Lördag och idag tänkte vi ta en tur till Göteborg, det var länge sedan vi var där faktiskt. Och göteborgarna är ju stolta för sin stad. Vi försökte få kontakt med några gamla vänner men vi hade svårt att få tag på dem men vi kunde ju roa oss själva. Det hade dock varit lite kul att träffa dem. Vädret verkade inte vara någon höjdare och det regnade i princip konstant men när vi närmade oss staden så ser det ändå lite hoppfullt ut. Och det verkar vara drag på Liseberg men det kan inte vara så kul att åka när det regnar. Dock inte så jättemycket men det skulle ändra sig. Vi parkerar i ett p-hus, i City, och sen strosade vi runt lite grand och regnet tilltog. Ullis var sugen på att kolla in Mr. Cake, det var visst nyöppnat i Göteborg och vi knappade in vägbeskrivningen och började traska ditåt. Regnet tilltog och de enda som verkade glada var japanerna som alltid springer runt och fotar allt med ett leende. Vi var dock också rätt glada men när vi kommer fram så ser vi att kön är lång och efter ha stått i någon kvart så inser vi att kön är hur lång som helst innanför också. Då bestämmer vi oss för att skita i det och går in på ett annat ställe där de har goda räkmackor. Det var säkert ett bättre alternativ och sen känner vi oss ganska klara med "bästkusten" fast regna kan det ju alltid göra. Idag var det ingen höjdare och vi åkte tillbaka mot Borås där vi går runt lite på knalleland istället. Lite småregnigt även här men men... Sen slutade kvällen med att vi fick sitta på akuten i över sju timmar då vi blev lite oroliga över en sak. Vi hann dock se att Sverige lyckades besegra England och det var grymt. 

Fredag och nu var det dags att åka mot Borås och dessförinnan med en mellanlandning i Jönköping, där Jönköping Halv IM skall avgöras på söndag. Och vi strosade runt lite i det sköna vädret och jag hejade på superduktige triatleten Patrik Nilsson och han verkade vara på bra humör. Som alltid skall väl tilläggas. Vi åt gott på en restaurang och sen åkte vi vidare mot Borås. Där checkade vi in och sen ville vi åka och simma och Ullis hade hört att Kypesjön var populärt. Men det var stört omöjligt att åka dit via Google Maps för det var visst nya vägar och det slutade med att vi fick åka alternativa vägar och till slut var vi iaf framme. Det var en mysig liten sjö och väldigt bra ordnat av kommunen. Dock alltså lite svårt att hitta dit. Iaf från det håll vi kom ifrån. Vi byter om och skall då börja simma. Det känns inte superbra, iaf inte för mig. Så det blir lite småstopp hela tiden och man fick simma i en trekant och varje varv blev ca. 500 meter. Och det blev lite av en nakenchock varje varv. Det låg liksom en byggnad med trappor ned, på ena sidan, och vi förstod inte att det var ett kallbadhus. Det visste jag inte ens vad det var men det gick ned en naken äldre man och började simma. Jag andas ju åt höger och såg rakt mellan benen på honom. Kändes lite konstigt och även på andra varvet så gick det ned en man och jag och Ullis skrattade lite och undrade vad sjutton som hände. När vi simmat ett tredje varv så går två kvinnor ned, typ mamma och dotter. Efter att ha simmat klart så ser vi att det faktiskt står att det är ett kallbadhus. Själva så simmar vi fullt påpälsade och är säkert ett minst lika exotiskt inslag för dem. Ullis var grym idag och hade inga problem med att simma och sen åkte vi tillbaka till hotellet och jag spolade rent våtdräkterna och hängde upp dem på tork. Tanken var att simma även imorgon men det fick vi se hur det blev med det. På kvällen sen så var det visst värsta partyt och det spelades extremt hög musik, precis nedanför vårat fönster, så t.o.m jag hade svårt att sova. 

Onsdag och jag väntade in kundbesök men Ullis och jag skulle samtidigt till Ullis sjukgymnast och tänkte passa på att springa lite på Lidingöspåret. Så risken fanns att vi skulle komma iväg lite sent men jag hade knappt fått i mig lunchen förrän det ringer på dörren och det var han som var rätt tidigt. Men det var ju bra, tänkte jag. Han köpte lite skydd och hade lite frågor om nya skates och om det eventuellt gick att laga hans gamla. Och rätt som det var så var både Felix och Ullis hemma. När jag var klar med kunden så lämnar jag över till Felix, om det skulle vara något, och Ullis och jag drog upp mot stan och hade våra löparkläder med. Väl uppe på Lidingö så letar vi upp ett ställe att springa på och visst sjutton kommer vi återigen på Lidingöspåret och jag känner helt klart igen mig. Nu var det ju ett tag sedan jag sprang men ändå. Det var dock inget bra ställe att parkerar på så vi åkte vidare mot Bosön, där Ullis sjukgymnast är. Vi parkerar och går in och kollar vart stället är och passar på att ta oss en kopp kaffe och en frukt. Sen är det bara att byta om för en liten runda men nu har tiden tickat på och vi känner att vi inte riktigt hittar och vill springa på ngt bra ställe. Så vi får ibland vända tillbaka och hitta ett nytt spår. Sen smäller det till och Ullis ser inte riktigt en rot och gör en vådlig luftfärd och både hon och jag är rädda men det går liksom inte att göra något. Hennes hand får ta emot nästan allt och den såg inte så rolig ut med mycket uppfläkt hud och jord lite överallt i såret. Men ben och knän, samt höft, verkar ha klarat sig hyfsat och jag försöker peppa men det gör förstås ont. Men hon är snart igång och väl tillbaka så är det dags för operation rengöring av sår. Sen lite alsolsprit på det också. Pust! :-) Men bra rehabövningar och jag fotade och filmade som bara den för att dokumentera allt. Det var mycket så det var lika bra att ligga i. Vi passade förresten på att köpa lite fina jackor från Bosön som de hade till försäljning. Riktigt snygga och man kände sig lite proffsig. Alltid retar det någont, som jag brukar säga. :-)

Sen behöver vi få i oss lite mat och Ullis har hört på en podd att det skall finnas en fin pizzeria på ön och vi hittar den. Men fina priser också och det är frågan om de ens släpper in oss med löpartights. Tänkte iaf vi men det var förstås lugnt men vi valde att sitta ute. Två pizzor och två glasflaskor läsk och det gick på över 500 kronor. Det var nog de dyraste pizzorna jag ätit men jag började med att bråka lite grand. Iaf lite försiktigt för min pizza dröp av vitlök och det tål jag inte. Jag blir alltid förkyld så jag kallar till mig kyparen och beklagar så mycket att jag inte kan äta den och chefen tillkallas och det går på ett ögonblick och jag kommer få en ny och kan ta med den andra hem. Men men.. började jag. Jag kan ju inte äta den. Men den kan någon annan ta, säger han. Och så skall vi få kaffe på maten och det var fin espresso. Så det var verkligen fin service. Dock var det inte riktigt min smak men den lite brända smaken skulle nog funka ihop med vitlök. Så det kan jag köpa. Men helt okey. Sen hem och klockan hade nu tickat på och eftersom Sverige skulle möta Nederländerna (Holland) så var det frågan om jag skulle orka träna efter det. Man var lite trött redan innan. Och matchen då? Det var rätt bra spel av Sverige inledningsvis men domaren hade orangea ögon och blåste för allt och alltid emot Sverige. Och Sveriges taktik med att ha mycket folk inne i straffområdet, vid hörnorna, var ju dödsdömt då domaren blåste. För vad är det ingen som vet så där kastade vi bort bra målchanser och det på hörnor som vi äntligen fick. Oftaste så blev det inspark, av någon outgrundlig anledning. Nä, det är tufft nog att spela semifinal i VM utan att ha en domare som inte ens bemötar sig med att kolla på VAR. En rätt så tveksam brytning av en holländsk back som liksom kapar den svenske spelaren mer än hon träffar bollen och så likadant i andra och kanske på övertid. Nä, den domaren har nog gjort sitt, på den här nivån, och det var synd att hon fick döma den här matchen. 

Tisdag och både Ullis och Felix jobbade och Tim är i Prag. Så jag gick upp och tog ett par koppar kaffe och var helt själv. Lite ovant efter nästan 30 år. Och det där med att klippa buskarna regnade bort. Varje gång jag tittade ut så antingen regnade det eller var jätteblött. Jag passade på att maila lite och försökte hitta de saknade åren bland min TSL-historik. Dvs Trosa Stadsloppsresultat. Bland alla gamla fina arkivresultat, hos TSL, så saknas det några år och jag mailade det företag som hade hand om tidtagningen under de åren. Men ännu inget svar. Dock var det en kompis som letade på nätet och verkar ha hittat alla utom ett år. Som jag kanske inte ens sprang. Så nu är jag uppe i 19 målgångar iaf. Kan alltså bli en till om jag nu sprang 2012. Jag gissade själv på 18-20 stycken innan jag började leta och det var bara en enkel snabb uppskattning. Men jag hade visst hyfsat koll då. Dock sjukt spretiga resultat med både toppar och dalar. Hursomhelst så är det fortsatt fokus på träning men nog sjutton kände jag av halsen igen. Och även Ullis har känt av det så något är det. Men det gick liksom lite fram och tillbaka och jag tvekade lite angående träningen. Sen kunde jag inte hålla mig utan tänkte bara köra lugnt i 30 minuter. Det skulle bli perfekt innan butikstiden började. Jag hoppade upp på cykeln och fick förstås börja med att sätta på kedjan som hoppade på förra passet. Cykeln fortsatte att växla dåligt då det kanske var synd att jag inte tog hem en ny kedja även till träningscykeln. Hmm... Jag började lugnt och låg klart i Zon 2 innan jag ökade lite på slutet och var säkert inne lite i Zon 3, på slutet. Jag stannar vid 28,5 km och har då kommit 15,2 km. Det fick duga och nu hör jag att Felix kommit hem. Sen funderar vi lite över maten och det slutade med att Felix och Ullis käkade något gott, fast med vitlök i och jag nöjde mig med gröt och mackor. Jag tål inte vitlök och blir alltid sjuk av det. Det verkar rätt ovanligt men desto jobbigare då det nästan alltid är vitlök i maten på restauranter och förstås i färdigmat och i pastan på salladsbarer. 

Nåja, det fungerar nog med gröt också och snart var vi på väg ned till klubbträningen. Men jag velade i hur jag skulle göra. Jogga eller köra på. Men då och då gjorde sig halsen sig påmind och jag bestämde mig nog för att bara jogga och eftersom vi även fick en ny kille som skulle prova på så var valet enklare. Jag började springa med honom och sen fortsatte det visst så. Efter ett tag så joggade jag runt och coachade bara. Givetvis efter ordentlig löpskolning också. Det var ett relativt stort gäng igen och trots att innebandykillarna inte var med så var vi iaf elva stycken. Hmm, det kändes mer först men jag var nog extra taggad idag. Vet inte varför men kanske för att jag gick in i Coach-rollen lite mer. De som var där var den nye killen Katten Jansson, Ullis aka Piff, Flaken, Yoga-Carina, Tokan, Rainy, Putte,  och sen de relativt nya L-Aura och Nadjis. Och kul att Tanjis skall börja springa med oss igen. Sen stod en kille vid sidan om och tittade och jag förstod först inte vem det var men senare på kvällen så fick jag ett mail om att han och hans sambo ville vara med. Härligt! Det var Åströmmen och Öbyn! Härligt! Kul att klubben växer så det knakar nu och Lindkvistaren kikade förbi en snabbis också. Det vore ju kul att få tillbaka några gamla också. 

Måndag och jag var lite dagvild, eller veckodagsvild, skall jag väl säga. Ullis hade varit på mig lite grand om att det är dags att plita ned ett nytt träningsprogram och det låg på agendan idag. Men först var jag tvungen att få iväg några paket men jag ville ju också träna men var orolig att inte höra ringklockan från träningsrummet. Men jag gjorde en bra lösning, som iofs kanske inte ens skulle behövas. Tyvärr var det två remmar borta från ett par skates men jag gjorde en sjukt bra deal med kunden. Eller sjukt bra deal för kunden iaf. Dealen var att jag inte aktiverar fakturan förrän han fått remmarna och får han dem inte alls så får han dem gratis. Då pratar vi ändå om skates för 3-4 tusen. Jag ville inte avboka frakten och ett par remmar är ju lätt att skicka. Men nog om det nu. Jag bytte om och satte mig på träningscykeln och valde London, då det var mest folk där. Jag började lugnt men ökade efterhand och när jag precis passerat 19,9 km så hoppar kedjan och jag rullar sista och bryter vid 20,0 km och tiden 37 minuter. Jag måste ta en genomgång av delarna för det hoppar lite som det vill nu och kärvar lite. Jag ser att Jan Frodeno varit ute och senare, på Instagram, så ser jag att han gjort det som ett litet event och han vann ju IM Frankfurt igår och det här var lite återhämtning i ENDAST snitt på lite över 250 watt! Pust! :-) Jag hinner knappt gå av cykeln förrän jag märker att någon rycker i butiksdörren och det är DHL som är här för att hämta paket. Bra tajming! :-) Sen var det bara att sätta sig med träningsprogrammet och eftersom jag bytt dator så hade jag ingen gammal maill så det var bara att göra det från grunden. Men det gör ju också att risken för felskrivning minskar. Sen var Ullis hemma och jag undrade vart tiden tog vägen. Efter maten så föreslog Ullis att vi skulle köra lite Cross Trainer och det var ett bra förslag, tyckte jag. Väl på plats så var det ju bara att börja men fy vilken värk jag hade i benen. Fortfarande! :-0 Men det var bara att nöta på och snart var jag inne i det. Ullis nöjde sig med en kvart och satsade på lite mer rehab-träning, istället. Jag körde en halvtimme och gick sen på med lite hälträning. Jag måste ju få upp styrkan i vaden. Den är ju typ borta och jag körde; 3 set tvåbens tåhäv, 3 set (3 på vänster och 2 på höger) enbens tåhäv. 2 set excentriska tåhäv på vänster ben och avslutningsvis sittande vadpress ca. 67 kg. Tungt men görbart 3x15 reps. På vägen hem från gymmet så kan jag plötsligt gå helt normalt och vaden, samt hälen, känns jättebra! Skumt men jäkligt hoppfullt! Jag behöver nog fresta på den en del! :-)