Som vanligt hojen till jobbet och nu var man på Alpha, den sista skolan jag jobbade på. Det var kul att se många roliga men tyvärr outnyttjade utrymmen på "skrytbygget". Det skall sparas pengar och man lägger pengar på projekt då man redan har lokaler som säkerligen skulle kunna utnyttjas mycket bättre. Nåja! Jag har inte alla detaljer men känner ändå att det är synd med roliga utrymmen som kan ge mervärden. 
På jobbet så oroades vi också över en måsunge som ännu inte vågat "flyga" ned från en byggnad på innergården och den börjar snart att torka ut av hettan och brist på vatten.

Fick ett negativt jobbansökningsbesked också, lite trist. 
På kvällen ville Ullis ut och rulla lite så jag ställde upp. Det blev runt kommunen bara. 

Söndag och efter lite gott kaffe på morgonen så var man igång. Ullis vill gärna ha finfrukost men själv kan jag bara tänka på kaffe innan jag kan börja sortera tankarna. 
Det blev i alla fall lite mer än kaffe och sedan var vi igång.

Jag provade att lägga ut fyllnadsmassorna igen och nu fick jag napp av en som beskrev vägen och det var bara att åka dit och tippa. Lät ju kanonbra förutom att det var lite långt. 

Till lunch blev det hämtmat och som vanligt Piccolini och som vanligt Calzone Special. 
Sedan skulle Ullis iväg och springa med Tanja och jag tänkte att det vore ett bra tillfälle att cykla lite på trainern. 
Tyvärr var iPaden helt urladdat men efter tio minuter så kunde jag hoppa upp och jag passade förstås på att pumpa och klä på mig. 
Träningen gick bra men jag kände att dryga 35 minuter fick räcka då jag var lite trött. 
Mot kvällen tänkte vi kolla upp stället vi kunde dumpa massorna men vi kände att vi ville kolla upp det först och tog finbilen, det var synd. 

Det började ganska omgående med ganska dålig väg och det blev bara etter värre. På slutet var det också så högt gräs så man vågade knappt åka då man inte såg vägen. 
Det var synd men hit skulle man inte orka åka så många gånger. Inte ens om jag fått betalt. 
Så det var bara att meddela att det var för bökigt och lägga ut det igen på Facebookgruppen. 
Vi avslutade med att se en serie men vad hette den? Just ja! Det var en norsk produktion med bland annat Pernilla August, i huvudrollen. 
Sjukt många komplikationer och den gick från helt okej till att man då och då ville stänga av den. Så här i efterhand så var den helt okej men vad hette den...

Torsdag och idag var liksom sista dagen med min elev på skolan. I alla fall den sista normala dagen och vi avslutade med en längre cykeltur och det regnade lite grand men det störde ingenting. Vi hann också fika lite vid borden vi hade gjort iordning. I princip så hade min elev slipat precis alla bänkar. 

Sedan hemåt och idag var jag hyfsat taggad till löpningen men det blev en liten tupplur innan och tiden rann iväg. Nu var man lite trött och jag försökte hitta några byxor att springa i. De jag sprang i sist låg upphängda och jag tog dem igen. När det började närma sig så inser vi att vi nog får ta bilen. 

Vid Safiren så möter vi upp Tanja som också lägger in sina prylar i bilen men de bestämde sig för att skippa dusch och bastu. 

Alla går upp och där sitter Super-Roffe och Mårdhunden. 

Snart joggar vi iväg och vi bestämmer oss för Å-promenaden och den är fin men rätt omgående så kan jag knappt andas och det bara måste vara pollen. Jag försöker hänga på och orkar väl bara några hundra meter innan jag måste stanna. Det känns som om jag inte kan andas bra och tänker att det skall bli kul att se pulsen i efterhand för den måste ju slagit i taket! tänker jag. Sanningen var istället pulsen snarare låg runt medelpuls. Det verkar som om all pollen gör att jag inte ens kan ta i ordentligt. 

Tjejerna var snälla och väntade in mig och efter själva turen vid ån så kan jag ta i lite mer och nu bromsar jag inte gänget längre men det är absolut lite jobbigt. 

Roffe och Anders ville gärna springa med oss men vi tjatade och tjatade och till slut körde de på lite själva. Det är jobbigt att känna att man sinkar några. 

Borta vid Mecman-rakan så kände jag knappt av pollen och nu kändes det istället som det gick väldigt sakta. Jag väljer dock att inte börja strula utan ligger bara lugnt för jag lär bli trött på slutet i alla fall. 

Sedan blir vi omsprungna av killarna och det är precis när backen börjar och jag busar genom att trycka på i över halva backen och det känns underbart men nu flåsar jag rejält och jag väntar in Ullis och Tanja. Skönt att känna på lite men jag fick en rätt jobb andning ett tag och snart väntade nästan backe. 

Vi avrundar med att springa längs ån och det är skönt att ta sista backen fastän det känns i baksidorna. 

Jag ser grabbarna en bit borta och ropar till och tackar för idag. Tanja skämtar och säger att hon blev döv när jag ropade till. 

Framme vid Safiren så tackar vi varandra för bra draghjälp och jag känner mig lite småtrött. Skönt att röra på sig och jag är nöjd. 

När vi åker hemåt så börjar Primetime och jag passar på att spela då vi rör oss mot Willys. Jag avslutar med sista frågan och det är vem som komponerat  ett känt musikstycke och jag chansar fel. Lite surt men jag missade typ bara två kronor. 

Tisdag och idag gick det återigen bra på skolan. Jag tog en cykelpicknick med min elev och vi fikade vid en parkbänk innan vi rörde oss tillbaka. Alltid så mysigt att cykla och upptäcka nya vägar i Nyköping. Jag har insett att det finns sjukt många fina löpstråk vid Brandholmen och mot vattnet. Just nu dock en hel del mygg att svälja också...

På mail så får jag ett riktigt besked om att jag är antagen till VAL, i höst. Med villkoret att jag förstås skall jobba med idrott så den lilla (!) detaljen måste jag fixa innan kursstarten. Jag väntade fortfarande svar från skolan jag var på intervju på men känslan var att jag låg bra till. 

Sen kommer jag på att jag behöver få till min studie i en kurs jag håller på med och gör iordning en enkät och skickar en fråga till en rektor om hon kan dela ut den till föräldrarna. 

Sen mot stan för att gå på landsortsbussen och jag snackar med lite elever innan jag skall gå på men drar upp ett helt annat kort och det är dessutom i samma färg som busskortet och jag får lite lätt panik och går ut igen och låter de andra gå före. Av någon konstig anledning kom något IKEA-kort längst fram och i samma färg. 

Jag hittar busskortet och går på igen.

Väl hemma är jag fortfarande lika trött och vi vilar lite på soffan innan Ullis går och byter om. Hon är mycket mer taggad än vad jag är så jag undrar om det inte är bättre att jag är hemma och fixar lite då jag ändå skall prioritera torsdagarna. Asch! Jag rycker upp mig och hänger på. 

Väl på plats så ser jag att vi fått en ny löpare och det är Eghert och det är kul. Han var sugen på att komma igång lite lätt igen och jag såg min chans att ta det lite lugnare då även han skulle ta det lugnt. Vi fick dessutom in en betalning från en ny tjej så tre nya på en vecka, det är bra då Fille även gått med igen. 

Det blir lite löpskolning och Eghert kommenterar att min form är dålig och undrar varför. 

Kan kännas plumpt men han är snäll och ärlig och det behövde jag. Nu har jag ju kommit igång igen men det är förstås en bit kvar. 

Det blir dock en del prat idag så inte mycket att skriva hem om men det var ändå kul att vara där. 

När vi åker hem så börjar det att vräka ned och det är nästan som en regel att det aldrig vräker ned då vi tränar utan det regnar antingen innan eller så kommer det en rejäl skur precis då träningen är över. 

Lördag morgon och idag skulle vi både fixa iordning i vallokalen och sedan åka upp och springa Söder Runt. Det skulle bli första milloppet på flera år, tror jag. Jag har ingen riktig koll. Formen var ju inte där den skulle vara men kände ändå att jag skulle kunna trycka på lite. Jag skulle nog försöka mot 50, i alla fall. 

Vi äter frukost med Peter och Anette, som kom igår kväll. Peter och jag höll på att försöka få ordning på vattnet som inte riktigt ville stanna kvar i vagnen. En kompis hade ju lagat den och säkert öppnat några säkerhetsventiler, som man skall göra men de hade jag aldrig hittat. Sådana som man skall öppna då man ställer av vagnen så det inte fryser då värmen inte är på. Peter hittade till slut dem och jag hade aldrig förstått att det var dem. De såg så plastiga ut. 

Nåja! Vi åt frukost och sedan kände jag mig stressad och Ullis och jag hade nog inte kommunicerat så bra. Jag skulle ju få röstlängd och annat på plats och när en ur valnämnden ringer och undrar var vi är blev det fart på oss. Dock var vi fortfarande i rätt tid men hon ville bara vara säker på att vi skulle komma. 

Vi kommer fram och fixar iordning lokalen och det går riktigt bra. Det blir dock lite snack om morgondagen då många är nya. 

Sedan tillbaka och hemåt och vi laddar lite inför kvällen. Det kanske inte var optimalt med ett lopp nu men ett val skall ju inte styra hela tillvaron. 

Vi åker upp och parkerar bilen hos Felix och går sedan upp till hans lägenhet där vi bestämmer japanskt. Jag mår inte superbra då jag börjar känna av godsakerna från igår och när jag sedan äter så sväller magen upp som en ballong! Alla ser chockade ut och jag fick någon reaktion på någonting. Till slut får jag springa på toaletten men det är ju inte som det brukar, om man säger så. Känsliga kan sluta läsa nu men det var bara vatten och jag orkar inte ens ha koll på hur många gånger jag fick springa och jag mår dåligt. Det blir som en chock för kroppen. Sen, precis innan vi skall gå, så måste jag kissa och det är nästan fysiologiskt omöjligt att kissa så mycket. Skumt!

Vi går mot starten och hämtar ut nummerlapparna men nu måste jag kissa igen och det är akut! Det gör skitont och jag får uppsöka en toalett igen och kissar ännu mer och det alltså inom loppet av en halvtimme. Helt galet och magen bara sjunkar ihop... Mycket skumt!

Givetvis hinner jag kissa lite till innan start och nu är det bara att köra och kroppen är lite mer normal nu.

Starten går och rätt omgående så är det som jag har en vikt på mig och det är pollenallergin. Efter 500 meter så vinkar jag att Ullis får köra själv får jag har svårt att andas. 

Det släpper snart och jag håller hyfsat jämna steg med Ullis men hon försvinner sakta, sakta bort. 

Vid fyra kilometer så är hon cirka 23 sekunder före mig då jag räknade.

Sedan försvinner hon lite allteftersom och jag tappar väl sugen lite grand. Det kommer dock några som håller jämn och fin fart och jag går då in bakom och försöker hålla tempot.

Vid 8-9 kilometer så är det dock ett parti igen där det blir tyngre att andas och jag misstänker träden då det är samma typ av träd hela tiden där.

Jag kommer in mot slutet och kan verkligen spurta och det brukar aldrig hända då jag tagit ut mig ordentligt så det blir ju lite av en besvikelse och pulsen visar också att jag borde haft en hel del i mig men absolut inte mer än några minuter.

Nu är det bara att leva i ovisshet till något höstlopp för jag vill verkligen köra igen för den här tiden var ingen höjdare.

Hem till Felix och en snabb dusch innan vi var tvungna att åka hemåt rätt omgående.

Väl hemma så kollade vi lite snabbt på friidrotts-EM innan vi slocknade.

Tisdag och på jobbet var det kul då vi började att slipa på en riktigt sliten gammal bänk. Det blir ju så kul när man ser sådan skillnad. 

Sedan får jag ett extremt intressant mail då en arbetsgivare hörde av sig och "väldigt gärna" ville träffa mig. Det bästa av allt är ett det är en skola jag väldigt gärna vill jobba på också. Så håll tummarna och efter några mail bestämde vi oss för att vi skall träffas på måndag. 

Lite kul är att det att killen jag, om jag får jobbet, skall efterträda var samma kille jag tog över efter på en annan skola och han, i sin tur, samarbetade rätt länge med samma person som jag efterträdde i Gnesta och som sedan tog över efter mig i Trosa. Världen är liten. 

På kvällen skulle vi ha en öppen träning och vi hade bokat för fullpris då vi ännu inte blivit godkända som förening, då vi inte skicka in alla papper. Det sjuka är att det nog aldrig varit så många föreningar där på en och samma gång. Det verkar inte vara så viktigt att boka ändå. 

Hursomhelst så hade jag ändrat lite i planeringen och blev lite osäker på vilken själva ändringen var men snart nog hade jag bestämt mig för att det var 90-sekundare vi skulle köra. Det blev perfekt då det var några nya och det är lätt hänt att köra för hårt och nu fick man relativt mycket vila. 

Själv så låg jag i kön men det var nog mest för att alla andra var så taggade. Jag brydde mig inte så mycket men visst är det så att formen inte riktigt är där den skall vara och på lördag skall jag visst springa lopp. Det har jag nästan förträngt. Pust!

Torsdag och på skolan var det lugnt men det är återkommande hur dåliga en del kan vara på att ge beröm och nu blev jag förvånad igen. Nåja, det kanske är bäst det som sker men på det stora hela så har det varit en bra tid. 

Vi avslutade med att en lärare som går i pension bjöd på fika och det var mycket trevligt att höra henne berätta lite om hennes arbetsliv. Som vanligt kunde jag inte hålla mig ifrån att skämta lite på sådant där dom liksom bara poppar upp. En kompis som också är med i Mensa berättade att just sådan fallenhet kännetecknar många som är med i Mensa och jag bollade lite med honom innan mitt försök att gå med i Mensa. Han är dock i en klass för sig så fastän jag också kom i den översta procenten, alltså tillhör de en procent smartaste, så känner jag att jag inte är i närheten. Men uppenbarligen så kanske jag har mina styrkor också och rätt ofta så känner jag att jag inte alls passar in och tänker annorlunda. Nu har jag dock papper på det och det känns bra faktiskt. Det har alltid känts som en liten revansch. Nåja, nu skall jag inte snöa in på det här. Det var trevligt helt enkelt och jag önskar jag kom ihåg mina skämt för några var riktigt roliga. Ibland är det dock själva tillfället som gör det roligt, i och för sig. 

På vägen hem så kom jag på att Willys ju var nyöppnat och kanske man skulle smita in och köpa en dricka... Att det skulle vara en sådan rush hade jag dock inte förväntat mig och jag stod länge i lite olika köer och det var rätt otydligt och en kassa, som hade rätt lite folk i var visst en avkollningskassa, eller vad det heter. En sådan där man skall gå till om man blir kallad till kontroll vid självscanningen, skulle jag gissa. 

Hursomhelst så står jag först i en vanlig kassa där man skall scanna kassorna i kassan och inte via blipp-instrument. 

Sen märker jag att det är tomt på andra sidan och går dit och då ser jag att är utcheckning för blipparna och går tillbaka men då har det fyllts på med några stycken och rätt som det var så fungerar ingen (!) av maskinerna  och tiden går. Jag har då redan blivit rejält upprörd, eller vad man skall kalla det. Jag lämnar korgen och säger till en i personalen att hen får gå tillbaka med min mjölk för jag hade lite smått fått panik för det var ett mindre kaos. 

Jag kommer ut och tar mig hemåt istället. 

Där äter jag lite youghurt och blandar mig en sportdryck och åker till Trosa för nu är det sista löpcoachningen med Camfil och när jag kommer fram så parkerar jag bilen och går fram till Ullis och Line som står och pratar. 

Det är en liten stund kvar och det verkar bli ungefär lika många som i tisdags men helt nya folk, förutom Ullis då förstås. 

Jag kör då samma upplägg vilket gjorde det lite lättare men kände att jag gjorde det ännu bättre då jag fått träna lite. 

Det blev förstås en avslutande tur runt våtmarken men rätt som det var så sväljer jag en mygga och måste stanna men säger åt de andra att jag springer ikapp dem. Så äckligt och jag småkräks lite då myggan inte riktigt åkte ned i magen. 

Jag tackade och de verkade nöjda. 

Sedan hemåt och nu åkte vi till Willys och handlade och nu gick det bättre men det var sjukt mycket folk som man stannade och pratade med. Jag skämtade lite med en arbetskamrat till Ullis och berättade att det här var ju i paritetet med raset och när Safiren öppnade men då fortsatte han med att räkna upp flera saker och jag blev orolig att det aldrig skulle ta slut men det var i och för sig en intressant frågeställning. Jag får kolla upp om det är en Mensa-kandidat! Ha ha!

Vi köpte sedan lite mat från Piccolino då vi inte orkade göra mat. 

Tisdag och idag tog jag bilen eftersom jag skulle vara löpcoach åt Camfil, idag. De sponsrade ju vårat lopp och i gengäld ville de bland annat ha två ledarledda träningar och det kunde jag ju ställa upp på. Kanske kan man fånga någon ny löpare också samtidigt som det är roligt. 

Jag kom iväg rätt bra, från skolan, och hade någon halvtimme hemma innan vi behövde åka iväg och Ullis, som egentligen skulle sprungit imorse, hängde också med förstås. 

Vi möter upp ett litet gäng men några pratar bara och snart så är vi fem stycken men det kommer en tjej joggandes och det är Amanda. Hon har inte sprungit på länge och är lite osäker på formen men jag tänker inte köra så hårt. 

Först så pratar jag lite om eveolutionen, så att man skall förstå vissa av saker jag sedan gör. Det tar kanske tio minuter och då har jag förstås forcerat lite men det är bra att veta att vi i grund och botten har bra förutsättningar att springa långt och länge.

Vi kör en liten jogg och kör sedan ett gäng löpskolningsövningar borta vid "Kvarnen". Fint ställe men en grävare stör lite. 

Vi avslutade sedan med att springa runt våtmarken och alla var nöjda efteråt men Patrik skulle nu springa tillbaka till Vagnhärad och det blev ett rätt långt pass för honom. 

Jag och Ullis duschade sedan och värmen hade gjort att man ändå svettats en del. 

På kvällen var det visst mat-quiz och jag tänkte först inte ens ställa upp då jag är dålig på sånt. Ullis sade att hon kunde hjälpa men på något konstigt vänster så hade jag dribblat mig förbi alla frågor och svarade dessutom rätt på sista som jag i förväg hade bestämt skulle vara alternativ tre OM jag inte kunde svaret och så fick det bli. Jag chansade på sista och fick alla rätt. Första gången på ett mat-quiz, i alla fall.