Fredag och nu kändes det verkligen att det var slutspurt på skolan. Eleverna började att dega till sig så man fick köra med lite små knep. På morgonmötet togs det upp att det var lite klent med mobiler in i onsdags och det var inte så konstigt eftersom jag missade insamlingen. Vet inte hur det gick till då jag har så många larm. 
Jag började första lektionen med att köra ett avsnitt av Anders Hansen där han förklarar vikten av att röra sig och hur plastisk hjärnan är. Hoppas det gick in.

Det avslutades med lite volleybollspel och det var grymt spel. 
Väl hemma kände jag mig lite sliten och jag skippade träningen idag och det blev till och med en pizza på Piccolino. 
Vi laddade för morgonträningen istället.

Torsdag och idag kunde jag sova ut lite längre då jag skulle ta bilen in på service i Nyköping och sedan skulle Harald hämta upp mig utanför verkstaden. Jag passade på att läsa lite på morgonen också och rätt som det var så hade tiden gått och nu började det bli bråttom. Tror ni inte det var världens is på rutan då! Men suck! Jag fick starta upp bilen och brassa på värme för det hände ingenting då jag skrapade. 

Sedan full fart in till Nyköping och jag fick tag på mekanikern och sprang ut till Harald som stod och väntade. 

På en lektion så hade jag simning och tror ni inte en elev klarade simprovet och jag fick förstås ändra betyget men det var ju roligt, i och för sig. Sedan skulle jag hoppa från trean men idag gick det inte alls. Det var gelé i benen så det var bara att gå ned. Men vad sjutton! Det är ju bara att hoppa så jag är nog inte så tuff. Alla har vi väl något vi är rädda för och jag är bland annat grymt rädd för att hoppa från höjder. Ha ha!

Sedan mot Nyköping och jag hämtade bilen men nu fungerade inte ett kort så det fick vi lösa lite senare. Med kortet skulle jag få 10 % rabatt också och det ville jag gärna ha då det kostade 14 900 kronor. 

Sedan hemåt och jag försökte få igång appen hemifrån men inte heller det gick så jag får lösa det senare. 

Ullis kom strax efter och vi åt lite och sedan blev det Robinson men förstås även Julkalendern. 

Som vanligt fick jag ställa in klubbträningen men träna skulle jag och det fick bli cykling då jag varit inne och köpt en ny slang. Den slängde jag på lite snabbt innan och sedan var det dags. 

Det blev 47 minuter men jag ville testa att springa lite på löpbandet också och jag körde 25 minuter på det också. Kändes helt okej. 

Tisdag och på bussen mot jobbet så satt jag och ändrade på lite abonnemang, på våra mobiltelefoner, och rätt som det var så beställde jag en ny iPhone 16 Pro. Alltså. Jag är rätt så anspråkslös i vanliga fall men just mobiler tycker jag är coolt att ha nytt. Det är bara att kolla på min triathloncykel, som jag dock älskar. Den kostar typ en fjärdedel av vad de andra kör med. Hursomhelst så beställde jag en och det skulle visst bara ta två, tre dagar. Jag tänkte ändå att jag väntar till helgen. 

Sen ser jag den sjukaste av illusioner ever! Kolla in bilden på flickorna här nedanför. Om jag säger att de har samma ansiktsfärg så kommer du nog inte att tro mig. Zoomar du däremot in och tar en skärmdump på huden på bägge ansiktena och jämför så är det galet. Det måste vara en av de häftigaste illusionerna någonsin. 

Jobbet då! 

Det blev lite styrka och sedan volleyboll och sedan blev det en spontansimning med en klass också då jag varit lite otydlig med simtiderna. 

Sedan hemåt och väl hemma så var det först Robinson och därefter så förberedde jag och Ullis oss på att springa lite men jag var fortsatt seg efter styrketräningen i lördags. Typ som att ljumskarna gett upp så det skulle bara bli lätt jogging och vi körde därför eget runt i Trosa då de som var på träningen hade full koll på det ordinarie passet. 

Det var kallt och blåsigt och när vi sprang ut mot Edanö så var det som småspik i ansiktet då det dessutom börjat regna. Fy bubban!

Lördag morgon och klockan ringde tidigt då vi hade en mastig morgon inplanerad. Vi tänkte köra morgonträning på Medley, det vill säga gamla Safiren. Det skulle bli gamla gruppträningen med Carina och sedan Yoga med Sara. Det sistnämnda hade jag ingen riktig koll på, tror jag. Jag bara sade ja. :-)

Vi åt lite frukost och traskade bort och det kändes lite segt men det var ändå något inom en som längtade tillbaka till morgonträningarna. Tror det är bra att komma igång och Ullis har alltid älskat dem. Jag är mer en slow starter men inser ju att hon har rätt. Bara man kommer igång så är det ju skönt och så var det även idag. Vi hälsade på några bekanta och Carina visade sen maskinerna innan det var dags att köra igång. Några gånger blev det sjukt jobbigt då man lassat på lite för mycket men då fick man pusta i några sekunder på slutet innan man tog några repetitioner till. 

Superhärlig start och jag försökte hålla tillbaka så man inte skulle få för mycket träningsvärk. Vi gick över tiden lite grand men det gjorde ingenting då det ändå var en lucka till yogan. 

Vi träffade Sara på vägen ned och sedan blev det lite mer snack med gänget innan. Jag var bara tvungen att kommentera Bennys Superman-tröja. Jag skämtade och sade att Ullis och jag har kämpat oss igenom sju Ironmans var och sedan kommer du bara och slänger på dig en tröja som slår allt! :-) Han skrattade och sade att han alltid varit sugen på Ironman men att det nog var försent nu. Nädå! sade vi. Han var dock rädd för att prata mer då han var lättövertalad...

Så var det yoga och mestadels var det riktigt skönt men några övningar var kämpiga men jag ville försöka. Nöjd och för stelheten var det bra. Skön start!

Sedan in och byta om till simning och det var lugnt till att börja med men snart fylldes det på och vi gav upp efter ett litet tag men jag fick ihop 500 meter, i alla fall. Det viktigaste är att komma i så det känns naturligt. 

Väl hemma så tog jag tag i mina studier och nu var det all in. Jag märkte att jag skrivit sjukt mycket mer än jag brukar men var det bra nog. Jag skulle förstås varit noggrannare och kollat upp på själva uppgiften men till slut kände jag mig färdig och skickade in. Över 2550 ord men då ingår referenslistan och lite annat. Ändå väldigt mycket men det fanns inga instruktioner på antal ord. Jag hoppas på det bästa och sedan får jag utgå ifrån feedbacken. 

Nu var det hög tid att åka till Tim och Cilla eftersom Cilla bjöd in till kalas då hon fyller år. Ullis och jag hade köpt en julkalender från Kicks. 

Vi fikade lite grand och jag lyckades hålla mig ifrån godisskålen. Katterna vågade sig fram och det var kul. 

Sedan tackade vi för oss men vi passade på att skjutsa Tim som också skulle till affären och också beställa mat från Trosa sushi. 

Det var riktigt gott och vi åt gott och tittade lite på teven. 

På kvällen så kikade vi på en film som låg i topplistan men det var på gränsen till att vi stängde av i början. Den var lite "too much". Den handlade om en halvpatetisk och halvt desperat kvinna som på alla sätt ville få in pengar så hon kunde behålla huset hon fått av sin mamma. Filmen tog sig dock efterhand och var rätt rolig. Den får 2,5 av 5 nicklisar.

Söndag morgon och på morgonen, efter frukosten, så tränade jag lite på kommande nyinspelning av "Ulrika Lovisa". Fredde och jag skall göra ett nytt försök men jag är lite skeptisk då det inte riktigt blir min takt men jag vill gärna så vi testar. Först så räknade jag ut var själva verserna startade och så provade jag lite. Hm, vi får se helt enkelt. Kanske får jag helt enkelt bara låta grupper se vad de kan göra med min musik.

Sen röjde jag i källaren och det är mest smått men en hel del blev uppsorterat.

Träna skulle vi göra och Ullis tyckte vi kunde utnyttja gymkorten och då kunde jag ju testa mina nya skor som jag köpte lite på chans över nätet. Ett par kolfiberskor och jag var spänd av förväntan. 

När jag först tog på mig dem så kändes det helt fel. Det var som att ha en halv tennisboll under skon. Helt obalanserade. Shit! tänkte jag. 
Det blev först 2 km stakning och sedan såg jag att ett löpband var ledigt och nu ville jag testa att springa och det blev det en aha-upplevelse utan dess like. Jag ställde farten på 10 km/h och ville bara springa i någon kilometer men det bara flöt på så det blev 2 kilometer även där. Då jag ändå sprang länge igår ville jag vara lite försiktig.

Sedan gynnade jag på och det blev först tre övningar som jag körde tre gånger på alla. Sedan tre nya övningar men där stannade jag med två gånger på alla innan jag avslutade med lite löpband igen. 
Samma sak igen och jag körde två kilometer i 10 km/h. Det var en skön känsla och jag är positivt överraskad. 
 

Nu hem till duschen och på kvällen ville vi lämna lite papper till en i klubben och vi tänkte passa på att handla lite på Ica Trossen och varför inte beställa lite sushi. Jag chockade med att beställa just sushi och inte min vanliga pad-thai.

Hem och det var riktigt gott. Jag passade på att plugga lite efter maten och sedan började en thriller som jag fastnade i men till slut kom ett dåligt parti och jag kunde slita mig. Det handlade om en pappa och hans dotter samt USA's president. 

Söndag och idag var det långpass som gällde på Ullis schema. Jag kände mig seg och fick verkligen tagga till mig. Du behöver inte, sade Ullis. Självklart skulle jag med men jag behövde verkligen slå igång både mig och benen. 

Efter lite förhandling med mig själv så var vi då utanför och vi började jogga men det var riktigt segt. Det brukar dock kunna släppa så jag hade inte gett upp hoppet. Efter gamla Vägverket så viker vi av under bron och genar över järnvägsspåret och kör grusvägen. Den kan absolut vara tuff men klart roligare än att mata asfalt, tänkte jag. Jodå, det börjar släppa efter kanske 12-15 minuter och nu känns det rätt bra. Vi tuggar på och nog är det så att det har släppt för Ullis påpekar att farten har höjts. Det rullar på men relativt snart så känns det som den fina känslan sakta men säkert försvinner. Lite tråkigt och nu börjar jag känna av krämpor lite här och var. Speciellt i fötterna men framförallt så är det en otäck känsla i det högra benet. Det börjar göra ont i benhinnorna och ibland känns det som om benet vill vika sig. Mycket obehagligt. När vi är kanske två kilometer från slutet så stannar jag och försöker knäppa upp skon men inte heller det hjälper. Jag börjar bli orolig om jag fått någon propp så vi kollar efter. Det gör ont på en punkt och sedan, när vi springer, så försvinner smärtan och förlyttar sig till knävecket. Nu uppmärksammar jag Ullis på det för det var lite läskigt och oväntat och låter ju lite som en mindre propp. Rätt som det var så går det att springa riktigt bra och det håller i sig någon minut innan segar till igen. När vi kommer 100 minuter så är det enligt Ullis schema och vi nöjer oss och går hem. 

När jag skall in i duschen så messar Tim och önskar mig grattis på Fars dag! Jag tackar och frågar om de vill ha fika och efter lite svar fram och tillbaka så bestämmer vi att vi åker dit så kunde vi se hur de hade gjort om, kul!

Jag duschar varmt och skönt och berättar sedan till Ullis att vi blivit bortbjudna till Tim och Cilla.

Sagt och gjort. 

Vi fikar lite och kollar in hur bra de fått det i lägenheten. Det är trevligt och lite speciellt att köpa en tårta till mig själv med Best Dad! Ha ha!

Samtidigt ringer Felix och han vill också gratulera. Ullis såg på Strava att han också sprungit och vi pratar lite om löpning och skor. 

Trevligt med farsdag-fika och sista gången jag firade min egen far på fars dag är 1996, galet länge sedan. 

Sedan hem och nu gick Ullis och vilade på IR-madrassen och själv lade jag mig på spikmattan och somnade... Jisses!

Jag som inte trodde det var möjligt men det var det visst. När man väl vant sig, lite grand, så är det riktigt skönt. 

På kvällen så röjde vi lite och tittade på teve. 

Onsdag och idag var det lite lugnare på jobbet men på lektionerna var det bra drag med pingis och badminton. Det är ju fantastiska sporter.

Jag berättade lite om Spökjoggen på jobbet och sedan kom jag på att reportaget kanske redan låg ute och mycket riktigt. Det blev sjukt bra och jag skrattade för mig själv då det i princip är som jag lämnade in det. Det gav lite självförtroende, faktiskt.

Sedan hem och nu blev det tåget. Jag pratade lite med en gammal elev och hon berättade något riktigt tråkigt och det kan jag inte ta upp här. Lite chockartat faktiskt.

Hemma tittade Ullis och jag återigen på Robinson och sedan blev det lite träning. Nu kändes det lite sämre men det blev samma pass och pulsen var exakt densamma så det var nog bara känslan som var sämre. 

Söndag och jag hade vaknat upp på natten och haft panik! Jag kunde inte räta ut vänsta benet för det gjorde grönjävligt ont i knäet. Med mycket ansträngning så kunde jag hasa mig upp för att kunna gå på toaletten. Fortfarande så hade jag riktigt, riktigt ont i knäet och idag hade Ullis ett sista pass på schemat och då jag haft de här problemen förut så tänkte jag att kanske kan trolla igång knäet för en sista ansträngning och så kan jag vila några dagar. Jag haltar hela morgonen och Ullis undrar förstås hur det här skall gå. Ja, jag med faktiskt. 

Efter frukost så blev det lite teve innan vi började fixa iordning inför avfärd. Igår hade vi förresten tvättat så vi kunde packa ned rena grejer och även Felix fick tvättat och Ullis hade fixat iordning lite fint till Felix. 

Knäet började bli allt bättre och sedan åkte vi mot Hammarbybacken men det var svårare att hitta än vi trodde. Till slut kom vi riktigt nära och det var bara några hundra meters jogg tills vi var där. Uppenbarligen fanns det en bättre väg för när vi kom fram så var det värsta stora parkeringen nedanför backen. 

Idag skulle vi springa med stavar, trodde vi. Vi började med att jogga upp i knappa tio minuter innan det var dags att sätta fast sig i handtagen och vi började springa. Vi kom en bra bit innan Ullis skriker att vi skall gå uppför och jogga nedför. Ha ha! Precis då börjar pulsen sticka iväg och direkt när jag börjar gå så är det hög puls och känslan var lite konstig men helt förståeligt. Vi skulle gå i fem minuter och jogga ned igen och börja om. När jag kommer upp, på första intervallen, så får jag ta något extra varv för att komma upp i fem minuter och sedan jogg ned igen. 

Fyra stycken och det är riktigt jobbigt men kul! Riktigt bra backe och vi kör liksom på sidan upp och förstås inte i backen. 

Pust! 

Hemåt och väl hemma är känslan borta bra men hemma bäst. Men riktigt kul att vara i Felix lägenhet och med mycket träning på kort tid. 

Imorgon väntar jobb igen och undrar hur knäna kommer kännas imorgon.