Onsdag morgon och vi gick upp tidigt för att packa bilen och det tog lite mer tid än beräknat men snart så rullade vi.

Vi tog lite frukost vid Ringarum och det var skönt att sträcka på benen.

Peter hade visst inte piggnat på sig och det verkade som han inte vågade ställa upp men vi sade att vi förstod och han skulle absolut inte köra för att han fått starten i present, sade vi. Man skall ju inte chansa med hälsan och provlöpningen på morgonen funkade inte alls. 
Det var förstås tråkigt.

Själv så blev jag orolig över en tand då det hade blivit en liten inflammation och jag ringde en akuttandläkare och bokade tid. Det var en visdomstand som gick sönder, lite grand, för några veckor sedan och som jag glömt bort. Nu började den visst göra sig till känna.

Vi checkade in och packade in några prylar innan vi var tvungna att rusa iväg så jag skulle hinna till tandläkaren. 

Ullis passade på att lyssna på några intervjuer medan jag satte mig i tandläkarstolen.

Tandläkaren gjorde lite quick fix och slipade ned tanden och spolade rent. Sen fick jag penicillin utskrivet och fick dessutom med mig en hemsk spolningsvätska. Den var stark och störde hela smaksystemet.

Sedan mötte jag Ullis och vi lyssnade klart på intervjuerna och sedan mötte vi Peter och Annette.

Sedan blev det en lättare god och trevlig lunch och vi tittade på simningen på Kalmar mini tri fast den heter numera 4:18:4 Kalmar. 

Sedan gick vi och åt god mat men vi satt länge och väntade på maten och nu börjar det krypa i kroppen och osäkerheten kring simningen, hälen och nu dessutom tanden gjorde att jag fick panik och alla blev chockade. Typ i alla fall men jag märkte nog inte det så Ullis uppmärksammade mig på det.

Bra och trevlig dag och vi kom ju faktiskt en dag tidigare, i år.

Tisdag och det var bara att hoppa upp på bågen och åka till jobbet igen. Jag åkte lite tidigare då jag hade ett litet möte med idrottskollegorna om vad vi behövde köpa in.

Sedan var det föreläsning av en härligt karismatisk läkare, punkare och föreläsare som heter Poul Perris. Han föreläste om att vara en sund auktoritet och det är något jag alltid strävar efter.

Jag slog en sökning på Google och bandet han spelat i var the Facer och i pausen så berättade jag att min lillebrors första platta hette Face the truth och det var faktiskt jag som döpte plattan. 
Sen blev det lite mat på restaurang Umgås innan det var mer jobb.

Väl hemma så åt vi lite mat och packade allt som vi skulle ha med oss till Kalmar. 
Tror jag har tänkt på allt. 

Måndag och idag var det dags att börja jobba. Normalt så har jag alltid lite ångest inför första arbetsdagen och så brukar det alltid vara efter lite längre lov också. Nu vara det mindre då mycket av mitt fokus låg på Kalmar Ironman som är på lördag. Det gav mer ångest. 

Jag hoppade upp på motorcykeln och den tuggade lite innan den hoppade igång. Sedan var det bara att köra in till jobbet och parkera. 

Jag gick in väl framme så inser jag att jag glömt nyckeln och får invänta någon. 

Jag lånar en nyckel och en ny tjej på admin åkte visst också hoj och frågade lite om man tordes parkera här på skolan. Jodå, jag har gjort det, svarade jag men tillade att det kanske berodde på vad man hade för relation till eleverna. Jag skämtade förstås. 

Sedan var det bara att köra igång och vi började med en tyst minut för en kollega som hade gått bort i somras efter ett snabbt sjukdomsförlopp. Väldigt tråkigt. Jag kände henne inte alls men det var ju ändå en kollega i samma byggnad. 

Efter det försökte man skaka igång sig och vi körde en presentationsrunda och sedan var man inne i det. Jag förklade att jag endast jobbar idag och imorgon innan jag åker ned till Kalmar och förbereder mig. 

Efter det blev det lite arbete i gruppen och jag tog visst på mig en uppgift. 

Vid lunch så ringde jag runt och försökte hitta ett ställe som hade glutenfritt och vitlöksfritt och det slutade med att jag beställde på Chopchop och åkte dit. 

Där träffade jag en gammal bekant och vi pratade lite om hans duktige son, som spelar i SHL och som jag dessutom haft som elev då han gick i mellanstadiet. 

Väl tillbaka så träffade jag Jocke och Hampus och det blev lite prat om Ironman och jag fick lite härliga tips och inspiration. Hampus berättade om en tokig kille som istället såg fram emot utmaningar och tokigheter och det är ju självklart! Varför har jag inte tänkt så. Jag ställde om fokus och det blev lättare. Jag vill ha det tufft! Bring it on!

När jobbet var klart så var det bara att åka hemåt och jag väntade in Ullis och vi gick och handlade lite mat och åt sedan. 

Resten av kvällen blev det packning men jag läste först klart boken som heter En bur av Guld och är skriven av Camilla Läckberg. Den var riktigt bra och lite skrämmande. Den handlar om en tjej som varit med om så otäcka saker så hon skapade sig en ny och tuffare identitet och där fortsatte hon att bli utsatt på tråkiga sätt och hade sina egna sätt att hantera motgångar. Henne skulle jag inte vilja träffa. Boken får 4/5. 

Packningen gick riktigt bra och nu är det bara småsaker kvar. Vi löste dock några saker direkt och vi köpte näsklämma till mig då jag kom in i en dålig rymt sist då jag fick in vatten i näsan. Skumt!

Sedan blev det en tur till husvagnen då Ullis behövde lite kläder hon saknade. 

Vi avslutade sedan framför teven där vi kollade lite nyheter. 

Söndag och idag sov jag lite längre än vanligt då jag låg uppe sent och läste boken jag håller på med. 

Sedan blev det lite frukost och vi samlade oss för att åka till stan och kolla in några lägenheter som Felix ville kolla på. 

Det var först en riktigt fin en i Årsta men hon kunde ha städat lite bättre. Dock så kanske det var bra rent prismässigt för lägenheten kommer ju ändå bli tom innan. Sedan hann vi ta en liten fika innan vi åkte till Söder och nu var det en helt okej lägenhet med balkong och det var massor av folk som trängdes i den. Den lär springa iväg. .

Sedan hann vi äta lite innan det var dags att kolla på en till på Söder och den var fräsch men låg lite trist. Troligtvis en lägenhet som de gjort om och som nog var något annat förut. 

Därefter så drog vi iväg till Täby och köpte en poncho och passade på att lämna igen några plagg som inte fungerade. 

Det blev ett kort besök och nu blev det Årsta igen där vi kollade på riktigt fin och rymlig lägenhet. Grymt läge och man hade utsikt åt flera håll. 

På vägen hem så stannade vi till i Moraberg och kollade in några butiker och jag hälsade på en gammal kollega och vän, Anders. Jag var lite tveksam först så jag ringde honom och när han svarade så var jag förstås säker.

Sedan hann jag träffa hans fru också och hon var dessutom våran chef, då det begav sig. 

Väl hemma så var Ullis och jag trötta men kände att vi behövde testa hojarna lite. 

Jag pumpade och slängde på framhjulet på Ullis cykel och så var vi snart iväg. De kändes helt okej och jag verkar inte behöva gå in och peta på någonting. Nu är det nog bara röret till drickaboxarna som skall fixas. Det blev någon mil bara och egentligen kortare än planerat men det fick räcka. Jag var stel och trött.

Sedan gick timmarna och jag hade lagt klockan på laddning men den verkade inte ta laddning och sedan såg jag att kontakten inte satt i ordentligt. 

Jag läste lite kortare tid idag och nu hade jag inte så mycket kvar på boken. Det blev lite stretch och massage i form av massagekudden. Samt förstås lite tid på IR-madrassen då jag läste boken. 

Lördag och idag skulle vi springa men jag var högst tveksam då jag varit väldigt stel på baksidan, både rumpa och bakre lår. 

Först så kollade jag dock upp lite inför jobbet såsom arbetstider och hur jag skulle arbeta de dagar jag skulle vara där. 

Sen blev det lite stretch och jag låg i soffan med massagekudden och vi tittade lite på teve men vi drog också iväg en tur och slängde sopor och kollade om vi hittade något rör till våra drickaflaskor. Det blev en tur till Woodys och sedan, efter snack med Johanna, en tur till järnaffären i Trosa. Där fanns det i alla fall en slang som kan fungera i värsta fall. 

Sedan hem och nu hade jag bestämt mig för att försöka springa lite. 

Det blev en tur till Stensund och snart körde vi igång. Det kändes stelt men inte så värst tungt. Efter en dryg halvtimme så ökade vi farten och det skulle bli tävlingsfart men farten kändes alltför hög så det tog ned humöret lite. Dock var pulsen inte ashög så chansen finns absolut fortfarande och man skall inte förringa adrenalinet som lär komma under tävlingen. Bara jag kommer förbi den förhatliga simningen... Note to your self! Andas lugnt, stressa av... Om jag får bryta så får jag. Värre saker har skett i världshistorien.

Vi kör i alla fall på i tio minuter och sedan är vi tillbaka vid husvagnen och det blev totalt 46 minuter. 

Ned till badet och jag doppade mig lite försiktigt och sedan ville jag testa att dyka i med större simglasögon. 

Det gick riktigt bra men jag kom lite långt ned. Upp och sedan testade jag igen och nu med lite lägre nedslagsvinkel. Pang! Lite magplask men ingen större skada skedd och det är nog att föredra än att åka ned för långt. Att jag skall dyka ned är nog säkert. 

Vi åkte sedan hemåt och det blev lite mer stress med vilka saker man skulle ha med. Vi behövde få ut en check-lista. Sedan blev det lite bok och jag läste en bit in på natten. Nu börjar det bli riktigt spännande. 

Fredag och idag sov jag rätt länge, inte helt fel. 

Efter lite kaffe och sedan frukost så blev det lite allt möjligt som att hitta saker man skall ha till loppet och försöka få ordning på vätskeburken som skall sitta på cyklarna. Nu verkar det återigen strula med själva drickaröret. Jag råkade kapa bort för mycket på min flaska för några år sedan men nu är det viktigt att det går bra att dricka då man cyklar. 

Jag passade på att försöka få lite ordning på arbetsbänken, i källaren, också. 

Jag kalibrerade om min cykeldator också då den visar lite för mycket. Tyvärr råkade jag nollställa så jag kommer inte ihåg vad den visade sist. Då hade jag enkelt kunna bara kunna ändra så mycket som den visade fel sist. Nu fick jag mäta om och hoppas att det blir rätt. Det är dock inte jätteviktigt men kan vara bra att få ett hum om farten. Förhoppningsvis kan jag köra lite snabbt som jag gjorde sist då jag höll 33,4 km/h, i snitt. 

När Ullis kom hem så tog vi lite att äta innan vi tog en tur till Woodys för att kolla in slang till vattenflaskorna. 

Vi pratade lite med Johanna som egentligen skulle masserat oss ikväll men då hon börjat känna av en förkylning så tyckte alla att det var bäst att vi avbokade det. Det sista vi vill nu är att bli sjuka. 

Någon slang, eller rör, fanns inte där så vi åkte till Trosa och kollade istället. Vi hittade en slang i rätt storlek och jag tror jag kommer att få till det med lite eltejp. 

Jag körde sedan igenom kroppen med hela mitt rehabaprogram och jäklars vad jag kämpade. Med Def Leppard i öronen så gick det kanon och sedan blev det mycket massage i form av våra massagekuddar som går på ström och batteri. 

Vi tittade lite på teve och jag läste lite i nya boken också. 

Torsdag och jag var lite seg på morgonen och dessutom hade jag fått rejäla problem med foten igen. Så mycket så jag kanske väntar lite med nästa löpning. Tror det blir värre när jag går hemma hela tiden utan skor. 

Jag var seg och jag lade mig och läste lite igen. Det börjar hända grejer i boken som jag läser och det är Den farliga leken, av Mari Jungstedt. Jag läste på och fastnade visst. Det handlar om fotomodeller och den sjuka cirkusen och vikthetsen. Några mord på viktiga positioner och polisen samt en kille från en nyhetsredaktion börjar nysta. 

Mycket handlar om fotomodellen Jenny Levin och det blir riktigt spännande på slutet. Den vara lite trevande i början men bra uppbyggd och Mari knöt ihop säcken riktigt snyggt på slutet och mer än så kommer jag inte avslöja än att den får 4/5. 

Nu gick jag dock händelserna i förväg för jag låg och läste då det ringde på dörren och tiden hade visst rullat på. Jag hade stämt träff med Rajje som skulle komma på lite kaffe och vara lite bollplank inför sista justeringen med cyklarna. 

Jag blev lite paff då jag hade försvunnit i boken och bad om ursäkt att jag var så oförberedd. 

Det gamla kaffet slängde jag ut och satte på nytt och snart pratade vi lite om bland annat simningen och det var skönt att prata av sig. Rätt som det var så ringer det på dörren och min nya tävlingsdräkt hade kommit. Jag tyckte att min Orca var lite trång så jag beställde en från Trimtext och det är faktiskt en dräkt som de hade liggandes där och det är en klubbdräkt. Så jag kommer göra reklam för Huskvarna i år. Klubben är förstås IKHP Huskvarna. Hoppas de inte blir sura att jag springer med deras kläder samtidigt som jag kör för Ironmaniacs Triathlon Club. 

Sedan gick vi ned och kollade lite på cyklarna och det visade sig att man kunde använt snabbfästen till kedjan jag bytte till Ullis men han lugnade mig med att det lite intryckta, då man kopplade ihop kedjan, kommer försvinna. Det blir alltid så sade han och tyckte inte jag skulle gå in och göra om. Det var bara att det var enklare med snabbfästet. 

Sen, när han hade gått, så gick jag på och började smörja kedjorna. 

Jag började smörja min eller försökte i alla fall. Det kom inte ut någonting och jag pillade med nålar och smala skruvmejslar i i pipen. Sen försökte jag igen men det kom bara några enstaka droppar så jag fick hela tiden blåsa in i pipen och det kändes inte så nyttigt att få vätskan på läpparna. Det hände nog runt 6-7 gånger.

Jag kanske skulle läst på burken lite mer noggrant men jag skakade i alla fall burken för att få vätskan att komma runt i burken lite. 

Sen på med Ullis cykel och jäklars vad det rann fort och jag skakade lite grand. Det stänkte väldigt mycket så efter ett tag så måste jag göra rent cykeln. När jag typ var klar så läste jag att man skall skaka den lite flaskan ordentligt innan så jag skakade på och lade på lite till men det rann nog lite mycket så det blev ytterligare en stor rengöring. 

Vätskan på Ullis kedja var rätt flyktig så jag kommer göra om det då hon har provcyklat med den och sen är den race klar. 

Sen ville jag förstås prova dräkten och den satt fortfarande lite tight över bröstet men klart bättre än Orcan. 

Nu hade tiden runnit iväg och jag kom att tänka på att Felix kanske ville köra lite motorcykel då han har lite sug på att ta kort. Jag frågade och det kunde han tänka sig. 

Vi gjorde oss iordning och jag passade på att ta med en bok under jackan för att kanske kunna läsa lite då han snurrade runt lite där det oftast är lugnt vid Woodys. 

Vi fick igång hojen och snart var vi borta vid Woodys och Felix körde runt lite och jag kollade till honom då och då. Det såg riktigt bra ut och jag behövde inte ens komma med några tips. 

När vi skulle åka hem så kommer en bekant och vi pratar lite och jag skämdes lite grand då jag svarade på lite frågor om motionerande då han sade att jag ju blev lite sponsrad förut och jag nämnde förstås att jag blev sponsrad med en hel spegelvägg i träningskällaren och glömde bort att det var han som sponsrade mig med den. Pinsamt! 

Vi åkte hem och jag gick direkt och handlade lite mat och nu satsade jag på glutenfri mat helt. Det var i alla fall förhoppningen då jag valde falukorv och ris. 

Ullis kom hem och vi åt och sedan blev vi lite trötta och timmarna gick. Ullis lade sig på IR-madrassen och jag lade mig efter ett tag bakom och läste lite. 

Nu hade tiden rullat på ordentligt och det var nästan så det var Felix som låg på mest om att vi skulle åka och simma. Han ville testa våtdräkten som han fått ärva av mig. 

Till slut åkte vi iväg och det blev Sillen igen. 

När vi kommer fram och parkerat så märket vi att det är två tält och några killar som står och fiskar på bryggan. Det duggar lite lätt och vi ser en bekant som sitter i sin bil vid vägen och verkar vänta. Vi vinkar och går ned och byter om. 

Ned i vattnet och när vi skall börja simma så kommer den bekanta och nämner skrattandes något om en huggorm som verkar bo vid en toalett där vid stranden. 

-Tack, så hemskt mycket, skrattade jag. Verkligen snällt att han berättade det men jag tror inte han tänkte på att det kan påverka vår simning. 

Nåja! En huggorm är inte så förtjust i att simma så det är nog ingen fara för oss. 

Det går rätt dåligt för mig och jag får in mycket vatten i näsan och så brukar det inte vara. Dräkten verkar sitta bra och det var ju det viktigaste testet men näsproblemet var lite konstigt. Jag har ju inte haft problem med det på länge. Kanske var det att man skulle ge tips till Felix och själv kommer i orytm. Det blev endast 500 meter med en jäkla massa stopp men på slutet fick jag till en bättre andning då jag inte forcerade den. Skönt att avsluta rätt bra. 

Vi byter om och jag går bort och kollar vid toaletten. Det står en skylt som varnar för huggormen och vår bekanta hade trott att det var ett skämt då han blivit rädd då den svarta "gummiormen" helt plötsligt hade ringlat iväg...

Hem och jag spolade av våra våtdräkter och fick även på en tvättmaskin med blöta grejer såsom badkläder och handdukar. 

Vi tittade sedan på en lite halvrolig film om rymden med Björn Gustafsson. När det var 20 minuter kvar så hade det börjat bli sent så Ullis lade sig och jag lade mig en stund på IR-madrassen och läste klart boken som jag redan berättat om tidigare. 

Onsdag och idag ville jag komma igång tidigt med cyklarna. Ullis kedja skulle ju på och det borde väl inte vara så svårt, tänkte jag. 

Lite lätt frukost och jag låg i sängen och lade in lite böcker. Kaffe blev det förstås. Tyckte jag kände mig lite seg. 

Efter ett tag så ville jag komma igång då men jag började med lite lymfmassage och frågade Felix om han kunde hjälpa mig med en övning. Man skall göra belly backs och en sådan maskin har jag ju inte hemma. Däremot kunde man ha någon som satt på vaderna då jag gjorde ryggresningar över en sittpuff. 

Felix skulle bara duscha först men jag hade ju lite övningar innan dess så det borde vara lugnt. 

Faktum är att jag hann igenom lymfprogrammet och hade precis kommit fram till den punkt, i träningsprogrammet, då jag behövde hjälp då Felix klev ur nyduschad och med kläder. Grym timing!

Jag kämpar mig igenom övningen och nu tänkte jag prova där man skall ligga på sidan men då jag försöker börjar jag att skratta. Det är helt omöjligt och de musklerna har nog legat i dvala. Tänk er att man ligger på sidan och skall häva sig rakt uppåt. Jag gav skrattandes upp. Den får jag nog hitta en variant på. Det blir förstås inte lika mycket vikt om man ligger på en maskin som lutar mer upp. 

Nu gick jag ned och gjorde rent min kedja med en särskild manick där man sprutar på ett särskilt sorts rengöringsmedel. Jag kör ju så lite på min tävlingscykel så den kändes inte så skitig så jag nöjer mig nog med den rengöringen. 

Sen gick jag på Ullis gamla kedja. Den skulle först brytas upp men den var sjukt nedsölad av olja, som jag sprutat på då den börjat rosta. Jag ville heller inte göra rent den då den skall slängas direkt. 

Jag blev lite osäker då man fick vrida så hårt men uppenbarligen skulle man det och när jag tog i ordentligt så skjöts sprinten igenom kedjelänken och jag kunde ta isär kedjan. 

Jag lade upp den gamla kedjan på köksbordet för att sedan kunna lägga den nya bredvid och på så sätt se hur mycket den gamla var sliten och förstås lättare få rätt längd på den nya genom att kolla av antalet länkar.

Först passade jag dock på att göra rent Ullis hoj då det var klart lättare med kejdan borta. Jag upptäckte att det undre hjulet på de så kallade pulley wheelsen gick trögare så snart hade jag plockat isär dem också och efter mycket om och men hade jag fått isär lagrena. Tyvärr var de inkapslade på bägge sidor och det var inte samma storlek som på de lager jag säljer. Jag gjorde dock rent dem och droppade på med en särskild pulley wheel oil. Det rullade lite lättare och helt okej. Den stora grejen lär bli kedjan, då den är insmörjd. 

Jag började med att bada Ullis nya kedja i rengöringsmedel och lät den torka. 

Nu var det bara att se till att den nya kedjan fick samma längd. Som tur var så var inte den gamla så sliten och det innebär att slitaget på dreven inte varit så stort. Dock kan det förstås ha slitits lite då kedjan var lite rostigt. Därav oljade jag in den hastigt för en kort tid sedan. 

Sen skulle den nya kedjan på och nu var det bara (?) att få in sprinten igen men det var galet svårt att få den att sitta rakt och komma in rakt. Till slut, då jag nästan gett upp, så kommer jag på att jag kan ju ha en lite mindre sprint sitta från andra hållet så länge. Jag hittar en skruv som är lite för stor men den slipar jag ned lite så den blir kanon. 

Efter någon kvart har jag fått sprinten att gå in rakt och pressar försiktigt in den genom att vrida på det speciella verktygen och det verkar gå bra men allting trycks ju ihop. Man borde ju lagt något tunnt emellan som man kunde dra bort i efterhand så inte kedjedelarna fastnade i varandra som de gjorde nu. Jag blir lite orolig och ringer Rajje men han säger att det är normalt och att det ger med sig efterhand.

Nu har tiden gått och jag känner att jag borde springa upp till svärmor och packa upp en liten motionsapparat hon köpt för att få benen att röra på sig då hon sitter i fotöljen. Jag messar och säger att jag är på väg och att jag inte vill ha kaffe. Jag känner att det står mig upp i halsen och jag testar lite olika saker för att inte må dåligt. Det har varit mycket strul med magen i några veckor och jag har testat det mesta nu. Hittills är det inget som har hjälpt och nu börjar jag bli orolig för gluten men går det verkligen så fort. Jag pratar om bara några minuter, kanske fem till tio, när det blir problem efter intag. 

Nåja! Jag packar upp och monterar ihop maskinen och den är en så kallad portabel liggcykel. Vet förresten inte vad det heter men jag hjälpte henne att beställa den. Tror den blir bra.

Hem och nu köper jag lite mat på vägen och det blir bacon, lök, svamp och pasta. Det blir nog sista försöket med pasta sedan provar jag något annat. 

Ullis kommer hem och vi äter. Jag får samma problem och när jag läser på lite så ser jag förstås att lök kan ge problem men jag tycker ändå inte att det borde ge sådana problem. Imorgon blir det glutenfritt. 

Timmarna går och Ullis har vilat lite men skall det bli någon träning så gäller det att sätta fart. 

Vi byter om och det duggar lite grand. Vi joggar mot Lundbyvägen och backen upp dit är rätt brant men vi fortsätter jogga fastän det är uppvärmning . Framme vid något pumphus har det gått en kvart och vi vilar i 30 sekunder innan vi kör igång. Det är 2 x 8 minuter och det skall gå i tävlingsfart och jag tänker väl försöka köra i 5.45-fart och Ullis någonstans där också. Hon ropar ut farterna då och då men jag tycker att det går för fort. Sen ropar hon ut att hennes kilometerindikationer gör att hon inte ser hur länge vi sprungit men det ser jag då jag har inställt på lap. 

Nu ropar hon inte ut något mera men det känns som det går fort men jag hänger på. Det är väl inte hela världen om det går lite för fort så här vid formtoppningen, tänker jag. 

Precis vid vägkorsningen, vid Lundby går, stannar vi på prick 8 minuter. Jag påpekar att det väl var lite fort men hon hade uppfattat mig som jag ville att det skulle gå fortare men jag förstod ingenting. 

Efter lite gåvila, på två minuter, var det dags att springa tillbaka igen och samma visa igen men nu försökte jag bromsa lite på slutet. Dels var det jobbigt sen fanns det väl en tanke med passet. Såg sedan, i efterhand, att farten var i snitt 5.31 ut och 5.32 hem. Så inte överjävligt fort ändå men tyvärr kändes det lite för jobbigt för den faraten. Ajdå! Dock inte helt platt. 

Jag passade på att raka benen innan duschen och nu är det verkligen race mode. Vi fick svar att snälla Johanna kunde massera oss några gånger innan också. 

Vi avslutade med att titta på Lantisar. Det var lite av en Änglagård-kopia men var helt okej. Vi kunde inte sluta titta och det var lagom längd på filmen också. Den får 3/5. Finns den som bok kan den nog vara ännu bättre för handlingen var helt okej.