Måndag och det var dags för begravning. Min morfar blev 94 år och jag brukade säga att han var den sista jag hade kvar i livet. Det stämmer såklart inte men det var iaf den siste av min mor- och farföräldrar och tyvärr även mamma och pappa, som gick bort alldeles för tidigt. Tyvärr så hade vi inte någon bra kontakt och de få gånger vi pratade så blev det alltid fel. Jag tänkte inte lägga så mycket energi på det men det känns ändå jobbigt. Han har ju ändå betytt någonting för mig, på ett eller annat sätt. Jag hade sagt till på jobbet att jag skulle på begravning och tog det lite lugnt på morgonen. Jag hade också tyvärr upptäckt att jag missat deadline på min bokkurs och misslyckats med att få tag på min professor. Det var mindre bra, sas. Däremot så hade det kommit lite beställningar så jag slängde ett öga på dem och tiden gick. Nu skulle snart Ullis komma hem och jag som hade tänkte att cykla lite. Jag inser att det är helt kört att hinna med att köra dagens tänkta pass men jag rullar väl en stund så får vi se. Jag hoppar upp på cykeln och loggar in på Zwift. Det blir 17,1 km, i Richmond. Vart ligger det förresten? Nu står det helt still. Kanada känner bekant men det är säkert helt fel. Jag googlar och lägger in det på slutet så får ni fundera själva. Jag hinner köra i 33 minter och snittar 187 watt och får ihop 132 höjdmeter. Så lite svettigt iaf. Men nu har Ullis kommit hem och jag börjar själv inse att det är bråttom och jag har inte ens hunnit kolla mina kläder. Jag inser tyvärr att jag gått upp lite så jag får lägga några svarta byxor åt sidan och trycka mig i några andra. Och kavajen, som jag först får rolla rätt ordentligt, från katthår, sitter rätt tight. Men så får det vara. När jag sitter ned så kan jag ändå knäppa upp knappen! :-) Snart är vi iaf på väg och jisses vad långt det var. Vi skulle ändå till Norrtälje och man glömmer ju hela tiden bort hur långt det är. Men vi har tur med trafiken och vi kommer fram i tid. Vi hejar på släkten och går sedan bort mot kapellet. Där träffar vi morfars fru, G, och, trots att det var länge sedan, så känner hon igen mig. Hon är iaf sig väldigt lik och jag kramar henne. Begravningen är väldigt fin och hedersam. Lite sorgligt när de andra går fram, som barn och barnbarn och jag och min bror endast går fram som barnbarn, och förstås Ullis. Det jobbigaste är ändå att se G och förstås mina morbröder sörja. Det kändes klart mest. Men det var fint och efteråt åt vi lite gott och mindes morfar. Eller som de andra alltid sade, farfar. Sen fick jag och Ullis tyvärr tacka för oss då vi skulle iväg på röstmottagarkurs, inför EU-valet. Och det var ju en bit att åka. Vi hinner inte hem för att byta kläder så de andra tyckte säkert att vi var väldigt uppklädda och tog det här på största allvar. Men det var intressant och det skall bli kul att vara delaktig i något viktigt. Jag och Ullis skall ta emot röster från Vagnhärad Norra. Så det lär bli en del bakanta ansikten man stöter på den 26 maj. 

När vi kom hem var vi riktigt trötta men jag tog mig i kragen och satte mig på cykeln. Det var ett långt pass som stod på schemat men jag bet alltså ihop. Jag skulle försöka. Det var rätt så tuffa åtta-minutare och sen riktigt tuffa minut-intervaller. Bara kötta på och passet tog en timme och 26 minuter. Sjukt nöjd och när man väl somnat sov man gott. Och hur var det med Richmond? Kunde ni det? Det var inte någon stad i Kanada utan huvudstaden i delstaten Virginia, i USA...  Så bakläxa för mig. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Lördag morgon och jag satt lite och fnulade på lite saker att ta upp till nästa års TUB-lopp. Det här var ju roligare än man hade trott men kanske också mer jobb än man hade trott innan.  Jag passade på att plugga lite innan jag fick ett ryck och b...

Fredag och det var lite småsegt att åka till jobbet när de flesta andra var lediga. På skolan så hade jag fått en uppgift att få lite ordning på innergården och snart nog var jag igång. Jag förbannade det faktum att jag glömt kepsen hemma för solen s...

Torsdag och jag var ensam hemma då Ullis jobbade. Som vanligt så är kaffe det viktigaste och jag släpade mig upp rätt tidigt och satte på det och sedan bullade jag upp i sängen och började att jobba lite med saker att ta upp på vårat uppföljningsmöte...

Onsdag och när jag hade någon lucka så fortsatte jag att lägga ut bilder och det något vi verkligen måste ändra på till nästa år. Ja, att fördela ut uppgifter alltså men det var som sagt var ny mark för oss. Blir spännande att höra om mitt jobbförsla...

Tisdag och när jag fick en lucka så var det lite efterjobb med loppet. Det var intervjuer med ÖSP, resultatrapportering och lägga upp lite bilder. Jag bad förresten journalisten att ta ned min inverkan och absolut ingen bild då jag var sjukt trött på...