Fredag och helt klart så hade någon "skvallrat" på jobbet om några av mina tankar och åsikter. Nåja, jag brydde mig inte så mycket och lite kul var det på slutet då allt hade gått bra som vanligt. Ändå skall någons fel läggas över på mig. Så skumt! Jag blev sjukt paff då jag kände att jag verkligen lyckats bra och ändå skall det hittas någonting. Jag kunde ändå hitta något i kritiken men förstår verkligen inte varför det skall vara så svårt att berömma andra? Jag har testat det än mera i min situation och det är nästan så att de blir förvånade. 

Jag reagerade nog nu mest på att bli tyst och lät de bero. Sedan var det helg och jag började ta mig hemåt. På bussen var det som vanligt en massa snack med elever och nu var det några som hade svårt att hålla sig för skratt och det var flams typ hela bussresan mot terminalen. Ibland på annat språk och en tjej, med utländsk bakgrund log hela tiden. Det var väl inte rumsrena ord. 

Sen fick jag vänta på landsortsbussen men fastnade konstant med många olika elever och det är alltid kul. 

Idag skulle Ullis iväg på sin vårfest, med jobbet, men jag skulle hinna hem först. Det var visst cowboy-tema och Ullis, som brukar ha rätt, gissade att Rednex skulle komma. 

Vi hinner träffas någon halvtimme då Line är sen och hade Ullis rätt även där? Ja, det förtäljer inte historien men historien har en tendens att upprepa sig. Ha ha! 

Ullis och jag hade gjort upp en plan om att jag skulle hämta bilen då jag ändå skulle leverera den gamla bilen till Trosa och så fick det bli. 

Jag är lite seg så det dröjer någon timme innan det blir fart på mig men när jag är i Trosa så kommer jag på att jag glömt att hämta ut reservdelarna till bilen. Men då! Jag vänder tillbaka och åker och plockar ut grejerna. 

Sedan tillbaka och jag knackar på hos en familj som undrar vem jag är och jag förklarar att jag skall lämna en bil.

Jag ringer sedan mekanikern och berättar att bilen är lämnad men såg på protokollet att det var yttre styrled som var fel och undrar vad jag sagt till honom men det var lugnt. Nu hade jag snurrat ihop alla delar men det hade blivit rätt. 

Jag gillar verkligen inte att mecka och det låter kanske lite konstigt då min far var så himla dan i det. 

Jag gick sedan och hämtade nya bilen och passade på att beställa en pizza på Piccolino. De har blivit bra igen. Ett tag hade de tappat stinget men sista halvåret, typ, har de varit riktigt bra. Kanske lite dyrare också, när jag tänker efter. 

Jag käkade pizzan och tittade på efter fem, på teven. 

Jag försöker plugga lite också men det är svårt och jag är nog för sent ute men lägger några timmar innan jag vill träna och går ned i källaren. 

Det blir det vanliga passet och det känns rätt okej men jag känner av halsen och det är förstås vitlöken, på jobbet. Det var några konstiga köttbullar som var mycket vitlök i. Jag tog dock bara en då jag ville sprida ut riskerna men den var stor och fyrkantig. Såg mer ut som någon typ av köttfärslimpa, faktiskt. 

Nåja, det blev ett helt okej pass och jag duschar av mig. 

Sedan blir det lite mer plugg och nu börjar det likna något men frågan är om jag hinner få in ordentligt med svar då jag håller på med en studie. 

Ullis hör av sig och vill bli hämtad och det gör jag så gärna. 

På kvällen är vi rätt så trötta och hon berättar lite och det var förstås Rednex som var där och spelade. 

Torsdag och jag var lite småirriterad på jobbet men hade några bra snack med kollegor som förklarade läget vilket var bra. 

Men i det stora hela en bra dag och jag gick hem rätt nöjd. Tänkte jag skulle försöka söka jobb idag också men CV-kungen verkade ligga nere och det är där jag har min grund ligger då jag brukar söka jobb. Nu känns det ju väldigt bra då jag kommit in på VAL, i höst, och det innebär att om jag bara har ett nytt idrottslärarjobb påskrivet så är jag behörig inom ett par år. 

Jag lyssnade på musik och missade som vanligt ett gäng elever som ropade på mig och apropå att missa någon som ropar så ropade Carro på mig i morse då jag gick till skolan. Jag gick med en elev från bussen och när Carro ropar så ser varken jag eller eleven vem som ropar och bägge vinkar lite tafatt men personen i bilen hojtar högre och högre och sen ser jag att det är Carro, ha ha! Igår vinkade jag förresten på Johan som också kom åkandes förbi mitt jobb. Då var det han som såg förvånad ut då jag stod och jobbade med en elev och var säkert på fel skola för Johan som är Camillas man. För de som inte har koll så är både Carro och Camilla Ullis systrar. Apropå släkt så fyller svärmor år idag och Ullis och jag skulle förstås dit och gratulera men det var också träning som jag bara måste gå på fast det tog emot idag då jag blivit lite överhettad. 

När jag kommer hem så var det också möte med RaceID och jag förseslog att jag skulle ringa upp och köra trepartssamtal och då ta med vår vice tävlingsledare också som gärna vill vara mer delaktig vilket känns underbart. RaceID är dock lite sena men det gjorde ingenting då jag hann börja med maten för idag skulle det bli lite stressigt. 

Jag sköljde riset, för en gångs skull, och kokade upp vattnet och lade i riset. Sedan hann jag även börja med att värma upp kycklingen i pannan och var samtidigt igång med samtalet. 

Det var ett mycket bra samtal och smart att börja med att fånga upp oss och våra frågor tidigt och speciellt innan vi öppnar upp anmälan. 

Sen kom Ullis och vi skulle äta men riset smakade inte bra. Det hade blivit som gröt och jag skulle förstås sköljt mycket senare. Nu sköljde jag innan och fick vänta på att vattnet skulle koka upp. Inget smart och jag fick lite ont i magen och blev uppsvälld. Inte blev det bättre efter fikat hos svärmor då jag inte kunde motstå mazarinerna. Det var dock trevligt besök och uppskattat. 

Sedan iväg till träningen och nu började magen stå i fyra hörn. Jag börjar förresten tro att jag har en gnutta ansiktsdyslexi för det hälsar extremt mycket folk på mig och jag känner typ igen 10 % och idag var det samma sak på gymmet. Så det tar typ ett tag innan jag börjar koppla. Det var i alla fall ingen av det ordinarie gänget där men Ullis och Tanja skulle springa och då sprang jag förstås med dem. Eller förstås och förstås... Det tog emot rejält och frågan var om jag ens skulle orka. 

Vi började i alla fall och det var helt okej. Tanja har visst en runda hon vill köra och vi börjar vid Å-promenaden och direkt när jag kommer ned bland träden så blir det mycket tyngre i lungorna och det svider lite. Fan för pollen. Det blir som jag får en ryggsäck på mig och jag inriktar mig på att kanske klara 4-5 kilometer och sen lär jag inte orka mer. Det var dock en positiv överraskning att jag ens kunde springa så jag var ändå lite nöjd. 

Det är sjukt fint vid vattnet så det överväger och jag ropar till och vill ta kort!

Sedan iväg igen och jag ser att Ullis och Tanja, som springer bredvid varandra, landade precis så en kopparorm klarade sig precis mellan deras skor. Den var typ tjugofem till trettio centimeter så det var konstigt att de inte såg det men var visst glada för det hörde jag efter att ha påtalat det. 

Upp från skogen och nu börjar det släppa och jag känner mig stark men vet av erfarenhet att det kan ta slut då man varit igång ett tag. 

In i snåriga skogen med mycket rötter och det tar absolut en del kraft men för dem var det visst återhämtning då farten gick ned. För mig blev det tvärtom så det var skönt att komma ut på asfalt och nu känns det bättre igen men längden börjar ta lite men när vi lämnar av Tanja så är jag supernöjd och Ullis och jag fortsätter hem och det blir åtta kilometer. Supernöjd kille! Primetime gick förresten igång då jag vi joggade sista biten och nu var det Per Gessle-special och lite kul att en fråga om vilken som var Pers fjärde platta kom upp och jag svarade förstås mazarin, vilket var rätt! :-)

Sen tittar vi på Robinson och jag kommer på att jag glömt att lämna bilen till en kille som skall fixa den. Jag hade nog inte hunnit idag förresten så jag hoppas det är okej imorgon. 

Onsdag och på skolan var det återigen trevliga aktiviteter som att slipa och cykla med en elev. Riktigt kul om jag skall vara ärlig. Skönt väder om än lite blåsigt. 

När jobbet var klart så hoppade jag av och gick och hämtade mitt nya armband som jag beställt. Ullis ville även ha en lykta så då köpte jag det också och jag kunde visst använda hennes rabatt men jag hade visst också själv lite rabatt så det blev bra. 

På bussen hem så fixade jag lite med vårat lopp och det var lite rabattkoder som jag lade in. Tyvärr var det sjukt varmt på bussen och jag ångrade att jag inte bytte plats för då jag skall stiga av och bara byter säte så märkte jag vilken skillnad det var. 

Sen var det Robinson och sen åkte jag till Björn för att låna ett släp. Han hade visst ett som bara stod. Förstod inte varför men jag lånade det gärna mot att jag skulle besikta det. När jag kommer ned och väntar på Björn så hör jag något surrande ljud och upptäcker snart att det åker en drönare över mitt huvud och senare, efter att Björn kommit ned, att det är Oskar som håller på och styra den och han kommer strax också ned. 

Släpet är stort som sjutton och när jag frågade varför det bara stod så handlade det om att totalvikten blev för stor med deras stora bilar. Det är ju lite lustigt. Björn och jag har faktiskt känt varandra längre än jag känt min fru som dessutom är hans syrra. Nu sponsrar han dessutom det nya loppet och det är skitkul. Det är lite hektiskt i någon vecka nu men sedan kommer det bli lugnare med det. Björn ville själv inte springa loppet men hans son Martin var sugen. 

Söndag och på morgonen så förberedde vi lite inför mötet och jag åkte förstås ned till ICA Trossen och köpte smörgåstårtan jag hade beställt. Några hade tyvärr fått förhinder men Anders N kunde vara med på länk. 

Sen var det då dags och det blev stressigare än jag hade trott. Först så hade vi lite styrelsemöte men det handlade mest om några ekonomiska detaljer. 

Efter det mötet så var det då alltså dags för själva avslutningsmötet där framförallt jag ville tacka för allas insatser och förstås ha en utvärdering hur det hade gått och vad man hade för förslag inför nästa år. För det var nog alla överens om. Att vi skulle köra även nästa år. Det var ju så sjukt kul och förhoppningsvis blir det lättare nästa år då man redan gjort det ett år. Riktigt kul var det i alla fall och det var också själva mötet eniga om. 

Tyvärr fick jag inte in smörgåstårtan i kylskåpet och vi ville heller inte dela upp den innan så vi började med tårtan samtidigt som höll i mötet. Som vanligt blir det att jag själv inte kan äta och det är inte första gången det blir så. 

Nåja, jag skar upp en bit efter ett tag och försökte äta då någon annan pratade vilket alla gjorde efter mina punkter. 

Vi bestämde oss också för att köra loppet den 26:e april, 2025 och då har vi ändå varit snälla mot ett konkurrerande lopp där jag hörde av mig innan. Annars hade vi nog kört samma datum men jag tror att 26 april är ett bra datum. Det borde inte bli lika varmt som i år men man vet ju aldrig. 

Direkt efter mötet så lade jag upp nyheten att svågern Björn sponsrar med hela 15 000 kronor som jag vek åt prispengar för att slippa "bråka" med några andra huvudsponsorer. Tror det blir mäktigt att man kan säga att han tar hela biten med prispengar, faktiskt. 

Sen blev det fika med Rosie och tiden gick. Jag fixade lite med tomten men vi behövde ju träna också men nu började man bli varm och trött. 

Till slut så behövde vi komma iväg och leverera lite smörgåstårta och hos Anders och Romina så fastnade vi på en kaffe och lite trevligt prat. Sen hann vi en sväng till Sanne också innan vi åkte vidare mot Stensund. Det tog absolut emot lite men jag ville så gärna springa så det var väl bara att kavla upp ärmarna och köra? 

Vi parkerar bilen och sen är det bara att börja men jag får direkt väldiga problem med min pollenallergi och det är som jag har 20 kilo som bara trycker ned mig. Dessutom så jag får svårt att andas. Vi springer bort mot bron och det verkar vara en tjej eller kille som är barbröstad men den gör inte så mycket för att skyla sig så jag utgår från att det är en kille men sen får jag titta bort för det är ju en kvinna och Ullis tyckte att det kanske inte var så konstigt för Stensund är väl lite av en naturistcamping, eller vad det heter. 

Vi fastnar dock vid bron för en är fortfarande inte klar och vi är lite på gång att chans men det är för bökigt och vi får vända tillbaka och i ögonvrån så ser jag att kvinnan fortfarande inte skyler sig så mycket och det är ju lite lustigt hur det har ändrat sig genom åren. Jag har för mig att väldigt många solade topless då jag var liten, i alla fall många fler än nu. Nu är det annorlunda men man kanske inte behöver sitta så himla öppet. Kommer aldrig att glömma då jag och Ullis var vid bryggan och badade då en kille och en tjej bara tog av sig alla kläderna och man blev helt paff. Väldigt jobbig känsla faktiskt. 

Nu joggade vi i alla fall på men det kändes sjukt jobbigt och rätt som det var så sväljer jag någon jäkla mygga och får problem. Jag hostar och hostar och sen börjar jag att kräkas. Sjukt obehagligt och tårarna sprutar. Ullis tyckte att hon kunde varnat men det är ju upp till mig att ha koll. Jag får stanna upp och ta igen mig och vi joggar vidare. 

Det är fortfarande tungt och släpper liksom inte men när vi kommer ut mot havet och havsbrisen kommer så försvinner pollenpartiklarna och det är mycket lättare. Sådan skön känsla men det släppte inte helt men det var en välkommen paus. 

När vi kommit runt 17 minuter så vänder vi och det blir ett bra men kortare pass. Tanken fanns att bada också men det började bli sent. 

När vi är tillbaka vid själva campingen så möter vi några gamla campinggrannar och snackade lite. Trodde det skulle bli segt att komma igång sen...

Vi skippar badet och åker hemåt.  Där blev det dusch och sedan Robinson. 

Onsdag och det var återigen en bra dag, i alla fall för mig. Jag passade på att komma ikapp med lite saker och försökte även få ordning på mina låtar igen. Det har verkligen fastnat och den här gången fick jag igen nobben och musik är verkligen svårt. Jag tycker verkligen att mina låtar sätter sig och är trallvänliga. Nu hade jag i och för sig den här killen inte ens tid att lyssna på något men jag fick ett annat namn. Snart får jag börja sänka ambitionerna eller kanske börja lära mig spela själv, ha ha! Nåja! 

Vi avslutade med ett möte på jobbet men jag hann med en rätt bra buss hem ändå. Väl hemma så åt vi lite lättare mat och kollade på Robinson. Jag gick sedan ut och började gräva lite på vårat nya projekt. Eventuellt behöver ändå ta dit en grävare för merparten men nu inriktar jag mig på kanterna som jag ändå vill ha lite koll på. 

Sedan kände jag att det räckte och både Ullis och jag var fortfarande lite hungriga och kanske lite sugna på glass... Asch! Vi drar till Sille Krog, bestämde vi. 

Där, på Sille Krog alltså, träffade vi förresten killen som jag blev tipsad om och som jag skrev lite snabbt till. Även han lät lite tveksam om han skulle ha tid. Hmm, det här går ju troll i. 

Vi åt förresten en french hot dog och tog en mjukglass efter den. 

Väl hemma så hade jag lovat mig själv att jag skulle cykla lite och Ullis var nöjd efter sin morgonlöpning. 

Jag hoppade snart upp på cykeln och tänkte att jag kör samma som sist och det blev 2,2 watt per kilo och fy bubban vad tungt det var i början. Det märks att man börjat nu och man har förstås tappat. Jag hade träningsvärk sedan i måndags. 

Sen var det bara att komma ned i varv. 

Onsdag och 1 maj! Felix ville köpa nya skor och undrade om vi ville hjälpa lite men nu har det ju gått några år sedan jag hade full koll och det har verkligen exploderat på skomarknaden. Dock har jag ju koll på vad som är viktigt.

Vi gick upp och fixade oss iordning innan vi drog uppåt. Först gjorde jag dock en snabb video där jag presenterade sponsorer och berättade lite om vår utlottning, som vi kommer att ha på Trosa Ultra Backyard. Det är mycket nu. Jag tänkte inte så mycket på att det var första maj och det har heller aldrig varit så viktigt för mig. Att det var första maj skulle jag dock snart bli varse. 

Vi åker upp och hittar direkt en parkering. Alla var färdigklädda för att springa för det skulle vi förstås göra och det skulle bli Årstaviken Runt, igen. Den verkligen älskar jag men den är rätt tuff på "andra" sidan. Snart traskade vi iväg mot Eriksdalsbadet och vi började att jogga när vi hade koll på läget. Det börjar rätt lugnt och som vanligt känns det ovant att springa och det är ju inte ett bra tecken. Det är nästan så att jag inte har koll på om jag kommer att klara en mil men det gjorde jag ju sist. Då gick jag dock verkligen in i väggen på slutet. Det känns fortsatt bra men snart börjar backarna och det är tufft men går fortsatt bra. Snart är jag varm i kroppen och det är nästan så att det känns för sakta, ibland. Jag vet förstås att det är stor chans att det smäller till på slutet. Hela varvet gjort och det är väl några kilometer kvar innan vi är uppe i milen. Dock en sjuk backe upp först och jag och Felix testar att jogga hela och det är galet tufft och nu smäller det till men inte helt. Det gick verkligen mycket bättre än jag trott och både Felix och Ullis var imponerade av mig och det var kul. Vi avslutade lite hårdare och Felix utmanade och jag försökte matcha men det gick absolut inte då Felix bara gled iväg. Jag blev nog lite tröttare än de trodde också men i det stora hela en underbar känsla jag fick en skön feeling då och då. 

Först lite eftersvettning och städning på Felix balkong innan duschen. 

Nu började vi bli hungriga och letade efter ett bra ställe och fastnade sedan vid ett gulligt litet hak. Dock verkar det vara demonstrationer precis bredvid och det kanske skulle bli högljutt. Det var nästan så att man kände sig utpekad då man satt på ett rätt fint ställe och åt lunch.

Det var dock ett jäkla liv så snart traskade vi iväg och nu hade värsta långa 1:a majtåget startat. Vi såg täten och sedan gick vi tillbaka mot själva stan och det var som tåget aldrig tog slut och vi fick gå igenom tåget några gånger. Samtidigt var ljudvolymen enorm och det skreks slagord i megafoner och det trummades på lite allt möjligt. 

När tåget äntligen var slut så var den vanliga trängseln helt underbar. Nästan surrealistiskt att ha sett tåget på så nära håll. 

Efter det så blev det lite mer affärer och så var Felix sugen på lite våfflor och det lät ju inte dumt till kaffet så det var full fokus på att hitta ett bra ställe. Efter det så började jag nästan få lite panik över att jag behövde komma hemåt och vi tackade för oss och körde hemåt. De andra tyckte inte våfflorna var värda men jag tyckte de var helt okej. 

Hemma så fixade jag lite med jobbet och vi landade även i soffan och kollade Robinson.

En riktigt bra dag och man kan säga att vi tog lite revansch på vår bröllopsdag, som vi hade igår. 

Lördag och man hade inte sovit som en prins direkt då Felix säng inte var gjord för en tungviktare som mig och Ullis åkte väl in i mig då det blev som en grop. 

Men lite speciellt att vakna upp mitt i Stockholm. 

Efter lite frukost så försökte man skaka liv i kroppen för nu skulle vi springa och tanken var att springa Årstaviken Runt. Det skulle visst vara en höjdare. 

Vi gick i början och gick lite fel men snart var vi där. Så började man att springa och det kändes som evigheter sedan och det var rejält tungt. I alla fall initialt. Sedan kom det perioder då det var helt underbart men det var relativt segt men blev alltså bättre efterhand. Över en stor bro och sedan var vi på andra sidan och där började backarna. Jäklars! Jag ville prova på några gånger och det kändes skönt men jag fick ju lida för det. 

Ju längre vi sprang ju tuffare började det bli och den sköna känslan blev snart ett minne blott och jag fick kämpa de sista kilometerna. Det blev ganska precis en mil eller förresten precis en mil då vi körde lite extra på slutet. 

Vi köpte en crossiant, med hjälp av Ullis klocka, och sedan var det supergott med Espresso-kaffe till i lägenheten. 

Dusch på det och rätt som det var så nämner Ullis något om bion vi funderade på men nu var det fem minuter kvar. 

-Vi går! sade jag! Det var ju bara fem minuter dit och vi satte på oss skorna och gick. Så skönt!

Och vilken film! Det var nog den bästa jag sett och rätt som det var så snörvlades det i hela lokalen. 

Så sjukt otippat att den var så bra. Måste ses!

Sedan packade vi in i bilen och åkte hemåt men skulle inte Anders Neselius springa idag? Jodå, Ullis hade koll och vi rattade bilen mot Källbrinks IP och jag messade Anders och frågade när han skulle starta och det var bara 40 minuter kvar och det ville man ju se. 

Anders dyker upp och vi hälsar och så kul att se att han har klubblinnet på sig. Idag skulle han försöka slå 37 minuter och han får bra draghjälp mestadels av loppet men de sista varven får han verkligen kämpa men viker inte ned sig och belönas med den grymma tiden 36.51 Wow! Så kul att se och så kul att heja!

Jag var rejält hes och vi stannade för en milkshake på vägen hem. 

På Primetime så åkte jag på en fråga jag egentligen kunde och sådant är också surt. Bara för jag kikade på chatten. 

Vi avslutade med att se en dokumentär om Malexander-morden. 

Söndag morgon eller snarare natt då jag vaknar upp på natten med en rejäl smärta på någon punkt i halsen. Jag ställer då in mig helt på att det är kört att leda spinningen och går och lägger mig igen. 

Vaknar upp och det känns lite bättre och Ullis och jag kommer överrens om att jag kör men försöker hålla lite avstånd och inte säga något. Det är fortfarande med all sannolikhet en allergichock från maten igår. Huruvida det egentligen sänker en eller inte vet jag inte. 

Ullis och jag är färdiga i bra tid men Felix får komma lite efter. 

Väl på plats så ställer vi in cyklarna och ser till så att teven är igång. Tyvärr är det inget bra ljud men när alla är tysta så hörs det ändå tillräckligt. Så det gjorde inget att det inte fanns något headset. 

Ställa in cyklarna ja. Det gick inte att ställa in riktigt så bra som man ville, jag vill ju gärna fram lite mer så man liksom sitter i tempoställning, typ framkant på sadeln nästan framme vid mittlinjen på drevet.

Nåja, det fick gå ändå. 

Det var bra att det var ett taggat gäng för jag kände mig ju lite seg och svårstartad men jag tror inte det märktes. 

Snart var man igång och jag tyckte det kändes bra och jag försökte inte tänka på att jag hade lite ont. 

Vi kämpar på men ju längre det går ju mer sinar kraften. På slutet, då man varit med och spurtat och allt så är jag supertrött så när herrvinnaren går imål så är jag helt död. 

Jag kliver av och serverar istället de andra på lite att dricka så slipper de gå av. Vi spinner ju lite lugnt tills damvinnaren också går i mål. 

Ja, jäklars vad tufft! Dålig träning och sen det halsonda på det. 

Vi tar en dusch och sedan sitter vi och fikar lite i cafeterian. 

Väl hemma så förbereder vi oss för att köra hem Felix och när vi kom fram så var alla hungriga och efter att ha kollat in hans nya tv-bänk så gick vi och käkade och valet föll sedan på ett ställe Felix ville gå till. Jag reagerade nog inte på namnet men det var precis vid en polisstationen och området verkar heta Magistern. Gott som sjutton var det i alla fall fast läsken hade lite övrigt att önska. Det var någon automatmaskin som inte riktigt passade in då allting annat hade hög klass. 

Hemma igen så tittade vi lite på friidrotts-VM inomhus och vilken kväll för Andreas Kramer! Så jäkla häftigt. 

Sen tog även Duplantis sig i kragen och lyckades samla ihop sig efter lite darriga hopp. Kanske var formen alltför bra.