Det verkar vara många sjuka i fotbollslaget för det dök bara upp 3 spelare och så jag då förstås.

Men då blir det ju sjukt bra kvalitet på de olika momenten vi tränar och visst blev det så. Men vi fick förlytta oss rätt snabbt för på ett ögonblick så blev det så mörkt så det gick inte att se mer än 10 meter framför sig och speciellt inte de röda mörka konerna. De dök liksom upp i synfältet 1,5-2 meter framför en. Och det går förstås inte när man kommer med fart. Så vi bröt upp och jag gick till grusplan och slog på de stora lamporna, det blev skillnad!

Där fortsatte vi med lite övningar för att sedan avsluta med en liten prickskjutar-tävling som Tim vann. Han har en skön känsla i högerfoten. Det var nästan utklassning. Men skönt att röra på sig.

På vägen hem så möter vi några stora lastbilar och med deras ljus i ögonen så ser jag inte att det kommer en mörklädd person som skall passera övergångstället. Trots att jag håller mycket låg hastighet så ser jag inte honom (och det gjorde ingen annan heller i bilen) förrens i sista stund. Han pekar mot skylten och jag försöker visa att det är mörkt ute och att han inte syntes. Det tar han som att jag pekar finger och jag blir alldeles paff och står helt stilla ett tag medans vi blänger på varandra. Sen snurrar jag runt och åker fram till honom och förklarar att jag INTE pekade finger mot honom ifall han nu trodde det. Med barnen i bilen så ville jag inte bråka alltför mycket. Och då bad han förstås om ursäkt.

Men det här med mörklädda gångare, dessutom i motljus, som skall passera ett övergångsställe. Förut har jag aldrig tyckt att det varit ett problem men nu håller de på att bygga om vägen så den är avsmalnad på några ställen. Kanske gör det att fokus hamnar på fel ställe och speciellt i mörkret. På med reflexer, folks! 

Det verkar vara många sjuka i fotbollslaget för det dök bara upp 3 spelare och så jag då förstås.

Men då blir det ju sjukt bra kvalitet på de olika momenten vi tränar och visst blev det så. Men vi fick förlytta oss rätt snabbt för på ett ögonblick så blev det så mörkt så det gick inte att se mer än 10 meter framför sig och speciellt inte de röda mörka konerna. De dök liksom upp i synfältet 1,5-2 meter framför en. Och det går förstås inte när man kommer med fart. Så vi bröt upp och jag gick till grusplan och slog på de stora lamporna, det blev skillnad!

Där fortsatte vi med lite övningar för att sedan avsluta med en liten prickskjutar-tävling som Tim vann. Han har en skön känsla i högerfoten. Det var nästan utklassning. Men skönt att röra på sig.

På vägen hem så möter vi några stora lastbilar och med deras ljus i ögonen så ser jag inte att det kommer en mörklädd person som skall passera övergångstället. Trots att jag håller mycket låg hastighet så ser jag inte honom (och det gjorde ingen annan heller i bilen) förrens i sista stund. Han pekar mot skylten och jag försöker visa att det är mörkt ute och att han inte syntes. Det tar han som att jag pekar finger och jag blir alldeles paff och står helt stilla ett tag medans vi blänger på varandra. Sen snurrar jag runt och åker fram till honom och förklarar att jag INTE pekade finger mot honom ifall han nu trodde det. Med barnen i bilen så ville jag inte bråka alltför mycket. Och då bad han förstås om ursäkt.

Men det här med mörklädda gångare, dessutom i motljus, som skall passera ett övergångsställe. Förut har jag aldrig tyckt att det varit ett problem men nu håller de på att bygga om vägen så den är avsmalnad på några ställen. Kanske gör det att fokus hamnar på fel ställe och speciellt i mörkret. På med reflexer, folks! 

Det verkar vara många sjuka i fotbollslaget för det dök bara upp 3 spelare och så jag då förstås.

Men då blir det ju sjukt bra kvalitet på de olika momenten vi tränar och visst blev det så. Men vi fick förlytta oss rätt snabbt för på ett ögonblick så blev det så mörkt så det gick inte att se mer än 10 meter framför sig och speciellt inte de röda mörka konerna. De dök liksom upp i synfältet 1,5-2 meter framför en. Och det går förstås inte när man kommer med fart. Så vi bröt upp och jag gick till grusplan och slog på de stora lamporna, det blev skillnad!

Där fortsatte vi med lite övningar för att sedan avsluta med en liten prickskjutar-tävling som Tim vann. Han har en skön känsla i högerfoten. Det var nästan utklassning. Men skönt att röra på sig.

På vägen hem så möter vi några stora lastbilar och med deras ljus i ögonen så ser jag inte att det kommer en mörklädd person som skall passera övergångstället. Trots att jag håller mycket låg hastighet så ser jag inte honom (och det gjorde ingen annan heller i bilen) förrens i sista stund. Han pekar mot skylten och jag försöker visa att det är mörkt ute och att han inte syntes. Det tar han som att jag pekar finger och jag blir alldeles paff och står helt stilla ett tag medans vi blänger på varandra. Sen snurrar jag runt och åker fram till honom och förklarar att jag INTE pekade finger mot honom ifall han nu trodde det. Med barnen i bilen så ville jag inte bråka alltför mycket. Och då bad han förstås om ursäkt.

Men det här med mörklädda gångare, dessutom i motljus, som skall passera ett övergångsställe. Förut har jag aldrig tyckt att det varit ett problem men nu håller de på att bygga om vägen så den är avsmalnad på några ställen. Kanske gör det att fokus hamnar på fel ställe och speciellt i mörkret. På med reflexer, folks!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...