Tisdag och jag hade vaknat två gånger av en vansinnig vadkramp, ni vet en sådan där när vaden är stenhård och man försöker trycka bort krampen.

Så rejält öm gjorde jag mig iordning för jobbet och där var det mycket av samma hårda träning som gårdagen så gubben fick verkligen bekänna färg.

De som är med i stegutmaningen måste väl undra hur jag kan ligga i topp utan att springa men skulle man följa med mig en dag så vet man.

Väl hemma så är jag som vanligt slut men det skall komma en ny tjej till träningen och eftersom hon är så ung så ville jag komma och hälsa henne välkommen. 
Det var nog tur att jag kom och inte för att jag inte har förtroende för dem i klubben utan för att det var ett rejält manfall. Det var bara två (!) stycken löpare där och så förstås den nya tjejen och hennes pappa.

Killarna tog bra hand om henne så jag åkte hemåt då man ändå inte kunde springa på banan. Jag sade att jag kommer till träningen på torsdag istället.

Väl hemma så fixade jag i biblioteket och Ullis facetimade med Felix och visade hur det blir i hans gamla rum.

   
Kafferian          Ullis pratar med sonen