Onsdag och det var återigen full fart ute i skogen. En hel del blåbär blev det igen. 

Väldigt läskigt att läsa om min chef som är försvunnen och ingen vet vad som har hänt. Det ligger ute på Missing people så läs gärna om Per och håll ögonen öppna. 

Sista mötet och det gick fort. Jag insåg att jag nog inte skulle hinna med någon tidigare buss så jag gjorde klart lite arbete inför morgondagen och åkte sedan med stadsbussen mot bussterminalen. Där tyckte jag att jag kände igen en gammal elev men var det verkligen han, tänkte jag. Nja, det var nog en brorsa som säkert skulle undra vem jag var om jag kom fram. Sedan ser han på mig och skiner upp och jag förstår att det ändå var den jag trodde. Jag pratar lite med honom och det dyker sedana upp flera gamla elever som dessutom undrar varför jag bytte jobb och varför jag slutade. Det är alltid så jobbigt när sådana frågor kommer upp men i det stora hela så får man alltid vara beredd att flytta på sig när man inte har behörighet men oftast så handlar det om så många olika faktorer. Jag svarade bara att jag inte kunde svara på det. 

Sen får jag ett mail där det står att jag vunnit ett busskort och jag blev superglad. Ullis hade visat mig en tävling där man kunde vinna ett busskort, i en månad, och jag skickade in. Då jag, vid tillfället, bara åkte bil och motorcykel så låg jag väl bra till för att vinna. Att jag brukade åka buss var inget jag nämnde. Lite trist att det bara gällde en zon så kan jag inte lägga till för ytterligare en zon så var det ingen vidare vinst men jag skall ringa och kolla. 

Väl hemma så mötte jag upp Ullis vid affären och vi köpte hem lite mat och det var dessutom någon rabatt-onsdag. Det innebar förstås att det var ganska utplockat. 

Sedan hem och vi åt lite gott och tittade lite på teve och snart började jag få lite panik över att inte ha tränat så jag gick sedan ned och hoppade upp på cykeln och drog igång. 

Det blev Robopacer runt 2,2 watt per kilo och jag körde runt 45 minuter. 

In i duschen och sedan fortsatte jag och Ullis att titta en stund på teve innan vi lade oss. 

Grattis till mig! :-)

Tisdag och idag var det fullt fokus på orientering och det var först en kartpromenad men sedan skulle klassen som hade promenad igår få testa lite själva. Det blev som så att jag blev tvungen att eftersöka några och det blev många steg. 

Lunch och sedan en klass till och stegen drog iväg ordentligt. 

Lägg därtill på promenader till och från bussen och väl hemma så förberedde jag mig för lite löpning men jag hade börjat få lite ont i höften men testade att jogga ändå. Att springa fort var uteslutet. 

Jag kör lite löpskolning med gänget men det skulle kunna bli ett långt pass så jag drog ned på löpskolningen och de drog iväg. Själv körde jag lite jogg åt andra hållet. 

Efterhand gick det fortare och fortare och nu flåsade jag rejält och blev lite förvånad att jag kunde trycka på lite. 

Luften gick dock ur mig på slutet och jag avslutade efter 5,5 kilometer och kände mig nöjd. Lite lugnare fart på slutet. 

När jag försöker ringa Ullis så får jag inget svar och inte heller Felix svarar. Hm, vad skumt. 

Sedan ringer Ullis upp och rätt som det var så ser jag henne springa förbi och med en lång, smal kille. Men vad hände där och det visar sig att Ullis sprang till Trosa tillsammans med Felix och de tänkte överraska mig och hade planerat det ett tag. Ha ha, vad kul och vad grymt gjort! Jag kämpade med mina fem kilometer och de drog av sju kilometer utan vidare. Det var väl Felix längsta pass på många år. 

Vi gick in och handlade lite och utanför hamnade vi i lite prat med Uno, alltid trevligt. 

Väl hemma så blev det lite att äta och förstås titta på fotbollsmatchen men vad händer med vårat försvar. Vi har liksom inget ordentligt understöd och då spelar det ingen roll att vi har dubbelt så många målchanser. Att vi släppte in lite väl många mål på slutet är förstås att vi chansar lite men två snabba mål är inte okej.

Nä, Janne! Du får nog se dig om efter ett annat jobb. Spelarmaterialet är gott och väl tillräckligt. 

Måndag och jag hade lite sovmorgon men inte så värst mycket. 

Jag började med en kartpromenad och sedan var det en massa pappersarbete innan jag hoppade in som resurs, i en klass. Möte och sedan hem. Jag var lite trött och köpte mig lite energi. Sedan tror jag att jag höll mig vaken hela vägen och fick inte den vanliga dippen. 

Ullis hade gått och tränat så snart satt jag på träningscykeln och det blev 45 minuter i en vanlig Robopacer-grupp. Skönt att träna och sedan var det in i duschen men det gällde att duscha fort då Primetime började ganska direkt. 

Som vanligt många rätt men det känns som det var länge sedan jag fick en vinst utan jag har stannat på mina 297 kronor.

Ullis kom hem och vi tittade på Kompani Svan då en ny säsong började idag. Det verkar finnas lite krut i de här också. Roliga profiler och vad kul det kommer att bli att se dem när de brytits ned. 

Söndag morgon och Ullis och jag sov ovanligt länge. Kanske var det för att det var lite kvavt i husvagnen då vi inte ville ha för mycket öppet då vi saknade värmepannan. Ullis vaknade och hade lite ont i knäet och jag lite i ryggen så något måste vi göra med sängen, i alla fall. Dock väldigt skönt att vakna där ute i Paradiset. Tanken var en morgonjogg men nu blev det lite senare. 

Vi åt lite frukost och taggade igång lite grand. Min kropp värkte lite av den lite mer onyttiga maten igår och jag är så sjukt känslig så det är inte klokt. Det är väl bara att acceptera och börja äta bättre. 

Vi gjorde i alla fall ordning två påsar med ombyte och gick ned i löparkläder och det hann bli ett till stopp för mig på toaletten. Det var nästan så att Ullis ballade ur. Ha ha, skojar lite. 

Vi kom fram till "vår" brygga men en kvinna satt på en bänk en bit ifrån. Vi lade ifrån oss våra påsar och började jogga. Vi mötte rätt många som var ute och gick och en ropade Niclas men jag fattade noll och kände inte igenom honom. Ullis förklade vem det var och då gick poletten ned men det var heller inte så lätt att känna igen honom då han hade solbrillor. 

Jag ropar att det är så härligt och då sparkar jag in i en rot och får sjukt ont i ryggen. Ha ha, ödets ironi. 

Det förtog dock inte känslan och jag kunde hålla ryggontet i schack. 

Vi sprang och när vi väl kom fram så dukade vi upp och tog några kex och juice och det var riktigt nice. 

Tyvärr var kvinnan kvar så jag badade i kalsongerna. Ullis tyckte det var riktigt varmt men det var nog att ta i. 

Jag hoppade i en gång till och det var nog skönare då. 

Tillbaka till husvagnen och där slappade vi lite och kollade på slutet på Ironman-VM, i Nice. Grymt lopp och vilken löpning av Patrick Lange. Helt stört! Han kom dock "bara" tvåa och Sam Leidlow tog sin efterlängtade vinst. Lite trist att ingen svensk var med bland proffsen.

Efter det så tog jag mig en tupplur och tiden gick. 

Vi åkte sedan hemåt väl hemma så fixade vi lite med mat och röjde upp lite grand. Jag kollade så jag var klar med min uppgift, på skolan, och sedan blev det kväller. 

Tisdag och det var återigen buss, förstås. 

Jag kom hem lite efter att Ullis borde kommit hem men bilen stod parkerad på uppfarten så det var lite märkligt. Jag tänkte att hon åkte väl med Line. Som vanligt så hade jag somnat till lite på bussen och kände mig alldeles yrvaken då jag klivit av. 

Efter ett tag så hör jag någon på uppfarten och det är Ullis som sprungit hem från jobbet. 

Vi åt lite av det vi hade hemma och sedan blev det lite kaffe innan jag försökte skaka liv i kroppen. 

Ned med bilen till löparbanorna och idag skulle vi jogga bort till spåret och köra några varv. Jag var redan innan inställd på att det max skulle bli två varv. 

Först lite löpskolning och sedan var det dags. Jag var redan inställd på att jogga och jag kom ganska omgående sist och de framförvarande försvann hela tiden så sakteliga. Efter halva varvet så såg jag ibland ryggen på någon och nu kom de branta backarna. Jag sprang väl lite snabbare än jogg och snart hade jag hittat mitt tempo. 

Några av löparna var kvar när jag kom fram och så var det då dags igen. En hade fått lite problem i en backe så jag var nästan ikapp honom på första varvet men nu försvann han rätt fort. Vid halva varvet så är jag dock ikapp honom och nu är det lite problem igen och det är magen. Han viker av för att hitta en toalett och jag kämpar mig uppför den värsta backen och nu får jag bita ifrån. Vid toppen så har jag lite mjölksyra och efteråt ser jag att pulsen där var uppe och vände på 183 slag i minuten. Vid målet så säger jag adjö till han som fått problem och jag joggar hemåt i lugn fart. Han kör vidare och han hade alltså hittat en toalett på vägen. 

Hemåt och väl hemma blev det en snabb dusch och sedan tittade vi på en dokumentär om mordet på Anna Lindh. Sjukt tragiskt att sådant kan få hända. Ännu mer tragiskt är väl att man fick veta hur lätt det är att manipulera psykologer så att man istället för fängelse får vård. 

Lördag och vi vaknade upp och jag kände mig nästan lite bakis. Som om jag hade druckit alkohol men det hade jag ju inte. Det är förstås sockret och för mycket socker och ingen träning innebär alltid att jag känner så. Typ ont i leder och lite lätt värk i huvudet. Idag behövde jag träna. 

Vi började dock att rensa på tomten och det blev hårdkörning i flera timmar. Riktigt tråkigt men det var ändå skönt att se skillnaden. Vi hyrde släp på OKQ8 och det blev några vändor. Dels så hade jag ju klippt gräset och samlat i påsar men vi blev alltså av med lite ogräs och lite annat smått och gott. Vi bestämde oss även för att slänga bordet vi har på Stensund då det hade börjat göra sitt. Där blev det lite prat med några av camparna och sedan iväg så vi skulle hinna. 

När vi lämnade släpet så tog vi oss en glass och två små strutar bad jag om. De var det största jag sett och även ägarfrun reagerade. 

Gott var det i alla fall. 

Sedan hem och nu behövde vi landa lite grand. 

Det blev lite koll på cyklar till Felix och jag hade mailat lite med en kille och nu visade det sig att hans cykel fanns kvar och han kunde hålla den tills imorgon då vi ändå skulle upp till stan och kolla på lägenheter. Mycket bra. 

Jag såg att det även fanns en fin smart trainer mot Nynäshamn och det är förstås en bit men det skulle vara bra för Felix, som vill börja satsa lite. Eller i alla fall kanske köra något eller några lopp. Det var för övrigt två stycken trainers så paret hade visst tröttnat. 

Nu tyckte Ullis att jag skulle ned och träna då jag säkert tjatat om att jag behövde det. Jag startade igång och valde ett lite hårdare pass med en Robopacer som skulle hålla 2,5 watt per kilo i snitt. Det var lite hårdare än jag brukade men jag taggade till mig och körde igång. Rejält taggad så jag låg i täten rätt ofta men ju längre tiden gick ju längre bak kom jag och då och då fick jag verkligen trycka på för att komma ikapp. Det jobbigaste var att det var så få personer så det gick på några sekunder att gå från första till sista. Tror vi var 18 stycken då vi började och det kanske blev några till som max. Jag var jättenöjd efter 45 minuter och tackade för mig. Eller inte förresten. Jag bara slutade. 

In i duschen och sedan blev det lite mys i soffan. Ullis hade tittade på något nytt roligt program. Undrar om det inte heter Förrädarna... Jag såg att Jonas von Essen var med i alla fall. Han är lite av en nördig idol för mig. 

Tisdag och det var återigen full fart på idrotten och jag ledde uppvärmningen innan det var dags för flaggan. 

På sista lektionen, för dagen, så hoppade jag själv med och jag känner ganska omgående att det gör ont i hälen men det är så sjukt kul så jag kör på. 

Efteråt så kan jag knappt gå och jag ångrar att jag inte kollade upp vad jag hade för skor då jag tog första bästa jag hittade. Det var mina gamla tävlingskor som inte har massvis av stötdämpning. 

Väl hemma så haltar jag fortfarande och att jag skall kunna vara med på löpträningen var uteslutet. Jag hoppar upp på cykeln istället och kör i närmare en timme. Det blev också lite plugg innan träningen.

Sedan är det bråttom ned till löpträningen och där blev det lite instruktioner innan jag och Tommy promenerade runt istället. Det blev runt 2 kilometer och sedan tackade jag för mig och då var det ändå nästan slut. 

Angående hälen så får jag väl ta ett beslut om jag skall försöka kolla upp eventuell operation igen eller fortsätta med min rehab. Efter några dagar lär det vara okej igen. 

Måndag och jag tog återigen motorcykeln till jobbet. Det var mest för att det skulle bli bråttom hem då vi skulle få besök av en kille som skulle räkna på ett jobb på tomten. 

På skolan var det sista introduktionslektionen och sedan var det mycket planeringstid innan vi hade möte. 

Bra dag och jag tror att lektionerna har gått hem men det var inte samma översvallande känslor som då jag hade samma lektion förra och förrförra gången. Lite konstigt men jag får utgå ifrån att det gick bra. 

Nu hade det börjat regna lite mer så det var inte superhärligt att hoppa upp på motorcykeln och åka hemåt. 

Det blev ett stopp för tankning i Nyköping innan jag åkte upp på motorvägen. 

Väl hemma blev det lite lättare förtäring innan besöket kom som skulle räkna på jobb. 

Det verkade som deponin var det stora biten och han skulle återkomma om priset. 

Vi fastnade lite i soffan och kollade på några lägenheter och dessutom på några triathloncyklar till Felix. 

Vi tittade på ett avsnitt av Maria Wern och sedan fick jag lite lätt panik över att inte ha tränat så jag pumpade däcken och körde igång zwift. Det blev 40 minuter i en grupp som höll 2,2 watt per kilo, lite sådär lagom. 

På slutet så avvek jag och testade en sprint men jag kände att jag trampade luft på slutet och orken fanns visst inte riktigt där.