Tisdag och Ullis och jag började med en rejäl långpromenad till Köpingsvik och där försökte vi hitta ett fik men konstigt nog hittade vi inget utan det blev istället en kartong jordgubbar. Jag frågade en kvinna om hon behövde hjälp för det såg ut som hon letade efter något och mycket riktigt. Hon hade tappat en liten detalj på en av sina AirPods och letade en bra stund men hon tyckte nog det var jobbigt och ville sluta. Sen traskade vi tillbaka men hittade ett ställe där det stod att det fanns kaffe och de hade dessutom en massa annat roligt att titta på men att köpa något var lite svårt då vi skulle promenera tillbaka till campingen. 
Vi fortsatte hemåt och det var lite tufft i värmen. I en havsvik så slängde vi kläderna och tog ett dopp - skönt!

Väl tillbaka i husvagnen så låg vi i skuggan och lyssnade på sommmarpratet med Charlotte Kalla. Tyvärr slumrade jag nog till en stund men det var lite skönt det också. Sen lyssnade vi även lite på Sekten från Dimön.

När vi började bli hungriga så tog jag fram cyklarna och vi drog iväg till Evas kroppkakor och helt plötsligt så ser jag en bekants pappa och Ullis blir förvånad att jag kände igen honom så snabbt och dessutom i profil och en hyfsad bit ifrån.

Jag tilltalar honom och han blir helt ställd och jag får säga mitt namn innan poletten trillade ned.

Vi pratade alla ett tag men nu började klockan ticka och snart skulle de stänga. Vi ställer oss dessutom i fel kö så vi får byta och tappade några minuter till.
Efter beställningen var tagen av en skojfrisk yngre kille så åt vi gott och trampade snart hemåt igen.

Snart ville jag prova att simma och Ullis valde att stå vid sidan då jag bara skulle testa. Efter några minuters velande över vattentemperaturen så var jag i alla fall i och då var det dags. Jag slängde mig i och hur gjorde man? tänkte jag.

Det gick långt över förväntan och min vänstra axel kändes nästan ingenting och jag kunde crawla en hyfsat bra bit men jag fick bryta då det var lite läskigt då det blev för grunt och lite otäck botten och utåt, då det blev djupare, var också lite otäckt. Jag fick till ett bra test och ville hålla det så.

På kvällen så sprang vi sex kilometer och tog vägen uppför backen vid Klinta camping. 

Det släppte, som vanligt, mot slutet och väl tillbaka så hoppade jag i vattnet och det är något särskilt att bada efter löpning.

I husvagnen så tittade jag lite på Englands överkörning av duktiga Norge, vad händer? 

Lördag och det började kännas lite stressigt att bli helt frisk. Idag var det dessutom Stockholm Marathon och Ullis ville hem fort från jobbet och titta. 

Sen ringde Tim och undrade om jag kunde hjälpa honom och Cilla med att få upp en hylla samt låna trimmern. Trimmern hade jag ute vid husvagnen så jag började med att åka ut dit men när jag närmar mig så ser jag att förtältet ser konstigt ut. 

Väl framme så blir jag orolig för förtältet ser ut att ha rasat och jag kommer på att jag inte spänt fast det ordentligt och med lite vind så blev det som ett segel. Som tur var så hade ingenting gått sönder och som tur var så hade jag tältpinnar och drog fast tältet. 

Sen in med trimmern och vidare mot Tim och Cilla. Jag skjutsade dem till järnaffären och de köpte lite pluggar och jag passade på att slänga lite sopor. 

Tillbaka hos Tim och Cilla så började jag med att få upp första delen av räcket. 

Efter det drog jag hemåt och Ullis hade redan kommit hem och det var visst något riktigt kaos på loppet då täten sprungit fel. I alla fall herrtäten. Efter att ha sett en del målgångar så tittade vi om på loppet och det var kul och intressant men vilken fadäs med felspringningen. Jag blev arg i hela kroppen, sådant här skall ju inte kunna ske på den här nivån. Ja, jisses!

Mot kvällen så drog vi till Tim och Cilla igen och monterade upp det sista på räcket och hyllan. 

Väl hemma så blev det lite lugnt framför teven och Ullis var riktigt trött. Jag är imponerad att hon ens orkade jobba efter coviden. 

Lördag.

Vaknar upp och känner mig klart tung i huvudet och jag tänkte att jag väntar väl några timmar innan jag testar. 

Så var det då dags och först så syntes nog ingenting men efter några minuter så dök det upp ett tunt streck och det blev bara mer och mer stark och det var ingen tvekan. Konstigt vore väl annars. 

Sen går det fort och jag blir snabbt sämre och får värsta feberfrossan efter någon timme och bäddar ned mig och bara skakar. Jag sover och sover och minst halva dagen spenderades sovande och jag fick börja knapra alvedon och det hjälpte en hel del. Mot kvällen så känner Ullis att hon vill hem för Felix är ändå inte hemma ikväll. 

Jag fortsatte liggandes och fastän jag visste att Champions League-finalen skulle spelas ikväll så brydde jag mig inte ett dugg.

Efter ett tag så börjar jag dock att vakna till och Ullis sade att det var kaos i samband med Champions Leauge och jag pallrade mig upp och slog på teven och det stod att finalen blivit uppskjuten på grund av kaos utanför arenan och trots att jag sov länge så kunde jag se på finalen och jag satte kuddar bakom mig, i soffan, och lade mig tillrätta. Snart kom även Ullis och lades sig i soffan, sådär på lagom avstånd så jag kunde nå hennes ben. 

Liverpool var överlägsna under lång tid och Real Madrid fick bara försvara sig och kändes väldigt otrygga i sin bollbehandling. Trots fina lägen för Liverpool så fick de inte hål på Madrid och rätt som det var stack Madrid upp i ett farligt kontringsläge och det blev mål men dock tveksamt bortdömt pga offside. 

Sen fortsatte det på samma vis men nu började även Madrid vakna och rätt som det var så kommer ett fint anfall och precis i rätt läge dyker Vinius Junior upp och stöter in bollen. Wow! Vad hände där. Det fanns dock mycket tid kvar och jag trodde stenhårt på att LIverpool skulle hämta hem det men de fick gå ensamma hem idag. Iaf utan pokalen. 

Lördag och det var som vanligt segt att komma igång men snart så var jag uppe men jag hann även kika lite på sporten, på teve. Först var det lite skidskytte och en konstig händelse var när det blev kant in men skottet såg verkligen inte ut som det var kant in så jag tror mer att den slogs ned av smällen. 

Hursomhelst var det en bra svensk-dag och det var kul att titta på. Sen fixade jag lite hemma och idag skulle Ullis lillesyrror komma förbi med sina barn och Carro har dessutom fått en liten kille som vi ännu inte sett. 

Det var trevligt och roligt men man märker att man inte är van så man var rätt slut efteråt. :-)

Jag fick till lite träning sen också och sen somnade vi tidigt. Jag passade på att kolla med en kund om vi kunde lämna hans produkter imorgon och det gick bra. Då kunde Ullis och jag passa på att springa lite på Djurgården i samband med det. 

Söndag och vi kom förstås upp till Vasaloppet och intog en god frukost. 

Starten var kaos och redan i elitledet föll någon och det blev förstås en dominoeffekt och massor av åkare kraschade. Klart kort lopp för en del och det var förstås riktigt tråkigt. 

Det var spännande på herrsidan och Emil Persson missade segern med någon tiondel mot Andreas Nygaard medan Britta fick se sig besegrad av Astrid Øyre Slind.

Ullis och jag hann åka iväg och hämta en byrå förresten men hann tillbaka innan målgång. 

Sen blev det en tur till Nyköping och kollade in lite på Mio och en sväng på Rusta blev det också samt lite mat på Chopchop. 

På kvällen blev det lite lugnt cykling och jag provade att sprinta också men kroppen svarade inte och det hjälpte ju inte att jag startade för tidigt. Det blev ett varv till och snart var det dags att dra igång igen. Jag provade igen och nu orkade jag lite bättre men det räckte inte till pallen, om man säger så. 

Efter det så dog orken och jag började först vänta in Ullis som inte sprintade och när hon kom ikapp så försökte jag hänga på men snart kände jag att kroppen var för sliten. Så jag bröt och Ullis körde ett tag till.

Dock skönt att röra på sig igen men jag måste nog ta det lugnt igen. 

Vi avslutade dagen med att titta på finalen mellen Sverige vs. Norge och jag skall väl inte avslöja resultatet men jag kan ju avslöja att jag tyckte det var lite orättvist att Alsgaard var med...

Söndag och idag var man lite sugen på att träna igen men det fick bli lite senare. Snart så messar Rosie och undrar om de kan komma på en fika och det vore ju trevligt så jag gick och köpte lite fika. 

Det blev förstås lite prat om cykling och jag blev ännu mer taggad men vi pratade förstås om Putin och man kan ju bara hoppas att det finns något förstånd kvar. Annars kan det ta en ändelse med förskräckelse och vi får ställa in oss på ett liv vi absolut inte är vana vid. Hemska tanke!

Sen blev det en promenad, för mig och Ullis och den blev längre än jag trott från början men det var skönt. På slutet så märker jag att något i skon gått sönder och det blir lite haltande på slutet. 

En kund skall komma och det är frågan om när han skall komma så vi både hinner äta och träna.

Ullis och jag bestämmer att vi tränar relativt omgående men det blev först en utsträckning på soffan så det var segt att komma igång. 

Väl på plats så är jag inne på "Bigger loop" men Ullis kör lite eget och jag kör samtidigt ett program jag gjort som är på två timmar. Frågan är om jag skulle klara det då jag hade fullt sjå med en timma senast. 

Det är absolut lite småjobbigt men tiden gick och rätt som det var så var man klar och då förstår jag att jag bara har några enstaka kilometer kvar tills jag gjort hela banan. Så det blev några minuter till och jag loggade 126 minuter och klättrade 693 meter och sträckan blev dock endast 53,6 km med en snittwatt på 178. 

Sen hann jag in i duschen innan kunden kom och jag fixade till hans skidor innan Ullis och jag åt. 

Det blev sedan lite mer nyheter och vi kikade på "the Secret song" och det är ju helt okej men kanske inte mycket mer. Dock skönt att tänka på något annat i dessa tider.

Desto roligare var det att se att Poromaa gått riktigt bra på skidorna och fick sin första pallplacering i världscupen. 

Måndag och normalt skulle det vara full fart till skolan men nu var det ju sportlov och man behöver ju inte vara orolig att jag inte sportar. Men jag hade verkligen fastnat i van der Poels träningsmanifest och allting känns så logiskt och klart och han är ju verkligen en person som gått sin egen väg. Typ tänkt på allt och de är sådana personer som gör skillnad. Det är så lätt att förlita sig på att allt som är som det brukar vara är det rätta. Det finns massor av personer i både träningsvärlden och i sjukvärlden som inte vågar tänka själva. 

Som jag skrev igår så såg jag vissa saker i min egen träning som snuddade lite vid Nils filosofi och det gick ju så bra sista gången jag tävlade. Samma sak var det med energin men det var mest ett misstag från min sida som gjorde att det blev så bra och jag förstod i efterhand. Jag klarade av att ta hand om energin på ett superbt sätt genom att jag småsmuttade hela tiden och med facit i hand så drack jag precis i rätt takt och kunde balansera med energinivån väldigt bra. Utöver det så fungerade saltnivån bra också och kroppen mådde efter omständigheterna bra. 

Nåväl, jag såg om 10 km-loppen från OS och Nils lopp såg jag tre gånger. Den engelska kommentatorn är klart bäst men att säga att Nils kunde välja mellan Nederländerna, Ungern och Sverige är väl att dra det för långt? Det är väl snarare så att det kunde blivit vilket av de tre länderna men å andra sidan kanske inte omständigheterna blivit som de blivit. Fast jag kanske missuppfattade lite för min engelska är inte helt perfekt. :-)

Jag har helt enkelt blivit golvad fast nu får vi kalla det isad! 

När Ullis kom hem så åt vi lite grand och sen tog vi en snabbtur till Team Sportia för jag var på köphumör och ett par bättre Icebugs vore nice. De jag har är skräp och känns som tegelstenar och då jag är känslig för snö under skorna så har jag en ovana att sparka skorna i asfalten så hälften av dubben är borta...

Vi kommer in och de första jag provar sitter perfekt och det blir en snabb affär. Jag passar på att köpa ett par bättre skidhandskar också och jag avslutade med att prata lite med Billy. 

Fort hem och nu åker vi direkt till träningen och efter ombytet så hoppar jag upp på en crosstrainer bredvid Ullis och nu skulle det bli lugnt och fint. Jag satte motståndet på 12 och körde runt 74-75 varv i minuten. Tyvärr så hade jag inget batteri i lurarna och det var lite surt. Pulsen verkar ligga perfekt och den är runt 126-132 men Ullis verkar flåsa lite men när jag ser hennes puls efteråt är jag chockad! :-0 Den är superlåg och hon verkar vara i monstruös form men det vill hon förstås inte att jag skriver så glöm det! ;-) *puss*

Sen kommer en bekant och vi pratar lite innan jag får ursäkta mig för snart börjar passet.

När jag kommer in så är det fullt överallt och Ullis har klämt in sig i en hörna och jag låtsassnyftar och säger att jag vill ju ligga där Ullis är. Några skämtar och säger att det är tomt längst fram men tjejerna bredvid Ullis är snälla och gör plats för mig. Pust! :-)

Så börjar det och det är som en smäll i magen! Jisses, vilken träningsvärk och jag ser på Ullis att hon känner samma sak. Vi körde ju iofs 40 minuter crosstrainer nyss och då jobbar man ju även med magen men det var även två timmars cykling igår och det var man inte van vid. Troligtvis en kombo men skulle man ens orka igenom passet? tänkte man.

Lite kämpigt men det gick bra, jag höll dock igen lite grand men orkade i princip hela passet på korrekt sätt. Tyvärr har jag fortfarande problem med axeln så några rörelser är svåra. Nu måste jag rehabilitera mera.

Vi duschade hemma och fixade sen några ägg och te och tittade på två program av Superstars. Jag tippar att André Myhrer vinner hela skiten. Han verkar allround men man vet ju inte hur tävlingarna ser ut på slutet. 

Söndag och idag var man lite sugen på att träna igen men det fick bli lite senare. Snart så messar Rosie och undrar om de kan komma på en fika och det vore ju trevligt så jag gick och köpte lite fika. 

Det blev förstås lite prat om cykling och jag blev ännu mer taggad men vi pratade förstås om Putin och man kan ju bara hoppas att det finns något förstånd kvar. Annars kan det ta en ändelse med förskräckelse och vi får ställa in oss på ett liv vi absolut inte är vana vid. Hemska tanke!

Sen blev det en promenad, för mig och Ullis och den blev längre än jag trott från början men det var skönt. På slutet så märker jag att något i skon gått sönder och det blir lite haltande på slutet. 

En kund skall komma och det är frågan om när han skall komma så vi både hinner äta och träna.

Ullis och jag bestämmer att vi tränar relativt omgående men det blev först en utsträckning på soffan så det var segt att komma igång. 

Väl på plats så är jag inne på "Bigger loop" men Ullis kör lite eget och jag kör samtidigt ett program jag gjort som är på två timmar. Frågan är om jag skulle klara det då jag hade fullt sjå med en timma senast. 

Det är absolut lite småjobbigt men tiden gick och rätt som det var så var man klar och då förstår jag att jag bara har några enstaka kilometer kvar tills jag gjort hela banan. Så det blev några minuter till och jag loggade 126 minuter och klättrade 693 meter och sträckan blev dock endast 53,6 km med en snittwatt på 178. 

Sen hann jag in i duschen innan kunden kom och jag fixade till hans skidor innan Ullis och jag åt. 

Det blev sedan lite mer nyheter och vi kikade på "the Secret song" och det är ju helt okej.