Lördag och jag började med att köra lite sopor. Sen hade Felix bokat in en padeltimme och frågade om jag och Ullis skulle hänga på och varför inte. Jag hade fått för mig att det nog inte var något för mig men jag kollade lite på videos och började förstå reglerna och det verkade ju intressant. Så när Ullis kom hem var det bråttom att byta om och komma iväg. 

Så var vi då och igång och planen var väl inte den bästa med rätt lågt i tak men det var riktigt kul och jag kom in i det rätt snabbt. Det var jämna matcher och alla tyckte det var riktigt kul. 

Sen hem igen och efter lite mat så drog vi iväg till Västerljung för att plocka lite kontroller. Vi tog hälften och nöjde oss med det. Dusch och sen gjorde vi oss iordning för lite kvällsmys. Bra dag och många hade kommenterat min hyllning till Jocke, det var fint. 

Lördag och jag låg och drog mig lite grand i sängen och kollade några videos och spelade lite. Sen så undrar Ullis om jag kan hämta släpet, på hennes jobb, typ nu och jag slänger på mig kläder och åker ned. Hennes rast är nästan slut då jag kommer så det blir bara en snabb puss och hejdå. Väl hemma så vill jag försöka få till låten till Jocke men det känns som om jag tappar lite känsla och den sista upphöjningen tar livet av mig. På slutet råkar jag sjunga fel och glömmer bort mig och märker att man inte alls behöver gå upp och det kan ju vara ett alternativ och jag försöker några gånger till och visst får jag in känslan så att man känner att det är till Jocke jag sjunger. Kanske lite väl mycket. Sen får jag ge mig och lite irriterad är jag över att jag inte är i den form jag borde vara i men det är ju å andra sidan inte huvudfokus nu. Tim är uppe och han hjälper mig att fylla släpet och sen åker vi iväg. Väl på plats går det rätt smidigt och vi kan åka hemåt igen. Motorcykeldäcket fick vi visst slänga hos Trosa Däckmarknad. När vi kommer hem så ser vi att Ullis är hemma och ja, just ja! Det är ju fredag! Ullis vill iväg och äta lite lunch. Jag bara känner att jag vill göra ett sista försök med sången och springer ned i källaren och bara kör! Sist så gick det ju som bäst då jag stressade och kanske inte tänkte så mycket. Ned i källaren och det var ett försök som gällde och inte mer. Så var jag igång och jag känner att jag inte är supernöjd med inledningen men vid första refrängen så kände jag hur klockrent tonerna satt och det gjorde mig nog lite nervös. Sen försöker jag släppa det och bara köra. Jag struntar i upphöjningen och nu kommer alltså den sista tonen.... Upp eller ned, upp eller ned? Det är ju egentligen helt fel att gå ned men det är ju så satans svårt att gå upp och då har jag sabbat allt igen. I sista stund bestämmer jag mig för att gå upp och det är sällan jag ens provat det och nu riskerade jag allt igen. Men det låter som det funkar och jag stänger av och är helt slut. Jag lyssnar och märker att jag sjunger refrängen annorlunda efter solot men det är på något sätt bra och skapar en fin bild av att man måste kunna gå vidare. Jag skrattar gott åt hur jag slängde bort glasögonen och jag var nog rätt inne i sången då. Det är mycket minnen som väcktes till liv och jag var en stor del i början på hans musikkarriär fast jag kan knappast ha haft så stor betydelse, fastän han visst såg upp till mig fick jag höra i efterhand. På deras första band körade jag och gjorde omslag och fanns med där som manager men de skötte nog det mesta själva. Det var jag som döpte bandet och de visste inte ens vad Confusion betydde i början. Kanske är det bara jag men jag tyckte namnet var bra men snart nog gick de vidare och nya band bildades och jag fanns med i bilden ett tag i alla fall. 

Efter att ha sjungit in och jag var nöjd och stolt och vi spelade låten i bilen och det lät helt okej men jag har ruggigt svårt att veta om det man gjort själv är bra. Jag bestämde mig nog ändå att lägga ut det och jag behövde nog inte skämmas. Det skulle nog bli fint. Väl i Trosa så märker vi att det är toktjockt med folk och vi vänder hemåt istället. Ullis kommer på att vi kunde ju åka till Åda och äta. Ja, varför inte. Väl på plats så märker vi att det finns plats och vi stannar och äter. Men alltså! 100 kronor för en god dagens? Det är ju ett superpris och det var riktigt gott. 

Sen hem och Ullis vill sova ett tag och jag klickar på lite knappar och snart är den visst ute på Insta. Ojdå! Det här var läskigt. Sen somnade jag och när jag vaknar så ser jag att den tagits emot väl och lägger även ut den på Facebook då det visst inte blev någon direkt koppling. 

Men nu är jag sugen på att plocka lite kontroller och Ullis är också på. Det är så underbart att vi vill göra samma saker och jag blir lite rörd. Väl framme så är planen enkel men det var sjutton vad bökig terräng de valt. Det är kärr lite överallt och igår var det höga berg och svårframkomligt överlag. Idag var det tuffa beslut om hur rakt man vågade gå med tanke på alla kärr. Vi kör ändå hyfsat rakt och det tar förstås lite tid att hitta tuvor men ingen åker i och snart har vi plockat de svåra och vi kan gå på rätt hårt. När alla är tagna så har vi endast tre kvar i Trosa och eftersom de är mycket lätta så parkerar vi bilen vid skateboardsparken och tar de också. Nu är det rätt snabb promenad och snart är vi klara. Vi valde dock att inte gå tillbaka vid någon punkt så det blev lite längre än vad som behövdes. Vi möter en person vi tycker att vi känner igen och vi hälsar allihopa men ingen verkar riktigt säker. Sen går det några sekunder och vi vänder oss alla samtidigt, ha ha, så pinsamt. Vi skrattar lite gott och funderar på vem det var men säkerligen var det någon som sprungit med oss någon gång. 

Hem igen och nu är det hög tid att fixa mat och det blir tacos och vi stannar till vid Hemköp och köper. Sen hjälps vi alla åt och både jag och Ullis hinner duscha och nu är det the Masked Singer. Idag var det inga svårigheter alls att pricka in Johanna Nordström och Anders Bagge. Voodoodockan bör vara Hans Rosenfelt men även namn som Björn Gustafsson är bra då han väl nämnde att han blivit streamad många miljoner gånger. Det blev ju hans sång om Carina Berg. Fast är det något jag lärt mig så är det att ledtrådarna oftast finns till för att förvilla. Tim hade en bra gissning på Godisautomaten också.... vad var det nu igen. Den kändes klockren. Jag får återkomma. Nu passade jag på att lyssna på en låt och nu lät det som... Niclas Wahlgren! :-0 Oh, herregud. Nä, vi släpper det nu.

Efter programmet så tittade jag och Ullis på ett avsnitt av the Sounds och vi känner båda att det måste hända något nu för annars så skiter vi i det. Det är för mycket som är oklart och man börjar tappa intresset. Slutet gjorde väl att man ändå måste hänga kvar lite. 

Nä, dags att sova och tack alla för alla kommentarer om låten. Det var rätt tufft att lägga ut det men det verkar som om jag fick fram känslan. Det var nästan bra att jag bara sprang ned och körde. För mycket känslor kan också störa. 

Torsdag morgon och den var oerhört svår. Det var så många känslor i omlopp så det liksom rann över. Rykten om att hjärtproblemen gick i släkten och förstås egna tvivel samt Jockes bortgång gjorde att det blev för mycket. Jag grät och var arg och det var skönt att få ut känslorna men det tog på kroppen. Självklart kan det ligga i släkten och vara ärftligt och därför är det ännu viktigare att ta hand om sig. Det borde heller inte vara någon uppoffring men jag kommer förstås att kolla upp det. 

Efter min urladdning så kändes det bra och vi var redo att ta oss an dagen. Vi började med att hämta hem motorcykeln och den kändes annorlunda, klart annorlunda. Efter några minuter var jag van och det var en helt annan, men bra känsla. Den var säker i kurvorna och han hade smörjt upp det mesta. Han fick ju inte ens ned stödet och jag hade ju blivit van vid att liksom sparka till det. Och kurvtagningen var en njutning, jag har nog inte kunnat åkt bra på ett bra tag men då blivit van vid det. Väl hemma så tar vi lite kaffe men snart nog så gör vi oss iordning för en liten sväng till Björnlunda glassbar. Eftersom kedjan börjar bli utsliten så håller jag igen lite men det är nog max 500 mil kvar på den så vi får se om jag fixar det då jag ställer av hojen eller tidigare. 

Väl framme vid glassbaren så hejar jag på en gammal kollega och ett litet barn känner igen mig från skolan och hälsar. Vi äter den goda glassen och snart är vi på väg hemåt. Vi passar på att åka förbi Lina med lite kort och grattar Oliver, som fyller 18 år idag. Vi har redan gett honom present och eftersom Vicke känner av en förkylning så går vi inte in. 

Sen åker vi hem och fixar lite på tomten. Nu är allt stubbfräs i säckar och det blev så mycket. Ullis skall springa med Tanjis och jag tänkte passa på att blogga om gårdagen men datorn håller på med uppdateringar och det var verkligen tid. Så mycket tid så jag somnar och vaknar när Ullis kommer hem... Ojdå! 

Vi bestämmer oss för att ta några kontroller och åker till Trosa. Jag har hunnit kolla in en lämplig rutt men frågan är om man orkar den biten. Det värsta som kan hända är att man får strunta i några och ta dem en annan gång. Vi börjar iaf och ställer bilen vid skidbackens parkering. Nu börjar vi och helt klart är det mycket i skogen idag och det börjar med en hyfsad enkel terräng men snart blir det värre och satan i gatan vilken topografi! När man ser att kontrollen är hyfsat nära men att det är supersvår, och brant, terräng så tvekade man. Men omvägen skulle bli så lång så vi chansade. Det är bra tempo men väldigt många höjdmeter på kort bit. Sen är det klippor man får hoppa över och det är kul men lite läskigt. Sen imponerade jag på mig själv då jag, utan att använda appen, genade rakt på nästa kontroll då det typ inte fanns något att gå på. Appen fanns ju alltid i reserv men bara genom att passa kartan, precis vid kontrollen innan, så tog jag ut riktmärken långt fram och försökte följa dem. Alltid kul och Ullis var också glad. I början var hon lite låg på energi men kom igång alltmer. Sen ser vi solen och den är knallröd! Wow! Vi försöker springa fram så vi får någon lucka men vi är verkligen mitt ute i värsta skogen och solen täcks hela tiden av en massa träda. Så irriterande och jag har aldrig sett den så knallröd förut. Vi får inte till något bra kort men blir ändå rejält tagna av det vi såg. Sen inser vi att vi måste gena över en stor sankmark och det är också kul men jobbigt. Så sjukt svår terräng idag och fastän vi var ute i hela 1 timme och 43 minuter så kom vi inte mer än drygt fem kilometer! :-0 Men kontrollerna tog vi och det var kul. 

Väl hemma var det dusch och sen ett avsnitt av the Sounds. Men nu börjar vi båda att tröttna då man liksom inte vet varför huvudpersonen håller sig gömd. Sen sängen på det. 

En ny hoj?               Den knallröda solen som inte syns  Bra jobbat idag, älskling!

Onsdag och idag var det studiedag men inga egentliga inbokade möten för mig men det blev ändå förstås en del kontakt med kollegor. Och jag sade även ja till att fortsätta ett år till på skolan. Ja, det är väl lika bra jag går ut med det och jag vet att många läser här. Det känns jättebra och jag ser verkligen fram emot en fortsättning.

Sen bokade jag även in mig för första vaccinsprutan och jag kunde säkert trängt mig före med tanke på den tråkiga hjärthistorien i min släkt. Men faktum är att ingen drabbat som har levt ett sunt liv och min nuvarande läkare säger ju att min hjärta egentligen är i toppform. Så jag inväntade när jag fick men igår kändes det som om hela systemet kraschade och det var stört omöjligt att boka. Nu fick jag tid först den 3:e juni. Sen gick tankarna till Jocke och jag fixade och donade med lite bilder och kanske, kanske så lägger jag ut en sång och bildspel till det. Men jag verkade inte kunna lägga ut ljudfilen till bilderna så jag gick sen ned och bara spelade in det som video. Men hur såg jag ut? Ostruken t-shirt, orakad och med myskläder samt i källaren och jag höll på att peta mig i skägget under solot. Jag försvann typ i känslan men det får jag nog göra om. Det lustiga var att jag satte typ alla toner, jag sjöng bara lite fel på ett ställe men det får jag se som artistisk frihet! Ha ha!

Sen behövde vi träna lite och vi hoppade upp på cyklarna och zwiftade lite. Det blev en hyfsad hårdkörning och ca. 35 minuter. Efter det drog vi till Trosa och skulle ta några kontroller. Vi parkerade vid vårdcentralen och började. Tyvärr glömde jag sätta på Runkeeper och snart började det mörkna vilket gjorde det väldigt svårt att kolla kartan. Vid vattentornet så kanar jag på rumpan och råkar visst tappa kartan. Det är svårt att ta sig fram och snart flåsar man rejält. Sen ringer faster I och vi pratar en del. Igår ringde förresten min andra faster och det är E-M. Det är den sistnämnda som ligger bakom mitt extremt coola smeknamn... Buu! ;-) Hursomhelst så var det någon som sade att både den ena och andra hade haft problem med hjärtat men det fick jag höra var fel och det var såklart skönt. 

Vi hoppar sen in i bilen och är nöjda med dagen. Motorcykeln var förresten redan klar på förmiddagen men vi hann inte hämta den idag utan det får bli imorgon. Sen hann vi in på Ica-Trossen och köpte lite. 

Tisdag morgon och jag låg i sängen och bloggade lite om gårdagen då mobilen ringer. Jag blir lite fundersam över numret och svarar. Det är en person som låter lite stressad och undrar varför jag inte svarat på mailet. Nej, det har jag inte hunnit läst, svarar jag. Personen var uppenbarligen lite stressad över att jag inte svarat över ett jobberbjudande och då jag var lite nyvaken så behövde jag förstås tänka till men fördelarna verkade klart överväga så jag sade i princip ja direkt i telefon. Det var onekligen en annorlunda morgon och jag vaknade till ordentligt och kom upp. Vilket jobb det det handlar om skriver jag mer om då jag undertecknat. Hursomhelst så tog jag lite frukost och snart var det dags att dra igång lektionerna och jag förberedde mig lite inför dem. Jag kände mig taggad och jag ringde förstås Ullis och några av mina närmaste vänner och berättade. När Ullis kom hem så hade hon visst redan sprungit och det är förståeligt då jag inte våga utsätta mig för samma belastning och jag var nog mer sugen på att ta några kontroller. Men först var det lite mat och röj hemma. Tydligen så hade mina tankar varit på annat håll så jag tror att det mesta var ett mindre kaos. Efter det så röjde jag lite utomhus, på tomten, och Ullis fixade lite mer inomhus. Sen ville vi iväg och nu var det till Trosa för att åtminstone ta några kontroller. Jag hade fått facit på mail men man måste förstås ta kontrollerna på riktigt. Och en kontroll bommade vi faktiskt rätt rejält och på en annan så var det värsta myrstacken av nedhuggna träd som vi promt skulle ta oss igenom. Så det blev ett rejält pass och när min ena faster ringde så var jag rejält flåsig. Vi pratade lite om bland annat Jocke och de tänkte på oss, det var fint. Sen tillbaka till bilen och jag fick sopa av mig lite jord efter en liten kaning. Det är andra gången jag bommar en liknande kontroll. Man är så fokuserad på ett större berg så man missar en större fristående sten bakom en. Nåja, det var kul och jobbigt. Väl hemma så stannar Ullis till på Hemköp och jag går och förbereder mig för att ta motorcykeln till en kille i Hölö, som är duktig på att meka. Jalmen tyckte jag skulle ta hojen på släp men jag orkade inte utan tänkte chansa och åka sakta, sakta och hoppas att däcket skulle hålla. Egentligen borde jag även spänna kedjan men det orkade jag inte heller utan det kan experten fixa samtidigt. Men när vi skall åka iväg, med Ullis i bilen, så startar inte motorcykeln. Hmm, den har stått för länge. På nya bilen så är jag inte ens säker på var batteriet sitter så jag hämtar den gamla och startar upp motorcykeln. Det går på ett nafs och snart kan vi rulla bort men den är läskigt svårstyrd och jag vågar inte åka mer än 60 km/h, om det skulle hända något. Väl framme i Hölö så strular gps´n lite men till slut är vi framme och däcket är så gott som rent från gummi och det försvann fruktansvärt fort på slutet. Vi snackar lite grand och det verkar vara en ovanligt trevlig och dedikerad person och jag förstår varför Jalmen tipsade om honom. Så vi lämnar honom och rullar hemåt i Volvon. Det är som om jag är inställd på att åka försiktigt för jag har typ kört i en halvtimme på helspänn. Väl hemma så tittar vi på ett avsnitt av the Sounds och sen stupar vi i säng...

Måndag morgon och allt det tråkiga har klart påverkat mig. Kände mig lite sliten och jag tog lite tid på mig att komma upp. Rätt som det var så ringer mobilen och det är sjukhuset som skulle ringa upp mig om Jocke. De ringde en halvtimme tidigare så jag var lite oförberedd. Jag sade att vi ville ha besked om själva dödsorsaken och det var en liten påminnelse till läkaren. Hon tog anteckningar och gjorde vad hon skulle. Så nu var det bara att vänta. Jag kom upp och sen hör Jalmen av sig och undrar hur det går. Han säger att han kan komma förbi och kolla på hojen och det är jag förstås tacksam över. Han skickar också över telefonnummer till en expert och Jalmen och jag kommer överens om att vi även skall gå en lunchpromenad. Han menar att det skall bli kul att "gå med ett proffs". Det var ju lite kul att höra då jag egentligen har hatat att gå. Men jag ändrade uppfattning 2019, då jag opererade hälen och liksom var tvungen att gå ett bra tag. Det var bättre träning än jag trott. Och promenader och cykling tog mig rätt långt ändå i Ironman 2019. Nåja. Jag röjde lite och när Jalmen kom så satt jag i telefon med experten. 

Jalmen och jag kollade lite på hojen och sen gick vi en promenad. Det blev 3,6 kilometer och helt okej fart. Jag vågade inte plåga honom lika hårt som brorsan P men det var skönt att gå och ett bra förslag av Jalmen. Sen så skulle jag in i huset men var är kidsen? De öppnar inte och frågan är om de hörde när jag ringde på. Till slut kommer jag in via altanen men de hade inte hört mig. De jobbar ju kväll så Tim sov och Felix hade hörlurar på sig. 

Jag visar runt lite i huset och sen tackar han för sig. Och jag får också tacka för lite gott han hade med sig. Eller skall jag tacka? Jag tömde två påsar godis direkt... :-) Sen åkte Felix iväg och jag kollade lite på "Legends of tomorrow". Kanske inte det bästa man sett men det var en spinoff på the Arrow som i sin tur var en spinoff på the Flash och nu har jag fastnat lite. Som i en spinoff... Sen fastnade jag på en jobbansökan som jag inte riktigt kunde släppa och jag var tvungen att försöka få Tim att öppna sitt pdf-program igen. Han har ett program där man kan göra cv och personliga brev. Så innan han skulle åka så drog han igång det och jag ändrade lite. Det blev inte helt perfekt men jag fick det gjort iaf. Sen försökte jag ringa kompisen Flaken som har bra koll på vad det handlar om men han var upptagen rätt ofta idag. Till slut ringer han dock upp och vi snackar lite. 

Ullis kommer hem och vi äter lite och jag bara känner att jag måste få sjunga lite och slänger upp datorn och gör ett snabbt försök med "Stad i ljus" till minne av Jocke. Och jäklars! Jag sätter de höga tonerna rätt bra men jag saknade lite känsla. Det var ju det där med att det är som golf. Man sätter sällan allt samtidigt men det var lite good enough, som blivit alltmer vanligt så här i Covid-tider. 

Sen åker vi till Lina för hon har visst fått besked från läkaren. Oh, det är mycket känslor i kroppen! 

Vi sätter oss i matsalen och Lina berättar. Det här är förstås känsligt och hade det bara handlat om mig så hade jag skrivit mer men det har absolut med hjärtat att göra och det kan absolut vara ärftligt. Det var ändå fint att veta att han troligtvis inte kunde gjort så mycket och att han troligtvis inte led så mycket. Det var mycket att ta in och sen spelade jag upp det jag sjungit in för de som ville höra. Det blev lite känsligt men jag hoppas de tog det bra.

Efter det så spelade jag lite med småkillarna. Men tror ni inte jag sätter den svarta jäkeln två matcher i rad och Vicke vinner igen! :-0 Sen går det bättre mot Gabbe så en seger fick jag med mig iaf. 

Efter det så går jag och Ullis lite i Trosa och vi plockar lite kontroller. När vi nästan är klara så går vi och tar en korv på "Krilles" och på vägen ut så ser vi Gisslan och PF svisha förbi! De vinkar och det var väl typiskt då man trycker i sig en korv. :-) Sen kommer en bil fullsmockad med folk och alla vinkar väldigt glatt, verkligen som de kände oss men vi har ingen aning om vilka det är. Det hann vi inte se. Så läser ni här får ni gärna säga till. Vi blev lite paffa men glada. 

Sen åker vi hem och vid affären så ser vi att vi, eller iaf Ullis, är med som veckans raket. Jag kommer av någon anledning alltid en placering bakom henne och vi ser att en kompis ligger på samma poäng. Så efter affären så åker vi och tar den sista kontrollen vi missade i Vagnhärad. Det var en väldigt enkel så det var lätt fixat och efter någon timme är det justerat och vi ligger två och trea istället och givetvis måste jag busa med kompisen och skriver några rader. Förhoppningsvis tar han det på rätt sätt och plockar några till idag. Som om inte vi kommer att göra det... Mohahaha! :-)

Efter det så började vi att titta på en ny serie, som Ullis hört om på hennes jobb, the Sounds. Den verkade lite tråkig först men snart var vi inne i den. En lång och händelserik dag med många känslor. 

Söndag morgon och Ullis jobbade. Själv så hade jag nog sovit dålig ti natt med för jag låg och drog mig i sängen väldigt länge. Men till slut var jag uppe och när jag äntligen kom igång så började jag med att kika på motorcykeln. Jag försöker lokalisera var man tar isär kedjan men jag hittar ingen länk. Det kanske är en sådan modell där det inte spelar roll vilken länk man tar isär, tänker jag. Eller det var förresten en kompis, som gick förbi, som sade det. Hursomhelst så upptäcker jag att man kan dra isär kedjan en bra bit, på drevet, och är det samma princip som på en vanlig cykel så innebär det att kedjan är alldeles för utsliten och säkerligen dreven med. Ajdå! Det här blir dyrare än jag hade tänkt mig. Jag bestämde mig för att lämna in hela motorcykeln istället och det hade börjat regna en del också. Sen går jag in och jobbar lite i källaren. Först så försöker jag återigen sjunga in Stad i ljus, till Jocke, men jag är tveksam om det verkligen blev bättre än tidigare. Sen fick Tim lyssna och han var nog inställd på att det skulle låta sämre men han undrade varför jag valde en sådan svår låt. Men den var ju så speciell för Jocke, svarade jag. Så fortfarande är versionen som jag sjunger in i köket bäst men jag är inte hundra nöjd. Nåja. Jag fortsatte jobba lite i källaren och sen kom Ullis hem och vi gjorde klart det sista. Sen gick vi på en promenad och plockade de sista kontrollerna. Mot slutet av promenade så ringer Tim och undrar om vi kan hämta mat och absolut. Det skall väl gå fort, tänker vi. Vi har ungefär tio minuter kvar till restaurangen och det känns som lagom. Tim beställer och när vi är där så ställer jag mig i kö och den verkar rätt lång för man står utanför men det kan också bero på att det är rätt trångt där inne. Sen lämnar en och jag kikar in och det känns rätt osigt. När det bara är en i kön går jag in och ställer mig där man skall stå men vilken otäck luft! :-0 Efter ett tag så känner jag hur det börjar sticka i halsen och jag får trycka bort impulsen av att vilja hosta. Sen får jag fram att jag skall hämta mat och säger namnet. Det är inte klart, säger kocken. Jag säger att jag går ut och väntar och att de får vinka när det är klart. Jag har nästan panik och vill bara ut! Hur kan man ens vara i det där oset? Något måste ju vara fel. Jag berättar för Ullis att det är jättosigt där inne och vi ser att kvinnan, som tar betalt, hostar till. Flera andra kommer ut och säger samma sak. Ventilationssystemet måste ju vara igensatt eller klart underdimensionerat. Det tar ett bra tag men till slut så ropar hon och jag går in så lite som behövs och tar påsen med mat. Vi väljer att gå en liten omväg för att ta den sista kontrollen men vi förlorade nog bara max två minuter på det. Nu hade vi tagit alla förutom en, som vi missade igår men den låg på andra sidan. 

Väl hemma så målar jag lite i källaren och Ullis pyntar. Det blir superfint. Sen är det fotboll och Zlatan verkar sugen men när man är så där bra måste man våga utman mer. En helt okej match och vad kul att Milan vann och dessutom över Juventus. Lite oroväckande att Zlatan skadade sig, bara hoppas det inte är allvarligt. 

Ullis och jag avslutade med att se de sista avsnitten på Snöänglar och den var rätt bra men lite otäck. 

Lördag morgon och idag skulle Jockes dödsannons vara med i tidningen. Men först skulle vi gå en promenad för att plocka de kontroller vi tog igår då Ullis inte hade laddat ned sin app. Så det gick ju rätt fort och nu var det bara att fortsätta att ta några till. Hitta ut-appen var ju lite för bra så det blev lite tråkigt och jag orienterade för det mesta med karta. Men då vi ibland tog osäkrare vägar så kom man då och då i ingenmansland och behövde "fuska" lite. Ullis tyckte dock inte det var fusk då appen var utformad så. Men lite hum behövde man ändå ha men det var förstås inga problem. Sagt av en kille som väl var med i en (!) orienteringstävling som barn. Tyvärr var agerandet av en vuxen ledare mycket tveksamt så det stannade vid en tävling. Tror jag iaf. Det var på min första nybörjartäving och jag var tolv år och jag har för mig att resten var typ tio år. Jag kommer så väl ihåg att jag bommade kontroll två rätt grovt och jag förlorade runt tio minuter på den. Sen gick det bättre och jag kom in som tvåa. Supernöjd och glad över att ha fått tävlat och att det ändå gick rätt bra. Då går en vuxen ledare förbi mig och säger: "Det räcker inte med att bara kunna springa..." Snacka om att sänka en! :-0 Som blyg liten kille så kanske det inte syntes att det tog men det gjorde sannerligen. Nu är det ju närmare 30 år sedan så han kanske inte finns kvar i livet men förhoppningsvis så gjorde han bättre insatser än så senare. 

Nåväl! Jag kom förstås vidare, dock inte inom orienteringen. I vuxen ålder så hade jag nog toksatsat. 

Ullis och jag var ute i ungefär en timme och nu skulle vi ha tag i tidningen men det var slut på båda affärerna men vi köpte lite fika då R skulle komma förbi. Jag hade bestämt mig för att ta en bit iaf. Sen visade det sig att R nöjde sig med kaffe så det var ju onödigt att köpa frestande fika. Sen hittade vi tidningen på bensinstationen och vi kollade förstås direkt hur det såg ut och den är ju en känslostorm direkt. Sen gick vi hem, åt lite grand och sen kom R. Efter det kom Ullis och undrade om jag typ ätit upp alla men jag var oskyldig så det var nog barnen. Efter lite mat så ville vi ut igen och nu sopade vi nästan rent på kontroller. Tyvärr missade jag en kontroll så den får vi ta senare. Det var inte så att den var svår eller så men vi bara missade den. Nu blev det genom fårhagen och vi genade vilt. I övrigt gick det rätt lugnt till... :-D Inte ens några får såg vi till. Nä, nu får jag sluta skämta. Vi småsprang emellanåt men sen ringer Ullis mobil och jag fotar förstås kontrollerna så att Ullis kan fylla i senare. Efter ett tag så tycker vi att det får räcka och vi har varit rätt systematiska och har bara en sida kvar, på kartan. 

Sen hem och jag tar en varm skön dusch och Felix vill spela "Vem bor här". Jag känner mig rätt säker och innan jag ens har sett det sista boendet så låser jag in mina svar och jag ser visst svaren direkt. Vilken näsbränna! Ett rätt... Men det var visst svårare än jag trodde för ingen hade mer än två rätt. 

Sen ser Ullis och jag två avsnitt av "Snöänglar" och den är rätt obehaglig. Efter det så gick vi och lade oss då Ullis skulle upp tidigt för att jobba.