Tisdag och efter lite fix hemmavid så var det då träning. Ullis blev hämtad av Tanjis och de skulle först springa och sedan var det SUP som gällde. Själv kom jag iväg i bra tid och skulle coacha nybörjargruppen men när jag kommer fram så är det ingen där. Jag börjar att gå på banan och sen testar jag att springa men det nyper till i knäet. Hmm, mindre bra. Innebandytjejerna är där och sen frågar en mamma hur det är och hon har förut sprungit med oss. Jag tycker inte om att säga att det är okej av slentrian så jag frågar om hon kan hänga på ett varv och jag berättar hur det är. Att det varit mycket på slutet helt enkelt. Det blir två varv och samtidigt har Twin-Tommy och Gisslan dykt upp. Den förstnämnda rehab-löpte lite grand och Gisslan hade visst telefonmöte och gick och pratade. Jag provade att springa lite grand men det funkade inte riktigt så det blev istället en promenad och när huvudgruppen kom så pratade jag lite med dem. Då TSL är på fredag så ville många få en formtopp och vi gjorde om Olgorna till 400-ingarna istället. Jag tackade för mig mig och åkte ut till Stensund. Jag går direkt till bryggan och där är Ullis och Tanjis i full färd med att komma igång med sina brädor och lite vågor är det allt. Jag bestämmer mig för att gå en runda och börjar. Nu känns det rätt bra och jag småspringer uppför de små backarna och efter kanske 700 meter så börjar jag att springa och det känns bra. Lite tungt men förutom det så är det inget som hindrar och jag fortsätter så. Det känns jobbigare och jobbigare men jag bestämmer mig för att försöka hålla i och när jag är tillbaka vid bryggan så har jag sprungit hela tiden och höll 5.41 på sista kilometern och det blev prick två kilometer, skönt! Jag filmar tjejerna och de är duktiga. Sen får jag prova och det blir runt 5-6 minuter och det går riktigt bra och jag klarar av de små vågorna rätt bra och jag vågar trycka på. Riktigt kul och det känns att det är bra träning. 

Väl hemma så handlar vi och nu är det full fart hem för att se Sverige mot Ukraina. Jag har en dålig magkänsla men den försvinner rätt fort då man ser hur Sverige spelar. Det här kommer att gå vägen, tänker man men så kommer kallduschen med dålig defensiv och jag skriker direkt till då högeryttern får alldeles för mycket tid på sig och vi kommer efter i positioner och verkar helt ha missat en kille. 0-1 men det känns fortsatt bra. Vi har många chanser och efter 1-1 så är det en riktigt bra känsla men så kommer den olyckliga utvisningen och jag är kluven. Ja, man är ansvarig för sin fot men han är så klart först in och jag är förvisso partisk men skulle det inte räckt med ett gult kort?

Nåja, domarkåren verkar klara på att det var rätt och riktigt men så surt och förlora så nära straffarna. Nä, surt men samtidigt är det lite av charmen med fotobll och detta EM går väl till historien som ett av de märkligaste.