Alla inlägg under juli 2019

Av Niclas Bernhardsson - 23 juli 2019 23:45

Tisdag morgon och Ullis och CW hade bokat simning redan klockan 07.30 Oh, jisses! Det var tidigt minst sagt men jag bangade inte. Att jag skulle följa med var liksom självklart och Ullis skämtade och sade att man får mig på köpet! :-) Vi hade tufft att komma upp men snart var bryggaren på, mackorna klara och äggen likaså. Ullis messade och sade att vi eventuellt skulle bli lite sena men det var nog marginellt. Vi kommer iaf fram och vi ser att hon står på fel (!) brygga och det går ju inte för sig. :-) Men det var inga problem att byta för henne och snart så var vi i vattnet men det var mycket alger igen. Usch! Jag hade nog hoppats att det skulle vara bättre men men... Det var väl bara att se till att inte svälja så in h-vete mycket! :-) Det gnälldes lite över att det var kallt men jag tyckte det var rätt okey och jag brukar vara känslig. Snart var vi iväg och CW drog iväg som en raket. Jag hade misstänkt att hon var lite snabbare än oss så det var ingen överaskning. Idag går det mycket bättre och jag behöver inte stanna så mycket men efter halva sträckan så ser jag ingenting och får stanna till och fixa glasögonen men det är bara en tidsfrågan innan det är helt kört igen. Så vid bortesta bojen så väntar de på mig och vill simma tillbaka samma väg men jag vill gärna kunna se så jag säger att jag kan simma mot bryggan igen så får de lite längre. Så det blev ett varv för mig och således knappa 700 meter och det fick duga. Så jag hann byta om innan de var tillbaka. Och sen blev det en härlig fika och utsikten var sagolik och man bara tittade ut över viken. Wow! Vilken morgon och det var en kanonstart. Sen blev det vidare målning på huset och det kom lite spontanfrämmande och mycket kaffe blev det. Sen laddade vi inför vår klubbträning och nu skulle vi för första gången ha nybörjarträning och det hade varit en snackis på Facebook. Ullis och jag var förstås tvungna att börja tidigare och vi visste att åtminstone en ny skulle dyka upp. Men jag blev sjukt trött efter maten och kände mig dessutom lite dålig efter maten så det blev en tupplur. Sen upp och försöka skaka liv i kroppen. Väl på plats så ser vi en ny tjej, Lenis, och dessutom en hyfsat ny löpare, Katten Jansson. Jag berättar lite om passet och så drar vi igång. Det blir förstås på en lagom nivå och efter de som är där. Det blir faktiskt en jäkligt skön start även för mig och de nya var jättenöjda och det kändes bra. Vi ser att det börjat dyka upp några till den ordinarie träningen och sen var det bara att starta om och det var stegar även nu men förstås lite mer och hårdare. Så här i semestertider så var det förstås några som var borta men Putte, Tanjis, Flaken och TSL-Johan var där. Jag gick lite för hårt ett tag men ville inte sänka farten mitt i intervallen utan bestämde mig för att köra på och ta det lugnare efter den och så fick det bli. Sen ökade jag igen lite mot slutet och vi avslutade med en skön nedjogg i skogen. Sämre pass har man haft och Ullis var supernöjd med hela dagen. Så även jag! Sen blev det lite mys på altanen och det var skönt att bara slappa. 


   

Av Niclas Bernhardsson - 22 juli 2019 23:15

Måndag och idag skulle vi in till sjukhuset för en punktion. Riktigt vad det är vet jag inte mer än att nålar skall in i halsen. Läskigt hursomhelst men Ullis är tuff! Men vi gick upp tidigare då Svarte Petter skulle massera mig. Vi provar att knåda upp kroppen även inför detta Kalmar Ironman. Jag har ju också beställt en massage gun från staterna. Det är något jag tror på för snabbare återhämtning och vi tränar ju hyfsat mycket nu också. Men vi var riktigt trötta så det blev lite stressigt på slutet men jag behövde bara trycka i mig lite gröt och kaffe och sen var jag klar. Och Svarte Petter dök upp i god tid och vi satte igång. Det är andra gången han kommer förbi nu och vi satsar på att försöka köra det en gång i veckan. Fast jag fick lite skäll att jag inte själv stretchat och det kunde jag inte neka till. Sen var det alltså dags att bege sig och Ullis och jag hoppade in i bilen och drog iväg. Vi kom fram med ungefär tio minuter till godo och incheckningen gick smidigt och snart ropades hon upp. Ibland tyckte jag att jag hörde henne då hon var i rummet närmast och så var det nog. Det hade visst varit något brist i kommunikationen mellan vårdcentralen och sjukhuset för det skulle samtidigt göras en tömning av cystan. Så det tog en timme där inne och sen kom Ullis ut med ett bandage för halsen och de hade förstås tagit cellprover. Det skall förstås inte vara något men man vet ju aldrig. Sen behövde vi få oss lite mat i magen och sen förstås en kaffe på det. Vi käkade en burgare på Ät och sedan blev det en kaffe på Espresso-house, vid Nyköpingsbro. Men däremellan så kollade vi lite bilar på Haag och Carlsson. Jag är lite sugen på att byta upp mig till en C5:a. Bmw är inte riktigt min grej. Men vi är förstås två om det. Volvon får nog hänga kvar. Sen hem och jag passade på att måla lite på huset men jag tog det lite pö om pö. Mot kvällen så gick Ulis och jag till Safiren och körde lite Cross Trainer och sedan lite fys. Det blev drygt 40 minuter på Cross Trainern och ett perfekt Zon 2-pass och som vanligt motstånd 12. Mot slutet så spelade jag Primetime men åkte som vanligt ut mot slutet. Vilken fråga kommer jag inte ihåg nu men sedan blev det, som vanligt, triceps, axlar och biceps samt simövningen. Efter det så körde jag lite hälrehab igen. Det fick duga träningsmässigt. 

Av Niclas Bernhardsson - 21 juli 2019 23:15

Söndag och idag var det kalas för lite Kornet, som är Ullis systerdotter. Tre år fyller hon och när jag tänker efter så var mamman själv så liten då jag och Ullis träffades. Ja, nästan iaf. Tiden går och nu kretsar mycket kring träning och kost. Men på kalaset fanns det mest onyttigheter så det var bara att hugga in. Energi måste man ju ha. Fast i det stora hela så har jag varit väldigt duktig och inte fikat alls. Så idag kunde jag unna mig lite. Istället för att gå tom på energi. Det var trevligt kalas och även Ullis andra lillesyrra har ju barn, även det en liten tjej, så det blev mycket fokus på barnen. Men det är ju kul. Sen var det bara att bege sig hemåt men vi stannade till lite i Nyköping och köpte ännu mera belysning till vår paviljong och dessutom till en kompis till Ullis. Vi passade förresten på att äta lite. Och efter att vi lämnat det så var vi äntligen hemma och Tim gick och köpte sig lite mat på en lokal restaurang. Sen blev det lite träning och jag körde sista passet på mitt ftp-program och det var lugna 45 minuter men jag blandade lite och tryckte på ibland. Och det blev tio minuter extra och lite över 30 km. Sen snörade jag på mig löparskorna och sprang lite på löpbandet. Det blev efterhand lite fartökningar och jag blandade mellan 6-minutersfart och 5-minutersfart. Det fick räcka med fyra kilometer men med en skön känsla. Det kändes kanon att växla till löpning men det är ju inte det snabbaste steget jag haft. Sen avslutade jag kvällen med att se på två avsnitt av Tjernobyl, eller Chernobyl, som jag tror serien heter. Jäkligt bra och rätt skrämmande!

Av Niclas Bernhardsson - 20 juli 2019 23:00

Lördag och Ullis och jag fortsatte fixa lite på, och runt, huset. Jag började dock med att skruva isär Ullis hjul och ser att det är pressade kullager och innan jag vet felet så ville jag inte göra åverkan på hjulet, om jag skulle göra fel, så jag skrev på den lokala cykelklubbens fb-sida och väntade in svar. Sen målade jag lite och det gjorde även Ullis. Svärmor kom förbi på en kaffe och hon hade köpt en massa fikabröd men jag stålsatte mig. Nu var det all-in mot Kalmar och jag tycker att det har hänt en del. Dock har jag faktiskt inte vägt mig utan går på känsla bara. Fast för att det skall bli rätt värden på Zwift så får jag nog göra det snart. Sen gick dagen och Ullis och jag som tänkt att träna. Till slut så blev det så sent så simningen blev inställd och jag som både ville simma och cykla. Jag var ju nästan klar med ftp-programmet. Jag bytte om och traskade ned i källaren men Ullis vägrade gå ned då det var så fint väder. Men det var rätt roligt program och en stress point på 76 var ju görbart, tänkte jag. Men helsicke vad jag fick slita. Det var ju visserligen lite kortare än de med mer stress point men hårdare mitt i. Och jag, som är mer uthållig, än stark, fick slita rejält. Det var verkligen ända in i kaklet och de tänkte tio minuters bonuscykling blev nada. Och mobilen laddades ur och riktigt surt då jag spelade Primetime mitt i en lugnare period på passet. Det föll så bra in men det spelar ju mindre roll då mobilen stängs av på fråga åtta, som jag dessutom klarade. Hmm, jag kanske skall se om man kan se frågorna i efterhand för att se om jag skulle klarat dem. Eller inte... Men jag klarade iaf av passet och är helt slut och det blev sen, efter duschen, lite teve med Tim innan jag gick och lade mig. Ullis låg redan och laddade för ett morgonpass. Jag VET ju att jag är sjukt seg på morgonen och min intention att hänga med är inte lika stark på morgonen. 

Av Niclas Bernhardsson - 19 juli 2019 23:00

Fredag och Ullis hade planerat ett in ett långpass på cykel och det var förstås viktigt att få in sådana också. Jag fixade iordning cyklarna och lite energi och så skulle vi då iväg. Men vart? Vi bestämde oss efter en liten diskussion om att passera Öster Malma, för lite mat, och sen skulle vi vidare. Det verkade ju som en gullig väg mellan Ökna och Öster Malma. Så fick det bli och vi rullade bort på gamla E4:an och det kändes hyggligt men jag tyckte jag blev jäkligt trött i uppförsbackarna, alldeles för segt. Men jag brukar ju vara trögstartad så jag hoppades att det skulle ändra sig. Sen var vi framme vi avtagsvägen och nu fick vi vinden i ryggen och jäklars vilken skillnad men framförallt på hur varmt det blev. Och svettigt! Ullis ropar orm men jag ser ingenting då jag relativt ofta ligger i tempoställning men det är också lite läskigt på den vägen då det var en hel del gupp. Sen ser jag något i ögonvrån men hjärnan bestämmer sig för att det var en skugga men strax efter ropar Ullis att jag körde över en orm! :-0 Den låg visst ihopslingrad som en huggorm brukar göra. Jag hoppas jag inte dödade den men det verkar ha kryllat av orm här för strax efter ropar Ullis igen men jag, som oftare brukar se orm än Ullis, såg ingenting. Iaf inte då. Sen kommer en häftig nedförsbacke och jag trycker på, för kung och fosterland, och sen smäller det till rejält. Jag ser inte ett stort gupp och trycks upp och jag tappar taget om styret och för ett ögonblick går allt i ultrarapid och jag ser styret stå vinklat säkert 15 grader till vänster och i den farten så borde det vara omöjligt att klara upp det och jag ser samtidigt hur jag åker i backen och att det är kört med Kalmar Ironman. Men i nästa ögonblick så har jag på något sätt kommit på rätt köl igen och det tar någon sekund innan jag är till sans igen och jag varnar Ullis för guppet. Jag åker vidare ett tag men känner att jag måste stanna och väntar in Ullis. Hon säger att det även smällde till för henne och hon har nu ett missljud fram på cykeln. Jag ser ingenting och vi åker vidare den kilometer som är kvar och där är det tyvärr stängt. Så vi bestämmer oss för att käka på Vita Villan, i Gnesta. Sagt och gjort och nu har det släppt lite av min trötthet och jag kan trycka på även uppför. Jag tänker lite på hur nära det var att jag åkte i backen och att det faktiskt hänt fler gånger att det känns som om någon "tagit tag i situationen" och hjälpt till. Det låter ju konstigt men jag har alltid tänkt på farfar då. Han var genomsnäll. Hursomhelst så är jag sjukt tacksam för att jag klarade mig. Väl framme vid pizzerian så beställer vi och går och sätter oss. Där är det en mormor med sina två små barnbarn och det är väldigt nyfikna på våra konstiga cyklar så det blir lite prat med dem. Trevligt! Jag ser två superfina elever, ja före detta elever nu då. Jag tänker ropa men just då tappade jag bort namnet på den ena och det är ju lite pinsamt men ibland blir det så. Vi äter upp och åker vidare men nu har luften gått ur oss och det blir raka vägen hem. Men det blev iaf lite över 6,5 mil och det är bättre än inget. Nu såg jag dock en liten orm så det verkar vara ett ormrikt år. Men det verkar ha hänt ngt med Ullis hjul och det verkar tyvärr vara allvarligt. På kvällen blev det lite film för oss tre som var hemma. Felix är ju och tågluffar. Det var secret obsession som var en riktig thriller. Bra film!

Av Niclas Bernhardsson - 18 juli 2019 23:15

Torsdag och idag var det klubbträning som stod på schemat. Dvs löpning. Men Ullis var sugen att piffa till runt, och i, paviljongen så hon ville ta en tur till Nyköping. Fast först var det fortsatt lite röj på tomten och nu börjar det bli riktigt fint. Jag tvättade förresten våra tävlingscyklar då Ullis gjorde rent på uppfarten. Ibland är det smart att fördela arbetena lite. Hon är sjukt effektiv och jag gillar små pillriga saker. Det värsta var dock när jag börjat bytt bromsbeläggen, på Ullis hoj, då jag såg att det redan satt på bromsbelägg för kolfiberfälgar. Så de köpte jag i onödan och nu sitter det nya på fram men gamla bak. Fast de slits ju knappt så allt är som nytt. Men sen beställde jag hem lite mer till hojarna så nu kommer de gå riktigt fort. Men till Nyköping var det ja! Där passade vi på att träffa Carro och hennes lilla Melissa! Så lite gos med henne, den lilla alltså, och sen hemåt igen. Vi fick med oss en hel del till paviljongen och det var spännande att se hur det skulle se ut då det började skymma. Efter det så var det lite mat och sen tagga till för löpningen. Man blev ju sjukt seg av solen och åkandet och det märktes då man skulle börja springa. Både Ullis och jag var nog lite trögstartade men jag allra mest. Som vanligt, tror jag. Sen, efter några kilometer, så började det kännas hur lätt som helst och jag började fantisera om att maran skulle vara en baggis. Men jag, som ju är rutinerad, borde ju veta att man aldrig kan veta hur det känns när man sprungit ett x antal kilometer. Och vid varje fartökning så blev jag klart mycket mer trött än jag trodde jag skulle bli. Men vi fortsatte så. Med lite småökningar och Ullis var snäll och hängde på. Tyvärr kände jag av hälen lite men jag försökte att inte bry mig för mycket. Efter en period då vi sprungit rätt lugnt så kändes det asbra och jag ville få till lite extra längd så vi vek av mot Trosa, på Hungavägen, och vi bestämde att jag kunde få testa på lite och jag tryckte på och hade noll koll på farten. Den svajade mellan 4.10-5.30 och givetvis blev jag astrött då jag låg för fort. Så det blev automatiskt en ganska snabb stabilisering med mig som en flåsbälg. Jag vände ganska snabbt men det innebar ju också per automatik 1,5 km extra, på den vanliga rundan, då jag sprang 750 meter till. Sen tar vi det lite lugnare och nu har det också blivit rätt jobbigt då längden tar ut sin rätt och jag blir jäkligt sur att jag är så trött. Vi har ju snittat runt 6 min/km och jag är alldeles för trött för den farten efter runt 10-11 km. Men det var skönt då jag passerade 11,62 km, som var det tidigare längdrekordet och det blev till slut 13,4 km. Man får ändå vara nöjd med det och sen pustade vi ut utanför Safiren och bägge två längtade efter något läskande och Gusten, på Safiren, var snäll och lät oss Swisha när vi kom hem. Sen blev det 2x10 minuter gym, varav den första delen var lite triceps, axlar och biceps samt den vanliga specialövningen för simningen. Två rundor och sen blev det hälrehab. Jag lade till en övning jag fått av Ullis sjukgymnast. Jag är inte hundra på att den är superbra men hon verkar duktig så det är värt att prova. 

Sen avslutade vi med att bara mysa lite lugnt och snacka med Tim. Trevlig kväll utan mobiler och annat. Och förstås på att kolla hur det blev ute vid paviljongen och visst! Ullis blev supernöjd och det lös så fint där. Mysigt! Sen skall man bara orka vara ute där sent. Nu somnade vi som små barn. 

Av Niclas Bernhardsson - 17 juli 2019 23:15

Fortsatt lite röj på tomten men vi skulle ned till vårdcentralen för att kolla upp en sak med Ullis, som fått en knöl på halsen. Men vi hade packat ned våra våtdräkter, om vi skulle få ett ryck och åka och simma. Så in med några säckar i bilen och fort slänga dem på tippen och sen vidare mot vårdcentralen. Där fick vi träffa en mycket bra, dock pensionerad, läkare som förklarade alla värden för Ullis och förstås även för mig. Sen till ICA-Trossen där vi träffade trevliga Linda, som också skall köra Kalmar Ironman och det blev lite snack om det och sen iväg till Stensunds brygga. Rätt lite folk där och vi käkade vår lunch, som vi förstås köpte på Trossen och vattnet var fullt av alger och... en stor fet jäkla säl! Men jisses! Första gången jag såg den, jag har sett säl lite sådär snabbt och osäkert förut, men nu var det så jag reagerade ordentligt. Jag ser något stort svart dyka ned i ögonvrån och när jag tittar upp så tar det fyra, fem sekunder så dyker den upp och ned, under några sekunder, ett tiotal meter bort och nu ser man ordentligt. Den är ruggigt stor och endast ca. 40-50 meter ifrån oss, som sitter på bryggan. Fy bubban! Och där skall vi simma. Ullis har tur som inte tittat upp, eller om hon inte ville se den. Men jag har den på näthinnan och kan inte släppa vattnet. När jag kommer tillbaka från toan så ser jag den igen, då jag kommer gående mot bryggan men det är sista gången och när vi väntat i säkert en kvart så har det inte hänt någonting. Det var ju inte så att vi väntade ut den men det tog lite tid att göra sig iordning och skall jag vara ärlig så gjorde nog tiden som jag inte sett sälen på mig lite lugnare! :-D Men jag fick inte till andningen och kände mig konstig i halsen. Det gjorde att jag fick lite problem att andas och Ullis förstod ingenting. Hon behövde inte vila som jag och undrade vad jag höll på med. Jag kände mig helt slut och ville bryta flera gånger men Ullis peppade och taggade. Sen visade det sig, hon körde nämligen med pulsband idag, att hon knappt hade över 100 i puls medan jag var rejält flåsig. Men så hade hon heller inte sett sälen! ;-D Nä, det kan låta fjantigt men jag hade den säkert i tankarna men oavsett så måste jag börja få till simningen. Nu börjar jag bli lite orolig. Sen fick jag syn på en bra deal på Massage Gun och kunde inte låta bli att klicka hem en. Den tror jag på. Det är som en slags stötvågsmaskin och den skall bli spännande att testa. Bara hoppas den inte dröjer för länge nu. Sen avslutade vi med lite lugn cykling, eller iaf jag. Ullis vilade istället. 

Av Niclas Bernhardsson - 16 juli 2019 23:00

Fortsatt röj på tomten men fokus är ju ändå på träningen. Idag verkade det vara ett roligt pass på schemat och det är ju sista veckan på ftp-programmet som är på 12 veckor. Det har jag i princip hållt hela tiden men fått skjuta någon vecka då det varit för mycket annat samt förstås utecykling. Men idag var jag taggad och det gick riktigt bra. Sen kommer Tim in i träningsrummet och säger att jag har en kund. En kund! Men vad f-n! ;-) Bara hoppa av cykeln och jag visade honom några modeller och han fick prova en. Han hade visst googlat mig och visste att jag tränade rätt mycket så han var inte så förvånad när jag kom träningsklädd och svettig. Det är sånt man får räkna med då man kommer till min butik. Ha ha! Sen upp på cykeln igen och efter lite strul då jag tryckt på fel knapp så var jag då igång igen och jag låg knappa tio minuter efter Ullis. När Ullis gick så drog jag upp musiken på max och det dunkade i hela källaren! :-) Förstås lite jobbigt men inte hela världen. Sen mot kvällen så var det löpträning med klubben och Tanjis blev lite orolig då vi ännu inte dykt upp men snart nog var vi där. Hmm, vart var alla? tänkte jag. Det är visserligen semestertider men jag räknade med några flera utav de vanliga. Men Tanjis var där med någon innebandyspelare och sen var det TSL-Johan och L-Aura. Jag fick en pulsrusning redan på uppjoggen, eller det är ju där de brukar komma, om det skall strula. Jag märker att jag har det väldigt tufft i lugn joggfart och tittar på klockan som visar på runt 97% av maxpuls och jag får fram att jag kommer lite efter. Men jag försöker bara släppa lite grand och försöker blir varm lite mer försiktigt. Men det är fortsatt jobbigt genom hela löpskolningen och på första intervallern så vill jag bara bryta och gå hem. Men det går bättre och bättre och de två nästföljande går riktigt bra och jag är riktigt slut när det är klart. Nu skön nedjogg och den går kanon. Så totalt är jag riktigt nöjd med dagen trots att det inte ens blev nio kilometers löpning. När vi är klara så kommer Flaken och han fastnade lite i födelsedagskalas men så imponerande att han kom förbi och körde lite själv. 

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5 6 7
8
9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30 31
<<< Juli 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards