Söndag och inplanerat långpass men dels så var jag ovanligt stel och dels hade jag varit uppe rätt sent igår kväll. "Band of Brothers" gick på teve men till slut stängde jag av och gick och lade mig. Ullis hade planerat att komma iväg rätt tidigt och som vanligt så hängde det en del på mig. Jag är ju lite seg på morgonen och så var det även idag. Fast Ullis var också lite seg. Men till slut så kom vi då ut och jag hade stretchat i någon halvtimma innan. Det var nog nödvändigt Och vi tänkte ta lilla kommunrundan men hade inte kommit mer än 500 meter då vi ser Flaken komma. Efter lite prat så bestämmer vi för att joina honom och vänder och springer med honom istället. Men jag hinner inte komma mer än en kilometer innan det börjar knyta sig i benen. Hela baksidorna och benhinnorna protesterar. Jag stannar och stretchar och de väntar snällt. Sen får jag stanna igen och de vänder tillbaka och hämtar upp mig. Sen vinkar jag att det inte går och att de kan fortsätta själva. Jag stretchar lite extra och passar på att pinka, då är jag på "höjden" och jag ser att de kollar bak men att de inte ser mig. Efter ett tag så fortsätter jag och det blir omväxande jogg och strech. Men efter ett par kilometer så går det rätt bra och jag ser dem ibland. Väl inne i Trosa så funderar jag på om Ullis kommer att vända eller om jag skall fortsätta på vår tänkta planering. Jag förstår att Ullis tror att jag vänt hem men samtidigt så funderar jag på om hon skulle vända tillbaka som hon sade från början. Men eftersom hon inte såg att jag fortsatte så var jag osäker. När jag kommer fram vid vägskälet, direkt i samband med rondellen, i Trosa, så väljer jag att ta till höger men hinner inte komma så långt förrän jag ser att Ullis har tagit andra vägen men vänt tillbaka. Oops! Vilken tur att jag inte hade kommit lite längre, då hade jag missat henne. Och nu hade det börjat gå lite bättre och det jag tar med mig var att jag fick kämpa och gjorde det bra. Vi hinner knappt börja springa förrän vi ser ett par vinka in oss och det var väl en sekund av förvåning innan vi ser att det är min faster E-M och hennes sambo L! Riktigt kul och de hade varit hos min bror Jocke och hälsat på. På vägen hem så håller vi runt 6 min/km och när vi kom in i Vagnhärad igen så börjar jag bli lite för tight i musklerna igen och den sista kilometern fick jag kämpa igen. Det blev lite drygt 16 km och det får jag var nöjd med. Nu skall jag lägga extra mycket fokus på stretch eftersom jag är så himla stel.