Tisdag och det blev förstås bilen igen. Det blev återigen gamla bilen och den är ju inte rolig längre. Den modellen som var så cool då vi köpte en likadan för länge sedan. Nu känns den som skräp så snart åker den nog till tippen. 

Hursomhelst så kommer jag fram och går och tittar ut där jag sagt att vi kunde mötas. Praktikanten och jag. Hon har förstås ett namn men vi kan kalla henne Cajsa. Vi träffas och hälsar och hon kommer med sin mamma som är en kollega till mig. 

Eftersom hon ännu inte skrivit på något sekretesspapper så bestämmer jag att vi skippar morgonmötet och försöker ta tag i det så fort vi kan. 

Vi kör igång direkt och hon presenterar sig för klassen och de flesta känner igen henne eftersom det var en nia och de var sjuor då hon själv gick på skolan för två år sedan. 

Bra start och hon tog egna bra initiativ då jag inte var på plats. 

Vi första bästa lucka så fixade vi papperna och sedan var det en sista lektion där det blev lite roliga lekar innan vi skiljdes för dagen. 

Hemåt och jag köpte lite prylar till Spökjoggen också. Sedan var det mat innan vi snabbt var tvungna att fixa oss iordning innan löpningen. Jag springer lite snabbt på toan och vad är det på insidan av låret? Hm, det kan väl inte vara en fästing till? tänker jag. Pricken sitter dock fast och jag får ta i lite och så lossar den. Med lite äckel så lägger jag den på det gamla handfatet och jag får använda mycket zoom. Men vad f-n! Det är ju en fästing till så nu är det tre stycken sedan i onsdags! :-0 Jag bara räknar med att jag kommer bli dålig nu men vi byter om och sticker iväg. Jag börjar undra om jag fått massvis av fästingar i några kläder och allt som jag haft nyligen åker i tvätten. 

När vi sitter i bilen så kommer jag på att jag glömt klockan men vi är lite sena och Ullis skall hämta ett paket på Coop, i Trosa. Jag försöker ringa någon och säga att vi nog blir några minuter sena. 

När vi kommer fram så är det precis på håret och jag tar fram högtalaren och de andra börjar jogga upp. Snart så är allting igång och jag kör en kortare löpskolning innan alla startar. 

Jag kör enkel jogg och snart sammanstrålar jag med Ullis och Sanne. Det blir ungefär 45 minuter och det fick duga. Kanske lite långsammare än jag tänkt men det var nog bra ändå. Jag har ju ökat på träningen och det är ju absolut också ett slitage i sig. 

På kvällen tittade vi på Robinson och det fick duga. 

Jag kan avslöja att jag duschade länge och väl samt skrubbade mig hårt med duschborsten...

En otrevlig typ                 Mycket trevligare typer

Söndag och idag vill Inger bjuda på middag och det kunde vi inte tacka  nej till. Vi ville förstås träna idag också så vi lade in träningen innan bjudningen. 

Först så ville jag dock få ned den stora motorcykeln i källaren. Det är ju lite läskigt då den är så tung och det är lite rullgrus men det borde vara lugnt. Jag startade i alla fall igång den så den fick bli varm. Sedan fortsatte jag att röja lite och timmarn gick. Asch! Nu är det bara att ta tjuren vid hornen och jag startade upp hojen igen och nu gick det lättare att starta efter att den varit igång tidigare. Jag körde ned hojen och sen tog det lite tid att baxa runt den. Det är helt klart så att vi måste skaffa en sådan där grej så man kan baxa runt hojar på små utrymmen. Det får kosta några tusen. 

Sen var det då dags att träna.
Jag satsade på mitt tvåtimmarspass och det är ju en mental utmaning men passen skall in. 
Det gick bättre än väntat och sen var det bara in i duschen. Jag körde en ny bana idag också och nu har jag nog inte så många kvar att köra om jag inte skall ta några längre rutter. Jag pratar om Zwift-världen alltså. 
Efter duschen var det snart dags att gå till Inger.

Hon bjöd på en riktigt god pastarätt med köttfärssås. Så god så jag tog om två gånger.

Trevlig kväll och vi tackade för oss och gick hemåt. Nu fick jag mina steg också så det blev förstås maxpoäng i kommunutmaningen. Konstigt vore väl annars då man tränar relativt mycket. 
 
Ny bana på Zwift

Lördag och idag skulle vi hjälpa några kompisar att flytta. Eller hjälpa och hjälpa. Ullis hade fått frågan om hon kunde baka lite flyttbullar och det kunde hon absolut. Själva flytten hade vi inte blivit tillfrågade om men det är klart att vi skulle hjälpa till lite. Jag kände mig dock lite småseg och jag visste inte varför. Jo, det visste jag nog. Jag kände nog absolut av fästingbetten lite men det var liksom som om det bara kändes då jag inte var igång. När det var träning så verkade det som jag fortfarande kunde ta i och jag märkte ingenting på pulsen eller kraften. 

Hursomhelst så traskade vi bort med Ullis nybakade bullar och nu märktes det att hundarna hade flyttat in också. Det är ju helt klart en annan doft nu men snart var man van och bullarna smakade underbart. Även hundarna verkade trivas bra fastän de precis flyttat. Det är rena paradiset för dem nu och de kan kika ned från övervåningen. Ja, hela huset var kanon och gjorde sig mycket bättre i verkligheten än på bilderna. 

Jag hjälpte till lite grand och kom med lite smarta idéer här och var. Jag tror jag räddade innertaket någon gång så även jag gjorde mig förtjänt av lite flyttpizza. 

Sedan behövde vi komma hemåt så inte träningen skulle brinna inne. Det blev det vanliga 70-minutersprogrammet och det kändes helt okej. Jag avslutade med tre minuter på spikmattan och snart kan det nog bli längre för har man bara klarat av den initiala smärtan så är det relativt snabbt rätt skönt. Dock verkar det alltid göra jäkligt ont att ta sig upp. Det kan riva av bara f-n!

Fredag och sista dagen på arbetsveckan, det kändes skönt. Efter en lektion så tar jag igen mig lite och kliar mig lite på ryggen. Vad f-n! Är det en fästing till? tänker jag. Jag som knappt varit ute i skogen och dessutom plockade en fästing strax under bröstet i onsdags. Inte hade jag hittat fästingsprayen heller. Jag fotade ryggen och zoomade in. Usch! Det är en halv fästing och jag får lätt panik och börjar försöka få bort den och det slutar med att jag river och det blir bara en prick kvar, huvudet alltså. F-n! 

Jag känner att hela jag blir varm och springer ned och kollar om idrottslärarkollegan kan hjälpa mig, han verkar så jäkla snäll. Han har samlat sin klass och jag har sådan panik så jag frågar om han inte kan pausa en minut och strax efter kommer han. Lite pinsamt men jag har verkligen panik och känner ett sådant äckel av att det sitter en halv fästing i ryggen. 

Han kan omöjligt få ut den och jag satsar allt på att stressa ned mig för giftet är ju redan inne för länge sedan. Resten får jag tänka bort. 

Sen, efter sista lektionen, så kommer Ullis och idag tänkte vi prova att springa runt vid Femöre, där finns det nog bra spår. Ullis pass heter "Stigfinnaren" så det blir spännande. 

Först försöker hon också få bort resten av fästingen men det går inte så jag får nog förlika mig med att kroppen får stöta bort den.

Vi börjar springa och snart är det sjukt mycket rötter och fastän spåret är kort så är det krävande och vi tar två varv. På slutet av sista varvet så ramlar Ullis och skadar sig. Vi joggar klart men frågan är hur smart det är om hon fått en sträckning. Jag känner mig inte kunnig nog på just det och har säkert gjort mycket fel på mig själv genom åren. 

Vi tar en hamburgare i bilen och åker hemåt. 

När vi kommer hem så passar jag på att åka bort med TUB-flaggan till Anders N som skall springa Rönninge Ultra imorgon. 

Sedan hemåt och vi softade lite i soffan framför "Flykten till framtiden". Den såg vi lite på för ett tag sedan men tyckte att vi missade så mycket då. 

Torsdag och idag var det en rätt lugn dag med först en mentorstid och sedan lunch innan jag var tvungen att snabbt få ut några kontroller som visst var borta. När jag kommer tillbaka är jag lite sen men jag hade redan förvarnat eleverna. Några minuter ute i tät skog...

Tillbaka och några elever orienterade och vi andra körde lite badminton innan vi avslutade med "Sardinen". Nu var jag dock inte med själv men det är roligare än man kan tro. 

Hem och nu blev det tåget och när jag kom fram till Vagnhärad station så ser jag att en buss passade in perfekt så då tog jag den och sparade fem minuters gång. 

Väl hemma så var jag trött och jag vet inte varför jag är så trött på torsdagarna, det är ju en rätt lugn dag och jag gissar att mycket sitter i huvudet. 

Jag blandade ihop lite smet och gjorde pannkakor och när Ullis kom hem så åt vi. Kanske inte bästa maten för mig och jag blev lite stinn i magen. 

Sedan iväg till klubbträningen och nu var det bara Anders M där så Ullis och jag joggade bort med honom till spåret och vi förvarnade att vi var rätt sega och kanske hade ätit lite tokigt innan. 

Han drog iväg lite före oss i spåret och vi tuggade på lite bakom. Man fick kämpa mentalt och jag känner att det gör ont i skorna. Jag vet inte vad som hänt men någon gång fick jag ont, då jag sprang. Då var det som att det blivit ett veck på strumpan och sedan dess har jag haft problem. Nu gjorde det ont på ett annat ställe men jag körde på. 

Det blev lite drygt nio kilometer och jag går in på badhuset och tar av mig och ser att jag fått lite blåsor på ena foten. Asch! 

Ojdå! Jag kanske skulle varnat! Ha ha!

Sedan in i bastun men vad f-n! Den är inte på och det är bara eftervärme kvar. Jag torkar mig och åker hemåt. 

Jag passar på att handla och väl hemma så tar vi lite gott framför teven. 

Onsdag och jag kände mig fortfarande lite hängig men ambitonen fanns absolut att träna. 

På skolan så var det lite lugnt på morgonen men snart snörade jag på mig mina inlines och drog iväg till Jogersö. Nu hade jag lite mer tid. 

Sedan tillbaka och nu hann jag fixa ut några nya kontrollbokstäver till en bana i närområdet och jag var ute i skogen några minuter. 

Jag blev några minuter sen men eleverna var också lite sena så det gjorde ingenting. 

Efter sista lektionen så väntade jag in en konferens men när ingenting hände så gick jag till arbetslaget och det visade sig att konferensen blev inställd så jag rörde mig hemåt. 

Det blev tåg idag och jag traskade hemåt. Det blev förresten väldigt många promenader så jag maxade även idad på kommunutmaningen. 

Ullis och jag tittade på the Floor och sedan, när vi låg i sängen, så ligger jag och känner att jag har något på bröstet men vad f-n! Det sitter fast och jag tar i och drar bort en fästing! :-0 Yey! 

Jag lägger den på nattduksbordet och den vevar på armar och ben, eller vad den har, med en jäkla fart! Jag skickade över den på mobilen och då blev han helt still så ljuset gjorde att den tvärstannade. Jag gick och skickade ut den från toalettfönstret och kollade sedan bröstet. Det var rött och irriterat och nu gällde det att ha lite koll. TBE kan jag inte då jag redan haft det men borrelia kan man visst ha hur många gånger som helst. Sist mådde jag skitdåligt då jag hade det. 

Jag duschade och skrubbade mig rejält och somnade sen av ren utmattning. Fy f-n vad äckligt med fästingar.

Tisdag och idag var jag tvungen att lösa transportbiten lite bättre. Då jag skulle fram och tillbaka till Jogersö alltså. Jag plockade med mina inlines och en hjälm och klev på bussen. Det borde gå fort nog. 

-Va! Skall du köra på dem? Kan du det? Och så vidare. -Coolt! var det någon som sade också. Javisst, tänkte jag. Jag har ju till och med varit expert i teve på inlines men dock terränginlines och första gången på länge så är det alltid lite läskigt. Först var det dock disgolf, med en klass men sedan fick jag bråttom då det var kort rast till nästa. 

Jag kom iväg bra och även eleverna hade kort rast så jag var klart först ändå. Lite småhalt på våta löv men då fick jag ta det lugnt. Det kändes som det gick riktigt fort men lite läskigt där de fräst bort asfalten så jag får kolla om om man kan ta någon annan väg sen. 

Efter sista eleven var tillbaka så tog jag dock samma väg och jag gick försiktigt över den räfflade biten och sedan rullade jag ned. -Wow! sade barnen på skolgården då jag kom. 

Sedan sista lektionen och då blev det orientering på hemmaplan men några kontroller var visst försvunna och nu var det bara bokstäver på träd. 

Bra lösning med inlines i alla fall. 

Tyvärr kändes kroppen ännu inte helt bra så träningen fick bli den lilla med inlines i fyra kilometer. 

Hemma kollade vi på Robinson och tog det lugnt. 

Vi gick dock en promenad till och från affären så jag skulle få ihop tillräcligt med steg till kommunutmaningen. På vägen hem så är det som om jag får ont på benet men tänkte att det var när jag slog i med kassen. Eller var det något annat?

Måndag morgon och kanske hade vi ätit något konstigt för både jag och Ullis kände något i magen. Igår körde vi ju slow cookern och tiden kanske var lite kort för den stora biten. Vi hade i alla fall varit lite tveksamma då vi tagit ut den men då var den redan ute ur maskinen. Idag skulle jag nog få lite problem på skolan också då jag skulle köra orientering på Jogersö och hittade inte nyckeln till cykellåset så den skulle jag inte få med mig. Cykeln alltså. Till råga på allt så ser jag att jag har fått ett inbokat möte timmen innan lektionen på Jogersö. Ajdå! 

När det är i slutet på mötet så ber jag om ursäkt men jag måste iväg! säger jag. Jag frågar lite snabbt om det finns någon cykeln på skolan och den vi brukar ha är i så dåligt skick så den inser jag att den kommer ta mer tid än att gå bort. 

Jag slänger på den tunga ryggsäcken och börjar småjogga bort. Till stor del så joggar jag hela vägen men var är alla eleverna? tänker jag. Jag har inte sett en enda och lektionen börjar ju typ om 5-10 minuter. Sedan ringer det och en elev undrar var jag är. Ha ha, alla är redan där och sen kommer jag joggandes med ryggsäcken på. 

Några elever kommer sent tillbaka från orienteringen och jag inser att lunchen är bara att glömma. Sedan nästa klass och ytterligare en. Så hela dagen, i princip, på Jogersö. Till största delen var det varmt och skönt men visst blev man lite kall på slutet och givetvis så är det några elever som är sena även på sista lektionen så att komma hem i bra tid var bara att glömma. 

Det blev lite läsk och en kexchoklad i skolans café sen innan man drog till bussen. 

Väl framme i Nyköping så blev det tåget som passade bäst in. 

Väl hemma så blev det lite mat i magen och vi kollade på Efter fem, på Tv4 och nu verkar det som om Robinson började och skulle man se det? Jodå, vi tittade sen på kvällen och nu är man väl fast i det. Fast något att se fram emot skall man väl ha. 

Både Ullis och jag kände fortfarande av magen och hur skulle jag göra med däcket? Felix har ju ett trainer-hjul där jag kan sno en slang ifrån men det känns ju som onödigt jobb om jag ändå måste slänga på en släng på hans hjul sen. Nu är jag ändå lite hängig. På skolan gick det bättre men det är som man bara orkar när man måste. Något skit i kroppen har vi fått, det är säkert.