Ja, vem är inte annorlunda förresten? Men jag drog min historia i skolan om att jag blev fastspänd i sjukhussäng, som barn och därefter stammade hårt och inte kommer ihåg någonting från min barndom, iaf inte från årskurs tre och bakåt. Kanske några fragment från årskurs fyra. Att bli lämnad, fastspänd, som treåring, då läkarna skickade hem mina föräldrar satte förstås ett hemskt avtryck i mig. Och sen hur det kändes i mig då mina klasskamrater skrattade, i min öron högljutt, då jag försökte prata. Det var något jag undvek i det längsta dock. Det jag försökte förmedla var att allt man säger och gör kan fastna i någon annan och även åt andra hållet. Är man god har man det tillbaka. Jag tror det fastnade hos barnen och det handlar om att vara en bra förebild. Det mår man själv bra av och det smittar av sig. Jag visade ett exempel när jag log  hjärtligt åt en och det smittade av sig. Så härligt att se. 

Nu sade jag även att jag hade lite "tur" och var duktig på sport, det räddade mig lite. Så på något vis skapade jag mig en identitet kring sporten och den har alltid funnits där. Som en räddande ängel och kanske formade min ensamhet, som jag ibland drog mig till, att jag satt och funderade mycket. Senare så mycket så jag kände att jag blev missförstodd och inte blev tagen på allvar. Det kändes som om mina idéer inte togs tillvara och till slut blir man lite fundersam själv. Är det inte smarta saker jag kommer med. Sen stötte jag på Mensa. Det kändes lite som det passade mig och provtesterna på nätet var inga problem att lösa, och det fort. Så varför inte. Skulle jag komma med i Mensa, som enligt dem bara 2 % av populationen skulle klara av, så kanske jag skulle finna likasinnade. Sagt och gjort. Jag testade men tre dagar innan det riktiga testet så lämnade jag blod. Jag tänkte att det inte skulle påverka och kanske gjorde det inte det. Men det kunde det absolut göra, sa testledaren. Hmm, inte så smart alltså. Jag diskvalificerade mig från start alltså. :-) Anledningen till inlägget från första början var att jag såg ett gammalt intyg från Mensa. Jag missade en fråga och jag skämdes så för det. Alltså en fråga ifrån att bli "insläppt" i Mensa och deras medlemskap. Men då jag letade efter lite andra intyg så såg jag det. Hmm, jag fick 128 i IQ, det är ju inte så jäkla dåligt. Och oavsett om blodgivningen påverkade eller inte så är det helt okey. Det skulle ändå kunna förklara att jag känner mig lite udda ibland. Och typ snurrig som ibland har alldeles för många saker i huvudet så det blir som en jäkla soppa. Så jag måste ventilera ut något ibland. Så idag såg jag alltså intyget och letade lite på Mensas hemsida, kanske har de släppt lite på reglerna men det hade de förstås inte. Jag kan förstås göra ett nytt försök men det kostar en del pengar och man har bara två försök totalt. Men jag var nära sist och skulle nog tycka att det var kul med den udda gemenskapen. Det är iaf vad jag tror. Jag hittade länken till provtestet och körde det igen men jag kom ihåg för mycket av det sist, trots att det var många år sedan, och hade inga problem att pricka alla rätt. Men det var det som gjorde att jag iaf vågade testa mig på riktigt sist. Nu har jag förlikat mig lite med att vara annorlunda och har liksom hittat hem. Bara man hittar nycklarna ibland och kan släppa ut lite av idéerna, annars kokar det över. Är du annorlunda och hur yttrar sig det? Jag verkar dras lite mot nördar och gillar att höra dem snacka om sitt område. För det mesta iaf. Det måste såklart intressera mig lite. 

Men skall jag göra ett nytt försök att gå med i Mensa så krävs det ändå att man motionerar hjärnan lite och frågan är om man har tid. Nu har jag skickat in ansöka om att plugga in lärarbehörighet. Det blir spännande. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fredag och jag kunde ligga lite längre då jag skulle ta gamla bilen in till Nyköping då den skulle besiktigas.  Så var man då iväg och fy f-n vilken skillnad det var att åka i den och vad hade hänt med vädret? Det var rejäl blötsnö och jag vågade i...

Torsdag och jag började dagen med att fotografera tubklämman vi hade hemma för att göra något roligt av bilden. Mora Korgmakeri sponsrar ju vårat Trosa Ultra Backyard, aka TUBen! Så skulle jag senare försöka lösa något bra och roligt.  Till jobbet ...

Idag var det en speciell dag. Dels så skulle en nära mig göra en rätt stor sak och dels så är det idag tre år sedan lillebror gick bort. Det kom så plötsligt och som vanligt gjorde jag en låt om det. Tror den kan bli bra men än så länge känns den int...

Tisdag och det började som en vanlig dag men rätt snart får jag ett sms som ger mig lite kalla kårar. Det stod att hen skulle höra av sig på kvällen och det utan att vi kommunicerat så mycket sista veckorna. Usch! tänkte jag. Jag berättade förstås fö...

Måndag och det var nog som en vanlig dag förutom att jag började ta tag i alla viktiga delar inför loppet. Det var mailande och förstås lite reklam inför loppet. Ringde Björn som försökte få tag på några avspärrningar som vi kan använda för att göra ...