Ja, först och främst så kanske några av er reagerade på ordet besiktiga. Men det har varit två olika skolor och jag växte upp med besiktiga. Fast nu vill alltfler att vi går över till besikta. Och kanske blir det så för mig också. Det kan ju lätt bli en tungvrickning på meningar som: "Jag besiktigade hojen igår". Dock är jag lite tradionell och gillar att det finns en viss tröghet i språkets förändringar men i det här fallet så kan jag gott och väl också inse att besikta låter bättre. Den senaste veckan så har jag hållt på med motorcykeln och med hjälp av en snäll kompis, Kristian, så lyckades vi byta framdäcket, då det gamla var slitet. Och jag lyckades även ställa ned lyset då det visst stod för högt sist. Och spände även kedjan lite. Men jag hade svårt att få tid innan helgen och hoppade lite fram och tillbaka mellan olika stationer. Så när jag åkte mot Norrköping, som hade tid redan idag alltså, så hade jag glömt bort att det INTE var Bilprovningen, som jag bokat. Så när jag kommer fram tills avfarten så börjar det ringa en klocka någonstans och jag stannar vid sidan och kollar bokningen igen. Aj, fan! Det var ju Besikta (!) som jag bokat in mig på och jag försöker lokalisera stationen och jag snurar runt lite där det skall vara och blir inte riktigt klok. Sen ser jag en pytteliten skylt och åker in och det står att det är semesterstängt men jag får tag på en snubbe som jobbar i en verkstad bredvid. Han försökte förklara vart jag skulle och när vi kollade på kartan så ser jag att det ligger i närheten av en flygplatsen men den uppgiften använde jag mig av senare. Jag försökte följa hans instruktioner och det var svårare än jag trott och rätt som det var så ser jag att en stor väg är avstängd och nu stämmer det inte alls. Jag försöker köra mot större vägar för att försöka se någon skylt om flygplatsen och det går mycket bättre. Snart är jag där men jag är ju över 10 minuter för sen nu. När jag försöker checka in så får jag beskedet att jag är för sen och en skylt säger att de har frukost. Men vad fan! Jag tar mig en kaffe och snart kommer de. De verkar väldigt flexibla men jag har redan bokat en ny tid men jag hinner inte ens dricka upp mitt kaffe innan jag bli inkallad. Tjejen, jag det är faktiskt en tjej, som kollar min hoj är mäkta imponerad och efter att hon kom tillbaka så säger hon något i stil med att "en sån skall jag också ha när jag blir stor!" :-) Han tyckte den gick riktigt bra och jag är nöjd. Allt var bra och de kunde enkelt trycka bort min ena bokning. Riktigt skönt att åka hoj igen. Väl hemma så börjar jag bli mer och mer trött och när jag väntar in Ullis, som var hos en kompis, så börjar jag bli sugen på något gott och försöker ta mig till affären men nu börjar jag känna av foten, som jag fick en spruta i igår. Så jag tog fram kryckorna som jag lånade av svärmor. Just för att jag eventuellt skulle behöva dem efter skleroseringen. Tror det heter så faktiskt. När man får kortinsonspruta. Kanske även i andra fall, men det vet jag inte. Hursomhelst så blev det inte värre än så här men skönt att avlasta foten lite. 

Fredag dem trettonde var det också. Men det blev en turdag till slut! :-)

Jag har, som de som följer min blogg hyggligt väl säkert märkt, varit lite hemligthetsfull och nu skall jag avsölja det men tyvärr så börjar jag från slutet. Det rann ut i sanden. Detta år har ju, till följd av min infekterade slemsäck i foten, blivit ett mellanår och jag fick ju bryta Stockholm Marathon och skippar resten av loppen. Kanske att jag ställer upp i Morakniv Triathlon men det får jag se när det är dags. Men jag såg att ett filmbolag ville ha lite löpare till en japanska storfilm, eller om det nu var en japansk teve-serie, men det skulle iaf bli rätt stort. Det skulle handla om OS-maran, i Stockholm 1912, och det skulle vara inför Tokyo-OS 2020. Och japanska staten skulle ligga bakom så det skulle inte snålas direkt. Jag tyckte det lät roligt men jag var rätt på om att jag måste ha minst 1500 kr/dagen eftersom det antagligen skulle innebära att jag var tvungen att ta ledigt från skolan. Jag hade däremot inte skrivit på för skolan just då så jag hade ju händerna fria. Sen, när jag pratade med filmbolaget, så lät det ännu bättre och jag skulle få närmare 2000 kr om dagen och det skulle bli några veckor. Sen hörde vi ingenting på ett tag och sen visade det sig att de ville ha mig och Ullis på något annat och det skulle bli publik och max 1000 kr/dagen. Men då sade jag ifrån och det får bli en film utan Bernhardssons. Synd men jag tycker ändå att man skall prova på lite saker. 

Fast jag fortsätter att träna men får just nu träna lite försiktigare för att bygga upp mig ordentligt inför 2019. Life is good!

Så var det äntligen dags för eleverna att få sommarlov och det har förstås varit lite hektiskt på slutet och igår, torsdag, så var det som det pyrde på skolan. Lite konstig känsla och jag var på helspänn för att se om jag var tvungen att snabbt bryta in. Men det var lugnt och det var nog bara känslorna som var höga, men på ett bra sätt. Dock så var det även lite oroligt hos personalen, det gällde att få allting klart tills morgondagen. Men nu var det alltså dags och jag gick direkt till killarna som fixade med ljudet och det blev så att jag skulle ta hand om alla knappar och rattar och jag började med att skriva av allting, så det inte skulle bli fel. Man borde ju egentligen skriva ned allting till nästa gång. Men jag kände att vi hade koll och gick och hämtade en kaffe. När jag kom tillbaka var det fullt av föräldrar och jag är glad att jag satt mickarna på mute då några av lärarna diskuterade. Lite pinsamt när allt man pratar om hörs ut och man själv är omedveten om det. Körmickarna är väldigt bra på just det. Men snart var det dags och jag förbannade mig snart nog för att jag inte hade tagit dit en stol. Men en bit in i avslutningen så sprang jag över scenen och lånade en stol som en elev senare skulle ha. Pust! Skönt att inte sitta på huk hela tiden. Jag var hela tiden på tårna och mutade bort huvudmicken då ingen pratade i den och tryckte bort körmickarna när inte eleverna sjöng. Det blir onödigt brus annars. Och aktade mig förstås för rundgång och justerade ljudet så bra jag kunde. Tror det blev bra och avslutningsvis så sjöng vi lärare för barnen och "flossade" dessutom (!) lite grand. Hur bra det blev, vet jag inte... :-0 Men det uppskattades nog men jag hade fullt upp med att få rörelserna rätt. Någon hade dock filmat och det visades upp senare då vi lärare åt gott. Jag kom dock lite sent eftersom jag var tvungen att hämta laktostabletterna. Så det missade jag. Men efter avslutningen så tog jag iaf igen mig och det slog mig att jag inte skulle ha sexorna mer och jag borde förstås gå och ta förväl. Men jag missade de flesta men hann krama några i ena sexan. Fantastiska klasser och de har verkligen gett mig mycket. Tack för det! I höst så kommer jag tillbaka och så får vi se hur det blir med vårterminen, det är inte riktigt klart ännu. 

Hursomhelst! Grymt bra jobbat idag, barn! Wow!

Tisdag och det var ett härligt väder och jag ville få in lite löpning för eleverna och efter det skulle det bli brännboll. Men solen sken rätt bra direkt på morgonen så det fick räcka med några varv. Och sen brännboll. Sen då jag har samling, för en klass, så kommer en flicka och hämtar mig för en person har svimmat av. Varför kan jag förstås inte gå in på här men jag fick lägga personen i framstupa sidoläge och kolla av allmäntillståndet. Men det slutade med att jag fick kontakta 112 och sen försvann förstås lite tid på det. Men det får man förstås ta. Efter det så avslutade jag med en fantastisk simlektion men det var å andra sidan endast två personer jag skulle undervisa. Väl hemma så har det kommit en bra leverans från Powerslide och jag fixade direkt med några utskick och sen fixade jag lite käk. Det var nästan så man ville gå och lägga sig efter maten men jag klarade mig ifrån det och sen traskade jag och Ullis till Safiren för lite simträning. Förra gången var det ju lite blandad kompott men idag funkade det överlag bra. Bra tempo och jag bestämde mig för att bara köra på. Kanske lite för hårt för ett vanligt distanspass men det fick hålla så länge det gick. Och vid en dryg kilometer så tyckte både jag och Ullis att det fick räcka. Det var ändå en bra start för oss. Sen hem och kollade lite på både Biggest Loser och även lite på Eurovision Song Contest, första deltävlingen. Så det blev lite hackat och malet men funkade bra ändå. Och jag avslutade med att fixa lite paket som skall gå iväg imorgon. Ja just ja! Tv5 ringde och ville ha lite hjälp inför ett tv-program. Jag tänkte direkt att det kom sig av att jag var med lite i "Min stora lata familj" men han förstod ingenting. Men eftersom han ville ha så snabb leverans så hänvisade jag istället till en speedskatersklubb och han tyckte det var lite märkligt att jag inte ville sälja. Fast jag vet inte om jag skulle hinna med heller. Möjligtvis skulle jag kunna bygga ihop men det gäller ju att orka också. Vi får se vart det slutar. Sist så var jag ju med som expert men det skulle jag absolut inte kunna göra när det handlar om speedskater och speciellt inte när jag vet vad programmet skall handla om! :-)

Förs till jobbet och andra orienteringsdagen, som den lokala klubben arrangerade men jag blev alltmer delaktig och idag var det dessutom enbart mina klasser som deltog. Och det började på bästa sätt med en superentusiastisk årskurs-sexa. Jag försökte ta ned deras spänningar och oro över att det här skulle betyda massor för deras betyg och det kanske inte lyckades helt men snart nog var alla igång. Och som de sprang! Jisses! Och sen bara rullade det på och inte en minuts vila mellan klasserna så det är klart att det var lite påfrestande. Men ändå gav det en enorm boost och jag hoppas att alla tyckte det var lika bra som jag gjorde. Och ett stort, stort tack till OK Klämmingen som arrangerade själva eventet. 

Sen full fart hem och nu kom tröttheten över mig men jag var tvungen att jobba lite med Enklaresport och snart var även Ullis hemma och vi fixade lite mat. Sen bokade jag tid för en tatuering och det skall bli en liten överaskning! Fast den som skall överraskas vet redan om det... Så en liten dålig överraskning får det nog räknas som! ;-) 

Sen drog jag till gymmet och jag ville få in lite rehabträning för hälen men först lite kondition och några gymövningar. Det var iaf tanken och det började trevligt med en gammal arbetskollegas fru som var pratglad och vi pratade om det mesta medans jag stod på Cross Trainern. Så rätt som det var så hade jag kört mer än mina tänkta tio minuter och det blev fem minuter till. Och så lade jag mig ned på en matta och drog igång mina övningar. Då märker jag att jag har min mobil i fickan och den börjar glida ut. Jag lägger den på sidan, på golvet, och kör vidare med min sit-ups. Sen blir det liggande tricepspress och efter plankan. Jag upprepar allt igen men när jag lägger ifrån mig vikterna åt sidan så lägger jag ena vikten på mobilen. Pang! Aj då... Men jag tycker inte det verkar vara så hård smäll och jag har ju en mobilväska men när jag kolla mobilen så är glaset spräckt. Men vad f-n! Usch, vad sur jag blev... Jag kämpar mig igenom passet men nu är mycket av motivationen borta så när jag är klar med nästa set övningar så ger jag upp. Jag ringer Ullis och beklagar mig och då säger hon att jag skall vara med i en film. Jag fattar ganska snabbt då jag ju skickat in att jag kan tänka mig att vara med i en film som skall handla om Stockholm-OS 1912. Det får mig lite gladare och jag går faktiskt tillbaka och kör lite rehab för hälen. Det hade jag visst glömt bort att jag skulle köra men nu blev det några set med det också. Jag snackar med en gubbe i omklädningsrummet och vi gör sällskap en bit hem och han är intresserad av både cyklar och skidglid. Han undrade hur nog jag var med cykelvård och det var ju lite pinsamt att erkänna att jag har en kille som servar mina cyklar. Iaf den viktigaste. 

Sen är jag nästan hemma då jag ser att grannen är ute och jag snackar lite med honom. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Söndag och vi åt frukost tillsammans med Magnus som skulle bege sig hemåt igen. Härligt att ha honom på besök och med min och Ullis lilla guidning i bakhuvudet så tänkte man på hur fint man har det. Och idag skulle jag och Ullis springa lite. Det var dags att testa på hälen. Eller snarare stressa den lite inför kommande läkarbesök. Men jag var nog nästan inställd på att det skulle bli ett väldigt kort pass. Jag fick ju för mig att springa på ett löpband för några veckor sedan och jag kom inte mycket mer än några hundra meter innan det smärtade för mycket. Men nu skulle jag ju stressa på hälen och det skulle inte göra något om det gjorde ont, tvärtom. Så jag började lugnt och det var riktigt segt från start och jag fick känslan av en "Heffaklump"! :-0 Jisses, vad klumpigt det kändes. Men från den sega starten så gick det hela tiden lite, lite bättre och snart nog hade vi kommit fyra kilometer och det var typ där jag ville vända hemåt för att kunna hamna på åtta kilometer totalt. Och snart kändes det riktig bra faktiskt. Det var som kroppen kom ihåg hur man skulle springa och jag tror att farten stegrades allteftersom. Ullis vek av mot Trosa och jag fortsatte själva hemåt via våtmarken. Men säg den känsla som varar för evigt. Snart började det ta emot samtidigt som jag överöstes av naturen runtomkring mig. Det märks att jag har missat något då jag fastnat inne på gymmet, det här var ju rena sagoriket - Wow! Så det blev en hel del småstopp då jag tog lite kort. 

Åtta kilometer löpning, första löpturen sedan Nyårsjoggen. Nu ser jag ändå ett ljus i mörkret för den här behandlingen jag skall få verkar säker men man får nog räkna med ytterligare lite tid innan man kan springa på igen. Nu skall jag bara stressa hälen så det blir lättare för läkaren och se vad som händer. Så Göteborgsvarvet får jag garanterat ställa in. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Så var det söndag och jag började med att få iväg veckomailet till elever och föräldrar. Lite lätt panik om vi skulle få klart på allting till orienteringen. Eftersom det var en kille från orienteringsklubben som skulle fixa kartor och märka ut kontroller så blir man lite orolig att allting skall bli klart. Men kontroller skulle nog inte hinna komma ut så jag fick ännu mer stress över att jag skulle bli tvungen att åka rätt tidigt till jobbet imorgon bitti. Det skulle nog kunna bli lappar med bokstäver, kom vi överens om. Alltid något. Sen ville jag få klart med träden också och jag sprang ut och hoppade upp på stegen och var där ute i några timmar. Sen kommer Svarte Petter förbi och jag är så gott som klar och han får vänta i några minuter innan jag hoppar ned. Och rätt som det var så skriker jag till och jag hinner iaf reagera så jag inte kliver rakt ned med hälen. Men en tjock gren, med tillhörande vass lite minigren (aka spik), satt rakt in i skon och kanske foten. Svarte Petter får raskt komma in och jag nästan gråter där jag står med ett ben upp i luften och en gren sitter som klistrad mot den. Han får ta i för att få ut den och jag hoppar på framfoten bort och får av skon, som för övrigt är rejält punkterad. Grenen har penetrerat skon, gått igenom strumpan och strax gått in i foten och gjort lite blodvite. Det är förvånandsvärt fort man reagerar iaf. Efter lite kaffe, och senare även mat, så vill jag komma iväg och träna lite. Ullis känner sig nöjd och stannar hemma. Men jag åker till Sportsclub, i Trosa. Där ser jag att Flaken och Flakinnan tränar och jag morsar lite och sätter sen igång. Det blev Cross Trainer för mig, en hel timma blev det. Med bra intervaller mitt i. Jag körde förhållandevis lugnt i 33 minuter och 9 km. Sen drog jag på och det blev 600-ingar som vanligt. Full fart på motstånd 10 och vilan (400 meter) körde jag lugnare och på motstånd 4. 5 stycken mäktade jag med och det blev allt jobbigare. Pust! 

Efter den timmen körde jag lite styrkträning i lite över 10 minuter. Kändes bra! 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Ja, vem är inte annorlunda förresten? Men jag drog min historia i skolan om att jag blev fastspänd i sjukhussäng, som barn och därefter stammade hårt och inte kommer ihåg någonting från min barndom, iaf inte från årskurs tre och bakåt. Kanske några fragment från årskurs fyra. Att bli lämnad, fastspänd, som treåring, då läkarna skickade hem mina föräldrar satte förstås ett hemskt avtryck i mig. Och sen hur det kändes i mig då mina klasskamrater skrattade, i min öron högljutt, då jag försökte prata. Det var något jag undvek i det längsta dock. Det jag försökte förmedla var att allt man säger och gör kan fastna i någon annan och även åt andra hållet. Är man god har man det tillbaka. Jag tror det fastnade hos barnen och det handlar om att vara en bra förebild. Det mår man själv bra av och det smittar av sig. Jag visade ett exempel när jag log  hjärtligt åt en och det smittade av sig. Så härligt att se. 

Nu sade jag även att jag hade lite "tur" och var duktig på sport, det räddade mig lite. Så på något vis skapade jag mig en identitet kring sporten och den har alltid funnits där. Som en räddande ängel och kanske formade min ensamhet, som jag ibland drog mig till, att jag satt och funderade mycket. Senare så mycket så jag kände att jag blev missförstodd och inte blev tagen på allvar. Det kändes som om mina idéer inte togs tillvara och till slut blir man lite fundersam själv. Är det inte smarta saker jag kommer med. Sen stötte jag på Mensa. Det kändes lite som det passade mig och provtesterna på nätet var inga problem att lösa, och det fort. Så varför inte. Skulle jag komma med i Mensa, som enligt dem bara 2 % av populationen skulle klara av, så kanske jag skulle finna likasinnade. Sagt och gjort. Jag testade men tre dagar innan det riktiga testet så lämnade jag blod. Jag tänkte att det inte skulle påverka och kanske gjorde det inte det. Men det kunde det absolut göra, sa testledaren. Hmm, inte så smart alltså. Jag diskvalificerade mig från start alltså. :-) Anledningen till inlägget från första början var att jag såg ett gammalt intyg från Mensa. Jag missade en fråga och jag skämdes så för det. Alltså en fråga ifrån att bli "insläppt" i Mensa och deras medlemskap. Men då jag letade efter lite andra intyg så såg jag det. Hmm, jag fick 128 i IQ, det är ju inte så jäkla dåligt. Och oavsett om blodgivningen påverkade eller inte så är det helt okey. Det skulle ändå kunna förklara att jag känner mig lite udda ibland. Och typ snurrig som ibland har alldeles för många saker i huvudet så det blir som en jäkla soppa. Så jag måste ventilera ut något ibland. Så idag såg jag alltså intyget och letade lite på Mensas hemsida, kanske har de släppt lite på reglerna men det hade de förstås inte. Jag kan förstås göra ett nytt försök men det kostar en del pengar och man har bara två försök totalt. Men jag var nära sist och skulle nog tycka att det var kul med den udda gemenskapen. Det är iaf vad jag tror. Jag hittade länken till provtestet och körde det igen men jag kom ihåg för mycket av det sist, trots att det var många år sedan, och hade inga problem att pricka alla rätt. Men det var det som gjorde att jag iaf vågade testa mig på riktigt sist. Nu har jag förlikat mig lite med att vara annorlunda och har liksom hittat hem. Bara man hittar nycklarna ibland och kan släppa ut lite av idéerna, annars kokar det över. Är du annorlunda och hur yttrar sig det? Jag verkar dras lite mot nördar och gillar att höra dem snacka om sitt område. För det mesta iaf. Det måste såklart intressera mig lite. 

Men skall jag göra ett nytt försök att gå med i Mensa så krävs det ändå att man motionerar hjärnan lite och frågan är om man har tid. Nu har jag skickat in ansöka om att plugga in lärarbehörighet. Det blir spännande.