. Som vanligt så lyssnade jag på Best Rock - 500 songs. De flesta riktigt bra och det hjälpte mig att orka. Men det var lite slitigt nu och fastän jag bara körde på mitt vanliga distans-motstånd, så fick jag kämpa ända in i kaklet. Jag ser Ullis utanför och snart kommer hon in och det visar sig att hon körde till Trosa och tillbaka och var ute i 88 minuter. Och som mycket stolt medlem i Team Bernhardsson, vi som gör allting tillsammans typ, så nöjde jag mig också med samma tid! :-D 

Tuff dag med 5,5 timmars träning - me like!