Onsdag morgon och när jag vaknar upp ordentligt och fixar mig iordning så ser jag att jag inte alls fått bort all färg från ansiktet. Del av mustaschen är vit och runt ögat är jag visst svart. Det var bra att jag hade lov och inte traskade hemifrån så här! :-D

Sen försöker jag att få ordning på lite saker som till exempel mitt plugg. Jag har ju kommit in på VAL men ännu inte riktigt förstått vad jag skall göra. Tiden gick och det var dags att plugga lite men då ringer svärmor och undrar om jag kan skjutsa och ja, absolut! svarade jag.

Jag tänker att jag ändå borde hinna med men det dyker alltid upp någonting och rätt som det var så ser jag att jag inte alls kommer hinna och jag får åka och hämta henne istället. Det gör jag så gärna förstås. Dock var det relativt nära tills Ullis slutade så jag var lite inne på om jag kunde hämta henne en halvtimme senare men hon ville gärna hem.

Jag skjutsade henne och sedan var det nog ganska precis en halvtimme innan Ullis också kom hem.

Vi tittade förstås på Robinson och sedan kunde vi inte hålla oss ifrån the Floor också.

Imorgon var Ullis ledig så nu började en liten mini-semester för vi skulle till Felix lägenhet och bo där tills söndag. Helst skulle Felix vilja ha skjuts till jobbet på söndag kväll men det skulle bli för tufft då vi själva behövde landa lite hemma innan jobbveckan.

Hursomhelst så körde jag mitt vanliga program och återigen så fungerade den automatiska wattbelastningen kanon. Den har stökat en del förut så att man själv behövt att ha koll på motståndet. Nu regleras det automatiskt så det är bara att trampa på i vilken kadens och växel man vill ha. Står det på 185 watt så är det precis det man får ut, otroligt egentligen. Jag körde någon minut till för att komma nedför en backe så det blev så rätt som det kunde bli på antal höjdmeter. Så 71 minuter och snittet blev 175 watt och snittpulsen blev 131, helt perfekt.

Efter det så packade vi lite till och nu var vi princip klara för avfärd imorgon.

Tisdag och idag hade jag tänkt att lämna in nyckeln så jag städade ur det absolut sista i garaget och sedan borstade jag rent. Lite sorligt på något sätt men samtidigt onödigt att hyra om vi inte behöver. 

Efter det tog jag bilen till Trosa och till företaget vi hade hyrt av. Lite krångel att hitta men till slut hittade jag rätt och fick tag på en person som hjälpte mig och jag kunde lämna tillbaka nycklarna. Sedan hem och väl hemma ville jag träna lite så jag traskade ned till källaren och gjorde mig iordning. 

Det blev knappa 53 minuter och jag kände mig färdig helt enkelt. Jag följde en Robopacer och det går ju alltid fortare i klunga. Så trots lite stigning så höll jag 35,5 km/h i snitt

Sen in i duschen och sedan fixade jag lite käk till Ullis och mig. Idag var det lite bråttom då vår klubb skulle hålla i Spökjoggen. Trots att det egentligen inte är jag och Ullis som håller i det så vill vi förstås att det skall bli bra och har lite finger med i det hela ändå. Det hade varit lite svårt att få tag i spöken så jag hade försökt med kort varsel och gått bet. Men bara att vara med och veta att det kanske står någon i mörkret är nog för de flesta. 

Ullis och jag kommer fram till Laura, som är den som håller i joggen, och hon skall sminka oss. Det är dock en massa andra där också och både jag och Ullis blev förundrade över hur fort hon jobbade och hur bra det blev. 

Nu var det dock lite bråttom så jag och Laura kommer överens om att köra halva ansiktet på mig och det blev riktigt bra, eller hur? Och vad säger man om Ullis! Så coolt!

Sedan bort till samlingsplatsen och vi får panik! Hela spåret verkar vara nedsläckt! Men vad f-n! Vi tänker att vi får lösa det så bra det går och jag springer bort och ser att "barnspåret" i alla fall fungerar. Det är själva gång- och cykelvägen som går rakt igenom elljusspåret. Det är i alla fall det viktigaste. 

Vi försöker packa upp men det är mörkt och man ser typ ingenting men vi gör så bra vi kan. 

När det börjar närma sig så startar jag upp högtalaren och den går i typ fem sekunder innan den lägger av. Men vad f-n! Jag som för mitt inre tänkt på hur jag skall gömma mig och helt plötsligt så börjar skräna läskigt från skogen. Ahrg! Det är bara att tänka om och strax innan 19 så samlar jag alla och drar lite instruktioner. Givetvis med min läskigaste stämma jag kan uppbringa men lite så där lagom ändå då det är många barn med. 

Det verkar ändå som det fungerar men jag är orolig om jag hörs bra så jag tar ifrån tårna och helt klart var det tillräckligt för jag hörde något om att jag hördes och det rejält.

Så drar alla iväg och jag berättar att det är några ”snälla” spöken längs vägen som kommer att ge instruktioner så man kan vara med på utlottningen.

Vi passar på att slänga fram lite läsk och godis och gör förstås iordning priserna.

Så kommer de tillbaka och barnen verkar valt en annan väg för ingen hade fått några instruktioner så jag får skicka tillbaka dem en bit och ge dem lite instruktioner så de kunde utföra sitt uppdrag.

Jag lottade ut priser bland de som utfört uppdrag och förstås till de som spökat ut sig.

Uppenbarligen så blev det något fel för en kille kommer fram och visar nog fram fel lapp och när vi upptäcker felet så kommer den riktiga vinnaren och vi styr om så vi trollar fram ett nytt pris på sidan om lite fort. Så alla glada men lite att ta med oss till nästa gång. Kul var det i alla fall! Och lite läskigt!

In med allting i bilen och nu var vi trötta. Uppenbarligen tog det mer på krafterna än vi hade trott.

Vi tvättade av oss rejält men det var sjuttsingen vad det satt fast i skägget. Asch! tänkte jag. Jag kan ju raka av det och börjar raka av skägget. När jag skall ta mustachen så kommer jag på att det är ju snart november så varför inte spara den! Sagt och gjort. Jag rakar bort allt utom mustaschen, jag märker att jag har vit färg kvar och fortsätter tvätta mig och tänker att det är klar...

Måndag och idag behövde jag röja det sista i garaget eller i alla fall det absolut mesta då jag tänkte lämna in nyckeln imorgon. Ullis tyckte, med all rätt, att vi inte borde behöva ett extra garage och för de pengarna kan man ju göra något roligt istället.

Jag gick ut och strax hade jag släpvagnen framför garaget och slängde allt som vi inte skulle ha kvar. Vi hade väl bestämt att slänga bokhyllan också då jag ändå gjort något gammalt hål för någon genomförning på baksidan. Bokhyllan såg dock väldigt robust och fin ut men snart tog jag fram storsläggan och sopade på. Det var så trångt där den stod och nu var jag själv så den skulle bli mer lätthanterlig i mindre delar. När jag fick ut det sista av bokhyllan, i ljuset, så såg den riktigt bra ut men nu var det ju en ickefråga om vi skulle behålla den. Så bara upp på släpvagnen och se till att inte gråta över den spillda mjölken.

Sen var det mycket spring med saker till vår egen källare med saker som vi skulle behålla.

Efter det var det bara att åka till soptippen och jag fick lite hjälp av en ur personalen att få upp den på en vagn. Det var snällt och de brukar alltid vara hjälpsamma.

Väl hemma igen så hann jag hoppa upp på cykeln och det blev mitt vanliga 70-minuterspass och de vanliga tränarna skulle säkert slita sitt hår för så skall man ju inte träna men jag är övertygad om att jag kör på rätt sätt men visst lockar det att köra på någon gång. Nu blev det en snittpuls på 132 och helt enligt beräkningarna.

In i duschen och när Ullis kom hem så hade jag maten klar.

Vi tittade förstås på Robinson och sedan Kompani Svan innan vi avslutade med en promenad till affären. Det är ju inte helt dumt att vi inte längre har en affär vid knuten.

Söndag och jag hade vaknat upp någon gång och bara kollat till hur det låg till i loppet och sedan somnade jag om. Patrick Lange verkade ha full koll och skulle nog vinna med typ tio minuter. 

När jag väl vaknade upp var Ullis pigg och snart var jag också uppe och jag tittade lite på sammanfattningen. Det skulle nog bli mer för det är ett fascinerande lopp. Jag pratar förstås om Hawaii Ironman. 

Sedan gick vi till badhuset och skulle träna. Först på gymmet och sedan skulle vi simma. Det blev 30 minuter på gymmet. När jag sen plockar upp påsen så ser jag att jag glömt att packa ned badbyxorna. Men vad f-n! Så irriterande. Jag går ut i handduken och berättar för Ullis hur det ligger till. Vi träffar först Laura och pratar lite om kommande Spökjoggen. Vi skulle nog få styra om lite grand. 

Sedan satt jag där och tänkte jobba lite men fastnade i någon reel. Då kommer en ur personalen och säger att man inte får ha mobilen upp och jag blir lite paff. Jag tänkte jobba, svarade jag men direkt efter så säger jag att jag förstår helt och lägger undan den. Så sitter jag bara där och ser pappan vid bordet bredvid också sitta och surfa på mobilen och jag blev förstås lite irriterad när han inte blev tillsagd. Ha ha! Sen tänker jag gå och duscha och kanske jobba lite utanför istället. Då kommer jag på att jag även glömt underkläder hemma så jag drar direkt hemåt så slipper vi ödsla tid på det sen då vi skulle iväg till svärfar och hans fru Mona. 

Jag plockar upp Ullis och vi åker iväg och stannar till och åt lite i Nyköping. 

Väl framme var det fullt drag och Ullis och jag hjälpte svärfar med en present till Mona. Nu, i skrivande stund, så är det nog inte längre hemligt så det törst jag skriva. 

Jag åt lite för mycket tårta men väl hemma igen så hoppade jag upp på cykeln då jag ännu inte fått tillräckligt med minuter. Det blev ett bra pass och skönt att träna på lite. 

Efter det så fixade vi till en god pizza och tittade på en bra film. Den verkade lite småseg, i alla fall till att börja med. Sen växte den allteftersom. Den var klart sevärd och lite smågullig. Den får 3 poäng av 5. 

Lördag och idag var det viktigt att få ordning på garaget men det var också Ironman Hawaii, det fick man inte missa och vi hade lite svenskhopp i år. Två stycken och främst var det väl Robert Kallin som nyligen gjort den snabbaste cykelsträckan på en Ironman. 3.54''33 Shit! Jag orkar inte ens räkna på vilken fart det blir. Jag ser att det är över 46 kilometer i timmen. Det är snabbt! Sen var det Svenningsson också, Rasmus i förnamn. Formen på honom hade jag ingen aning om och han nämndes inte bland favoriterna. 

Men till ordningen då. Ullis och jag röjde i garaget och rätt som det var så var det några bekanta som undrade om vi hade loppis och vi skrattade och sade att det är bara att komma och ta vad de ville av det vi lagt på släpet. De blev så glada och det var flera helt nya saker som bara legat. 

Sen åkte vi och slängde på tippen och det tog sin tid. 

Efter det så drog vi till Inger och fikade. Nu började klockan ticka på och jag ville absolut se på starten på Ironman och vi hann förbi affären först. 

Sedan var det då dags och simstarten gick. Där hände det inte så mycket och i princip alla höll ihop. Det var dock bra förhållanden för en i age group tog sedan simrekordet. 

Cykel sedan och jag väntade mig att Robert Kallin skulle börja plocka men han började lite avvaktane men vad hände med Blummenfeldt? Han verkar fått problem och bara spyr! Det är mängder som kommer upp och jag bara väntar att han skall bryta och tappar några placeringar. 

Sen går Ullis och jag ned i källaren och sätter upp våra iPads och mobiler så vi kan titta samtidigt som vi tränar. Jag cyklar och Ullis springer. Det är dock väldigt svårt att se något på min mobil och jag får zooma in då och då för att se placeringarna. Nu verkar Kallin vaknat till men Sam Laidlow går som tåget och utökar sin ledning.

Vi duschar och jag tittar vidare. Sen pausar vi och fixar pizza och fortsätter att titta. 

Bra sport men det verkar vara tuffa förhållanden på ön idag. Hög luftfuktighet och Sam verkar ha kört för hårt på cykeln och möter väggen medan Patrick Lange springer som en gud - Wow! Våran Robert Kallin växlade som tvåa men löpningen går uselt och han tappar hela tiden och mot slutet då Lange verkar vara ohotad så går även jag in i sömnläge och loggar ut... Snark! 

Fredag och det var härligt att det snart var helg men jag var lite trött. Desto skönare att slå upp datorn och hitta en härlig lapp från frun! :-)

Lektionerna gick bra men det var önskelektioner men jag passade på att bedöma lite men var också nog med att jag förstås ändrar när jag ser något bättre då när vi just tränar på badminton och pingis, som det blev nästan hela tiden idag.  Några gånger var jag själv med och det är alltid kul. 

Några elever var också iväg till Jogersö och orienterade. Det är en bra skog men man undrar ju om det är därifrån alla fästingar kommer ifrån... Usch! 

Efter sista lektionen så var det full fart hemåt men jag stannade till vid Rusta och köpte lite godis till Spökjoggen. 

Sedan hemma så blev det lite mat och sedan förstås lite träning. Det blev dryga 50 minuter och jag följde en Robopacer och milen tickade in. Så lite glädjemil förstås då man ligger i klunga men det bästa är att man kan välja vilken grupp och förstås då vilken nivå gruppen är på. Jag brukar välja de som ligger på runt 2,1 watt per kilo vilket motsvarar den nivå jag tror jag skall ha för att bygga en bra grund och få kondition. Det värsta är dock alltid precis i början för det är förstås ingen uppvärmning som jag har vid mina vanliga pass. Då har jag en ramp up i fem minuter. 

Vi avslutade framför teven och framöver så skall jag försöka ha koll på vad vi tittat på för det är alltid kul att titta tillbaka. Jag tror att vi såg på Wahlgrens värld. 

Imorgon väntar Ironman på Hawaii för killarna och för killproffsen. I år borde Sam Laidlow och Kristian Blummenfeldt vara giftiga men man vet aldrig med Patrick Lange. Jag är klart spänd på Robert Kallin också som nyligen gjort världens snabbaste cykling på en Ironman. 

Torsdag och återigen blev det lite lugnt för praktikanten. Hon satte och scrollade lite då jag lade in en massa bedömningar. Efter någon timme så kommer min kollega förbi och han erbjuder att hon kan komma och se då han har en etta och hon är direkt på. Bara hoppas det inte är för att jag var tråkig men jag förstår henne. Det kan inte vara kul att bara vänta för det blir ju lite planeringtid och annat emellan. Jag hann fixa några av de konstiga svaren som AI hade gjort då jag bett om frågor till min mentorstidstävling. 

Så var det då dags för den och jag hade gjort lag som jag tyckte var jämna och även som gjorde att alla skulle få blomma ut. 

Det blev ett jäkla bra drag och livat man på ett bra sätt. Jag tror att den bästa nivån är när det händer lite men samtidigt inte är för mycket stohej. En bra balans alltså och jag var supernöjd. Bra fart och fastän de fått sina svar på praon precis innan så hann vi köra klart alla 30 frågor och det var jämnt ändå in på mållinjen. 

Sedan var det pedagogisk lunch.

Med den andra klassen, efter lunch, så körde jag lite kullekar och sedan avslutade jag med bokstavleken och som vanligt förlorade jag. Jag vet inte hur de gör men jag är liksom inte på tårna. 

Väl hemma så fixade jag lite mat innan Ullis kom. På kvällen så skulle det komma en ny tjej till löpningen men både Ullis och jag var tveksamma och vi visste att flera andra inte skulle komma. Till slut var vi visst bara en person och jag skrev att jag tyckte att det var en dum dag och tjejen skulle komma en annan dag istället. 

Ullis och jag hoppade istället upp på cyklarna och jag körde mitt vanliga 70-minuterspass. Det har ni hört förut va? Ha ha! Men jag är nöjd. Ju mer timmar och mil jag kan lägga ned på cykeln ju bättre kommer det att bli på Ironman Kalmar 2025. Bara jag kommer förbi simningen så den får jag inte negligera. Det blev rekordlåga 129 slag i minuten på passet så snart måste jag nog höja watten lite. 

Onsdag och idag var både jag och praktikanten på morgonmötet. 

Sedan var det mobilinsamling och om den kan man säga både det ena och det andra. 

Efter den var det lite kaffe och sedan jobbade jag ikapp lite och Cajsa fick ta en liten paus. 

Sen var det några lektioner och jag hann nästan göra klart ett quiz för mentorstiden. Jag provade att ta hjälp av AI men det fanns absolut några luckor där. Som till exempel. Vilken sport sysslar Svenska Fotbollförbundet med? Jadu... vad kan det vara för sport... Var det förresten någon som reagerade på att det heter Svenska Fotbollförbundet och inte Svenska Fotbollsförbundet? Det kom som exempel på min universitetskurs i svenska. Anledningen är helt enkelt att Svenska Fotbollförbundet är ett namn och då bestämmer de själva. Med facit i hand så borde de tänka om för inte känns det rätt på tungan, inte. 

Nåja, nu skall jag inte fastna på det men lite intressant är det. 

Sedan blev hemåt efter det lite kortare mötet och på kvällen blev det cykling igen. Jag körde mitt klassiska 70-minuterspass. 

På kvällen så avslutade jag med att ligga lite på spikmattan och när man väl kommer över den jobbiga inledningen så är det ju faktiskt skönt. Förutom då man skall upp. Jag måste verkligen tänka till med min Mensa-hjärna om det inte finns en bättre lösning och att skicka upp Ullis, som redan lagt sig, är inte snäll. Typ att hon skall dra upp mig. Rulla på sidan river ordentligt och går bort. Hittills så verkar det bästa sättet vara att gunga upp snabbt men det river också till en del. Det går verkligen från skönt till rejält oskönt på en sekund och man skriker nästan till. 

Nåja! Vad är väl en spik i ryggen...