Torsdag och idag skulle jag till en axelläkare då en sjukgymnast misstänkte att jag slitit av en muskel, typ fått en ruptur. Så jag får lite sovmorgon men jag får ett samtal av en elev som vill komma in i gympasalen men jag sade att jag hade vikarie så hen kommer nog snart. 

Sen åker jag mot Stockholm och det känns som om jag är ute i god tid. När jag kommer fram så är det över en kvart kvar men det finns ju inga parkeringsplatser. Till slut åker jag till ett parkeringshus men vart skall jag gå? Jag frågar en herre och han har som tur var koll och pekar vart jag skall gå och efter lite stress så är jag på plats och är väl bara någon minut sen max. Det verkar lugnt. 

Sen får jag komma in och när han frågar om jag är frisk för övrigt så känner jag att jag ler och får väl berätta lite om min problematik med hjärtat och att jag äter medicin. Sen får jag göra några övningar och när han säger att jag skall ta i, då han håller emot så ser jag att han flyger iväg och han muttrar något om att "du är ju stark som en oxe". Jag försöker få honom att fundera på om jag inte kanske lärt mig att kompensera men han avfärdar det med att säga att jag troligtvis har frozen shoulder. Det måste man operera i alla fall men först skall jag på röntgen och jag skrattade för mig själv då jag skulle till Anton och jag frågade om det var Reiderstedt. Ja, svarade han och jag berättade att jag var där innan men att jag skadat mig efter. Det lustiga var att jag fick axeln kollad innan och jag fick lite övningar men att jag efter det ramlat från en trappa rakt in i en vägg och det var då det kändes som något blev förstört. Det var väl egentligen otur att jag fick ont i vänsteraxeln som jag för det mesta inte behöver. Nu har nog tiden gått i onödan. Bara hoppas att det går att fixa. 

Sen till jobbet och jobbade några timmar innan jag drog hemåt. 

På kvällen blev det promenad med älsklingen och nu ökade vi lite och fick ihop 5 kilometer i alla fall.