Katten Jansson ville ut till bryggan och simma och Tri-Mange skulle hänga på och Ullis och jag skulle försöka, skrev vi. Men det vore ju riktigt skönt. Kanske inte det bästa vädret men väl i vattnet så spelar det mindre roll. Vi kommer iväg lite sent och när vi kommer fram så ser jag att de redan är på väg ned i vattnet och vi var ju tvungna att göra oss iordning. Men när herr Jansson var på väg tillbaka så passade Ullis och jag på att göra honom sällskap. Men han hade ett bra tempo och försvann sakta ifrån oss. Ojdå! Vi hade misstänkt att han var snabb men att han kanske stressade lite mycket. Fast nu verkade det gå riktigt bra och han behövde inte stanna heller. Lite vågigt och det värsta var när man fick vågorna rakt framifrån och skulle upp med ansiktet och navigera. Tyvärr så börjar jag ta in lite luft innan jag vrider på huvudet och det var nära en riktig kallsup men jag klarade mig. Ut på varv två och nu ser jag att Katten Jansson filmar oss. Och det blir nog en rolig film, tänkte jag, då jag och Ullis simmade in i varandra hela tiden just då. Och på varv två, då man fick vågorna rakt framifrån så får jag en riktig jäkla kallsup och jag sväljer det rakt av. Inte ens i luftstrupen så det var rakt ned i magen och vi snackar säkert om minst en halv deciliter. Skönt att det inte var lika mycket alger idag då. Sen mot bryggan och jag blev som vanligt lite slemmig i halsen och det är nästan så jag spyr. Det är nog min akilleshäl, tror jag. Oavsett om jag borstar tänderna eller bara tar ut mig så spyr jag för lätt. Jag tål liksom inte att ha för mycket i gommen. Urk! Men nu är det kaffe och lite ägg fast det tar vi där det är lä. De andra åker rätt snabbt så vi går och sätter oss i skydd för vinden. Men nu börjar jag få ont i magen av vattnet och får värsta magknipet. Fast det kanske inte är så konstigt. På vägen hem så stannar vi till på Utsikten för att se om de hade en SN liggandes men den var visst inte där ännu. Så vi morsade på Bejnas och "lilla" Oscar. Han är inte så liten längre förresten. Så de blev en tur till biblioteket och det verkade som vi var med för den som satt där och läste SN hade redan sett oss och det var en gammal klasskompis pappa. Och inte var det så litet reportage heller. Reportern hade fyllt upp med lite som vi, dvs jag och Ullis, sade under samtalet. Jag slängde på högtalartelefonen då. Väl hemma så bestämmer vi oss för att åka till Björnlunda glass och där fortsatte problemen med magen då jag skulle ta mjölk i kaffet. Då den laktosfria mjölken är slut så får jag havremjölk och jag märker att hon inte ens skakar den och det är rejäla klumpar. Jag påtalar det och hon säger att datumet är okey fast jag säger att det beror ju på när den är öppnad. Jag orkar inte bråka så jag chansar på att klumparna bara beror på att hon inte skakar mjölken. Ullis tyckte jag skulle gå tillbaka men jag orkade inte och jag vet inte om jag tyckte glassen var så god heller. Men jag har ju å andra sidan inte ätit glass på mycket länge. Ullis och Tim verkade nöjda iaf. Och så fick jag ännu mer ont i magen! :-) Sen så började jag att skrapa lite på huset och upptäckte att en pelare, till altanen, var dålig. Riktigt dålig faktiskt men jag åkte ned till NA Svensson och kikade och hittade något jäkligt bra. Rätt dyrt men det skulle stå emot det mesta och både täta och foga på samma gång. Sagt och gjort. Jag hade pillat ut det dåliga träet och nu skulle jag på med mitt medel jag köpt. Rätt pilligt och Tim hjälpte mig då det var svårt att både trycka ut det och få det på rätt ställe. Till slut var vi nöjda och det blev riktigt bra. Så istället för att riva allt så kunde man lägga en jäkla massa fler år på altanen. Bara hoppas det går att måla på nu. Annars var ju allt förgäves och jag råkade dessutom köpa fel färg och orkade inte åka och byta. :-0

Mot kvällen blev jag sugen på lite Zwift också och det blev 32 km på Watopia. Jag såg att Lionel Sanders var ute men märkte aldrig av honom. 

Tisdag och vi försökte kolla i SN om det var något reportage om våran nybörjargrupp, som Ullis kom på. Jag fick som vanligt cred men sade direkt att det var Ullis idé, någon ordning får det vara. Fast vi jobbar ju typ som i team så vi brukar ta åt oss tillsammans också. Hursomhelst så hittade vi inget i tidningen och vi funderade på om det inte skulle bli något. Reportern, på SN, sade ju att det bara skulle bli en liten blänkare. Nåja. Vi kollade iaf upp med en veterinär om Mirakels tillstånd. Hon har blivit sämre och vi fick lite tips om hur vi skulle göra. Det var en veterinär som ringde upp via en app och då kunde man förstås även filma Mirakel. Veterinären tyckte absolut att vi skulle åka till ett djursjukhus och kolla upp henne men tyckte inte det var akut. Senare på kvällen så var det då dags för nybörjargruppen och det kunde kanske komma några nya löpare. När vi kommer fram så ser vi att det åtminstone är två nya och det är en gammal jobbbekant, Wesskvinna och dessutom hade vi barn i samma klass. Det sista stämde även in på den andra kvinnan som var med, Hästrakan. Dessutom dök the Twin-brother upp. Han hade redan betalat in medlemsavgiften men ännu inte dykt upp på någon träning. Vi värmde upp lite försiktigt och sedan blev det lite längre löpskolning och sedan gav vi oss på en Supertusing. Det blev ganska perfekt och sedan var det dags för den ordinarie träningen och jag började känna mig lite hängig. Men nu var det 800-ingar med lite tävlingsfeeling då man outtalat skulle tävla mot varandra. Så det blev ett antal race och det var riktigt roligt och vi fick alla ta i ordentligt. Men på den fjärde intervallen så gick luften ur mig och det blev lite lätt jogg på slutet och sen tog Ullis och jag samt the Twin-brother ett varv i spåret och det fick räcka. Väl hemma så var jag riktigt varm och jag hade nog åkt på något skit. Vi åt ju iofs rätt mycket pasta- och skinksallad då vi fick mycket över efter att vi firat svärfar. Men mycket fick vi slänga och kanske åt jag en portion för mycket. Nåja, det var övergående och jag mådde lite bättre efter ett tag. Så lite mindre löpning än planerat men det gör inget. 

Måndag morgon och vi hade bokat in simning, vid Stensunds brygga. Men någonstans i bakhuvudet så visste jag att jag även planerat in en kund en morgon. Hmm... Vi satt iaf i bilen, på väg mot Stensund, när det plingar till på mobilen. Och då tänker jag att jag måste kolla om det kan vara det. Och mycket riktigt. Tio minuter i åtta så har det plingat till och det är bara att vända och Ullis messar att hon blir lite sen då jag har fått en kund. Så jag hoppar av och hon åker igen. Och strax efter åtta så kommer då kunden och jag skall kika lite på hans skates om de går att laga. Och det går riktigt bra och efter lite fnul så säger vi adjö och jag hoppar istället in i våra andra bil och drar iväg. Givetvis måste jag tanka den också... Så fyrtio minuter försenad så inser jag att det blir lite kortare simning men det gör mig inte så mycket. Jag tror att det viktigaste med simningen är antalet simningar och mindre längden. Jag ser att det simmas för fullt, när jag kommer fram, och Katten Jansson står på bryggan och verkar klar. Jag byter om och ser att CW, Tri-Mange och Ullis simmar där ute. Snart är jag också i och ser ser jäkligt nice ut. Jag provar de nya neoprenstrumporna, med plast under, och det gör att man inte fryser alls om fötterna, då man går i. Men de känns fladdriga och man får förstås in vatten så de är nog inte så aerodynamiska. Men men... Skönt att inte frysa fast det är rätt varmt idag ändå. Men mycket tång och annan växtlighet så lite på fötterna som skyddar är inte fel. Ullis kan ju ha fått ett bett sist. Jag kommer på att jag glömt att puffa så jag tar det lite lugnt och det verkar gå bra ändå. Nu är alla på bryggan och någon skriker skämtsamt att -Nu kollar alla på dig! Det gör förstås ingenting eller gör det just det? Det går ju så bra och kanske satt tekniken bra där. Jag är lite förvånad att jag inte känner mig flåsig, trots avsaknaden av astmamedicinen. Dock rätt varmt i vattnet. Så vid första bojen så bara fortsätter jag. Och så även vid andra bojen. Men nu har jag fått lite problem med andningen och jag får ta det lugnt. Det känns lite astmarelaterat och jag fokuserar på andningen och det går att fortsätta. Lite sämre med navigeringen mot båten och jag tar en boj på insidan istället men sträckan blir lika lång ändå. Men sjukt mycket tång och man fastnar då och då och får lyfta av den från huvud och axlar. Sista biten in och nu försöker jag trycka på lite. Vet inte om det gick så mycket fortare men det var en av mina bättre simningar. Jag nöjer mig med ett varv eftersom vi vill hem till Felix som skall iväg till Malaysia idag. Nu blir det frukost och Katten Jansson skall hem och äta hemma och snart försvinner även CW, som fick rejäla astmaproblem idag. Mina är dock mer köldrelaterade och hennes säkert mer normala vid typ ansträngning. Så det blir jag och Ullis samt Tri-Mange kvar och det blev förstås lite snack om Kalmar och annat kring triathlon och förstås cyklar. Det kan man prata mycket om. Väl hemma så var det Felix i fokus och snart kom han och blev hämtad. Det blir en spännande resa, bara att hoppas att det inte bara blir en massa regn för de åker visst i regnperioden. 

Sen kom I förbi och det blev en kaffe med henne fast efter ett tag så får de fika själva då jag går ned i Pain Caven, dvs träningsrummet. Jag tänker köra någon timme och Ullis tycker jag är knäpp då man kan träna ute. Men det går att köra så strukturerat på Zwift fast det är förstås inte alltid det blir så. Nu valde jag dock bara att köra på och spurta där det finns en spurttävling. Jag ser att Jan Frodeno är ute och han började lugnt med runt 2,2-2,3 watt/kg och tanken fanns att jobba ikapp och köra lite med honom men jag ville också börja lugnt och för mig så innebär det inte 2,2 watt. Jag började snarare runt 1,3-1,4 watt och låg där och tuffade på och så småningom så ökade jag och vid varje varv, det var Innsbrucks korta varv, så spurtade jag. Jag satsade rejält hårt på första men kanske lite tidigt och orkade inte hålla i hela tiden. Det blev dock rekord men det berodde ju mycket på att jag inte kört där på länge för rekorden gäller visst endast 30 dagar. På andra varvet så försöker jag vara smartare men jag lyckades inte slå det första varvet och det förblev rekordet men fyra spurter blev det. På sista varvet så blev jag omkörd av Frodeno och nu var det istället 5,4 watt/kg... :-0 Jag provade att bara hålla det i en kort stund men det gick inget vidare. Det blev till slut 31,5 km och tiden lite över en timme. Mot kvällen så blev det också en löptur och nu var det Strutsrundan och den är ju på 15 km så även det skulle bli rekord. Och en riktig triathlondag med alla grenar och dessutom i rätt följd. Lite segt i början men det tuffade på och vid kanske 5-6 km så kändes det riktigt bra. Men i slutet så var det alltmer stelt och stumt. Men femton km blev det och det är bara att inse att det kommer bli en jobbig dag i Kalmar den 17 augusti. Men ett pers kommer jag att jaga. 

Vi avslutade kvällen med lite Yatzy och jag retade Ullis innan att hon aldrig vunnit men jag hade ju å andra sidan kommit sist lika många gånger som jag vunnit. Och hur gick det? Ullis krossade både mig och Tim och gick 297 poäng. Det var nästan så det blev en värstingpoäng för hon lyckades med allt tills de sista två rutorna... Sen blev det sängen och jag var riktigt trött. 

Söndag och idag skulle vi överaska svärfar, som fyller 75 år. Dock inte denna dagen men idag passade det bäst och vi tänkte köra en heldag i Stockholm med lite picknick, Ferrarikörning och sen avslutande middag på restaurang. Så det skulle säkert bli sent så Ullis och jag ville få till träningen och då var vi tvungna att komma iväg tidigt. Och det skulle även bli riktigt varmt så det passade bra. Vi bestämde oss för att köra samma slinga, i skogen, som i torsdags men nu baklänges. Eller iaf väldigt likt den rundan. Vi började direkt med att springa lite längre på Å-promenaden och sen körde vi en lite längre slinga så man kom upp på Lundbyvägen. Kanske mest för att slippa den brantaste delen. Förra gången sprang vi ju nedför den... Sen vek vi in mot samma ställe som sist och försökte följa samma runda men vi fick korrigera på ett ställe där de huggit ned en massa träd. Eller om de nu blåst omkull. Det tänkte jag inte på. Sen så håller jag på att trampa på en orm, då vi skall ut i fårhagsskogen och Ullis, som nog blev biten sist, blev lite tveksam. Men hon följer efter och vi fortsätter som tänkt men avslutar hem istället för att springa in i den sista skogen som bara skulle lett en bit in på skolvägen. Det blev iaf typ samma längd och vi nöjde oss med sju kilometer idag. Sen var det lite bråttom och vi fixade och donade och snart satt vi i bilen. Ungarna skulle joina lite senare. Svärfar hade lurats med och de andra hade fått plocka ihop vettiga kläder och förstås plånboken. Men vid Järna så tänkte vi samlas och jisses vad förvånad han blev när han hela tiden så fler och fler barn- samt barnbarn dyka upp. -Men vad i helevete! lät det från honom men givetvis med ett lyckligt leende. Då förstod han förstås att något var i görningen men förstås inte vad. Han som bara skulle hänga på och bada med Milan. Och efter ett snabbt stopp på Decathlon, där vi köpte lite badskor, så var vi iväg igen och nu var första riktiga stoppet vid Hägernäsbadet. Där blev det picknick och lite bad. Bra start och vi lämnade över själva huvudpresenten som då var att åka Ferrari med Liveit.se. Han blev mäkta förvånad och snart var vi iväg igen för vi var tvungna att åka en liten bit till. Dock inte så långt men med barn med så måste man planera tiden lite. Så var vi då framme och nu var även Louise med man där. Så alla barnen till Krille var med; Bejnas, Louise, Ullis, Carro och Millan. Det blev en liten tur och sen ett fint kort med barnen och sen resten av gänget. Efter det så var det in i bilarna igen och nu mot Täby center där det blev lite egen tid och sen till restaurangen the Public. Helt okey och bra service. Dock har jag faktiskt ätit godare. Iaf till de priserna som indikerade på att det skulle vara en lite finare restaurang. Men det blev riktigt lyckat och vi avslutade med att bada i den superfina sjön, Sörsjön! Så nice och med en underbar naturkälla som man bara måste dricka ur. 

Lördag och idag skulle vi på kalas då lilla Melissa fyller ett år. Söt som en porslinsdocka! Och jag ser, i träningsdagboken, att det inte blev någon morgonträning och vi sov nog lite länge för det. Men det var varmt som sjutton och man blev lite svettig ändå. Därför var det skönt att se att vi skulle vara utomhus. Det var ett trevligt kalas men jag hoppade fikat och det var lite lättare då man glömt laktostabletterna. Annars så hade jag väl åkt dit på det. Jag har ju varit rätt hård med fika och läsk, på sistone och så även nu då. Fast alltså med lite hjälp. Sen åkte vi hemåt och hemma igen så var det middag och sen dags för lite cykling. Det blev ut på gamla Södertäljevägen och sen hem igen. På vägen ut från Vagnhärad så kör vi om två män och det dröjer inte alltför länge förrän de kör om igen och säger något till Ullis. Det var visst något om att de fått upp farten och att de hade kört långt. Jag var då lite före och tänkte väl att jag kör på och sen kan jag vända. Men snart ser jag att Ullis har åkt ifrån dem och jag väntar in henne. Det var nog jobbigt för det manliga egot men en av dem hade visst kroknat. Vid Järna så stannar vi och dricker och skall vända tillbaka när de kommer igen och nu stannar de och pratar lite. Trevliga killar men snart nog skall vi köra igen och vi åker åt olika håll. De fortsatte mot Södertäjle och vi åkte hem mot Vagnhärad igen. Det blev totalt 40 km och ganska precis 30 i snitt. Ganska skön vind i ryggen på slutet så hemvägen gick nog lite snabbare. Sen lade vi oss ganska tidigt då vi tänkte morgonjogga innan morgondagens kalas. 

Fredag morgon och vi hade bokat in frukost på bryggan, i Stensund, med några vänner. Tanken var simning och frukost men IM-Mange sade vi inte ens till då han uppenbarligen var i Frankrike. Det var han iaf igår kväll och skrev till mig och hade funderingar på simning NÄSTA vecka. Men CW, Katten-Jansson och Gisslan skulle dyka upp. Och Ullis och jag låg och drog oss ett tag men sen blev det bråttom. Och vi behövde dessutom åka förbi verkstaden för att hämta våtdräkterna som låg i andra bilen. Versktadskillen sade att bilen skulle vara klar ungefär 8.00 men då skulle vi vara på bryggan och då vi kom, typ kvart i, så var den upphissad och man fick hoppa upp och hämta ned dräkterna. Vi sade att vi fick komma tillbaka senare och sen in i bilen igen och iväg. Vi kommer typ 6-7 minuter försent och står inte IM-Mange där? Jodå, han kom visst hem inatt och hade nog fått reda på att vi skulle simma - kul! :-) Gisslan kom samtidigt som mig och Ullis och vi tre blev kvar ett tag på bryggan då de andra redan var på gång att hoppa i. Sen var man då i och nu tog jag fram nya glasögon och det var kanon. Vilken syn man får i dem och det skulle inte störa, som sist. Lite alger dock men vattnet var sjukt lugnt. Härligt! Men Gisslan hade ingen flytboj så Ullis och jag höll koll på henne och stannade hon så stannade jag. Men det blev endast några korta stopp och simningen gick klart över förväntan och var den bästa hittills. Det lovar gott inför Kalmar. Jag avslutade lite hårdare den sista biten och kände mig nöjd. Men så visade det sig att Ullis och Gisslan skulle köra ett varv till men då var jag redan uppe på bryggan och kände mig nöjd. Så det blev knappa 1400 meter och med en riktigt bra känsla. Och Ullis höll sig nära Gisslan så inget Gisslan-drama. :-) Jag bytte om och sen drog IM-Mange och Katten Jansson. Men vi andra bara softade och åt en god frukost. Riktigt nice och utsikten var kanon. En bra start på dagen och sen så tog jag det faktiskt lugnt och jag kände nog att jag behövde en vilodag. För det får jag nog räkna det här som. Fastän jag simmade. Det kändes liksom som jag var lite sliten i kroppen. Vi avslutade kvällen med lite Yatzy i paviljongen. Återigen och samma resultat som igår. En första- och en sistaplats.

Torsdag och nu skulle det cyklas. Ullis var taggad för en långcykling men det var galet hett och vi sov som tokar. Till slut kom vi upp och det blev lite senare än väntat. Men snart var både cyklar och energi klart och vi hoppade upp på cyklarna. Jag hade ett verktyg med om jag skulle behöva juster sitthöjden men egentligen inget mer. Vi bestämde oss för att köra mot Nyköping och eventuellt pausa vid Nynäs slott för lite kaffe. Men när vi kom dit så bestämde vi oss för att fortsätta och det kändes hyfsat bra. Mycket backar i början men snart rullade det på. Jag märkte att jag åkte ifrån så fort som jag kom ned i tempoställning men Ullis var snabbt ikapp när det började gå uppför. Vi märker att vi ligger lite lågt på energi och bestämmer oss för att åka in mot Stenkulla och väljer de små cykelvägarna. Och rätt som det är så åker jag bakåt. Sadeln har lossat från railsen! :-0 Men vad f-n! Det är ju så kort bit kvar så jag får stå ut men det blir ju helt annat nu. Väl framme vid Stenkulla så hoppar jag in i affären och slås direkt av hur skönt det var där inne. Snacka om bra air condition och det blev bara bättre när jag kom in ordentligt. Jag köper på mig lite cola och russin samt två bananer. Jag vinkar till Ullis att komma in och hon passar på att köpa en energy bar. Vi utgör visst ett exotiskt inslag och två förortskillar snackar om våra hojar och säger -19 lax! :-) Vi skrattar och tar oss sen vidare bort mot Statoil... förlåt, Cirkle K! Där har de bara en lite kass låda med lite olika verktyg men inga insexnycklar och de verkar heller inte göra något för att försöka skaka fram ngt annat. Vi pratar med en cyklist som visst också skulle behöva en. Sen dyker det upp ett äldre par och de var visst från Nya Zeeland. Men vad heter insexnycklar på engelska? -Allen key, ropar en bilist och vi förstår varandra bättre. Men de hade tyvärr fått sina cyklar stulna och verktygen likaså. Så de hade typ samma känsla för Stockholm som ASAP Rocky. Så de ville också ha verktyg och jag försökte komma på ett bra varuhus för dem. Coop fanns ju men sedan kommer någon i sällskap på att Jula fanns ju i Nyköping och efter mycket om och men så visar jag och Ullis vart det ligger och paret hade faktiskt en (!) insexnyckel och den passade för mitt behov! :-) Så det var ett givande och tagande och snart var vi igång igen. Dock så lät vi klockorna vara pausade då för det gick inte så fort. Men de fick iaf ett lite bättre intryck av Sverige och jag hoppas deras fortsatta resa blir trevligare än den de fick från start. Nu cyklade vi gamla E4:an hemåt och vägen är ju inte så rolig. Mycket hål och det gällde att se upp. Lite småsegt mot slutet men skönt att få det gjort. Ullis blev bättre och bättre på att ligga i tempoställning och såg ut som ett proffs. Jag får så jäkla ont i nacken och jag får nog kika på det lite snabbt. Förhoppningsvis är det bara ngn justering eller så får jag bita i det sura äpplet och inse att jag inte orkar ligga så lågt ned utan måste höja upp styret ännu mer. Sen mot kvällen så blev det klubblöpning och nu var det sega ben. Det blev jag, Ullis och Tanjis som dök upp. Vi körde lite härliga skogsstigar runt i Vagnhärad och sen avslutade vi med lite lätt fys. Fast det var för varmt så vi nöjde oss med lite kortare fys och löpningen blev ganska precis sju kilometer. Men skönt för själen. Vi hoppade sen in i bilarna och åkte mot sjön Sillen där vi hoppade i. Det kändes först inte som en lysande idé men vad skönt det var! Wow! Bara synd att man var tvungen att ta bilen dit. Men men, det lär bli fler ggr. Vi avslutade kvällen med att spela lite Yatzy med grabbarna och jag tror jag både vann och kom sist på de två gångerna vi spelade. Felix joinade dock efter första matchen. Trevligt men sen kom myggen och Felix undrade varför vi inte drog för myggnätet... Hmm, det hade vi inte tänkt på men det kommer ju en kväll imorgon också...

Onsdag och idag skulle vi till Bosön, på Lidingö, för att Ullis skulle träffa sin sjukgymnast. Men det var helt okey att springa innan och det försöker vi alltid att få till då vi är där. Men precis på Bosön så är det inte perfekt att springa. Iaf inte längre sträckor. Så vi försökte hitta en bra plats att utgå ifrån och till slut kommer vi på att det bästa stället är Grönsta Gärde. Där målet ligger. Och där kan man enkelt springa sista milen och det borde vara konstant bra stigar. Sagt och gjort. Vi åkte dit och börjar med att packa ut lite picknick och käkade lite. Tanken var att gå på toaletten, som låg där, men när jag ser en sliten tärd kvinna gå in där och inte komma ut förrän en kvart senare så ångrade jag mig. Hon såg typ ut som sinnesbilden av en narkoman och hon hoppade sen på cykeln igen och cyklade tillbaka från det håll hon kom ifrån. Hmm... Snart så är vi klara men jag har glömt att packa ned det mesta så jag saknar keps, glasögon och t.o.m en funktions t-shirt. Ajdå! Jag kan förstås välja att springa med bar överkropp men det blev till slut så att jag valde att springa i den vita bomullströjan, jag kom i. Det skulle nog också fungerar bra. Det börjar direkt med Grönstabacken och den är rätt tuff så det började alltså direkt hårt. Och både jag och Ullis tänkte på "Puls-klacken" då vi tog oss uppför där. Fast jag mindes också att jag sprang rätt hårt och nu handlade det bara om att komma upp. Tiderna förändras. Sen var det ren löparporr och man bara njöt. Fastän det var riktigt varmt. Fast mycket skugga. Sen kommer då Abborrebacken och nu var det kriga som gällde. Jag bestämmer mig för att köra hela och jag hör att någon kommer ikapp Ullis och försöker närma sig mig. Men jag ökar istället! ;-) Nu jäklar skall han få kriga för att komma om och han börjar istället tappa och när jag är uppe, på banans högsta topp, så joggar jag ned en bit och väntar in Ullis. Jag behövde dock inte vänta för länge och när jag väntar så ser jag en ung kille komma från ett bostadsområde och gå in bredvid mig och hämta ett skumt paket ifrån det höga gräset, typ 3 meter ifrån stigen. Vad sjutton är det som händer? Är det värsta knarkmaffian här ute på Lidingö? :-0 Nä, det behöver det förstås inte vara men lite skumt var det. Nu kommer Ullis och vi fortsätter och nu är man rejält trött och vid Carins backe så gick luften ur mig. Ja, jisses vad tungt och sen känns varje återstående backe rejält. När vi är tillbaka så fortsätter vi en bit till för att komma upp i milen och vi fortsätter nedåt hamnen då det verkar finns dusch eller bad där. Och väl framme så stannar vi och tar ett ljuvligt dopp! 22 grader och superfräscht vatten! Wow! Det var som en liten oas och inte så mycket folk. Efter badet så blev det en promenad tillbaka till bilen och sen lite till att äta innan vi begav oss mot Bosön där Ullis fick träffa sjukgymnasten. En underbar dag och jag passade på att se de två sista avsnitten av Chernobyl. En riktigt bra och samtidigt otäck serie om kärnkraftskatastrofen. När eftertexterna rullade så såg jag att Stellan Skarsgård var med och då faller poletten ned. Det var ju för sjutton huvudpersonen.