Tisdag och idag var det damernas slalom och Hector skulle visst ställa upp i det också. Rätt som det var så verkar hon ha åkt som bara sjutton och låg riktigt bra till för andra åket. 

Sen var det curling och damhockey. Ishockeylagen var typ bortdömda på förhand men nu hade damkronorna i alla fall chans på kvartsfinal om de besegrade Danmark. 

Sen andra åket och Sara åker som bara sjutton igen och har typ guldet i sin hand när det är fem portar kvar och hon gränslar! :-0 Oj! Vilken nesa! Hon verkar dock inte så nedslagen. 

Väl hemma så var jag rätt slut och kände egentligen inte för att träna men Ullis tyckte jag kunde byta om och testa. 

Vi åker ned och ser Patrik komma springandes och när vi är framme väntar vi in honom och det kom ingen mer idag så jag kände mig ännu mer manad till att byta om och snart var jag klar och vi började springa. 

Det var segt och det kändes som sirap i benen men jag hoppades att det skulle släppa. 

Tyvärr släppte det inte och jag sprang och spände mig en hel del då det var halt men det blev två uppvärmningsvarv, lite löpskolning och sen fyra 400-ingar och ett nedjoggningsvarv. Inte helt kasst i alla fall. 

Sen hem och efter duschen blev det som vanligt Almenäs och det är alltid kul att se sveriges insatser i samlad form och med roliga insynsvinklar. 

Måndag och idag var det Sara Hectors tur att tävla i OS och som hon gjorde det. Hon höll för favorittrycket och vi kunde inkassera ytterligare ett guld. 

Tyvärr kunde jag inte se det live men det fick bli en del teve på kvällen istället. 

Lång dag på jobbet och hemma funderade vi på att avboka core-passet och cykla istället men det blev core i alla fall. Det är ju bra om man får in en rutin på det. 

Sagt och gjort. Vi traskade bort och jag fick även ett nytt kort då jag förlagt det gamla. 

Snart var vi igång och jag var seg från start men kände mig snart riktigt stark och hade inga problem med övningarna alls idag. 

Väl hemma så blev det teve för hela slanten och vad kul att se Hectors glädje. 

Söndag och idag var det ju 5000 meter skridsko, med Nils van der Poel. Killen som jag sponsrat lite grand och det var en spännande resa men jag kan helt ärligt säga att jag har noll med hans guld att göra. Jag tror inte heller att jag riktigt trott på honom så jag får bära hundhuvudet och jag har lärt mig mycket av hans resa. Med tanke på att jag själv inte kunde springa 2019 och fick träna alternativt så borde ju jag veta att det går att komma framåt ändå. Jag fick min bästa maratid på en Ironman med hjälp av cykling. 

Hursomhelst var det då dags och det kändes som om Nils skulle vara helt överlägsen men det är ju inte bara att hämta hem guldet och 5000 meter är ju det svåraste av de två distanserna han skall köra. Svårast att ta hem guldet i alltså. 

När det är två varv kvar och han ligger under med 2 sekunder så kändes det helt kört men på något sätt så höjer han sig och samtidigt så har motståndaren sin sämsta bit där. Det var som hjärtat fastnade i halsgropen och Nils fick trycka på riktigt hårt och vann till slut ganska övertygande men vilken pärs! :-0

Vi fick samtidigt besök och mannen i sällskapet stannade förstås kvar för att titta på Nils race men vi andra stod och skrek och det var med hög puls vi fikade. 

Jag har nu börjat äta mycket bättre och valde bort det onyttiga och det var faktiskt inte så svårt. 

Efter det blev det en tur till soptippen och lite snack med Jocke, det är alltid trevligt. 

Väl hemma så fixade jag iordning en meetup men det strulade då Ullis inte hade accepterat så vi fick göra om det och det blev lite väntan innan vi kom igång. Som vanligt så var Ullis stark men hon började lite med att svara på sms så hon kom på efterkälken och undrade om jag skulle köra på idag men så var inte fallet. Farten ökades hela tiden och snart fick jag kämpa på att hänga på. 

Skönt att röra på sig och vi avslutade kvällen med att titta på Jessica Almenäs och hennes OS-extra. 

Söndag och vi kommer upp tidigt och äter lite frukost och kaffet är ju bara så viktigt på morgonen. Det blev liksom mest kaffe och kanske behövde jag det. 

Sen kikade jag lite på min kurs och sen tänkte vi åka till soptippen men det blåste ju för mycket. Ullis fixade återigen i garaget och jag målade lite. Eller rätt mycket faktiskt och nu tog jag bort alla luckor för att underlätta målningen. 

Sen laddade vi på för att cykla lite och idag gällde det att inte vänta för länge för vi tänkte köra en runda som ingen av oss kört och det skulle innebära en ganska lång runda. Snart hittade vi en lämplig och den hette Climbers gambit. 

Efter ganska kort stund så reagerar jag på att Ullis kör rätt hårt och jag försöker påverka henne att hålla igen lite men hon är taggad och ligger typ för jämnan på runt 2,5 watt per kilo och till och med mer. Det innebar att jag själv inte fick den tänkta lugna körningen men jag hängde på. Rätt som det är så har hon en gröntröja på sig så helt lugnt var det inte! :-)

På slutet så försökte jag komma ikapp Ullis men hon trodde att jag skulle sprinta förbi henne och hon ökar och ökar... Det blev lite komiskt och det slutade med mycket möra ben. 

När vi var klara så var vi högst upp och bestämde oss för att rulla ned för att få lite kilometer på köpet. Det slutade med 37,5 km på tiden 1.27:19, dock med 721 höjdmeter. 

Sen drog vi iväg till Ikea och vi började med att käka lite innan vi shoppade lite. 

På vägen hem så får jag en chock för på andra sidan står ett lastbilssläp i lågor och det brann enormt mycket men bilarna upptäckte det knappt då den stod i en kurva och lågorna var liksom gömda. Bara att hoppas att ingen skadade sig. Vi möter snart en brandbil och även en polisbil i full fart. 

Nu hör vi handbollsmatchen på radion och det är ju alldeles för spännande. Det sista ser hemma och det är ju så att hjärtat är utanför. Sen avgörs det med ett straffkast. Vilken kille och vilka nerver! :-0

Fredag och det blev både lekar och matchspel i skolan. Jag tyckte inte att jag hade rört mig så mycket själv men rätt som det var så plingar det till att jag var uppe i något slags snitt och nu var det visst på runt 16000 steg. 

Jag fick också höra att mina snälla swishbetalningar, då fritidsgården gått hem, var lite bökiga att rätta till och jag bad förstås om ursäkt. Det blev dock köp igen men nu får jag betala på måndag. 

Det plingar till i mobilen och det visar sig att Ullis tränar så jag lät två killar vara kvar lite och spela fotboll så tog jag det lite lugnt. Tanken var först att duscha men inte hade jag någon handduk så jag spelade Primetime och rök på sista frågan. Surt! Dock var det inga stora slantar jag missade men det var någon legendarisk kvinna som hade gått bort och spelade röster i Disneyfilmer. 

Sen hem och jag duschade hemma istället och sen mot stan. Vi hann gå in på Rusta och köpa en köksmatta, lite på chans. Det är inte alls säkert att den kommer att passa men vi får lämna tillbaka den annars. 

Nu var det bio och det gick rätt snabbt så var man inne i den. Den heter Ur spår och handlar om Vasaloppet och relationer. Eftersom det handlade väldigt mycket om konditionsidrott och redan nämnda Vasaloppet så var det verkligen mitt i prick. Ja, en höjdarfilm men det märktes inte på antalet besökare, det var typ endast rynt 10-15 stycken i hela lokalen och så var det en kille som hejade och vi såg inte riktigt vem det var men det kändes som om han kände oss. 

Efteråt så sprang vi på honom igen och han undrade lite om jag skulle åka Vasaloppet och vi kom fortfarande inte på vem det var men jag kände absolut igen honom och man funderade och funderade... Till slut så hade vi ringat in honom och det var en gammal arbetskollega från gamla Mecman. Riktigt social kille! :-)

Efter filmen så stannade vi och åt lite grand och sen var det raka vägen hem. 

Nu var det ju handboll och den ville man titta på men jag kände väl att vi inte skulle ha någon chans. Frankrike brukar ju vara så bra men jag har å andra sidan inte så bra koll på handboll nuförtiden. Vilken härlig match det var och vi vann ju! Det var sjukt spännande på slutet och jag kan inte låta bli att tycka lite synd om Frankrike. 

Fredag och jag försökte avsluta snabbt och eleverna var duktiga och hjälpte till att få undan på allting. Jag körde lite lekfullt då de kämpat så hårt på Skoljoggen, tidigare i veckan. Sjukt bra drag under lektionerna och jag kunde bara njuta. Det är så jag skäms över att det känns så lätt på lektionerna men kanske kan jag ta åt mig lite grand i alla fall. Jag öppnade upp rätt ordentligt i veckan och vände typ ut och in på mig själv. Så eleverna såg att jag var mänsklig och det är nog aldrig fel. Hursomhelst så var det full fart hem och nu skulle vi iväg med husvagnen till Jönköping för att vara funktionärer och förstås sen titta på loppet. Jag hade själv inte sett ens ett mail men förstått av Ullis att vi skulle vara med på själva simningen. Tyvärr hade vi fått lite för lite information men det löste sig bra ändå. Grymt jobb av Ullis som fixat allt. Vi fick stå vid en verkstad hos han som var simchef och när vi närmade oss Jönköping så ringde vi och fick adressen. Lite småjobbigt med larmet men det var ju inga konstigheter egentligen. 

Efter lite snack med både man och hustru så installerade vi oss och åkte sedan och handlade lite. Tyvärr hade vi inte riktigt hunnit sätta oss in i hur värmen fungerar i husvagnen så det började med att vi fick börja läsa instruktionsboken. 

Vi bäddade ned oss och huttrade men snart var det nästan för varmt. 

Klockan ringer tidigt och den stora frågan var om det ens skulle bli någon simning. Det talades om temperaturer på runt 14 grader och det är ju riktigt kallt. Efter frukosten så drog vi iväg och först var det strul att hitta någonstans att stå men sen hittade vi samma parkering som vi stod på sist, då vi kollade på loppet. Några minuter sena kom vi fram eller egentligen inte då vi skulle stå vid swim exit. Vi träffar våran chef och får instruktioner. Ullis och jag väljer att ställa oss närmast vattnet och det kanske inte var så genomtänkt då det är då man skall ned och hjälpa de som vill. 

Vi får höra att simningen blir avkortad till endast 750 meter och de som är duktiga på att simma eller vill få en riktig distans blir lite sura. Men sur blev även jag, dyngsur alltså. 

Första simmaren upp och han bara möljer upp och jag är dränkt direkt. Oops! Nåja, det känns inte så kallt för vattnets kyla bryts ju ganska snabbt då det kommer upp i luften. Så fortsätter det och det är så pass att de bakom mig reagerar och då kan man ju bara tänka sig mig och Ullis som står närmst. Snabbsimmarna valde dock närmaste vägen och det var via mig.

Man levde sig in i det och man peppade och varnade för en kant. Någon fick hjälp men ibland så ville de inte fastän de vinglade rejält.

Sjukt kul och eftersom det var avkortat och klart färre deltagare så var det relativt snabbt avklarat och nu kunde vi gå och heja istället. Man torkade relativt snabbt på benen men det var värre med skor och strumpor. Handskarna lämnade jag kvar på tork och vi gick senare och hämtade dem. Dock inte mycket torrare. 

Kompisen Katten Jansson imponerade rejält och man fick en rejäl boost! Han har gått från att precis klara en olympisk till att verkligen kunna forcera på en halv-IM! 

Efter mycket fika med Peters supportergäng så tackade vi för oss men vi hann även heja lite på Tullare som är en riktig maskin. Det går liksom inte att hålla koll på alla hans lopp men det är många....  :-) 

Så vi åkte till husvagnen och jag bytte strumpor och fick på mig lite nya kläder och sen tackade vi för oss. 

Snart rullade vi hemåt men det blev några stopp då jag var kall och frusen. Några Red Bull gjorde dock susen för sista biten gick som en dans. 

Väl hemma så hälsade Tim oss välkommen och han visade upp sin nya tatuering. Vi avslutade kvällen med lite te framför "Vem tror du att du är!" Riktigt kul och Felix Herngren trodde inte sin öron då han hörde vem han var relativt nära släkt med. :-) 

Fredag morgon och efter en god frukost var vi igång igen. Idag var det visst varmt och efter ett tag så åkte vi ut till golfbanan. Ullis skulle slå lite slag på rangen med Anette och Peter hade redan dragit iväg för att vara med på någon tävling. Själv skulle jag gå en runda med Emil. Han var visst inställd på kortbanan men jag ville gå den vanliga 9-hålsbanan. Tyvärr glömde jag kepsen och var nog lite i obalans från början. Efter en lite konstig start så var vi igång men idag fungerade inte slagen alls utan det var mos i huvudet och värre skulle det bli av hettan. På slutet så kändes det som hjärnan kokade och jag fick hålla handen över huvudet. Jag sköjde med vatten men sen fick jag springa in i skuggan. Dum som man är så ville man gå klart rundan. Samtidigt så var fotbollsfinalen i full gång och man var superintresserad av hur det gick. Väl hemma så blev det en iskall dusch och det var sjukt skönt. Sen full fokus på finalen och vad nesligt. Defensiven, som föranledde straffen, var under all kritik men också väldigt oturlig. Och sen straffdramat. Ingen skall ju straffas för den. Vi borde dock ha stängt matchen tidigare. 

Efter ett tag så tackade vi för en underbar vistelse och satte oss i bilen. 

Vi stannade och åt på vägen och det blev på Brödernas, strax norr om Stockholm. Helt okej. 

Väl hemma så var det skönt att träffa barnen och det blev en mysig hemmakväll - me like!

Tisdag och efter lite fix hemmavid så var det då träning. Ullis blev hämtad av Tanjis och de skulle först springa och sedan var det SUP som gällde. Själv kom jag iväg i bra tid och skulle coacha nybörjargruppen men när jag kommer fram så är det ingen där. Jag börjar att gå på banan och sen testar jag att springa men det nyper till i knäet. Hmm, mindre bra. Innebandytjejerna är där och sen frågar en mamma hur det är och hon har förut sprungit med oss. Jag tycker inte om att säga att det är okej av slentrian så jag frågar om hon kan hänga på ett varv och jag berättar hur det är. Att det varit mycket på slutet helt enkelt. Det blir två varv och samtidigt har Twin-Tommy och Gisslan dykt upp. Den förstnämnda rehab-löpte lite grand och Gisslan hade visst telefonmöte och gick och pratade. Jag provade att springa lite grand men det funkade inte riktigt så det blev istället en promenad och när huvudgruppen kom så pratade jag lite med dem. Då TSL är på fredag så ville många få en formtopp och vi gjorde om Olgorna till 400-ingarna istället. Jag tackade för mig mig och åkte ut till Stensund. Jag går direkt till bryggan och där är Ullis och Tanjis i full färd med att komma igång med sina brädor och lite vågor är det allt. Jag bestämmer mig för att gå en runda och börjar. Nu känns det rätt bra och jag småspringer uppför de små backarna och efter kanske 700 meter så börjar jag att springa och det känns bra. Lite tungt men förutom det så är det inget som hindrar och jag fortsätter så. Det känns jobbigare och jobbigare men jag bestämmer mig för att försöka hålla i och när jag är tillbaka vid bryggan så har jag sprungit hela tiden och höll 5.41 på sista kilometern och det blev prick två kilometer, skönt! Jag filmar tjejerna och de är duktiga. Sen får jag prova och det blir runt 5-6 minuter och det går riktigt bra och jag klarar av de små vågorna rätt bra och jag vågar trycka på. Riktigt kul och det känns att det är bra träning. 

Väl hemma så handlar vi och nu är det full fart hem för att se Sverige mot Ukraina. Jag har en dålig magkänsla men den försvinner rätt fort då man ser hur Sverige spelar. Det här kommer att gå vägen, tänker man men så kommer kallduschen med dålig defensiv och jag skriker direkt till då högeryttern får alldeles för mycket tid på sig och vi kommer efter i positioner och verkar helt ha missat en kille. 0-1 men det känns fortsatt bra. Vi har många chanser och efter 1-1 så är det en riktigt bra känsla men så kommer den olyckliga utvisningen och jag är kluven. Ja, man är ansvarig för sin fot men han är så klart först in och jag är förvisso partisk men skulle det inte räckt med ett gult kort?

Nåja, domarkåren verkar klara på att det var rätt och riktigt men så surt och förlora så nära straffarna. Nä, surt men samtidigt är det lite av charmen med fotobll och detta EM går väl till historien som ett av de märkligaste.