Fredag och jag hade som vanligt en stor lucka på morgonen och idag skulle jag verkligen ta hand om lite privata saker innan jag ens öppnade jobbdatorn. Jag skötte det perfekt och tittade inte ens på jobbmailen innan min ramtid började. Sedan var det full fart och några elever hade hittat min mobil igen och busat genom att ta en massa kort. Lite gulligt och det är med glimten i ögat. 

Idag skulle Ullis komma efter jobbet och eftersom jag slutade på badhuset så bestämde vi att hon skulle komma dit och hämta upp mig. Vi hade med oss nya stavar för att prova på stavgång i backe. Lite speciellt men det verkar vara en bra träningsform och idag var det i Ullis program. 

Så var det då sista simningen och när jag kommer ut så är det några killar kvar och Ullis står och väntar. 

Jag erbjuder en kille skjuts och han blir glad. Jag blev dock inte lika glad då jag såg sätet efter honom. Som tur var har vi skinn... 

Ullis och jag bestämde oss för att prova på Ryssbergen, som ligger lite utanför stan. När vi kommer fram så ser vi att det är en rejält backe och det blir utmanande nog att bara gå uppför den med stavar. 

Vi kämpar på och det är fyra intervaller på schemat. 

Första gjord och jisses vad jobbigt. 

På den andra så känns det som om väggen är nära men Ullis är tätt i rygg och det är nästan knäckande. Men kul!

Tredje och jag orkade den också och även den fjärde. 

Helt slut. 

Vi joggade ned mellan varje och avslutade med lite jogg innan vi var klara och kunde logga runt 45 minuter. 

Tisdag och jag kände mig riktigt trött, då jag vaknade.

Jag ser att vågen står framme och jag skulle egentligen vägt mig igår men då jag både ätit och klätt på mig så hoppade jag det. Nu var det samma sak men jag kan väl dra bort något kilo då, tänkte jag. Upp på vågen och vilken käftsmäll. Jag har ju tappat det totalt och vågen visade 94.0 kilo, det hade jag inte riktigt väntat mig. Jag var i hyfsat form för bara någon månad sedan så nu måste jag ta tag i det här.

Det var värsta segheten och jag fick springa lite lätt till bussen. 

När jag kommer fram till Centralstationen så går jag som vanligt till nästa hållplats och jag ser att det ser riktigt fint ut där bussen skall komma ifrån. En regnbåge från ingenstans. 

På skolan så kämpar jag på men jag måste ha något i kroppen för när det är lunch så känner jag mig varm och en elev säger att jag är röd. Ojdå! Så varm känner jag mig inte men uppenbarligen har jag något i kroppen. Jag tar mig igenom sista lektionen och sedan försöker jag plugga lite på bussen hem men det är segt och när jag går från bussen är jag som en zombie och jag förstår att jag har något skit i kroppen och får ställa in kvällens löpträning. Jag kan knappt gå hem från bussen. 

Ullis och jag kör Robinson för hela slanten och betar av typ 4-5 avsnitt och även första avsnittet på Estonia. 

Söndag och jag hann med att kika lite på kommande tentamen och kände mig till slut väldigt nöjd. Nu gällde det bara att få en klass att vara med i studien men det skulle väl inte bli så svårt, tänkte jag. 

Sedan skulle vi åka och kolla på när gudsonen Gabbe skulle spela basket. Egentligen är han inte min gudson men jag tar mig friheten att kalla honom det ändå. Tror jag är förlåten. 

Han imponerade stort och vad kul att han gillade basket. Imponerande är också den nya hallen i Trosa. Det känns lite surt att jag inte var kvar när den kom men olyckliga omständigheter gjorde att det blev andra planer. Dock så skulle jag aldrig velat varit utan tiden nu på Omega! Galet fina elever i Trosa men det mottagande jag fått i Nyköping slår allting jag varit med om. Jag har alltid haft lätt att skapa kontakter men här är det liksom som man får en hel del gratis då eleverna snackar gott och brett. 

På vägen hem så hoppade vi in hos Rajje och drog fast kassetten på Felix hjul. Det blev bra men jag har en aning om att det går lite trögt. Skall man kanske smörja in hjulet fastän det är nytt? Det är frågan. Sitter någon på svaret så är det bara att hojta till. 

Sedan hem och snart hade jag monterat på hjulet och man måste ju säga att det ser lite maffigt ut med tre cyklar i bredd. Tveksamt om alla tre kan köra hårt samtidigt. Det lär blir så sjukt intstängt men med fönster öppna och full fart på fläktarna, så kanske. 

På kvällen så tittade vi lite på teve och sedan låg jag och kollade lite på mobilen och jag kikade lite på Volvos app och sedan lite om min kurs. Blev lite sent. 

Stora fina hallen!             Cyklar!

Söndag och vi vaknade upp rätt kalla då vi inte hade någon värme i husvagnen. Vi hade dock dragit igen all ventilation så det var rätt kvavt där inne. Dock rätt skönt att bara kura ihop sig och vi drog oss ett tag. Reperatören skall dock fixa husvagnen då vi tar hem den och det blir ju idag. Som vi tar hem vagnen alltså och sedan tar det det väl några dagar innan han har tid. 

Efter lite frukost men framförallt kaffe så vaknade vi till lite men det lockade inte så värst mycket med löpningen. I alla fall inte än så länge. 

Efter lite i magen så var det dock bara att ta tag i det då vi hade lite att pyssla med idag. 

Runt en timme efter frukosten så var vi klara för att springa men då man var lite frusen så blev det en lång cykeltröja överst. Några långa löpartights hade jag visst inte med mig. 

Vi började lite lugnt och idag låg fokuset på trixiga stigar då vi körde Ullis program och trixiga stigar finns det gott om i skogarna kring Stensund. Det kändes helt okej efter ett tag och Ullis fotade fina miljöer och jag fotade fina Ullis. 

Efter halva tiden så vände vi och när vi var tillbaka så sprang vi och hämtade våra badrockar och sprang mot bastubryggan. Där var det visst några killar som badade och vi ursäktade oss och sprang vidare till nästa brygga. 

Snabbt av med kläderna och i vattnet! Men burr vad kallt och det tog klart emot. 

När vi kollade på termometern så visade den hela 18 grader och vi förstod ingenting. Det var likadant igår. Varför tycker vi det är så kallt då? Nu hade vi dessutom sprungit innan. Skumt!

Men det blev lite bättre efterhand men mer än några minuter blev det inte och det blev inte ens skönt mot slutet. Jo, Ullis tyckte nog det då hon i alla fall sade det utan att darra på rösten. 

Sedan tillbaka och efter lite lunch i magen så började vi att ta ned förtältet och packade in allting. Det tog väl kanske några timmar men det gick ändå smidigt. 

Sedan var det bara att koppla på och hoppas att det inte skulle slira i det lite blöta gräset. 

Det gick väldigt bra och snart var vi hemma och vi backade in på stora parkeringen då den gamla Volvon stod i vägen där vi skall ha husvagnen. 

Efter någon timme så drog jag fram motorcykeln och körde runt den gamla bilen och försökte dra igång den men det var lite bökigt och man får vara försiktig så man inte bränner något på motorcykeln. 

Efter ett tag, då jag kopplat som man egentligen inte får, så hoppade bilen igång och jag flyttade bilarna så det fanns plats för husvagnen. 

Bilen fick vara på under tiden jag flyttade hojen. Sedan kopplade jag på vagnen igen och backade in den där den skulle vara. Det gick väldigt smidigt men jag fick ta ett extra varv för att komma från rätt håll. 

Sedan kopplade vi av lite framför teven och tog det lugnt. 

Onsdag och det var återigen full fart ute i skogen. En hel del blåbär blev det igen. 

Väldigt läskigt att läsa om min chef som är försvunnen och ingen vet vad som har hänt. Det ligger ute på Missing people så läs gärna om Per och håll ögonen öppna. 

Sista mötet och det gick fort. Jag insåg att jag nog inte skulle hinna med någon tidigare buss så jag gjorde klart lite arbete inför morgondagen och åkte sedan med stadsbussen mot bussterminalen. Där tyckte jag att jag kände igen en gammal elev men var det verkligen han, tänkte jag. Nja, det var nog en brorsa som säkert skulle undra vem jag var om jag kom fram. Sedan ser han på mig och skiner upp och jag förstår att det ändå var den jag trodde. Jag pratar lite med honom och det dyker sedana upp flera gamla elever som dessutom undrar varför jag bytte jobb och varför jag slutade. Det är alltid så jobbigt när sådana frågor kommer upp men i det stora hela så får man alltid vara beredd att flytta på sig när man inte har behörighet men oftast så handlar det om så många olika faktorer. Jag svarade bara att jag inte kunde svara på det. 

Sen får jag ett mail där det står att jag vunnit ett busskort och jag blev superglad. Ullis hade visat mig en tävling där man kunde vinna ett busskort, i en månad, och jag skickade in. Då jag, vid tillfället, bara åkte bil och motorcykel så låg jag väl bra till för att vinna. Att jag brukade åka buss var inget jag nämnde. Lite trist att det bara gällde en zon så kan jag inte lägga till för ytterligare en zon så var det ingen vidare vinst men jag skall ringa och kolla. 

Väl hemma så mötte jag upp Ullis vid affären och vi köpte hem lite mat och det var dessutom någon rabatt-onsdag. Det innebar förstås att det var ganska utplockat. 

Sedan hem och vi åt lite gott och tittade lite på teve och snart började jag få lite panik över att inte ha tränat så jag gick sedan ned och hoppade upp på cykeln och drog igång. 

Det blev Robopacer runt 2,2 watt per kilo och jag körde runt 45 minuter. 

In i duschen och sedan fortsatte jag och Ullis att titta en stund på teve innan vi lade oss. 

Grattis till mig! :-)

Söndag och jag vaknade och kände mig seg. Några dagars träningsfritt hade inte gjort mig piggare så nu längtade jag verkligen till träning. Först var det dock frukost och vi bävade lite för vädret som verkar blir till det sämre framåt dagen. 

Sen körde jag lite lymfmassage, med Ullis, och sedan gjorde jag lite egen rehab men hoppade över träningen för korsryggen. Nu brände det i låren och jag tänkte att det kanske var dumt att köra djupa utfallssteg men nu var det gjort. 

Vi packade klart allting och jag ändrade Ullis cykel till utomhuskörning men undrade ändå om vi inte skulle köra inomhus men Ullis ville verkligen ut. För mig var det en kombination mellan att jag hatar att cykla i regn och att grus och skit letar sig in i ställen på cykeln som man inte önskar. Det skulle ta extra tid att göra rent. 

Men, men... Vi ändrade dock simningen till sjön Sillen, då det skulle gå fortare att komma hem igen. 

När vi kom fram så började det att regna lite lätt och vi tog på oss våtdräkterna och gömde skorna under en väska. Ut i vattnet och nu ville vi känna hur det kändes att bara komma i vattnet och börja simma. Vi glömde tyvärr bort att ta med en flaska med varmvatten att hälla i ryggen men det får vi inte glömma på tävlingsdagen. Det var lite kallt när vattnet kom ned i korsryggen men snart simmade vi och det kändes riktigt bra. Jag provade ett par nya glasögon och de var grymma. Samma modell har jag haft mycket strul med förut men de här läckte inte in en endaste gång. 

Då vi inte hade flytbojar så höll vi oss ganska nära stranden och det blev ett antal vändor tills vi fått ihop våra 20 minuter. 

Sen upp på land och av med våtdräkterna. Upp till bilen barfota och så åkte vi även hemåt. Typ i badkläderna på filtar.

Nu vräkte det ned och jag vägrade att cykla ute. Det är en sak om det börjar regna under tiden men cyklar men att börja i hällregn vägrade jag. Det kändes så onödigt att stå i timmar efteråt och göra rent cyklarna. 

Ullis gick med på att köra i källaren tillsammans med mig men hon var nästan på gång att köra själv ute. Det ville jag förstås inte så jag hade förstås följt med henne så jag är glad att hon gav med sig. 

Jag drog ned i källaren direkt och det blev ett snabbt byte av hjulen och snart satt vi på hojarna och nu hade jag fått igång min klocka igen. Den dog i slutet av simningen då jag glömt bort att ladda den. 

Det blev en timmes rätt hård körning på Watopia. Vulkanrundan som är runt en halvmil lång och ibland tryckte jag på rätt hårt och benen svarade riktigt bra. 

Mot slutet så hör vi att Tanja kommit och hon kikade ned i våran pain cave. Felix var också klar för han skulle också med. Så jäkla roligt att han blivit sugen att motionera mera. 

Utomhus regnade det fortfarande så det blev en tunn vindjacka och sen på med skorna. Keps borde man ju haft men det hade jag inte tid att leta efter. Vi började lite lugnt och det kändes oförskämt bra. Första backen och jag kände mig inte alls så trött som jag borde. Jag låg längst fram och bara trippade på. När vi kommit en bit så vek vi hemåt då vi inte ville att Felix skulle springa för långt då hana inte sprungit på rätt länge. Det blev drygt fyra kilometer för honom och han såg fortfarande fräsch ut men det kan ju vara värre med leder och sånt. Ullis och jag skulle egentligen bara springa någon halvtimme men det kändes lätt så det blev en bit till. På en raka så ville jag testa lite högre tempo och nu togs jag ned på jorden lite grand. Det tog emot lite men det kändes ändå väldigt bra och jag kände absolut ingenting i benen. Efteråt vara jag löjligt pigg och fräsch men ju längre kvällen gick ju stelare blev jag. 

Vi gick sedan och handlade och vi handlade också en blomma till en bekant som akut fick åka in med hjärtproblem. Läskigt! 

Felix gick in och Ullis och jag gick bort med blomman och en liten ask med polkagrisgodis. 

Det blev lite trevligt snack och han kände sig riktigt bra nu men är förstås sjukskriven.

Lite mat hemma och jag blev allt stelare. 

På kvällen så lade jag in böcker i katalogen och Ullis tittade lite på teve. Vi försökte se höjdpunkterna från dagens spännande match mot USA och vi såg i alla fall de två sista straffarna. Vad sjukt! Det gick ju inte ens att se att bollen var över men samtidigt såg man inte att linjen vara bruten. Galet! 

Jag avslutade med att ligga lite på IR-madrassen och läste samtidigt boken jag håller på med. Det är inte den bästa och hade jag inte läst ett par böcker i följd nu så skulle risken vara att det blev ett uppehåll. Jag känner dock suget på att fortsätta läsa så det är lugnt. 

Tanja, Ullis, jag och Felix

Lördag och klockan ringde redan halv fem då vi skulle iväg på ett riktigt häftigt event. Ullis skulle vara med på Visingsö Open Water Extreme och då gällde det att komma iväg rätt tidigt. Felix skulle hänga på också och Tim och Cilla var också intresserade men fick förhinder på slutet. Dock skulle vi sammanstråla hos Ullis pappa efter eventet då han ville bjuda på lite gott. 

Hursomhelst så kommer Ullis, jag och Felix iväg som det var tänkt och Ullis försökte vila lite och förbereda sig mentalt. 

Mellan Norrköping och Linköping pausade vi och åt lite frukost. Sedan for vi vidare. 

I Gränna så svängde vi ned och parkerade och nu var Ullis absolut lite nojig och jag förstår henne. Felix och jag försökte peppa så mycket det gick och när hon var utom synhåll så kunde vi lufta att vi faktiskt var lite oroliga. Hon skulle tillsammans med ett trettiotal andra åka ut med färjan och sedan hoppa av och sedan simma fem kilomter till Visingsö. Nu var vädret dock så dåligt så det hade varit för farligt att köra enligt deras grundidé som var att åka ut en kilometer och sedan skulle de simma resterande fem kilometer till Visingsö. Nu var vågorna rakt nordliga och det hade varit en övermäktig uppgift att i de stora vågorna hålla kursen. Nu gick vi istället på färjan som tog oss till Visingsö sydligaste udde och där skulle det ske. Det skulle ta ungefär 20 minuter men det blev snarare runt 50 minuter. 

Ullis var nu riktigt nervös och jag pussade henne lycka till och gick upp en våning för att få en bättre överblick. Vågorna slog senhårt mot bogen så det sprutade över alla på färjan. 

Pang! Där gick "starten" och Ullis gick med hyfsat bestämda steg mot kanten men tvekar, liksom väldigt många, över höjden och de förskräckliga vågorna. Det var klart över en meter i höjd och ibland upp till en och en halv meter. Det beskrevs som att vara i en torktumlare. 

Jag försökte följa Ullis men hon for iväg som en vante i vågorna och flytbojen drogs över ryggen. Fy f-n! tänkte jag. 

Dock tappade jag bort henne rätt snabbt och Felix och jag försökte följa henne då färjan började följa deltagarna en bit ifrån. Tyvärr följde vi fel deltagare men det var ändå spännande. 

Efter någon halvtimme så åkte vi till Visingsö för att se när deltagarna skulle gå upp men det skulle förstås ta ett tag. 

Den förste som klev upp var helt sjuk. Vågorna var stora och slet i deltagarna men det märktes knappt på honom som förresten heter Henrik och kom från Södertälje Simsällskap. När han klev upp så märktes det knappt att han simmat. Resten var dock mänskliga och i princip alla var helt slut och att ta sig upp på fötter då vågorna slet i benen var allt annat än lätt. Sen kom Ullis och även hon hade svårt att komma upp men hon såg fräsch ut, kul! Vilken jäkla bedrift och det dröjde inte länge förrän hon började prata om nästa år. 

Hon berättade att det blev en chock då hon kom i vattnet och beskrev det som jag brukar beskriva det då jag inte kunnat andas. Det var helt kört att börja simma och det tog ett tag innan hon kunde komma igång men sedan gick det rätt bra men det hade varit sjukt jobbigt och man for runt, sade hon. 

Sedan åkte vi hemåt och skulle sammanstråla med Tim och Cilla. Dock var vi tvungna att stanna till och äta lite och vi stannade i Mjölby för lite mat. 

Sedan vidare och när vi skulle åka in, den sista biten, så kommer Tim och Cilla från andra hållet och vi kom alltså precis samtidigt och vi skrattade åt det. De hade först inte sett att det var vi då Felix körde den biten. 

De allra flesta hade redan begett sig hemåt men vi hann träffa Carro och hennes familj samt Monas syster med barn och barnbarn. Mona är som ni säkert vet Ullis pappas fru. Sedan kikade vi lite på ett gäng kattungar, riktigt gulliga. 

Vi fikade lite grand och hann prata en hel del innan vi åkte hemåt. 

Tim och Cilla var lite hungriga på vägen och så även vi så vi stannade till vid Max, vid Påljungshage och åt. 

Sedan kramade vi Tim och Cilla adjö innan vi åkte hemåt.

Väl hemma så slappade vi lite och kollade lite på teve. 

Fredag och Ullis och jag startade upp dagen med lite härligt lymfmassage, den man gör på sig själv. 

Sen gick jag all in med min rehab och efter lite frukost så var vi igång med att sortera böcker och när Felix vaknade så började han, med min hjälp, att kolla lite på altandörren som har strulat. Det gick riktigt bra och snart hade han plockat isär halva dörren och behövde lite nya skruvar.

Ullis behövde dessutom kolla in något underställ då hon tänkt ställa upp i ett halvtokigt sim-event imorgon. Det är att man skall åka ut med färjan från Gränna och sedan hoppa i vattnet och simma till Visingsö. Tyvärr brukar det vara jäkligt kallt så ett tips var att ha ett underställ av merino-ull under. 

Först var dock jag och Ullis en runda på soptippen och slängde ännu mer böcker och även lite annat vi behövde bli av med. 

Vi hittade bra skruvar på Woodys och hann prata lite med Johanna och Felix följde med. Det slog oss att de faktiskt var kusiner och det var inget vi tänkt på innan. 

Sen till Hulo och där hittade vi ett bra underställ och dessutom till ett bra pris. 

Hem igen och jag fortsatte att sortera böcker och Felix fixade med dörren. 

Det gick riktigt bra och snart var dörren fixad och den andra dörren gick smidigt igen. 

Mot kvällen ville Felix prova hur det kändes att vara i vatten med min gamla våtdräkt då jag ändå kände att den passade bättre på honom. 

Vi åkte ut till Stensund och jag gick i först och det var lite kallt först men jag låg kvar och snart var även Felix i. Ullis stannade kvar på land och kände sig nöjd med det. 

Vi avslutade kvällen med att titta på Tilde och samtidigt så lade jag in mer böcker i bibliotekskatalogen.