Ja, vad var det som hände egentligen? Jag förstår om några har svårt att tro mig men jag åkte på en förkylning i torsdags och den blev bara värre och jag testade att småjogga lite försiktigt på torsdagskvällen för att ge den en chans att försvinna men utan resultat. På fredagmorgonen så kom jag inte ens upp utan försov mig så jag fick grönjävligt bråttom till en föreläsning som jag skulle vara på kl. 08:30 i Södertälje. Bäst att inte uppge när jag kom iväg hemifrån...

Hursomhelst så var jag lite förkyld och det blev sedan värre på fredagkvällen och det såg lite lönlöst ut och jag tappade nog hoppet. Men jag tryckte ändå i mig en riktig häxbrygd utav sportdryck, rödbetsjuice samt lite Ph-balans och faktiskt några gamla testosteron-tabletter. Helt lagliga är det bäst att tillägga. Utöver det så har jag kört i mig en hel påse med halstabletter och en halv kartong ZYX. Man kan lätt säga att magen inte var i bästa form. Och på lördagmorgonen så slog jag upp ögonen och tyvärr ingen förbättring och jag var inställd på mycket lätt jogging i nedförsbackarna och gång i uppförsbackarna. Det fick typ ta långt över timmen.

Sjödinaren dök upp på uttalad tid och vi åkte vidare för att hämta upp Tess. Hon var klar och sprang ut då jag tutade lite försiktigt och så var vi då iväg. Som vanligt så är det lite hets då man skall packa och man hittar förstås inte allt men Ullis är grym och har både ideér och hittar bra. Vi stannar till lite snabbt vid en Statoil-mack och Ni som sprungit lopp förut har säkert bra koll på vilken mack det är. Den passar liksom perfekt på vägen upp och man tar en kaffe och går på toaletten. Och väl framme så hittar vi direkt en parkeringsplats och går mot starten och allt går smidigt och det är nästan så man undrar om det skall bli lopp idag. Men vi är tidiga och dessutom i en tidig startgrupp. Lite småkallt att gå till starten i tävlingsutstyrseln och vi träffar på några gamla bekanta och bland annat Ellie. Hon startar också i samma grupp och vi slår följe. Men något händer med mig när tävlingen närmar sig och jag börjar bli alltmer stressad och endorfinerna sätter in. Helt plötsligt känner jag inte av förkylningen längre och det känns verkligen så och jag taggar alltså igång mig! Ja, det går inte att stoppa och jag springer till toaletten i ett. Men snart är det dags och jag kör min uppvärmning i form av småhopp och vi slussas in i start-gaten. Ullis och jag kommer ifrån varandra lite då jag är så taggad och jag hade ärligt tänkt att jag skulle jogga idag men nu pressade jag mig framåt i startledet och Sjödinaren gjorde mig sällskap efter ett tag. Han hade bra teknik på det. Och så går startskottet men det tar 28 sekunder innan jag är framme vid startlinjen. Och jag väljer höger sida men det är klart ett misstag då många sköter sig med att om man är långsam skall man hålla till höger. Så ganska snart så väjer jag ut till vänster och börjar tugga på. Sjödinaren såg jag inte längre till och många trycker på ordentligt. Det där med att bara jogga verkar vara som bortblåst men jag är klart observant på signaler och är beredd att ta det lugnt. Men det känns bra och jag fortsätter. Fast när jag kollar pulsen så ligger den tokhögt och jag misstänker att den visar fel men den sjunker när jag sänker lite grand. Hmm, var det här signalen? Fast det känns ju inte konstigt så jag utgår ifrån att det är fel. Jag fortsätter och det känns som det går fort. Men det är rysligt kuperat och jag rullar på fint då det går nedför men får trippa lite långsammare då det går uppför. Och människorna är sådana flockdjur. Grymt dåliga på att springa kortaste vägen utan följer gärna andra. Så det var oftast helt tomt på den optimala linjen. Men för att inte missa det viktigaste. Det hände saker  hela tiden. Innan man ens kom ned i tunneln så var det två häftiga eldar som lite grand skrämde en och strax efter var det en storslagen laser-show. Vidare var det lite olika teman som vatten, ängen, vinter och lite annat. Bra musik och lite körer här och där. Ja, det var som om loppet var mycket kortare då man blev underhållet. Och coola ljuseffekter där bland annat våra västar utgjorde själva skådespelet. Ja, det var lite som då Södra Länken invigdes fast mycket häftigare. Ja på en helt annan nivå faktiskt så grattis till Er som sprang. Men hur gick loppet då? Jo, jag fortsatte att trycka på och förkylningen verkar hålla sig på avstånd och jag var ruggigt taggad mest hela tiden och jag hann även se Ullis då vi mötte varandra. Gps´n var förstås inte att lita på då jag fick 15,49 kilometer fastän loppet förstås skall vara 10,0 km. Men i mål kom jag och pulsen började visa rätt siffror ganska snabbt och konstigt nog inte med förhöjda siffror som är vanligt vid förkylning. Först vid 9 kilometer så kände jag lite konstigt i lungorna men då hade jag kört så hårt jag kunnat i princip så det var ju inte så konstigt. Och sista backen tog musten ur mig och jag fick stå och torrkräkas lite så mer kunde jag nog inte gjort. Och med tanke på kuperingen så var det nog max jag kunde få ur kroppen idag. Grymt nöjd med 46.01 idag! Wow!

Tack alla som var med! Snittet blev alltså 4.36 och det skall jämföras med betydligt lättare Hässelbyloppet där jag snittade 4.34.  Och efter loppet så kände jag lite lätt i halsen och har hostat lite men i väldigt begränsad omfattning. Kul att ta en bastu efter med Sjödinaren på Safiren och mycket sportfolk där så det blev lite prat. Och kul fest sen hos I och P! Tack för ölen, den smakade kanon! :-)