Ja, tro nu inte att jag gått och blivit djurgårdare utan det var förstås löpning på Djurgården vi pratar om men låt oss börja från början. 

Ullis och jag vaknade återigen upp på Södermalm och vi åt lite frukost och tittade på morgonteve. 

Sedan var det väl bara att försöka gaska upp sig inför dagens långpass. Det hör ju inte till vanligheterna att jag kör löpning flera dagar i rad men nu ville jag ställa upp för Ullis som hade flera löppass kvar på sitt program.

Snart var vi klara och idag skulle vi köra 1,5 timme och det var ju överkomligt och eftersom vi skulle springa på Djurgården, alltså Kungliga Djurgården, så gick vi en bit först. Kanske någon kilometer innan vi kom till Slussen. Sen började vi jogga och det var initialt väldigt segt. Sen så var det en massa folk så det blev en hel del slalom innan vi kom ut på Djurgården och vi sprang samma runda som med Felix. Så gott som i alla fall. Efter ett tag så började det att släppa och det kändes riktigt bra, så skönt! Lite lagom med folk ute och idag träffade vi inte på några kändisar alls. 

Mot slutet fick man kämpa lite och det blev lite högre fart precis innan vi var klara. Rätt skönt faktiskt Vi valde att springa några minuter till för att avsluta på samma ställe som vi började, jag tycker det ser bra ut då man kollar rundan. 

Sedan gick vi sista biten och nu var man lite småsvettiga och snart så började man frysa. 

Efter lite diskussion så valde vi samma matställe som igår och det blev alltså the Bagel och nu var ägaren lite småjobbig och skulle vara sjukt tjenis. Jag som ofta vill ha koll och inte chansa med maten ville förstås ha samma som igår men det fick jag inte. Jag spände ögonen i honom och sade att -Jag skall ha Monte Carlo! Han försökte lite till men någon gräns får det vara. Jag valde dock att dela min halva med Ullis och prova hennes. Det fick han vara nöjd med, ha ha! Ullis tror jag tog Tokyo och ägaren förstod inte alls när jag föreslog att han skulle spela Carola och hennes gamla hit där hon sjunger att hon tänker på den staden. Jag kände mig helt plötsligt lite gammal... 

Även ägarens tal om att man måste äta mackan hos dem var lite jobbigt. -Vi är svettiga! sade vi. Det gör ingenting menade han men... Vi får väl se om vi orkar oss in till dem någon annan gång. Chansen minskade i alla fall, kände jag. 

Sedan in i duschen och efter det åt vi mackorna och Monte Carlo smakade lite bra den här gången. I Felix fina lägenhet. 

Vi tittade sedan in Netflix-utbudet och fastnade framför nya "Strul-filmen" och den började lite segt men kom igång bra och jag gillade den starkt. Riktigt bra. Kul att Björn Skifs flimrade förbi några sekunder också. 

Sedan ville Ullis till Skogskyrkogården och tända några ljus och absolut. Det skulle ju bli en promenad då vi dels inte vågade bli utan vår fina parkering. Dels var det ju kul att promenera lite. Det var ju lätt att hitta.

Snart var vi iväg och det borde ju ta någon timme. Vi passerade förresten Tele2 Arena och där spelade Hammarby! :-) Svågern Björn var visst där och tittade och hemska rykten spreds om att han var djurgårdare men det trodde vi inte ett dugg på. :-)

Vi traskade på och det var längre än man trodde. Nu hade det börjat skymma.

Ullis ville förbi sin farmor och farfars gravar. Farmor Gerd kände jag ju själv och hon var godheten själv och en liten krutgumma. 

Det tog sin lilla tid innan svärmor hittade gravnumret för det var kolsvart på kyrkogården och allas beskrivningar var omöjliga att tyda med alla olika vägar av olika slag. Hade vi kommit från rätt håll, där Ullis var van att komma ifrån, så hade det säkert funkat. Min karta som jag skickade var det ingen som hade kommenterat. Då hade jag hittat på stört. Typ om någon markerat på kartan.

Vi hittade i alla fall den och Ullis fick tända ett ljus. 

Sedan tänkte vi gå och tända ett ljus för de mina som inte hade egna gravstenar men vi kom fel till minneslunden och jag sade att jag kan tända hemma istället. Det känns mer rätt. 

Så var det bara att traska "hemåt" igen och nu blev det alldeles folktomt efter att ha varit på kyrkogården som kryllade av folk. Lite sjukt. 

Framme i stan så blev det mer folk igen och nu var vi hungriga. Vi gick till Pong men det såg kört ut så vi beställde mat att ta hem, därifrån, istället. 

Jag tänkte passa på att gå på toaletten men en berusade herre säger att det är upptaget. -Jag har vääntat jääätttelänge... *hick*. Jag ser att toaletterna är lediga men att det är ett kodlås på handtagena. Det är kod, säger jag. -Nä! Det är upptaget! säger han och jag går därifrån och han stod kvar hela tiden vi väntade på maten. Vi hör honom i bakgrunden och han säger att det är panik. Jag kanske borde hjälpt honom men han var säkert djurgårdare... ha ha! 

Sedan får vi maten och vi traskar hem till lägenheten och vi åt maten framför en ny film. Nu var det "the Last Letter from your Lover". Även den var bra och växte verkligen ju längre den gick. Lite feelgood-film. 

En bra dag men undrar hur man mår imorgon efter alla dessa stegen idag...

:-0

Fredag och vi sov rätt länge men vi hade ju semester så ingen fara på taket. Lite för lös säng för min smak och vi var dessutom två stycken i den. Så man åkte liksom ihop lite i mitten. Men det var inte så att jag fick ont i ryggen. 

Vi åt lite frukost och tittade på morgonteve - skönt!

Sen ville vi få till löpningen och jag var som vanligt inne på Årstaviken Runt, den har ju allt. Kanske lite för kuperad men ändå skönt att få kämpa lite. Ullis var kanske inne på att prova något annat men jag hade ju noll koll och jag gillade den rundan. Vi gick till att börja med och jag var lite orolig för min lilltå för det har bara blivit värre. Jag kan liksom inte förstå vad som hänt. Till slut så bestämde vi oss för att bara nöja oss med själv den rundan och alltså inte börja tidigare, typ transportlöpningen. 

Nere vid "startplatsen" så var det då bara att börja och rätt snabbt går det uppför till bron, där vi skall över på andra sidan. Det är tyvärr precis som vanligt. Det är tvärstopp och jag får kämpa för att ens orka springa i 7-minuterstempo. Det är som det var förut och jag blir irriterad men jag kämpar på. Normalt så släpper det bara jag får stå still någon minut och kanske har jag fått extraslag igen. De som jag opererade bort. 

Efter ungefär tio minuter så börjar det släppa igen och jag säger till Ullis att jag inte har koll riktigt på när det släpper så hon inte tror att jag bara börjar sprinta. Så när min fart plötsligt börjar öka så förstår jag att det nu börjar släppa och rätt snart känns det nästan superlugnt, så härligt! Backarna är förstås lika jobbiga men däremellan går det riktigt bra och trots att det var lugnt i början så får vi till slut 6.20 per kilometer i snitt när vi är klara. Vi låg på rätt hårt på slutet och det kändes skönt att sträcka ut lite. Sedan avslutade vi lite lugnare. Det blev till slut 7,75 kilometer. 

Sedan velade vi mellan vad vi skulle ha och valet stod mellan att köpa bröd på Åsö Café eller köpa en färdig god bagel på the Bagel. Det blev till slut det sistnämnda.

In i duschen och sen lite mat och vad gott det var! Krämig och mättande. 

Efter det så kollade jag till min lilltå och döm av min förvåning då det visade sig att det inte var den som strulade. Jag hade fått en förhårdnad, på mina annars mjuka fötter, på andra sidan lilltån och därför skavde det.

Sen gick vi till Stockholm City och kollade bland annat in lite löparskor. Till slut var vi på Runners Store och där testade jag några riktigt sköna dojor men de fanns förstås inte i min storlek utan jag provade en modell utan kolfiberplattan och det är den jag är intresserad av. Det var för övrigt New Balance Elite X, om jag inte minns helt fel. 43:an satt nästan för tight men storlek 44 skall jag ju inte behöva. Nu kanske jag hade svullnat lite efter löpningen.

Nåja, det blev bara att traska vidare och vi gick även förbi och köpte en massa kaffepods. Sedan var det bara att traska tillbaka till Södermalm och nu var man lite seg i benen.

På kvällen så kollade vi om vi kunde se några filmer på Netflix och det blev Släpp taget. Den var av och med Josephine Bornebusch. Den kändes först som en medioker skilsmässofilm men var djupare än så och rätt bra. Helt klart sevärd.

Till den åt jag pizza från den lokala pizzerian och Ullis tog något nyttigare.

Bra dag och vi håller igång träningen bra!

Torsdag och idag var även Ullis ledig och det skulle vi förstås utnyttja. Felix skulle iväg till Talinn och då tänkte vi passa på att låna hans lägenhet och passa på att ha en liten mini-semester med träning. Ja, det sista kunde ni väl lista ut med röven, va? Ha ha! Ja, nu har vi kommit igång ordentligt med träningen. Ullis följer sitt triathlonprogram och jag är min egen coach men rätt ofta så kör vi ihop. I och med det så har det blivit lite mer löpning på kort tid för mig. Det har gjort att jag fått ont i en tå och jag har liksom inte fått ihop vad det beror på. Det är som det blivit trångt i högra skon då lilltån börjat värka. Jag har fått för mig att det beror på att jag kört med för trånga skor för jag brukar alltid försöka få tag på wide men på de senaste två paren så har det varit vanlig bredd. Det har i alla fall blivit värre och värre sista typ tre veckorna. 

Vi började dagen med att sova ut lite längre än tänkt men efter att ha kommit upp så tittade vi klart på Robinson. Efter det  så gick vi till badhuset för lite simning och nu skulle banne mig alla saker med för sist blev det ju fiasko. 

Väl på plats så fixar jag mig iordning och som vanligt så är Ullis ute före mig. 

Så var det då dags och jag drar igång. Wow! Det kändes ju rätt bra och jag simmar bättre än på mycket länge. Jag försöker "fånga" vattnet mer och jag tycker det ger en fartskillnad men det finns mycket kvar att hämta angående tekniken. Som vanligt får jag mina refluxbesvär och jag får pausa och nästan gå och kräkas i mitten på passet. Jag fortsätter och nöjer mig faktiskt med 1000 meter. Det var ändå en helt okej start och med delar i simningen som kändes rätt bra. Jag tror dock att jag skall bygga mig ett sim-gym hemma så jag kan träna på just det där med att "fånga" vattnet. 

Sen lägger jag mig i varmpoolen och väntar på att Ullis skall bli klar. 

Efter duschen så bestämmer vi oss för att kolla om frukosten fortfarande är öppen på Trosa Stadshotell och när de svarar att den är öppen i en halvtimme till så frågar jag om det är okej att man kan sitta lite extra eftersom vi åker från Vagnhärad och det var helt i sin ordning. 

Vi hoppade in i bilen och drog iväg. 

När vi kommer fram så är det en kvart kvar men de stressar inte och vi kan njuta av maten. När de sedan skall ta undan det sista så plockar vi lite så vi kan klara oss en liten stund. Mycket gott och trevligt och vi stressade inte. 

Sedan hemåt och där fixade vi det sista med huse toch vi passade på att cykla också. 

Jag valde mitt 70-minuterspass och det var bara att bita ihop. Skönt att få ihop dagens träning så tidigt på dagen. Så brukar Ullis säga och jag förstår inte rikigt vad hon menat med det tidigare. Nu fick jag samma känsla. 

Efter en stund var det bara att köra upp mot Stockholm men först hämtade vi upp Felix på hans jobb. 

När vi nästan är där så messar han och säger att han blir lite sen samtidigt som våra magar skriker efter mat så vi åkte in på Mc Donalds och tog oss varsin cheeseburgare. 

Sen plockade vi upp Felix och väl framme så är det en tom plats precis utanför hans port. Nice!

Jag drar igång parkeringen och det blir rätt dyrt så det vete sjutton om jag gjort rätt. 

Vi börjar med att installera oss och Felix bjuder på lite kaffe. Efter någon timma så drar Felix och jag och Ullis tar en sväng på stan. Träningsmässigt så är vi helt nöjda då vi både simmat och cyklat. Vi avslutar med att äta på Pong då bägge var sugna på det. Det smakade kanon!

Sedan avslutade vi med att titta lite på teve och nu är det spännande med det amerikanska valet. Det borde dock inte vara så spännande  men tyvärr verkar det finnas många dumskallar i USA. 

Onsdag morgon och när jag vaknar upp ordentligt och fixar mig iordning så ser jag att jag inte alls fått bort all färg från ansiktet. Del av mustaschen är vit och runt ögat är jag visst svart. Det var bra att jag hade lov och inte traskade hemifrån så här! :-D

Sen försöker jag att få ordning på lite saker som till exempel mitt plugg. Jag har ju kommit in på VAL men ännu inte riktigt förstått vad jag skall göra. Tiden gick och det var dags att plugga lite men då ringer svärmor och undrar om jag kan skjutsa och ja, absolut! svarade jag.

Jag tänker att jag ändå borde hinna med men det dyker alltid upp någonting och rätt som det var så ser jag att jag inte alls kommer hinna och jag får åka och hämta henne istället. Det gör jag så gärna förstås. Dock var det relativt nära tills Ullis slutade så jag var lite inne på om jag kunde hämta henne en halvtimme senare men hon ville gärna hem.

Jag skjutsade henne och sedan var det nog ganska precis en halvtimme innan Ullis också kom hem.

Vi tittade förstås på Robinson och sedan kunde vi inte hålla oss ifrån the Floor också.

Imorgon var Ullis ledig så nu började en liten mini-semester för vi skulle till Felix lägenhet och bo där tills söndag. Helst skulle Felix vilja ha skjuts till jobbet på söndag kväll men det skulle bli för tufft då vi själva behövde landa lite hemma innan jobbveckan.

Hursomhelst så körde jag mitt vanliga program och återigen så fungerade den automatiska wattbelastningen kanon. Den har stökat en del förut så att man själv behövt att ha koll på motståndet. Nu regleras det automatiskt så det är bara att trampa på i vilken kadens och växel man vill ha. Står det på 185 watt så är det precis det man får ut, otroligt egentligen. Jag körde någon minut till för att komma nedför en backe så det blev så rätt som det kunde bli på antal höjdmeter. Så 71 minuter och snittet blev 175 watt och snittpulsen blev 131, helt perfekt.

Efter det så packade vi lite till och nu var vi princip klara för avfärd imorgon.

Tisdag och idag hade jag tänkt att lämna in nyckeln så jag städade ur det absolut sista i garaget och sedan borstade jag rent. Lite sorligt på något sätt men samtidigt onödigt att hyra om vi inte behöver. 

Efter det tog jag bilen till Trosa och till företaget vi hade hyrt av. Lite krångel att hitta men till slut hittade jag rätt och fick tag på en person som hjälpte mig och jag kunde lämna tillbaka nycklarna. Sedan hem och väl hemma ville jag träna lite så jag traskade ned till källaren och gjorde mig iordning. 

Det blev knappa 53 minuter och jag kände mig färdig helt enkelt. Jag följde en Robopacer och det går ju alltid fortare i klunga. Så trots lite stigning så höll jag 35,5 km/h i snitt

Sen in i duschen och sedan fixade jag lite käk till Ullis och mig. Idag var det lite bråttom då vår klubb skulle hålla i Spökjoggen. Trots att det egentligen inte är jag och Ullis som håller i det så vill vi förstås att det skall bli bra och har lite finger med i det hela ändå. Det hade varit lite svårt att få tag i spöken så jag hade försökt med kort varsel och gått bet. Men bara att vara med och veta att det kanske står någon i mörkret är nog för de flesta. 

Ullis och jag kommer fram till Laura, som är den som håller i joggen, och hon skall sminka oss. Det är dock en massa andra där också och både jag och Ullis blev förundrade över hur fort hon jobbade och hur bra det blev. 

Nu var det dock lite bråttom så jag och Laura kommer överens om att köra halva ansiktet på mig och det blev riktigt bra, eller hur? Och vad säger man om Ullis! Så coolt!

Sedan bort till samlingsplatsen och vi får panik! Hela spåret verkar vara nedsläckt! Men vad f-n! Vi tänker att vi får lösa det så bra det går och jag springer bort och ser att "barnspåret" i alla fall fungerar. Det är själva gång- och cykelvägen som går rakt igenom elljusspåret. Det är i alla fall det viktigaste. 

Vi försöker packa upp men det är mörkt och man ser typ ingenting men vi gör så bra vi kan. 

När det börjar närma sig så startar jag upp högtalaren och den går i typ fem sekunder innan den lägger av. Men vad f-n! Jag som för mitt inre tänkt på hur jag skall gömma mig och helt plötsligt så börjar skräna läskigt från skogen. Ahrg! Det är bara att tänka om och strax innan 19 så samlar jag alla och drar lite instruktioner. Givetvis med min läskigaste stämma jag kan uppbringa men lite så där lagom ändå då det är många barn med. 

Det verkar ändå som det fungerar men jag är orolig om jag hörs bra så jag tar ifrån tårna och helt klart var det tillräckligt för jag hörde något om att jag hördes och det rejält.

Så drar alla iväg och jag berättar att det är några ”snälla” spöken längs vägen som kommer att ge instruktioner så man kan vara med på utlottningen.

Vi passar på att slänga fram lite läsk och godis och gör förstås iordning priserna.

Så kommer de tillbaka och barnen verkar valt en annan väg för ingen hade fått några instruktioner så jag får skicka tillbaka dem en bit och ge dem lite instruktioner så de kunde utföra sitt uppdrag.

Jag lottade ut priser bland de som utfört uppdrag och förstås till de som spökat ut sig.

Uppenbarligen så blev det något fel för en kille kommer fram och visar nog fram fel lapp och när vi upptäcker felet så kommer den riktiga vinnaren och vi styr om så vi trollar fram ett nytt pris på sidan om lite fort. Så alla glada men lite att ta med oss till nästa gång. Kul var det i alla fall! Och lite läskigt!

In med allting i bilen och nu var vi trötta. Uppenbarligen tog det mer på krafterna än vi hade trott.

Vi tvättade av oss rejält men det var sjuttsingen vad det satt fast i skägget. Asch! tänkte jag. Jag kan ju raka av det och börjar raka av skägget. När jag skall ta mustachen så kommer jag på att det är ju snart november så varför inte spara den! Sagt och gjort. Jag rakar bort allt utom mustaschen, jag märker att jag har vit färg kvar och fortsätter tvätta mig och tänker att det är klar...

Söndag och jag hade vaknat upp någon gång och bara kollat till hur det låg till i loppet och sedan somnade jag om. Patrick Lange verkade ha full koll och skulle nog vinna med typ tio minuter. 

När jag väl vaknade upp var Ullis pigg och snart var jag också uppe och jag tittade lite på sammanfattningen. Det skulle nog bli mer för det är ett fascinerande lopp. Jag pratar förstås om Hawaii Ironman. 

Sedan gick vi till badhuset och skulle träna. Först på gymmet och sedan skulle vi simma. Det blev 30 minuter på gymmet. När jag sen plockar upp påsen så ser jag att jag glömt att packa ned badbyxorna. Men vad f-n! Så irriterande. Jag går ut i handduken och berättar för Ullis hur det ligger till. Vi träffar först Laura och pratar lite om kommande Spökjoggen. Vi skulle nog få styra om lite grand. 

Sedan satt jag där och tänkte jobba lite men fastnade i någon reel. Då kommer en ur personalen och säger att man inte får ha mobilen upp och jag blir lite paff. Jag tänkte jobba, svarade jag men direkt efter så säger jag att jag förstår helt och lägger undan den. Så sitter jag bara där och ser pappan vid bordet bredvid också sitta och surfa på mobilen och jag blev förstås lite irriterad när han inte blev tillsagd. Ha ha! Sen tänker jag gå och duscha och kanske jobba lite utanför istället. Då kommer jag på att jag även glömt underkläder hemma så jag drar direkt hemåt så slipper vi ödsla tid på det sen då vi skulle iväg till svärfar och hans fru Mona. 

Jag plockar upp Ullis och vi åker iväg och stannar till och åt lite i Nyköping. 

Väl framme var det fullt drag och Ullis och jag hjälpte svärfar med en present till Mona. Nu, i skrivande stund, så är det nog inte längre hemligt så det törst jag skriva. 

Jag åt lite för mycket tårta men väl hemma igen så hoppade jag upp på cykeln då jag ännu inte fått tillräckligt med minuter. Det blev ett bra pass och skönt att träna på lite. 

Efter det så fixade vi till en god pizza och tittade på en bra film. Den verkade lite småseg, i alla fall till att börja med. Sen växte den allteftersom. Den var klart sevärd och lite smågullig. Den får 3 poäng av 5. 

Lördag och idag var det viktigt att få ordning på garaget men det var också Ironman Hawaii, det fick man inte missa och vi hade lite svenskhopp i år. Två stycken och främst var det väl Robert Kallin som nyligen gjort den snabbaste cykelsträckan på en Ironman. 3.54''33 Shit! Jag orkar inte ens räkna på vilken fart det blir. Jag ser att det är över 46 kilometer i timmen. Det är snabbt! Sen var det Svenningsson också, Rasmus i förnamn. Formen på honom hade jag ingen aning om och han nämndes inte bland favoriterna. 

Men till ordningen då. Ullis och jag röjde i garaget och rätt som det var så var det några bekanta som undrade om vi hade loppis och vi skrattade och sade att det är bara att komma och ta vad de ville av det vi lagt på släpet. De blev så glada och det var flera helt nya saker som bara legat. 

Sen åkte vi och slängde på tippen och det tog sin tid. 

Efter det så drog vi till Inger och fikade. Nu började klockan ticka på och jag ville absolut se på starten på Ironman och vi hann förbi affären först. 

Sedan var det då dags och simstarten gick. Där hände det inte så mycket och i princip alla höll ihop. Det var dock bra förhållanden för en i age group tog sedan simrekordet. 

Cykel sedan och jag väntade mig att Robert Kallin skulle börja plocka men han började lite avvaktane men vad hände med Blummenfeldt? Han verkar fått problem och bara spyr! Det är mängder som kommer upp och jag bara väntar att han skall bryta och tappar några placeringar. 

Sen går Ullis och jag ned i källaren och sätter upp våra iPads och mobiler så vi kan titta samtidigt som vi tränar. Jag cyklar och Ullis springer. Det är dock väldigt svårt att se något på min mobil och jag får zooma in då och då för att se placeringarna. Nu verkar Kallin vaknat till men Sam Laidlow går som tåget och utökar sin ledning.

Vi duschar och jag tittar vidare. Sen pausar vi och fixar pizza och fortsätter att titta. 

Bra sport men det verkar vara tuffa förhållanden på ön idag. Hög luftfuktighet och Sam verkar ha kört för hårt på cykeln och möter väggen medan Patrick Lange springer som en gud - Wow! Våran Robert Kallin växlade som tvåa men löpningen går uselt och han tappar hela tiden och mot slutet då Lange verkar vara ohotad så går även jag in i sömnläge och loggar ut... Snark! 

Fredag och det var härligt att det snart var helg men jag var lite trött. Desto skönare att slå upp datorn och hitta en härlig lapp från frun! :-)

Lektionerna gick bra men det var önskelektioner men jag passade på att bedöma lite men var också nog med att jag förstås ändrar när jag ser något bättre då när vi just tränar på badminton och pingis, som det blev nästan hela tiden idag.  Några gånger var jag själv med och det är alltid kul. 

Några elever var också iväg till Jogersö och orienterade. Det är en bra skog men man undrar ju om det är därifrån alla fästingar kommer ifrån... Usch! 

Efter sista lektionen så var det full fart hemåt men jag stannade till vid Rusta och köpte lite godis till Spökjoggen. 

Sedan hemma så blev det lite mat och sedan förstås lite träning. Det blev dryga 50 minuter och jag följde en Robopacer och milen tickade in. Så lite glädjemil förstås då man ligger i klunga men det bästa är att man kan välja vilken grupp och förstås då vilken nivå gruppen är på. Jag brukar välja de som ligger på runt 2,1 watt per kilo vilket motsvarar den nivå jag tror jag skall ha för att bygga en bra grund och få kondition. Det värsta är dock alltid precis i början för det är förstås ingen uppvärmning som jag har vid mina vanliga pass. Då har jag en ramp up i fem minuter. 

Vi avslutade framför teven och framöver så skall jag försöka ha koll på vad vi tittat på för det är alltid kul att titta tillbaka. Jag tror att vi såg på Wahlgrens värld. 

Imorgon väntar Ironman på Hawaii för killarna och för killproffsen. I år borde Sam Laidlow och Kristian Blummenfeldt vara giftiga men man vet aldrig med Patrick Lange. Jag är klart spänd på Robert Kallin också som nyligen gjort världens snabbaste cykling på en Ironman.