Måndag och jag har ju ett bra jobb så det är inte med tunga steg man går till jobbet. Ullis hade dock läst att folk var oroliga inför mötet som skulle ske idag. På mitt jobb alltså. Skolchefen skulle meddela att omstruktureringar skulle ske men jag hade inte tänkt så mycket på det utan tänkte att det väl handlade om ledningen bara.

På skolan så startade jag med lite mjukstart med en klass och jag kände mig supernöjd då jag fick igång elever som förut inte deltagit.

Ibland tar jag även till okonventionella drag och vem vill inte se på Lucky Luke! :-)

Sedan var det bra drag för det mesta och jag kunde bara se till att hålla allt igång.

Så var det då dags för mötet och det var lite segt att jag var tvungen att gå efter min arbetstid.

Mötet då handlade om att det lagts ett stort och radikalt förslag om att ändra helt på de kommunala skolorna i kommunen. På min F-9-skola, Ramdalen skulle det bli endast F-5 och Oxelöskolan skulle bli 6-9-skola och Peterslund skulle, liksom Ramdalen, bli F-5. Både Oxelöskolan och Ramdalen är nu F-9-skolor och det blir ju förstås rena rama vilda västern bland alla pedagoger. Jag som för första gången under alla mina år som lärare har ju, tack vare VAL, känt mig lite säker men nu slängs jag åter ut i osäkerheten. Det sjuka är att medborgarna inte ens får tid att yttra sig och en sådan här stor sak borde ju rimligtvis föregås av att folk får yttra sig. Nu skulle det klubbas så fort att inte ens de politiska motståndarna får säga sitt. Mycket märkligt. Initialt blev jag dock bara lite tom och mest förvånad. Det var som benen slogs undan men att jag ändå hade lite fotfäste kvar. Det hade liksom inte sjunkit in så mycket.

Jag blev förstås lite sen då mötet drog ut på tiden och jag missade en bra buss och fick vänta på nästa. Väl hemma så blev det lite mat och jag lade ut ytterligare en sponsor. Kvällen avslutades med lite schackspel och det började sjunka in. Lite tyngre nu än imorse. Undrar hur det tas emot av eleverna imorgon...

Fredag och det var inget särskilt idag. En klass var på prao så det var lite lugnare men det var lite segt att det var den näst sista lektionen så man slappade till sig. Jag försökte kolla hur det hade gått med min inlämning men jag hittar inga resultat och det var lite frustrerande. Så jag försökte kolla lite på min kommande uppgift och jobbade lite med den.

Sedan hemåt och det kändes skönt att det var helg och idag var jag sugen på tacos så det fick det bli. Men när jag är på bussen hem så får jag upp att Ullis cyklar och det vill ju jag också göra men vi fixar lite käk emellan och så går jag ned efter och cyklar mitt 70-minuterspass. Skönt att det blivit en vana men det tar absolut fortfarande emot lite då man bara vill komma hem och slappa. Kroppen känns bättre och bättre också och det är en skön känsla då man ändå är 53 år. Målet är minst pb i höst på Ironman och det är inte omöjligt men sista gången jag kom i mål satt allt så jag måste ha dagen. 

Torsdag och idag började det med ett möte rätt omgående. Under mötet så tycker jag mig höra att en från mötet hade varit en annans lärare och jag blev förvånad. Då vi skall sluta så tar jag upp det och frågar om det verkligen var så. -Nä, det var ju du som var min lärare och jag skrattade och sade att hen måste ha missuppfattat. Hen stod på sig och när jag frågade var så sade hon Nicolaiskolan och den visste jag inte ens riktigt var den låg. Någonstans i Nyköping men inte mer än så. -Där har jag inte ens jobbat! sade jag. Det spelade ingen roll för hen, som stod på sig. Ha ha, jag framstod som lite virrig men var jag har jobbat har jag banne mig koll på. Chefen visste inte riktigt vem han skulle tro på. 

Sedan var det lunch med en klass innan det var dags för ett avsked. Två elever skulle göra sin sista lektion på skolan och det var lite sorgligt så de fick välja lite fritt och det blev en bra och rolig lektion och de såg fram att komma till den nya skolan och det kändes förstås bra. 

Sedan försökte jag komma med en snabb buss hem men jag hade gått över lite på sista lektionen så det var kört. 

Jag försökte plugga lite på vägen hem men det var svårt på bussen. 

Jag somnade till på slutet och när jag vaknar groggy så känner jag mig helt vimmelkantig och stirrar rakt in i en ung tjejs ögon och i det tillståndet måste jag sett lite scary ut men snart förstod hon att jag precis vaknat och det var inte mer än så. 

Jag går av och hemma bara vilar jag ett tag innan Ullis kommer. 

Vi äter och kollar på Robinson och hela min kropp vill stanna inne idag. Det är klubbträning men vi fastnar i soffan så länge så snart är det så sjukt bråttom och vi stressar järnet och  får på oss våra kläder och klampar iväg. Nu har jag ont i huvudet också men tänker att det beror på att jag stressat. Hoppas på det, i alla fall. 

När vi närmar oss så är det som att vi hoppas att inga skall vara där så vi kan gå hem och träna inomhus istället. 

Men, nädå! Där står Nicke och inte heller han är superpepp. Han säger att Putte är på väg men Putte tillhör det hårdare virket och snart är vi igång. Vi bestämmer att den tänkta kuperade banan får bli terrängspåret och det känns bra då den lockade mer än att bara hitta nya vägar runt i Vagnhärad. 

Ullis och jag kör tillsammans och de fick en jäkla fart då vi kom fram till spåret. Ja, jäklars! Det var fartlek men både jag och Ullis tänkte att det blir en naturlig fartlek och körde rätt lugnt faktiskt. Det blev lite drygt nio kilometer och det var helt okej och det gick bättre att springa än jag trott. 

Sedan dusch och vi kollade klart på det sista på Robinson. Det är ju lite av en hatkärlek det där. 

Vi avslutade sedan kvällen hyfsat tidigt då bägge var trötta men en helt okej dag ändå. 

Torsdag och nu började det närma sig slutet för mig på Nyköpings högstadium, klart sorgligt. Lite sorgligt var det också med måsungen som aldrig kommer ned och idag så tvingade en kollega ned den genom att slänga en boll mot den. Det kändes inhumant men han verkade ha koll och räddade troligtvis livet på ungen som började bli uttorkad. Med ett perfekt kast så kom bollen i ryggen, med en sjujäkla fart, så måsungen drog iväg i hundranittio och flaxade till, med bollen i ryggen, och landade snyggt. Klart chockad och den stod och tog igen sig i några minuter och undrade vad som hände. Med facit i hand blev det ju bra men han hade inte kunnat gjort det med många kvar på bygget. Jag hade själv lite ont i magen. 

På jobbet så åke förresten jag och Olle och slängde sopor men fick lite banning för det blev fullt direkt och vi blev hänvisade till soptippen istället.

Hemma så ville Ullis möta upp mig på cykel och så fort jag kom hem så bytte jag om och drog iväg men kroppen var seg. Fy bubban! Den svarade inte som jag ville så jag fick kämpa. 

Till slut mötte jag Ullis och jag fick ligga lite bakom och samla kraft först. 

När vi kom hem så var det snart löpträning men jag skulle nog inte orka men vi joggade i alla fall bort och det var ingen där och det kanske inte var så konstigt då det är Trosa Stadslopp imorgon. Det gjorde att vi endast körde en kortare runda och sprang och köpte glass istället. Idag var det verkligen läge för det. 

Så var det då söndag och det var bara att masa sig upp eftersom vi skulle jobba som röstmottagare, i år skulle jag dessutom vara ordförande i ett distrikt. Det är förstås ett stort ansvar och man kan alltid plugga på lite extra men nu blev det gott nog då det varit så mycket annat. Jag hade bra koll på allt förutom när man skulle stänga ned och lägga i rätt omslag. 

Hursomhelst så skötte alla sin uppgift till punkt och pricka och det var roligt och i princip hade vi en över hela tiden då det aldrig dök upp något vi inte kunde klara själva. 

Tiden gjorde dock att man började bli trött och på slutet kände man sig rejält mosig. Bara hoppas att man är piggare imorgon då jag skulle på en arbetsintervju. 

Kul men jobbig dag och vi kom väl hem runt halv tolv, tror jag. Där kikade vi lite på hur det hade gått i valet och jag tyckte det kändes positivt. Nu, så här i efterhand, får jag ju ha åsikter men under hela dagen, då jag jobbade som röstmottagare, fick man ha hålla det för sig självt. 

Söndag och idag skulle vi upp till Stockholm då Felix ville överraska Ullis på mors dag. Tim hade tyvärr fått förhinder men det sker säkert någon annan dag. Själv dog ju min mamma 2012, så det var ju länge sedan jag firade men var förstås med och gratulerade svärmor i torsdags. Det blev en kombinerad mors dag och födelsedag. 

Först så skickade jag dock lite meddelanden till en tatueringsstudio och jag fick ett bra pris på en logga och jag vet precis var den skall sitta och tror det blir jättebra. Lite orolig för färgen bara då jag är lite allergisk men det blir nog bra. Jag tog första bästa tid som blev den 5:e juni, klockan 18:00 och det innebär att jag inte kan vara med på sommarfesten på jobbet men så kan det vara. Jag var heller inte så sugen på knytis, om jag skall vara ärlig och jag dricker ju inte heller. Nåja.

Vi kom iväg lite sent och den här gången kan vi inte skylla på Line, ha ha! utan nu var det Ullis som hade lite svårt att bestämma sig vilka kläder hon skulle ha men till hennes försvar så visste hon ju inte vart vi skulle. 

Vi hade dock bra med tid men skulle behöva gå en bit. Jag, som inte har superkoll på Stockholm, trodde att det inte var så långt men det tog sin tid. Först parkerade vi dock bilen hos Felix och han stod och väntade. 

Vi traskade på och nu fick Ullis veta att vi skulle till Grand Hotel och äta brunch! 

Strålande väder men så mycket människor! Många gick med blommor och skulle förstås till sina mammor. 

Vi ställer oss och väntar på hovmästaren och väljer ett bord och det blev ett direkt vid ingången, då det stod lite i skuggan. 

Ja, vad säger man om brunchen? Jo, helt magiskt och man bara njöt! Rekommenderas starkt!

Jag låter bilderna tala för sig självt. 

Vi traskade sedan tillbaka och nu ville vi ha glass men glassbaren vi skulle till gick inte att nå då det brann i en byggnad på samma gata. Många brandbilar och poliser överallt. 

Vi gick sedan till ett mindre glasstånd och den var helt okej men jag fick så lite glass då tjejen inte var så duktig på att sleva upp. 

Sen undrar kanske vän av ordning vad som kommer komma på min kropp och vi lägger ut en bild på den också! :-)

Är man dedikerad så är man! ;-)

På vägen hem så stannade vi till och åt på Burger King men det var inte supergott. Vi handlade först på ICA Maxi och sedan blev det alltså Burger King, i Järna. Trist burgare och inte hade de någon milkshake och jag fick upprepa vad jag skulle ha flera gånger och det slutade med att jag fick åka fram och beställa. 

På kvällen betalade vi lite räkningar och sedan tickade klockan på och vi kom isäng rätt sent. 

Idag var det en speciell dag. Dels så skulle en nära mig göra en rätt stor sak och dels så är det idag tre år sedan lillebror gick bort. Det kom så plötsligt och som vanligt gjorde jag en låt om det. Tror den kan bli bra men än så länge känns den inte helt klar och det kanske först blir om jag får ut något annat. Det brukar vara så. Hursomhelst så gick delar av låten så här:

Från en dag till en annan försvann du

Du som precis börjat leva igen.

Börjat träna och siktade framåt

När allt liksom bara tog slut.

Du! Finns inte längre kvar hos oss 

Nej nu! Finns du någon annanstans

Varför! Varför ska det va så här.

Kan man! Inte vrida allt tillbaks....

Tror förresten inte jag hade så mycket mer text.

När jag kom hem så hade inte Ullis kommit ännu så jag slängde in det nya batteriet och hade precis fått in det när Ullis kom. Jag provstartade och den startade på ett kick. Skönt! Några lampor var dock trasiga så de får jag byta men frågan är om man behöver dimljusen? Det ena fram var sönder och därbak lyste det bara på ena sidan. 

Ullis och jag äter lite och sedan blir det en promenad där jag lämnar in fakturan till Safiren. Fakturan från då jag var spinningledare. Vi fortsätter och det blir några kilometer i alla fall. 

Sedan går vi in på OKQ8 och jag köper några lampor och de vill jag sätta in på en gång. Vi köpte lite fika också så Ullis gick in och förberedde. När jag monterar bort skydden för lamporna så märker jag att det sitter plast framför ena dimljuset bak och det borde förstås gjort att jag skulle tveka men nädå! Ha ha, det borde vara bättre med två lampor! tänkte jag. När jag monterar in alla lampor så lyser nu inga dimljus bak så det gick säkert sönder då jag monterade in ett på andra sidan. Så nu är det mer lampor som måste bytas eller så tar jag det som inte verkar behövas. 

Tyvärr ser jag att jag glömt dimljuset fram också men jag monterar på det ordinarie ljuset fram i alla fall. 

Nu Robinson och fika. Primetime gick åt pipan.

Det bästa var att jag fick besked om att den stora saken jag var orolig för gått bra. 

Fredag och det börjar kännas riktigt bra på skolan. Ungdomarna verkar älska mig och det är ömsesidigt. Så jäkla roligt men jag känner också en press att alltid prestera på topp så man blir lite trött. Lite fredags-feeling!

På idrotten så körde jag återigen Äppeltjuven men det blev även Harry Potter och där läggs inga fingrar emellan. Jäklar vad bollarna flyger och jag lyckades med bedriften att gå igenom alla matcher utan förlust och jag avslutade det hela med en dubbel där jag slog ut två koner samtidigt. Nice, Nicke!

När sista lektionen var klar så var det bara dusch och sen kom Ullis och hämtade mig.

Vi kollade in några mattor till biblioteket och vi var bägge överens om en matta men Ullis var även på gång att köpa in en ny matta till vardagsrummet. Tyvärr fanns inte mattan vi ville ha hemma men då vi såg att den fanns i Södertälje så styrde vi om och bokade den för hämtning imorgon, istället.

Sedan avslutade vi med att göra en storhandling på ICA-Maxi och snart var jag helt slut. Lite orolig över att vi skall passa lilla Stellan på Söndag också. Det var ju inte igår som man bytte blöjor direkt. Dock var den stora känslan att det skulle bli så kul!

Hemma så började jag sätta mig in i plugget, det verkade inte vara så mycket att göra.