Bowlingdags och jag var riktigt sugen. Jag älskar ju att tävla och är typ världsmästare innan jag har spelat. Liksom jag är i golf också. Sen tas jag ned på jorden och det rejält. Men jag lärde mig en läxa förra gången och höll lite låg profil i år. Nu hade jag ju dessutom Vasaloppet i benen och dessutom blodgivning igår. Hursomhelst så kommer jag fram till Rosvalla, i Nyköping, och morsar på mina arbetskamrater. Strax efter kommer några till som sade att jag hade "blåst" om dem men så särskilt snabbt gick det inte då det var lite halt. Vi äter gott och snart är det dags att bowla. Som vanligt så kommer jag i en grupp som är fyra stycken och det beror säkert på att jag anmälde mig sent och typ "förstörde" för de andra i gruppen. Det smartaste är nog att anmäla sig typ i mitten, då blir man nog tre stycken men nog sjutton skulle man väl iaf hinna med två omgångar. Sist var det ju på nåder vi fick fullfölja den andra omgången. Några grupper hann till och med fullfölja den tredje omgången. Hur gick det då? Det gick riktigt dåligt i början och jag hittade inte alls linjen och jag envisades med att köra med tungt klot fastän utlåningskloten hade antingen för små hål eller för stora hål. Det innebar att jag liksom tappade ned klotet lite för tidigt. Tror inte jag fick en endast spärr i första omgången... I andra omgången så kom jag in i ett bra flyt, iaf initialt, och förutom en miss i första så spärrade och strikade jag konstant tills jag började tänka för mycket och jag slutade mediokert och fick väl strax över 150 poäng på den. Helt okey för att max spela en gång per år. Men kul att tävla, trots att jag inte, iaf efter spelet, kände mig som en världsmästare. :-)

Lördag och TjejVasan. Jag ville ut och träna lite och tänkte väl inte på att det skulle vara svårt att åka på Vasaloppspåren då TjejVasan pågick. Jag åkte ut till Hemus och drog på mig mina skidor. Jag började misstänka att det snart skulle vara försent så jag drog först ett varv på själva skidstadion och sen stakade jag bort till Vasaloppsspåret. Där var det några personer som väntade och väntade. Och väntade. Hmm, en tjej satt och kollade på sin padda och jag frågade när hon trodde de skulle komma. Om några minuter, svarade hon. Och jag väntade. Sen kunde jag inte vänta längre utan åkte ut på spåren och körde mot målet. Men ganska omgående hörde jag helikoptern och åkte åt sidan och väntade. En tätklunga kom med, som jag tror, fem personer, och efter dem var det nog Hanna Falk som jagade. Hon låg ca. 30 meter efter och efter henne var minst lika långt till nästa tjej. Jag glider efter Hanna och märker att hon har rätt dåligt glid och hon har nog fått jobba. I motlutet efter får jag däremot jobba och jag jobbar för att komma undan de bakom. Vid nästa uppförsbacke så kämpar jag järnet då jag inte vill störa och jag hinner smita undan efter den. Tillbaka mot stadion och det fick räcka. Det blev ca. 4 km idag. Inte så långt men skönt att komma ut på snön. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Lördag och det brukar innebära Nordic Gym-pass, med Carina. Men nu skulle Kalla köra skiathlon och det ville man inte missa. Träningen borde man kunna lösa lite senare. Men det var även en föreställning på kvällen så det skulle bli lite tufft att hinna med allt. Så Ullis och jag satt som klistrade då Kalla körde och som hon körde! Wow! Shit, vad stark hon var! Efter det så var det tänkt att en kund skulle komma men hon fick förhinder så snart nog satt llis och jag på våra trainers. Eller kanske inte så snart eftersom Ullis inte kunde komma ut på Zwift och min dator strulade. Så det slutade med att vi körde utan att vara uppkopplade sas. Lite trist så det blev nog lite kortare pass än det var tänkt från början. 38 minuter blev det iaf för mig och några minuter mer för Ullis. 

På kvällen sen var vi och såg på David Batra och hans föreställning. Vansinnigt roligt och den kan jag verkligen rekommendera. Elefanten i rummet heter den. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Så var det lördag igen och det mesta av min sträckning i ryggen var försvunnen. Och det var som vanligt full fart men när det hoppas så körde jag lite annat. Hmm, inte ett ord har jag hört men Anton sade ju att jag skulle ringa och tjata på dem. Känns ju sådär... Men det är väl det som det handlar om. Iaf så man kanske kan få en återbudstid och sen kanske de tröttnar på en. Till träningen istället. Efter uppvärmningen så var det då dags och man skulle redan nu para ihop sig med någon och Ullis och jag sprang till varandra. Förstås. För nu skulle man köra en varsin sak först, byta och sen göra en tredje grej tillsammans. Det var mycket att hålla reda på och Carina fick fullt upp. Så hon kanske inte tyckte det vara så lyckat men jag tyckte det var roligt och det hände ju lite saker. Hoppas det blir fler gånger. Och bra tryck från alla och Ullis var grym idag! Efter träningen så bastade jag och stressade inte alltför mycket men kommer väl ut från omklädningsrummet typ 10 minuter i 10. Vid 10 så kan det ju komma folk och det kändes bra med tid. Men jag väntar, och väntar... Sen, efter en bra stund så kommer några damer ut och jag frågar om min fru är kvar. "Jodå, men hon har nog somnat i bastun. Hon låg utsträckt där!" Ojdå! Så det blir fortsatt väntan och efter kanske ytterligare 10 minuter kommer hon. Rejält mosig i ansiktet efter bastun. :-)

Väl hemma så var det lugnt så ingen ko på isen. Det enda som egentligen hände var att jag lämnade över ett par skidor och han ringde när jag var på väg hem. Sen, efter ett par timmar, så åkte jag och Ullis mot Mall of Scandinvavia, för att se på bio. En film som jag aldrig kommer att komma ihåg namnet på, tror jag. Men jag provar och ser om jag får rätt.. Three Billboards on the upper side of Mississouri. Hmm, lite fel. Det skall vara THREE BILLBOARDS OUTSIDE EBBING, MISSOURI. Ha ha, Mississouri? Men å andra sidan skulle inte nordamerikanarna kunna stava till Vagnhärad heller. Det är för övrigt platsen jag bor på. Och inte har vi någon större anslagstavla i själva staden men däremot så kryllar det av dem vid motorvägen som sedan kanske 35 år går förbi byn och inte genom den. Som den gjorde innan. Men till filmen då. Den är faktiskt jättebra och man lever sig in i den hela tiden men slutet... Ja, slutet är.... Ja, vad är det? Väldigt oamerikanskt. Det är nästan så att man tror att budgeten tog slut eller att Ingemar Bergman uppenbarat sig och erbjudit sina tjänster. Det är sådär irriterande jobbigt och det var som att ingen trodde filmen tog slut. Ingen reste sig förrän efter närmare än minut. Grrr! Som vanligt i VIP-salongen och den är ju bara bäst. Däremot blev det lite för nära med rad ett. Fast alla platser är ju bra men hellre sista raden nästa gång. Problemet är ju bara att alla vill väl sitta i den salongen. 

Filmen handlar för övrigt om en mors kamp för att fånga sin dotters mördare och hennes frustration går ut över den lokala polisen, som hon tycker gör alldeles för lite. Vid sidan om det så läggs det in lite om etik och moral samt även en hel del om rasism. Och förstås kärlek och medkänsla. Dock inte alltid när man tror det. Ibland kan en missad örfil vara en kärleksförklaring typ. En film med många bottnar. Sevärd. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Ja, så har man då fyllt igen! Hela 46 år och som tröst tar jag alltid åt mig att barnen på skolan alltid tror att jag är minst 10 år yngre. Något skall man ju ha för all träning man lagt ned. Men idag hade jag lite fest för mina vänner men tyvärr var jag gräsligt förkyld. Men jag åkte ändå till systemet och handlade lite. Kunde inte jag dricka så kunde väl de som ville fira mig göra det. Fast väl hemma var det kul och jag fyllde på. Både till mig själv och andra och jag höll typ samma takt. Det var iaf riktigt kul och jag drog några barnsligt dåliga historier och det verkade gå hem! ;-)

Men sen förkylningen... Dagen efter så var jag helt förstörd. Dvs, på lördag morgon. Och nu skulle släkten komma.... 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Söndag och snart dags för jobb igen. Ja, för Ullis alltså. Fast det blir lite jobb för mig med misstänker jag då vi visst skall köpa säng. Och då måste det passa in med färger och sånt. Själv kom jag knappt ihåg vad vi har för färger i sovrummet men vi är ju alla olika. Hursomhelst så tog vi en sväng in till Nyköping för att kolla sängar och det vore ju hemskt trevligt att se hur K och E har det, vi hade ju inte varit där! Så vi svängde förbi O-sund och tog förstås med oss en blomma. Och något hemskt onyttigt också. Men E hade visst fått en smart-watch, som hade koll på antal steg och puls m.m Så den klockan sade nog åt henne när det var nog med stillasittandet. Fast vi hade tur och hon satt kvar hela tiden vi var där! :-) Efter det trevliga besöket, de hade fått det riktigt fint btw, så drog vi hemåt och nu hade klockan dragit iväg lite så det blev en burgare på Mc Donalds också. Bättre lite onyttigt än inget alls typ. Väl hemma så blev vi som överjästa pösmunkar och somnade till på sängen. Inget ovanligt då det gäller oss... Men nu började jag få panik! Ingen träning, ingen träning! Det måste åtgärdas. Jag fick ett ryck och skulle promt iväg till Sports Club, i Trosa. Benen värkte rätt mycket och nu hade det även benhinnorna börjat jävlas. Men hallå! Jag gick ju bara igår? Men det var annorlunda och nu sved och bultade det i benhinnorna och framsida lår värkte. Skumt! Värsta Ironman och får värk i benen av att gå? :-)

Väl på plats så hoppar jag upp och börjar köra och märker att jag glömt lurarna. Men vad f-n! Jag hoppar av snabbt och upp igen, men nu med väskan i famnen. Lite trångt men jag letar under tiden jag kör och till slut så hittar jag dem. Det blir lite pop rock och det verkar bli något sydamerikanskt och till slut blir jag lite less då det kommer flera rätt dåliga låtar i följd. Nä, på med Def Leppard och nu är det annat ljud i skällan! Lite som naturliga intervaller och det blir hårdare än normalt, fastän det bara var distans. Ibland så var jag ute på Ironmanbanan, då på löpningen, och bara matade på. Härligt känsla! Det blev till slut 70 minuter och sen hoppade jag in på toaletten, som har en liten dusch, och duschade av mig lite snabbt. Skönt för jag var dyngsvettig. En äldre tant var lite imponerad och tyckte jag körde på riktigt hårt! :-) Jag blev själv imponerad då hon började jogga på löpbandet. Inte illa! Hon såg ut att vara över 65 år iaf. 

Kvällen avslutade med film och det blev La La Land. Rätt bra film men den var lite maffigare på bio, sade Ullis. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr), Bernhardsson Måleri (5000 kr)

Övrig sportutrusning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Så var det lördag och idag hade vi bokat in oss på träff med goda vänner hos vännen S! Det skulle bli trevligt men först förstås lite träning. Eller faktiskt lite massage först. Svarte Petter skulle komma förbi och knåda mig och när Ullis och jag ätit frukost och tagit oss en påtår så messar jag honom och undrar hur läget var. Jodå, han kom rätt omgående och han är i det närmaste chockad över hur förändrad jag var i muskulaturen och att hälsenan kunnat bli så bra på så kort tid. Kul! Och han sa att hon tog i typ  10 ggr mer nu och jag kände verkligen att han kom ned i muskulaturen på ett annat sätt nu. Så ont gjorde det ändå. Men efter massagen så började jag fundera på hur smart det skulle vara att springa direkt efter massagen. Det skulle ju nästan göra så att massagen var bortkastad. Jag ändrar mig och går till Safiren istället. Det får bli 90 minuter Cross Trainer. Jag laddar på med två flaskor och lånar Ullis hörlurar och kör igång Spotify. Ullis har förberett Sweden Top, någonting, men jag byter snart till 90-talslåtar och jag vet inte vad det är men jag känner max igen hälften. Men kul det också och jag motsätter mig impulsen att hoppa fram i låtlistan då det är någon sämre låt. Vid varje femte minut så tar jag två klunkar och har på det viset något att se fram emot. Men det blir förstås jobbigare och jobbigare och jag förbannar mig själv att jag inte tog papper eller handduk. Det droppar ju svett i ögonen och jag får torka med handen. Snart nog har jag klarat av det och jag snittar 131 slag/minuten. Rätt lugnt alltså men jag är rätt uttorkad och känner att jag måste dricka mera. Vattnet räckte inte riktigt till utan jag drar i mig en halv flaska vatten. Sen in i bastun och sen hem. Jag eftersvettas en del men börjar måla lite på huset innan vi skall iväg till vännen S. Svarte Petter och Tok-fia kommer förbi och vi går sen gemensamt bort till S. Mycket trevlig kväll och vi avslutade med kortspel och det gick inget vidare. Jag kom sist men det var på håret då jag satt med en bra hand som i sista omgången kunde vänt allt! ;-)

Nä, natti natti! 8-9 mil cykel väntar imorgon. Och säkert lite målning.

En veckas dekadens! Ja, det är iaf vad det känns som. Jag har varit förkyld sedan förra helgen och jag försöker intala mig själv att jag kanske hade något i kroppen då jag sprang Premiärmilen. Det gick lite långsammare än väntat och jag kände mig mer och mer ur form inför loppet. Men iaf. Jag har knappt tränat alls under en vecka och faktiskt ätit godis och varit lite allmänt onyttig. Så idag ville jag få in lite simning innan yogan, som jag och Ullis tänkte gå på. Ullis var bokad sedan tidigare men jag bokade strax innan. Men snabbt in med lite mat och full fart till badhuset om vi skulle hinna simma någonting. Väl i vattnet så var det dags att börja men det var fruktansvärt jobbigt direkt och pulsen gick i taket! :-0 Alltså, på riktigt! Jag flåsade som en hund efter 50 meter och det var först på slutet det släppte lite. Helt klart var jag inte helt kry. Det blev endast runt 800 meter men ändå skönt att vara igång igen.

Sen en skön bastu på det och nu var det rätt lugnt tills yogan skulle börja.

När jag var klar gick jag ned och väntade tillsammans med Ullis och två andra. Nu var det återigen Sussie som skulle leda passet. Hon var riktigt duktig men det kändes rejält i huvudet då man skulle stå i "hundens position". Och det var en jäkla massa övningar men det kändes som om jag var bra med på de flesta. Sen händer en rolig grej. Hon nämner något om att hon skulle vilja prova en speciell position och jag tycker mig se vad det är. Felix gjorde den utan problem som liten grabb men Ullis och jag hade det lite svårare. Så jag börjar visst ställa mig i den positionen när jag märker att de övriga flyttat fokus till mig. Pinsamt men jag chansar samtidigt som jag hör att man mycket väl kan tippa över och slå pannan i golvet. Men helt överraskande så sätter jag den klockrent och står enkelt i tio sekunder. :-) Kråkan heter positionen, fick jag höra. Sen när alla skall göra så är visst min ork och koncentration slut. Så istället busar jag med Ullis och lägger mig under så om hon tippar över så ramlar hon och får en kyss! Kanske lite våldsamt men ändå! :-) Flickan och Kråkan! 😁