Häxa är en annorlunda bok. Den är skriven av gamla dagboksnotiser av en tjej som levde under 1600-talet. På den tiden när man trodde mycket på trolldom och det är en fantastisk och spännande historia. 
En ung kvinna, vid namn Mary, tvingas på flykt då hennes mormor, om det nu var det, dödas på grund av häxanklagelser.,

Genom sin mor, som hon inte kände, kommer hon på en båt till Amerika och tanken är att hon skall starta ett nytt liv där men går det att bli fri sina häxgener...

Boken är absolut annorlunda men får trots det 3,5/5. Väldigt lättläst i sitt upplägg.

Måndag och idag var det packning och resa hem som gällde.

Först traskade vi dock ned till vattnet för ett morgondopp. Det var ruggigt skönt och det blev en skön kickstart. Sedan in i duschen och efter gick jag i morgonrocken och köpte smör och bröd och Ullis fixade kaffet. Skön start och vi stressade inte. 
Efter frukosten så började vi att plocka ihop allt och det är ju också ett projekt när vi har med oss så mycket. 
När vi checkat ut så började vi rulla men när vi såg köerna så backade vi och parkerade husvagnen. Det blev en fika istället och sedan började det vräka ned så det blev längre tid under taket.

Sen åkte vi ut och det var lite långsamt i någon kvart innan det släppte på. Vi hoppade in på Arontorps och där blev det förstås lite kroppkakor. Undrar om inte Arontorps slår Evas kroppkakor som dock gärna slår sig på bröstet om att vara godast. 
Vidare hemåt och rätt Som det var, när det vräkte ned, så ringer Felix och han säger att någon ringt och sagt att våran taklucka var öppen och vi svängde in i Oskarshamn och kollade. Det var ingen fara utan den var inte öppen men jag hade inte reglat den så den stod och slog lite och då den öppnas bakåt var det förstås ingen fara.

Vidate igen och nu blev nästa stopp Godisladan, eller vad det nu heter.

Nu började det bli lite segt och Ringarum blev nästa anhalt för en liten korv och energidryck. 

I bilen, på väg hemåt, så får vi en varning att adblue-nivån är kritisk och att bilen inte kommer kunna starta nästa gång man stannar. Ojdå! Vi är då nära Nyköpings bro så det blev ett lägligt stopp.

Iväg igen och snart hade man tryckt i sig allt godis och man började må dåligt, indrar om man någonsin lär sig?

Väl hemma så tog vi in det viktigaste och sedan blev det lite lugnt i soffan och jag läste lite i boken jag håller på med nu.

Söndag och idag sov i alla jag länge. Ullis hade fixat lite frukost så det var härligt att kliva upp till dukat bord.

Efter en god frukost så väntade vi ut det värsta regnet och sedan tog vi tag i det och tog på oss våtdräkterna och gick ned till vattnet. Det var rejäla vågor och det tog verkligen emot. 
Efter att ha kollat på andra sidan så bestämde vi oss ändå för att kliva i där vi brukade och kämpa oss igenom det värsta stället med stora stenar och tång. Med vågorna så blev det sjukt jobbigt men snart var det bara att ta tjuren vid hornen.

Det gick bra och sen var det bara att simma på men så bara var det inte. Jag hade stora problem att simma åt ena hållet då vågors kom från det håll jag tar luft men jag provade några gånger och det var skönt att ha provat på det. Jag beslöt att gå åt ena hållet och simmade åt andra hållet. Det var superjobbigt ändå. 
Sen åkte vi till Kårehamn och åt den klassiska räkmackan, den är helt magisk där.

Sen hem och jag försökte ta revansch på Ullis i kortspelet golf och lyckades, jag fick stryk på förmiddagen. 
Sen mot kvällen så myste vi lite med godis och läsk och körde en "18-hålare" men där drog Ullis det längsta strået och hon fick bli mästare på Öland. 

Lördag morgon och Ullis hade pratat om morgonjogg. Min kropp sände dock ut andra signaler men ibland vet kroppen mindre än huvudet så jag skakade loss kroppen med lite lymfövningar och snart var man redo.

Vi började extremt lugnt och det berodde enbart på mig som var seg. Bortåt Köpingsvik så hade jag blivit lite mjukare men det var ändå så jag började fundera om jag skulle orka hela. 
Vi vänder en bit efter Klinta camping, kanske förbi den sista av campingarna som finns där. 
Nu är vi på väg hemåt och då händer oftast någonting, det blir lite lättare och jag börjar tänka mer och mer på steget och ett ofta befinner jag mig på löpningen i Kalmar Ironman och så blir jag ofta mycket piggare. 
Vi kommer in mot våran camping och fortsätter till vår husvagn och roffar åt oss våra badrockar och fortsätter mot vattnet där vi sliter av oss kläderna och hoppar i.

Jag hade förväntat mig att det skulle vara skönare men det blev det snart. Faktiskt riktigt skönt.

Vi passade på att tvätta av oss med sjötvål och efter att ha landat lite så drog vi iväg på en loppistur. 

Vi åkte lite på chans och hoppade in lite här och var.

När vi tankade så tankade vi också kroppen med lite korv och åkte vidare. 
Det blev väl runt fyra, fem innan vi var hemma. En del större än andra. Dock inga fynd.

Hemma så läste jag lite i boken och sen ville vi till Borgholm för att äta och kolla på Victorialoppet. 
Det var fullt överallt så vi beställde en hamburgermeny och tog med oss och kollade. 

Jag råkade ropa fel namn på Hanna Lindholm och det var ju pinsamt. Hon måste ha undrat för hon var ju enda tjejen i sin klunga och är dessutom i en klass för tjej. 
Kul att se David och Ida Nilsson också.

Väl hemma så åt vi lite gott och jag läste ut boken också. Det var liksom lite svårt att släppa då det närmade sig upplösningen.

Tog mig äntligen i kragen och läste en bok igen och den har jag läst nu på semestern. Den heter den blinde siaren och är skriven av en Susanne Pari. 
Boken handlar i främsta hand om en ung kvinna vid namn Layla. Hon har iranskt ursprung men är uppvuxen i USA, då hennes släkt tillhörde societeten och läget i Iran var osäkert med uppror och revolution för jämnan. 
Man får veta mycket om hur jobbigt det varit i landet och att det är stora klyftor. Sen blir det ett spännande triangeldrama som bara blir värre mot slutet. En hel del intriger också.

Det är lite jobbigt att ha koll på släktskapen och vilka styren som varit. Det kan givetvis bero på att namnen inte är så "svenska" och att jag har lite för dåliga förkunskaper kring det som hänt i området.

Boken är mycket bra och dras endast ned lite kring att jag tappar bort mig lite i ovan nämnda. Den får 4/5. 

Fredag och jag vaknade sjukt utvilad klockan 08.00 För första gången på hur länge som helst sov jag hela natten och troligen handlar det mycket om att vi skippade det sena kaffet men även läsken. Vi hade natten till ära även bytt sida och bägge hade uppskattat det. 
Sen gällde det att inte såsa för mycket om vi skulle hinna träna innan vi drog och såg Victoria.

Tyvärr var det riktigt blåsigt men vi tog våra tempocyklar i alla fall.

Vi valde att inte köra alltför länge och väl hemma hade vi bara varit ute i knappa 50 minuter men det fick vara okej.

In i duschen och sedan fixade jag iordning våra MTB's. 
Skön cykling, dock gjorde det lite ont av sadeln men det var bara att bita ihop.

En kaffe på stan och en gammal gubbe sade att "det heter dammsugare". Han menade på att tiderna ändras och det var ju lite kul att han sade det. Jag gillar ju att hålla kvar vid vissa saker men klarar absolut av förändringar och håller mig ajour kring språket. Vad jag vet så kan man gott sägs punschrullar fortfarande. 

Efter fikat så letade vi reda på en bra plats och eventuellt skulle vi kunna se kronprinsessfamiljen två gånger om vi skyndade oss på.

Så kom de då och Victoria är ju ett proffs på att se alla och det var likadant förra året, då vi dessutom stod bland massor utav människor. 

Vi vinkade och hejade och hann även till nästa ställe innan vi tog cyklarna och försökte ta oss till slottsruinen men vi kollade inga kartor utan försökte ta bakvägen till slottet och chansa lite. Via vattnet och Estelles promenad.

Vi kom fram till stängslet till den stora trädgården, vid slottet, och såg en stig. 

Vi tog stigen och det var trångt men kul. Lite mycket stenar här och där men ändå roligt.

Till slut är vi framme och lyssnar lite utanför och tar en varsin glass. Jag ångrade mina smaker för de gifte sig inte riktigt.

Sen hemåt.

Jag pumpade framgaffeln vid OKQ8 och sen stannade vi till vid ICA, i Köpingsvik, för lite matvaror.

Väl hemma så softade vi lite och tittade sedan lite på firandet på teve. Jag hann läsa lite i min bok också. 
Sen skulle vi lägga oss men kunde inte slå av teven då UFO-filmen började. Den ville jag se men jag blev nog lite besviken. Den får 2 av fem.

Torsdag och vi försökte komma igång rätt snabbt då det verkade bli lite regn senare. Någon timme cykling borde vi hinna med, tänkte vi. 

Efter lite god frukost och morgonstretch så satt vi då på cyklarna och det blev samma tur som sist men lite, lite längre. 
På vägen tillbaka så stannar vi och plojar lite vid en kyrka innan vi drar vidare och vid Evas kroppkakor så stannar vi till för lite lunch. 
Det är lite lyxigt att äta ute och det har blivit fler gånger än det var tänkt men det är ju så gott.

Vi rullade sedan hemåt och slappade lite i husvagnen. Ullis hade fastnat i en podd och då den var spännande så fastnade jag också lite i den. 
Jag läste också lite i en bok. 

Sen skulle vi äta och jag gick och diskade först men fick stå i en kö först och fick sedan en plats där kranen var dålig. Det tog evigheter att diska men sen fixade vi iordning lite god mat och slappade lite till innan vi krämgde på oss våtdräkterna. Nu var det sämre väder så vi var helt själva och vi tryckte fast våra foppatofflor bland några stenblock och gick ned i vattnet. Det lockade inte alls nu och var närmare metern höga vågor. 

Jag ser att jag endast har någon procent batteri kvar men jag får väl lägga till lite längd och tid sen.

Så var det dags och vilken chock. Man flyger som en vante men tyvärr så gjorde även flytbojen det. Den drog rakt över ryggen och armarna fastnade i den hela tiden. 
På vägen tillbaka så får jag vågorna rakt mot ansiktet, då jag bara tar lift åt ena hållet. Jag försöker men känner att det blir för stort hopp mot vad jag var van vid och går istället tillbaka åt ena hållet. 
Sen släpper jag flytbojen då den stör för mycket. Det blåste ju inåt så det var ju bara att hämta den sen vid stranden, tänkte jag.

Vi känner oss nöjda efter ett tag och går sedan ochc försöker hämta bojen och går upp och bort till stället där vi gick ned.

Hm, bara en sko kvar. 
Jag tar min enda sko och så går vi och duschar av både oss själva och våtdräkterna. 
Sen blev det lite häng i husvagnen och jag läste i min bok igen.

Vi gick ned och kollade på solnedgången och såg några uttrar bland stenblocken. 

Onsdag och idag ville vi träna men prognosen visade att det nog skulle komma regn idag.

Vi åt frukost och jag ville promenera lite då en kompis utmanat mig på en stegtävling. Ullis tyckte vi kunde åka uppåt och kanske promenera i Byxelkrok. Eventuellt titta in på några loppisar på vägen.

Efter lunch, ungefär, så började vi åka uppåt och det blev något småstopp men ingen loppis.

Dock så parkerade vi vid det trevliga fiket nära Kyrketorp. 

Det var supergott och sedan åkte vi vidare mot Byxelkrok. Där parkerade vi vid ICA och går sedan en sväng vid hamnbodarna. Det var trevligt men sedan tog vi en promenad i själva samhället och jag får för mig att se på vilken adress kompisen Kenneth bor på. Nu hade jag adressen i bakhuvudet men vi tänkte inte aktivt söka upp var den låg.

När vi närmar oss slutet av promenaden så ser jag en gatuskylt med rätt namn och vi går dit och traskar in i butiken som Kennets fru Lena har. Den verkar supermysig och jag ringer samtidigt till Kenneth som hejar och undrar var vi är. Jo, vi står och pratar med din fru, säger jag och Kenneth skrattar. Han var ute med hunden och är snart hemma.

Kenneth visar runt och sedan kommer jag på att vår parkeringstid går ut och vi får skynda och tacka för oss.

Vi kommer några minuter försent men ingen lapp på bilen.

Sen åker vi hemåt och köper lite matvaror på ICA i Löttorp. 
Väl tillbaka så packar vi in och somnar till i husvagnen. Tyvärr har jag glömt att stänga förtältet så vi fick en liten swimmingpool.

Jag torkar upp och sedan fixar vi lite god mat och timmarna går.

Nu börjar det bli tight med tid för löpningen men jag ville väldigt gärna springa så snart var vi klara för lite kvällslöpning. Det var superskönt men dock, som vanligt, lite tryck över bröstet i början. På slutet kändes det riktigt bra och vi avslutade med att springa upp till husvagnen och hämtade våra badrockar och sprang sista biten till havet.

Vi badade och vilken ljuvlig känsla.