Måndag och Ullis jobbade men jag kunde ligga och dra mig men inte sjutton låg jag kvar länge. Jag vaknade halv sju och sen låg jag och smågrät till Americas got talent. Det är alltid så kul när grymma personer hyllas av juryn och ibland är det ju så vackert så det är inte klokt. Sen blev det lite fart på mig i alla fall. Jag gick ned i källaren och började förbereda mig inför sista golvläggningen. Dock så var det två springor som jag tvekade på om jag skulle fylla igen och med vad? Jag hade ju lite billig betong hemma men det var lite omständigt för så lite och skulle jag spackla så skulle jag säkert behöva fylla på då det lär sjunka in. När Tim kom upp så ville jag ha en second opinion men han gick på det som kändes lättast för mig och jag höll med. Så snart låg jag på golvet och spacklade. Dock lite trixigare än jag hade trott men snart var jag klar. I övrigt så röjde jag för fullt i källaren för jag är en mästare på att stöka till. 

När Ullis kom hem så ville hon gå en promenad och nu började jag bli lite trött. Jag hade ju ändå varit uppe länge och donat. Men absolut! Det skulle nog bli skönt. Det hade ju varit värsta vädret, under dagen, men nu var det lugnare. Jag reagerade på att det gick ovanligt lätt och jag tryckte på lite i backen och kroppen svarade bra. Hmm... Är det någon förbättring? Jag kände av mitt vänstra knä igen och min vänstra axel och arm strular som vanligt men i övrigt så var det iaf en bra start på promenaden. Först vill jag bara gå kortaste vägen för jag tror inte att jag skall orka gå någon längre bit men det går hela tiden bättre och bättre. På slutet så pratar vi om att det kanske hänt något och farten ökas hela tiden och i backen upp mot OKQ8 så går jag på hårt och reagerar på att jag inte alls blir så flåsig. :-0 Vi snittar 9.53 per kilometer och det blev drygt 5 km. Det finns absolut en chans att operationen ändå har fungerat. Ibland så är det ju så och gudarna skall veta att jag läst på om ventrikulära extraslag och ablation. Nu håller vi tummarna och nu kanske jag även orkar hålla en bättre kost. Tyvärr så går ju trötthet och sämre kosthållning hand i hand. När det egentligen borde vara tvärtom. Vi avslutade promenaden genom att gå till Hemköp och köpte lite mat. Sen hem och fixade den och vi avslutade kvällen med att titta på Udda veckor. Kanske inte det bästa man sett men nu har vi köpt en månad på Discovery + så vi kör väl på. Sen gick vi emellan med Primetime men jag rök på typ åttonde frågan. Efter att ha sett klart på två avsnitt av Udda veckor så började jag att se på Flash och där fastnade jag två avsnitt också innan det var dags att knyta sig. Bra dag! Hoppet lever! :-)

Söndag och Ullis och jag röjde lite på tomten och närde en förhoppning om att det skulle vara öppet på soptippen. Men chansen var liten så vi packade inte in så mycket utan mest sådant man även kunde slänga på återvinningen i byn. Det var mycket riktigt stängt så vi åkte in på en vanlig återvinning istället och det gick bra det med. 

Sedan röjde jag lite till och Ullis skulle gå en prommis med Puff. Jag började sedan med duschkabinen igen och först blåste jag torrt med en varmluftspistol och sedan började jag att foga. Förhoppningsvis blir det tätt nu. Rätt som det var så messar Ullis och undrar om jag kan sätta på kaffet och absolut. Vi fikar lite och det blir några bullar för mycket. Det är svårt att bryta dåliga vanor och apropå dåliga vanor så blev det hämtmat igen. Sist blev jag lite magsjuk av räkorna men jag gav det en ny chans och nu gick det bättre. Men både Ullis och Felix tyckte att maten inte var lika god längre så det kanske blir ett uppehåll nu. Men så var det då Hammarby mot Djurgården. Jag som egentligen inte gillar att hålla på lag gör ett litet undantag för just Bajen. Hela släkten är ju förtjust i Hammarby och eftersom man alltid spelar "Just idag är jag stark" innan start på Kalmar Ironman så betyder det en del. Och vilken match! Bajen började helt okej men Djurgården är som en maskin och tar över och när då Bajen gör ett mål så känns det lite turligt men sen. Djurgården tar över rejält och de är som maskiner och Hammarby är tröttkörda men på något konstigt vis så håller de undan och är nu i final i Svenska Cupen. Kanske inte helt välförtjänt men det handlar om att vinna matcher. 

Lördag morgon och på natten så hade jag försökt att googla fram hur många gånger jag sprungit runt Sillen. Flaken trodde visst inte att jag sprungit så många gånger men fyra gånger fick jag iaf fram. Ullis och jag kom upp rätt tidigt men idag var det återhämtningsdag för Ullis, då hon sprang långt igår, och vi skulle passa på att besöka glassbaren i Björnlunda. Fastän jag jobbade på skolan där i ett år så springer man aldrig på någon elev. Inte heller idag. Dock såg jag en elev som jag haft på fritids men han låg och solade på ett tak. Ullis såg honom direkt och tyckte det såg lite festligt ut. Huruvida man fick sola just där är en annan fråga och kanske fick jag svaret då han tittade upp och såg mig. Då gick han rätt snabbt ned. Kanske kände han igen mig från skolan. Hursomhelst så var det inget högt hustak utan ett tak på en mindre byggnad intill glassbaren. Glassen smakade som vanligt super och idag blev det jordgubb, stracciatella och kardemumma och det gjorde mig inte bessviken. Stracciatellan är nog min favorit och jag har t.o.m googlat hur man uttalar det. Vi satt först i solen men sen började vi att frysa och åt resten i bilen. Därefter så åkte vi hemåt men på vägen så hoppade vi in på Hemköp för att köpa någon påskpresent till barnen. Det är sjukt mycket folk så man får verkligen planera. Jag ser flera elever och sen ser jag en större elev som nu säkert måste gå i åttan. Vi hälsar på varandra och det är först hemma jag kommer på vad hon heter. Hon är supertrevlig och lillesyrran retade alltid henne för att hon inte fick ha kvar mig. Sen ser jag tre mindre tjejer som jag också haft och den ena verkar känna igen mig men kanske inte helt och blir lite blyg. Samma sak där med namnen. De elever man inte längre har tappar man namnen på lätt och det är lite surt. Så jag går och funderar på namnen i flera timmar och sedan kom jag på det. Apropå att komma ihåg namn så såg jag något med Henrik Fexeus och knep för att komma ihåg namn. När man hörde ett namn så skulle man förknippa namnet med något som var lätt att komma ihåg för dig själv. Så det är smart att stanna upp i några sekunder och låta det gå några sekunder och komma på något i samband med namnet. Till slut går det visst så fort så det märks inte. Det du kan förknippa med kan vara precis vad som helst men förslagsvis bör det vara något som hänger ihop med namnet. Jag skall försöka tänka på det för det skulle underlätta mycket då man har många samt nya elever. 

Vi hittar iaf lite och beger oss sedan hemåt. Ullis fixar lite med sin löparryggsäck och jag och Tim tittar på Zlatan. Det är typ en måste-match för att inte tappa chansen till ligasegern. Men vad händer! Milan ligger under och Theo Hernandez har visst gjort en usel hemåtpass. Men sedan får Adrien sitt andra gula och Milan får en bra stund på sig att jaga ikapp och gå förbi. Men bättre defensiv än Samdoria är svår att hitta och det är så att Milan ser dåliga ut. Riktigt irriterande att Milan inte kan vinna men de får med sig ett poäng iaf och det är väl egentligen inte helt kört men i princip. Sedan går jag ned i källaren och fixar lite. Jag är lite småsur att jag inte får duschkbabinen att bli helt tät. De är sjukt grymma på att göra bra fina kabiner men lite dåliga på att göra bra instruktioner. Fast i ärlighetens namn så var en list även dåligt monterad så det läcker säkert bara på grund av den. Men det går nog att foga men jag vill absolut inte foga i fönstret utåt, det kommer garanterat att syna för mycket. Hursomhelst så gick mycket av tiden åt att fundera på hur jag skulle gå vidare och jag hade även lite andra projekt som inte var klara. Och så måste jag röja lite för jag är en mästare på att stöka till det. Mot kvällen var det Primetime och Let´s Dance och jag slöttittar lite på något skämtprogram och fastnar sedan framför Godzilla, av alla filmer. Ullis går och lägger sig och jag känner att jag bara måste se slutet. Det är ju lite too-much men ändå. 

https://sv.howtopronounce.com/italian/stracciatella

https://henrikfexeus.se/

https://www.svt.se/sport/fotboll/zlatan-25

Men givetvis inget långpass för mig. Men jag sade att jag skulle orka med att serva lite. I och med Corona så blev det inget officiellt men det var några gamla rävar som hade pratat ihop sig och Ullis ville testa. Hon hade väl inte kört så himla många riktiga långpass, på slutet, men det borde fungera. Vi kommer till Safiren och det är några stycken, helt klart. Tror det var Klasses son, Tokan, Flaken, Sanna-panna, Nesi och någon lubbare från Gnesta. Samt någon annan men det var nog en reserv om jag inte skulle orka ställa upp. Flaken undrar om jag kan åka hem till honom och hämta något som han glömt och absolut. Det var ju dessutom till alla då han alltid är så snäll och bjuder. De joggar iväg och jag drar också iväg och tänker väl att jag hämtar hans grejer direkt. Men jag hinner knappt komma iväg innan jag hör att det är något som ramlar i skuffen. Hmm, jag blir lite orolig att det är något som läcker och stannar direkt. Mycket riktigt så är det en stor kaffetermos och jag sänder lite ilskna tankar till den som ställde den helt fritt, utan stöd. Men det fanns en gammal filt därbak så jag torkade och ställde sen termosen lite bättre och fortsatte. Väl framme så blev jag orolig hur allting var packat då jag ju inte får bära för tungt, första veckan. Men det var uppdelat i två förpackningar och det kunde omöjligt vara över fem kilo vardera. Så snart var jag på väg igen och jag hinner landa lite hemma innan det är dags att åka. Tyvärr glömmer jag Ullis grejer och jag får vända men snart är jag på väg och kommer bakom en riktig "söndags-åkare". Men jag bestämmer mig för att ligga bakom och det är ju bara några kilometer innan jag skall vika av. Men snart så ser jag en längra raka och trycker mig förbi. När jag närmar mig så ringer jag och jag kommer precis lägligt. De har precis lämnat "skogen" och är nu ute på stora vägen och det är ju bara typ någon kilometer innan första depåstoppet. Jag tutar när jag åker förbi och åker in i fickan. Alla verkar superfräscha och snart är det på väg igen. Nästa stopp är i Gnesta och jag åker förbi och tar mig en tur i Gnesta först. Sen åker jag tillbaka och jag får slösurfa lite på mobilen innan de kommer. Jag räknar lite på tiden och mycket riktigt. De verkar hålla en konstant och jämn fart och nu kommer de joggandes och rejält sugna på kaffe. Jag med, faktiskt. Men de fick förstås ta först. Sanna-Panna försvinner och det verkar varit förutbestämt. Hon försvann så snabbt så hon kom inte ens med på gruppfotot. Sen var de iväg och under tiden jag skrev på Facebook så kommer ett gulligt hästvagnsekipage. 

Vidare och jag passade på att fota dem vid Vårdinge kyrka innan jag ställde mig vid Vårdinge by. Nu dock på toppen då det var lite stelt förra gången att komma igång, sade de. Nu blir det lite väntan och det är nu jag får lite läskig yrsel. Kanske beror det på kexchokladen. Men jag står still på samma ställe ett bra tag så det verkar lugnt. Till slut kommer de och det spurtas bland Nesi och Gnestakillen. Här lyser orutinen igenom men det var roligt. Dock inte lika roligt om en baksidan går. :-) Snart är alla samlade och Ullis vill starta lite efter och låter de andra löpa iväg. Nu drar visst Nesi, Klasses son och Gnesta iväg och Tokan och Flaken körde lite lugnare. Ullis väntar lite och tuffar sen på. 

Jag väntar lite och lägger ut på Facebook och drar sedan iväg för att fota på några ställen. Det blir lite avstånd men de första kör på riktigt hårt och kommer säkert tio minuter före. Sen är alla i mål och Ullis går jäkligt bra på slutet och verkar piggnat på sig. Sen blir det lite pizza och sedan the Masked singer. Återigen så prickar jag rätt på den som åkte ut. Det läskiga var att jag helt spontant säger att "Christina Schollin kommer till mig". Och ganska direkt efter det så säger Pernilla att hon tror att det är hennes mamma. Dock ändrade hon sig men inte jag. De övriga var klart svårare men den ena måste väl vara Nassim El Fakir. Men Tanja, som var på besök, trodde på Kodjo och kanske det. Men det var mycket i rörelsemönstret som tydde på Nassim. Sen fuskade vi lite och kollade lite på google och det låter ju klart som att den ena kan vara den kvinnliga unga komikern som är född 1995. Fast Tim tycker det är fusk och det är det nog. Så nu är det slut på googlingar. 

Torsdag och hur skulle det kännas idag, tänkte jag. Chansen fanns förstås fortfarande att det skulle bli lite bättre efter operationen. Men det kändes ungefär som vanligt och mot slutet av dagen så började jag känna mig lite låg. Jag vaknade lite väl tidigt och nu hade timmarna gått. Trots att jag var ledig, eller rättare sagt sjukskriven, så svarade jag på lite jobbmail. När jag skall intervjua Månadens profil så får jag tyvärr svar att hen inte kände att det passade då den inte varit så aktiv så jag fick hitta någon annan. Jag förstod mycket väl men vi gamla "rävar" hade uppskattat det inlägget. Sen får jag lite panik då jag märker att jag har planerat in ett möte och när jag kopplar upp mig så är det ingen där. Hmm, de har väl missat tänker jag och skickar ett meddelande. Men då har de suttit och väntat på mig och jag förstår ingenting. Sen ser jag att jag skrivit in fel tid i kalendern så de hade väntat i nästan en halvtimme utan att säga till. Sååå tråkigt och jag fick ursäkta mig men de verkar förstående men det är givetvis pinsamt. Troligtvis så har jag haft lite för mycket att tänka på så jag skrev in fel tid. Sen var det nästa möte och när jag kollar upp det mer noggrant så ser jag att det är flyttat och det var ju skönt för jag kände mig inte på topp. En trist och tråkig dag helt enkelt och jag börjar väl att landa i att det inte blev någon förbättring av ablationen. På kvällen så började Ullis att ladda lite för långpass imorgon och jag sade att jag kunde ställa upp och serva utefter vägen. Det skulle jag väl orka.