Söndag och vi började dagen med att titta på Ironman World Championship, för damer, i Nice. Många har ju varit lite tveksamma till flytten till Frankrike och nu byter de ju plats varje år och jag var väl en av dem som inte var helt emot det. Det kan nog bli bra. Publikmässigt verkar det ju inte som någon succé men det var det ju heller inte på Hawaii. Fast det är väl inte själva grejen.

De fick en tuff start med simningen med både stora vågor och hyfsat strömt. Sedan iväg på cykeln och den var väldigt tufft. Vi såg dock bara en del av den då vi drog iväg till Stockholm för att hälsa på Felix. Löpargrejer med förstås.

Framme så ville Felix komma iväg rätt omgående och det var ju smart. Ullis och jag bytte om och snart var vi iväg. Vi bestämde oss för Djurgården och det var förstås en bit dit och när vi kom fram behövde en person besöka en toalett så då passade vi på att fika och det blev på Flickorna Helin.

Jag tog en kaffe och en blåbärsbulle och den smakade riktigt bra. Nu får jag väl ont i magen, tänkte jag. Snart var vi igång igen och det är ju alltid segt att komma igång efter att ha varit still. Dit var det förresten 5,6 kilometer så frågan var ju hur långt vi skulle springa totalt men lite på Djurgården måste man ju tag så vi började på att springa en runda och i värsta fall kunde man ju gå på slutet.

Det började kännas allt bättre för mig och när jag kom längst fram fick jag ofta höra att jag körde på lite för fort. Vi kör längs Djurgårdsbrunnskanalen när jag ser någon jag tycker jag känner igen men släpper det tills jag hör hennes röst och det är ju Katrin Zytomierska, som tidigare var tillsammans med Bingo Rimer. Hon var ute tillsammans med sin hund och sonen.

Vi kör på och det känns fortsatt bra men Felix börjar tycka att det är lite jobbigt men nu börjar vi komma upp i längd och jag är lite förvånad att det känns så bra.

På slutet började det dock kännas men ändå relativt bra.

Det blev totalt 18,6 kilometer och jag är supernöjd. Lite med mersmak faktiskt men jag får inte förivra mig nu utan försöker följa planen med mer cykel initialt.

Väl hemma så tittade jag lite på slutet av Ironman och Laura Phillip verkade gå som tåget. Jag följer henne lite på Zwift men jag tror inte jag sett något av henne där på evigheter. Det är nog mest killproffsen som jag brukar se där och förut även Lisa Nordén där jag och Ullis cyklade med henne i tjugo minuter. Det var kul och förstås ett lugnare pass för Lisa än för mig och Ullis.

Hursomhelst så var Ullis med i en tävling i dag och det handlade om att pricka vem som skulle bli nia och jag slängde först ur mig Sara Svenska fast det visade sig att hon inte ens var med idag och inte heller Lisa var med. Lite tråkigt. Sedan kollade jag lite bland startfältet och tänkte väl att Jackie Hering borde ligga bra till och efter halva löpningen låg hon nog runt elfte plats och som stark löpare borde hon kunna avancera och vad spännande det var att se målgången och mycket riktigt blir Jackie nia och Ullis blir glad. Kanske inte lika glad över att höra att hennes pris var en simmössa med reklam på… Hon är visst fortsatt med i någon utlottning av lite bättre grejer.

Nu går vi iväg och skall äta och i ett hörn springer vi på Leif Pagrotsky och han ser att jag tittar på honom och han tycker väl det är kul att han fortfarande känns igen men vem känner väl inte igen den gode ”Paggan”?

Vi fastnar för en italiensk restaurang men det var lite för mycket italienskt för min smak och jag kände sedan av halsen lite och det var förstås vitlök.

Hemma hos Felix så fixar vi lite med hans nyinköpta klaffbord och fixar lite med hans rullgardin. Tyvärr behövde vi en bra stege för att göra det sista så det får vi ta vid ett senare tillfälle såvida han inte fixar det själv.

Vi tackar för oss och åker hemåt.

Väl hemma så blir det lite teve innan vi stupar i sängen.

Torsdag. Idag var det nog sista dagen på busskortet men jag var lite orolig att det skulle sluta fungera mitt på dagen då det liksom kunde göra det förut. Tror jag i alla fall. Nu är nog tanken att man skall kunna åka hela dagen det datumet det går ut. Hursomhelst så kom jag iväg till jobbet och ända fram.

Mitt knä kändes också mycket bättre och det var förstås en överansträngning och det misstänkte jag ju redan igår. 

Jag jobbar med lite uppgifter framför datorn och passar på att ordna upp så det blir rätt med semestern i vår. Jag får också ordning på de sista frågorna inför Kahooten som jag skall ha med min mentorsklass och gör nya klassrumsplaceringar. Jag har en klar tanke på hur jag vill att det skall fungera men sedan har jag inte full koll på själva dynamiken i klassen så det blir spännande att se hur det går.

Så var det då dags och jag stötte på patrull direkt men det kommer gå att lösa rätt enkelt. Med placeringarna alltså. Sedan var det Kahooten och jag tyckte att jag hittat en bra nivå men det som förvånade mest var att de kunde Ugandas flagga men inte vilken stad som är USA:s huvudstad…

Sista lektionen och den går över förväntan och är riktigt rolig. Så nöjd!

Jag stressar mot bussen och kommer med den och det gör även att jag hinner med tåget och är hemma rätt tidigt idag.

Nu har kläderna från Trimtex kommit och jag försöker lösa lite frågor om en logga som skall på våra nya beachflags, till klubben.

Utöver det så har jag äntligen hittat in till min kurs och bad om ursäkt om jag var sen.

Ullis kom hem och vi åt lite fort och sedan hann vi kolla the Challenge innan det var dags att svida om till löparkläder. Nu var man riktigt seg och skulle vi inte haft klubben så hade vi nog skitit i det.

Vi traskar bort och där väntar Nicke och Mården. Strax efter kommer Putte och när jag lämnar in min väska så möter jag Tommy också.

Idag var det social distans, på schemat, och vi ville ha det lättlöpt men lättlöpt och Vagnhärad i samma meningar funkar inte. Vagnhärad är liksom stället som blivit ihoptryckt och det är typ backar nästan överallt men vi sprang mot Lundby och vidare tillbaka via gamla E4:an.

Rätt omgående hade det känts ganska bra och jag blev förvånad. Jag tyckte det gick sakta och det gjorde det nog i början. Sedan kom det några backar och då blev det förstås lite tyngre men jag piggnade på mig och upplevde nästan hela rundan som rätt behaglig. Förhållandevis låg puls också så något kanske börjar hända.

Dusch och sedan slappade vi lite i soffan innan det var dags att krypa till kojs.

Söndag och efter lite frukost så fortsatte vi fixa lite med det vi påbörjade igår. Borde som vi målade om i köket blev förresten sjukt bra men tyvärr så verkar det inte hålla så länge så det dröjer väl inte så lång stund innan det är dåligt igen. Man skulle väl ha gjort bättre förarbete. Eller ha en glasruta över. Nåja!

Idag tänkte vi åka in till Nyköping och både springa och simma då vi har ett klippkort som snart går ut. Sagt och gjort. 

Vi packar och snart är vi iväg. Det blir min första simning på länge så allt jag får till är ju bra. 

När vi är framme för att springa så är jag dock så hungrig så jag drar en mjölkdryck och det var inte så smart, skulle det visa sig...

Vi börjar och jag har supertufft i början och det brukar jag ha. Lite läskigt att det fortfarande är så. Efter att Ullis var tvungen att stanna till för att få ordning på sin klocka får jag lite vila och då börjar det fungera igen och nu upplever jag inte den höga ansträngningen som tidigare. Det är klart att det är jobbigt men det känns som det skall göra. 

Många backar men det finns hela tiden en växel kvar och farten ökar allteftersom. Mot slutet ser jag gamla kollegorna Peter och Angelo spela discgolf och det var lite lustigt att de kände varandra då de vara kollegor på två olika skolor och jag jobbade med bägge. Ullis tyckte att jag borde ha stannat men vi sprang ju och de spelade golf. Däremot får jag nog se till att hälsa på dem snart och visa vem som är kung på planen! Mohaha! Nädå! Jag är fortfarande rätt dålig men det är sjukt kul med discgolf.

Vi kör lite extra på slutet för att få mer längd och det blir till slut nästan åtta kilometer. Kanske inte så mycket, tycker ni, men jag var nöjd och det är en jobbig bana. 

Sedan åker vi till badhuset och där tänkte vi simma lite men det är dåligt uppstyrt så en bana är markerad som snabbana men där simmar någon ryggsim och på banan bredvid står det ingenting men den borde rimligtvis också varit för snabbsimmare men där blandas det friskt med ganska långsamt bröstsim och någon liten flicka som tränade för att lära sig simma. Vid motionssimdelen så är det ganska många och tyvärr för långsamma för att vi skulle kunna träna och då är vi ändå inte så snabba. Själv stördes jag inte så mycket då jag mest var ute efter vattenvana men jag kom iväg då och då och kunde simma ostört. Tyvärr började mjölkdrycken göra sig påmind och jag kände mig sjukt slemmig och på slutet fick jag panik och höll på att kräkas. Jag kommer upp och får en uppstötning som jag lyckades dölja rätt bra och får rusa på toan där jag spyr lite. Jag har visst IBS-mage enligt läkaren och mjölkdrycker är visst inget bra, sade han. 

Nåja. Det blev 450 meter och det får väl anses vara en start i alla fall. Lite uppförsbacke men sådant har ju triggat förr. 

Vi åkte sedan till Påljungs hage där vi handlade lite och beställde mat på ChopChop. Lite kul när ägaren till bilskolan kommer och parkerar. Kanske inte bästa reklamen. :-)

Ullis och jag åkte sedan till havet och åt och vilken utsikt. Det smakade kanon och gav en härlig boost. 

Vi avslutade framför teven och vad tittade vi på? Nä, det kommer jag inte ens ihåg. Det kanske var Pernilla Wahlgren. 

Lördag och idag skulle vi på namngivelse, ja det är ju rätt vanligt numera. 

Vi kom upp i tid och röjde lite. Sedan åkte vi till NA Svensson och bytte konsoller till en fönsterbräda och passade på att snacka lite med Johanna och Maya som också börjat jobba där. Efter det blev det ett snabbt besök på Willys innan vi åkte hem och gjorde oss iordning. 

Väl på plats så är det trevligt och man fick hälsa på en massa folk man inte kände igen. Vi kände förstås igen en hel del också och så var det förstås en tävling och jag älskar ju tävlingar. Dock kom jag inte i topp men det var kul! 

Huvudpersonen Melker gjorde inte så stor affär av det utan hade det bara skönt. 

Gott fika och kanske tog jag lite för mycket men det kan man få göra ibland. 

Sedan åkte vi hemåt och bestämde oss för att ta hem lite prylar som blivit kvar på campingen. När vi kommer fram så märker vi att de bytt kod så vi traskar ned till stranden och äter det som vi köpte med oss. Det är kycklingsallad och det smakar kanon. Vid bastubryggan står en man helt naken och verkar obrydd. Det är ju en naturistcamping så det är ju inget konstigt och det är ju ändå en bit ifrån. 

Sen försöker vi få tag på någon som kan öppna bommen men då får vi höra att hela campingen är abonnerad och även stranden. Ojdå! Vi skulle dock få komma in men kunde samtidigt vattna blommor. När vi sedan går tillbaka till bilen så ser vi att det är massvis med tält och vi känner då att det är bättre att komma en annan dag. Så får det bli. 

Vi tar sedan kväller och bara myser framför teven. Träningen får bli en annan dag. 

Tisdag och idag var det återigen fullt drag med att peppa eleverna att köra den tuffa utmaningen och det är så kul att se hur man kan göra saker som är riktigt tuffa. 

Efter sista lektionen så kom jag iväg i bra tid och nu står det att jag kan ta tåget och varför inte chansa och se om mitt busskort verkligen fungerar på tåget. Sagt och gjort!

Jag hoppar av vid Centralstationen och väntar in tåget. Det är knappt så jag hinner sätta mig förrän det kommer en kontrollant och jag letar fram kortet och visar upp. -Vuxen? frågar hon och jag svarar ja. När hon går iväg så förstår jag att jag nog borde svarat student då jag pluggar 75 % och får rabatt på busskortet. Nåja! 

Sen går det ett tag och när hon passerar igen så förklarar jag att jag nog svarade för fort och att jag hade Studentkort och visade upp det i appen. 

Det gick fort att komma hem och sen kommer Ullis på cykeln då jag traskar hemåt från stationen. Vi gör sällskap och det är kul att komma hem samtidigt. 

Vi äter och sedan är vi trötta och fastnar lite i soffan innan vi gör oss iordning. Då kommer jag på att jag skall ta med högtalaren och letar reda på en bättre skarvsladd. Johan, elektrikern, trodde att den förra kabeldosan löstes ut för lätt och så är det nog. 

När vi kommer fram så är det jättemånga där och det är kul. Flera nya och jag hälsar på dem och så drar vi igång. Eller jag fixar lite med elen först men jag har ändå tänkt att jogga och coacha. 

Lite löpskolning och efter det så drar vi igång och jag förklarar lite snabbt en sista gång. 

Som vanligt drar många iväg lite för fort på första långa intervallen och idag är det Supertusing på schemat. Men många klarar också att hålla i och det är både grymt kul och peppande! Jag måste verkligen tillbaka. 

Jag joggar på och kör mestadels väldigt lugnt men drar på lite någon gång. 

Löpning är livet!              

Hemma väntade dusch och lite soffhäng

Måndag och idag var det andra veckan med eleverna och det var återigen lite lekar på agendan. Allt gick bra men det är ju alltid lite som att starta om på nytt. Gamla elever har ju helgonförklarat mig och nu kommer jag in som ny, igen. Det kan kännas lite tufft och speciellt att lära sig alla namnen och förstås eleverna själva. Hur de är.

Ullis var iväg på ett specialuppdrag på annan ort och skulle komma hem lite senare men de hade visst kört i ett sträck och verkade komma hem rekordsnabbt.

Själv gick jag ned i källaren och körde tills hon kom hem. Det blev precis lagom med en ny runda och jag var nöjd.

In i duschen och sedan blev det "the Challenge". Klart tuffa utmaningar men paktandet kunde de tagit bort.

Söndag och idag bestämde vi oss för att åka och hälsa på Felix och förstås springa en runda. 

Vi tog det lite lugnt på morgonen innan vi drog iväg. 

När vi kom fram så hittade vi relativt fort en parkeringen och strax därefter kom Felix ned och mötte upp oss. Färdig för löpning. Jag stretchade lite grand och snart var vi iväg. Han hade en idé om en runda men jag ville verkligen inte missa fina Årstaviken Runt. Den är galet fin men också rätt jobbig. 

Vi börjar och det är lite småsegt och när de värsta backarna kommer så vill man bara hälsa hem men jag kämpade på. 

Sen tar man igen sig lite grand och kanske, kanske kan det bli bra ändå. 

Jodå! Det tar sig och jag är inte lika slut som jag var sist, hoppet lever. Det blev prick nio kilometer. Alla verkade nöjda och vi pustade ut i gräset intill Eriksdalsbadet och gick sedan hem till Felix. 

Efter duschen ville vi få i oss något och Felix hade hittat ett bra ställe och vi traskade dit.

På vägen dit så såg jag en fågel på en bil och sekunden efter en låtsasfågel i ett fönster och det var lite komiskt.

Väl framme så var det bara att beställa Jag frågade om vitlök och tyvärr så försvann då den rätt som jag var mest sugen på och jag valde till slut schnitzel och den var helt okej. 

Jag passade på att fixa lite med mina höstkurser och det känns lite maffigt att ha kommit in på Stockholms universitet. 

Väl hemma så blev det en sväng och Ullis plockade lite blommor och sedan tog vi kväller.

Lördag och idag skulle vi till Oxelösund på 2-årskalas då Stellan fyller år. Först tog vi dock tag i träningen och snart satt vi på cyklarna. Jag valde att köra mitt entimmespass och det är på en timme i 185 watt och dessutom med fem minuters upp -och nedcykling. Så 70 minuter totalt och det kräv.er absolut lite mental styrka, i alla fall när det gäller mig. Det skall ju göras typ 200 gånger det närmaste året. Passet gick bra och jag snittade fina 133 slag i minuten och det får anses som helt perfekt. Så konditionsmässigt kanske jag ligger bra i fas, det är värre med vikten. Jag väger nog 15 kilo mer än jag tänkt göra nästa höst då det är Kalmar Ironman som jag vill köra riktigt bra. 

Sedan drog vi mot Oxelösund men vi var tvungna att hitta en present också och fastän vi försökt så hade vi inte lyckats. Nu var det förstås skarpt läge och vi hoppade in på leksaksbutiken i Påljungs hage. Där kände vi rätt omgånende att en xylofon blir kanon. Direkt när vi går mot kassan så frågar en kvinna var vi hittade den där och vi visar och går mot kassan. Strax efter står hon bakom oss i kön med en likadan xylofon coh vi tyckte det var roligt. När hon säger att hon också skall på kalas så frågar vi var och när hon säger Oxelösund blir vi lite oroliga och jag frågar hur gammalt barnet blir. -Fem! svarar hon och vi kan andas ut! Ha ha! Stellan fyller ju två år. 

På vägen så passade vi på att kolla när vårat klippkort går ut på badhuset och vi har ungefär en månad på oss och nu gäller det att "dyka upp. Sedan full fart mot Oxelösund och till Stellans kalas. 

När vi kommer fram så är det mycket folk och full fart. Vi hälsar och det blir fika och vi ger förstås Stellan paketet och när han öppnar så utbrister han ett "Wow!" Så gulligt och han verkade väldigt tacksam att ge paket för det kom flera gånger under dagen. Nog varje gång. 

Vi passade förstås på att ge Theodor ett paket också då han fyllt år men då kunde vi inte komma. Jag är för övrigt hans mentor i skolan numera. Det är roligt. 

Det är trevligt att träffa så många och trevligt att fika. 

Vi åker sedan direkt hem och gör kväller. Nu är man lite seg och skall sanningen fram kommer jag inte ihåg vad vi gjorde på kvällen.