Onsdag och det var dags att köra lite Core igen och nu fick jag äntligen sällskap av älsklingen igen. Ullis förstås. Väl på plats så var det lite hejande och det var kul att de flesta gamla var där. Och Carina var taggad och man får verkligen kämpa för att inte vika ned sig. På något sätt så är det bra att vara man och lite känd för att träna. Man får liksom inte sluta om man inte är helt slut. Och slut blev man. Några benövningar är hemska för jag är visst väldigt svag i adduktorerna och det sprutar mjölksyra rätt omgående. Men bra pass och man blev rätt mör. Sen hemma så ville jag ta en tur på cykeln men då blev jag själv. Det blev ett lite hårdare pass och jag loggade 10,7 km på 21 minuter med 153 snittwatt. Så lite hårdare iaf. Men dock inget värstingpass såklart. Snittpuls på 142 slag/minuten. Skönt när det börjar bli rutin på träningen. 

Då jag var lite osäker på vad jag egentligen tränade, för några dagar sedan, så gick det rätt många dagar utan bloggande. Men nu håller jag på att blogga ikapp och jag hittade även mina gamla pass på zwift.com - härligt!

Idag, onsdag, så blev det kvällspass och nu kom bägge två igång samtidigt. Det är alltid lite struligt då två trainers är igång och skickar ut sina bluetooth-signaler och den som är först igång kan göra så den andra inte hittar sin trainer. Men man får väl helt enkelt dra ut sladden på den ena, då man kopplar upp sig. Hursomhelst så kom bägge igång hyfsat bra och snart sitter vi och trampar. Det blev ett väldigt lugnt pass och jag snittade 122 watt. Dock rätt svettigt och jag får se till att det blir korsdrag framöver. Jag ser i efterhand att passet vi körde var i "Watopia". Det är nog ett låtsasland, tror jag. Och jag tog nog några fler "badgets". Det är liksom som små diplom och genom dem så får man även små belöningar i form av nya kläder, till avataren, eller kanske bättre utrustning, som KANSKE, gör så att cykeln går bättre. Men det vet jag inte, det är bara något jag tror. Det är hursomhelst väldigt kul och sporrande. 21 km blev det och det tog 47 minuter och rätt lugnt pass. 

Måndag och en ny jobbvecka hade inletts. Det var som vanligt orientering och jag skickade någon bild till Ullis då jag stod i skogen och njöt av naturen. Hon blev lite avis förstås. Riktigt nice men man måste förstås hjälpa till ibland. Och ibland rätt mycket. Sen på kvällen så försökte vi hinna med ett pass på våra trainers och så fick det bli. Men vi hann inte köra mer än en dryg kvart.